Ekonomijournalistik för guldgrävaren, mainstream-musik för manhoran

[Ett inlägg baserat på ett hypotetiskt födelsedatum, men se själv hur väl pusselbitarna passar samman.]

Rookie på SvD och stjärnskottet som dog
just som han börjat prostituera sig

Att försöka axla Andreas Cervenkas mantel som ekonomijournalist kräver sin man, och vem vet, kanske dessutom en heterosexuell sådan. Svenska Dagbladets nya stjärnskott Josefin Jakobsson lär behöva mer än en röd snörpmun i sin bildbyline om hon ska förankra sig med den pengabemedlade överheten som styr skendemokratin Sverige. Inte för att hon inte redan skamlöst fantiserar om att redan ha nått dit:

"Från en priviligierad position är det lätt att avfärda Cooks öppna brev [Apple-chefen om sin homosexualitet]. För i den bästa av världar spelar det ingen roll vad någon har för läggning, kön eller hudfärg."

Intressantare än tala om Cooks läggning vore att diskutera Apples konsekventa skattesmitarstrategier, men en sån artikel tidigt i Josefins karriär vore väl att kväva den i dess linda...

"Pprivilegierad position" är ett riktigt klavertramp av skribenten, för det är uppenbart att hon pratar om sig själv. Hon gör strax saken värre genom att förvandla den litterära önskningen om "den bästa av alla världar" till en bokstavlig verklighet för henne själv - hon i den privilegierade positionen.

Nå, låt oss också vara tondöva och se vilken position hon talar om. En snabb googling tycks ge vid handen att ekonomireportern är relativt nyinflyttad till storstan alternativt kommer från någon förort. Gamla pengar hade valt en annan adress än det charmlösa nybygge med überhöga hyror där jag hittar det enda namn som åldersmässigt skulle kunna passa in på ansiktet här ovan.

Men vad hon försöker anlägga ett sken: "Att inte tycka att det är viktigt att en av världens mäktigaste företagsledare är öppet homosexuell kan likställas med att rycka på axlarna åt att USA i dag har sin första afroamerikanska president." 

Det här är nog den sämsta analogin SvD tryckt på gott och väl ett år (och ändå tjänar Schibsted pengar på blaskan - fundera på den!)  Fin-Josefins flickrumsfunderingar saknar bärkraft analogin är bara ordfluff. Titta på hennes brist på tidsuppfattning och lever i ett psykotiskt nu-läge där Tim Cook inte hinner att mer än komma ut förrän det här kvinnliga rovdjuret utnyttjar honom för sina egna dunkla syften "Att inte tycka det är viktigt att mäktig person är öppet homo". 

Men snälla! Låt människor smaka på nyheten och låta den sjunka innan denna övermyndiga smocka! (Vi ska strax se vilket horoskop som är så här otroligt okänslig tid och mognad - och därmed blir en omogen natur).

Varför analogin med Obama haltar så betänkligt beror just på det motsatta: att TID nu har förflutit sedan medborgarrättsrörelsen i USA på 60-talet och att en färgad president sedan bara var en tidsfråga. Även för den mest historielösa och som bara minns jesus-euforin då Obama valdes har nu TID förflutit och situationen vunnit gillande. Kvinnan hetsar således på punkten öppet homo och försöker sedan jämföra detta med ett exempel som inte alls är hett eller kontroversiellt längre.

Nu ska ingen tro att skribentens karriär är bara för en mindre genomtänkt text, inte när man är född under nymånen i chefstecknet Lejonet och har Storfinansens Jupiter med sig som en välsignelse! Här är det räkmacka och gräddfil genom livet. Men det är också nymånen som skadar förmågan eller intresset för att analysera igenom på djupet. Ett Sol-Lejon som inte har någon begåvad sparringpartner i den reflektiva Månen blir exakt det rasande rovdjur Jesus varnade människan för i Thomasevangeliet och en perfekt bild på Rovkapitalismen! Lägg sedan till ännu mer inflexibilitet genom en stark Mars i den blinda driftens Skorpion och vi har en producent av pekoral som inte står den floppade våldsfilmaren Johan Renck efter!

