Ett klassiskt feltänk - att bokomslaget avslöjar något om innehållet. Eller?
Fotot på idrottsbrottslingen Lance Armstrong i DN visar en sammanbiten och inte helt sympatisk natur. Mina tankar går direkt till den ändlösa rad av obehagliga figurer Stellan Skarsgård gjort på film. Och när jag jämför horoskopen möts de faktiskt oväntat tydligt.
I inget fall är klockslaget känt, men båda dras samman i den kosmiska väven genom att den ene har Solen där den andre har formplaneten Saturnus och vice versa.
Och vem vet om inte Skarsgård är född runt middagstid så att hans kriminellt överbelastade sinnelag - Månen i Jungfrun - hunnit fram precis till den punkt där dopingcyklisten har sin fallna Venus. Och tänk om Skarsgård föddes strax efter midnatt, då har vi en perfekt match mellan hans Måne och Armstrongs Sol. Även detta kan skapa look-alike-fenomenet.
Nu undrar man förstås när Skarsgård ska komma ut och berätta vad han gått på i alla år för att kunna spela så många materialistiska och ondsinta karaktärer!
:-)
Skavlan: "Har du aldrig haft en liten sån tanke att kanske det finns en gud?"
SvaraRaderaSkarsgård: "Jag vill inte reducera livets mysterium till något så futtigt."
Där ser man! En ytlig semantikers obefintliga analys av gudsbegreppet. Futtigheten tycks springa ur hans frånvarande väsenscentrum.
SvaraRaderaEnligt det lite läskiga elementperspektivet ett centrum som inte alls finns representerat i detta liv då allt viktigt går i jordbrunt. Inget "tittfönster" inåt, mot ljuset, så att säga.