Förmögenhetens Jupiter och Regulus välsignar Solen, men
giriga demonen Rahu förstärker onda pengars Venus
och därtill pengar som Satan lagt sin hand vid!

Den nybakade ekonomijournalisten (men notera de märkliga mängder ren skräp- och kändisjournalistik som numera fyller SvD:s ekonomisektion!) är påfallande porträttlik rockmusikens första manliga hora, Buddy Holly som dog så ung i en flygplanskrasch. Han hade två eller tre låtsuccéer i under sin korta karriär, men i musikhistoriskt studiesyfte kämpade jag mig tidigare i år genom allt han spelade in, inklusive demoinspelningar (en tidig version av "That'll Be The Day" där producenten tvingar Holly att sjunga med en ljusare stämma än han hade förmåga till). 

I det här kompendiets omfattande historiska kommentarsektion framgår att Buddy Holly trots sin nördiga look var en halsstarrig och svår personlighet att ha att göra med. Musikaliskt tyckte jag höra att han snabbt planade ut, två år efter skivdebuten hör man honom fortsätta skriva låtar på exakt samma sätt som på de tidigaste demoinspelningarna. 

Just innan han dog i flygplanskraschen var han så frustrerad över att inte få in några nya säljframgångar att han flyttade till New York för att pröva sig själv i ny miljö. I de här sista studiosessionerna hör man så horan i mannen, viljan att till varje pris återvinna den falnande hjälteglorian. Musiken var motbjudande utslätat och mainstream! Kanske var ödet honom nådigt som klippte av karriären innan han hann längre i sin självförödmjukelse...

Ansiktslikheten mellan Holly och ekonomiskribenten beror förmodligen på att båda föddes med den starka Solen i Lejonet och att båda har en betydelsefull Skytt i horoskopet, för Buddy Hollys del är det Josefin Jakobssons räkmacka till de privilegierades "bästa av alla världar" - Jupiter i Skytten - som återkommer som ascendenttecken men med Jupiter själv dold i "den onda demonens och förlustens hus".

Se också Hollys sinnelag, den omöjliga Mån-Oxen i fiendskapens och olyckornas sjätte hus, den "fallna" Mars i stingsliga Kräftan i åttonde dödshuset, Gränsdragaren och liemannen Saturnus i opposition mot livets Sol, och indikationerna om ett olyckligt livsöde har redan börjat hopa sig, milt uttryckt!

I SvD:s nya påläggskalv saknas lyckligtvis dessa helt katastrofala omen (Holly har det stora Korset i Mörkrets kvalitet, precis som Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och flera av monstren som sökte privatisera sönder Sverige), och hennes korttänkta nymåne i dramatiska posören Lejonet behöver inte oroa sig för att intellektet inte är det vassaste: Jupiter i Skytten välsignar henne med en slags intuitiv känsla för att hitta de "privilegierad och bästa av världar" där det inte gör så mycket att produkten är skit, här finns pengarna och couterierna, människorna som dunkar varandra i ryggen och skrattar hela vägen till banken. 

För mig var också en lättnad att Tim Cook äntligen kom ut. Jag har i alla år - ända sedan Steve Jobs-tiden - tyckt att Apple-datorerna var fjolliga. Dyrt livsstilsskräp i mättade färger för de förståndshandikappade som inte ens vill veta vad som finns på burkens insida och än mindre har förmågan att fixa småfelen själva. Stora pengar har Apple tjänat på dem som betalar dyrt för att själva slippa tänka, slippa upptäcka den enorma värld de köper sig bort ifrån. Gräddfils-Josefin tror detta är den bästa av världar; i själva verket är det ett reservat, en skyddad verkstad för själar som i detta liv håller på att döma sig själva för lång tid framöver:

Det spektakulärt mystiska jesusord som kyrkan förbjöd kan bäst uppfattas som just Solen i Lejonet som tappat kontrollen, stramt ledarskap som blivit till chefskapitalisternas och bankdirektörernas präriebrand av upplevelsebegär (och upplevelser på den här nivån kostar pengar, George Clooneys slott till sin nya hustru var säkert inte billigt). Buddy Hollys starka vatteningredienser ger en annan och mer desperat typ av sensationalism, ett linslusbeteende som är redo att hora för att nå erkännandet.