Skulden äter pressfolket

DN:s före detta London-korrespondent producerar ännu en "vi i högermedierna gjorde inget, det var Juholt som snavade på sina egna skosnören". Förstå skulden som ligger där, i tryckkokaren och pyser ut i formen av sådana här tragikomiska urskuldanden! 

De vet alla vad de gjort mot demokratin dessa plutokratins tjänare som knappt längre vet vilket ben de ska stå på. De vet hur långt de fallit från det journalistiska värvet. Därför uppehåller sig också Barkman, en av de värsta hycklarna jag hittills läst i den här "svära sig fri"-genren, vid journalistikens motsvarighet till de akademiska disputationernas välvillighetsprincip. Den man såg noll av från dag ett bland dagens rötägg till journalister.

Att Juholt skulle bort, punkt slut, såg åtminstone jag mycket tidigt i detta skamliga spektakel. Att som Barkman gör, begränsa sig till Juholts sista malör är att ha ett mer en lovligt kort minne eller förvanskad bild av det halvår som föregick Juholts avgång för högerdrevet.

Kan man se att en människa är svag inombords, oförmögen till sanning men hejans duktig på att måla upp fabrikationer? Låt oss pröva Clas Barkmans födelse utifrån den indiska astrologins reservmetod där födelsetimman inte är känd.

Det är nymåne i formalismens tecken Stenbocken ett mycket hedersmedvetet men också långsint tecken - vilket kanske förklarar att han inte kan släppa ämnet: pressens skuld. Stenbocken som strukturalisten avslöjar också hur Barkman säkert under ett långt och produktivt journalistvärv som utrikeskorrespondent sökt fånga och återge tingens yttre former - att utifrån yttre tecken sluta sig till inre mekanismer och den vägen vinna och bibringa förståelse. Nu sitter han och glor på en youTube-video!

Men mot detta hedervärda bud om en som bemödar sig om opartiskt åskådliggörande i varje läge står det sorgliga faktum att Stenbockens härskare och förfogare över både själ och hjärta (Sol och Måne) inte på långa vägar själv lever upp till detta ideal. Tvärtom, formalieplaneten Saturnus är ytterst klent placerad i det motsatta tecknet Kräftan, vars innebörd naturligtvis är den rakt motsatta: subjektivism, klaniskhet, vinklade partsinlagor!

Då också sinnelaget anses skadat i Stenbocken, i exil från hemmatecknet mittemot, får vi en ömsesidig reception mellan två planetära härskare. Men den här axeln har upprepade gånger noterats hos hypermaterialistiska människor och måste sägas vara ett allvarligt hinder mot utvecklandet av en andens nobless. För karriärklättring är det kanske tvärtom.

För att ingen ska missa vad det handlar om syns också en skrämmande överbetoning av det giriga och allra minst objektiva Vattenelementet. Det hotas därtill till livet av en furiös attack från Mars i den universella välmågans tecken Skytten. Lejonet.  Högern är allra minst intresserad av universellt välstånd eftersom hela deras idé är att individer ska berika sig på andras bekostnad. Högern som ideologi kan karaktäriseras genom Platons irrationella eller vegetativa själ som hur mycket den än slukar och lägger under sig ändå aldrig känner någon mättnad då den ägnar sig åt falsk existens. 

Det finns klara indikationer på att Skyttens tecken kan vara inte bara den högsta filosofins utan även arbetarklassens verkliga signatur (jag ska återkomma till detta i ett annat inlägg) och det förvånar därför inte att en man som Clas Barkman, med upplevelsen av detta hot från den universella välviljan, sitter och stirrglor på Juholts sista uttalande veckor efter att historien rullat vidare.

Tillägg. Jag såg fel på Mars placering, som i Lejonet snarare indikerar hänsynslös betoning av individen (på bekostnad av gruppen) eller möjligen agg mot prominenta individer. (Jag har funnit en serie horoskop med far/dotter-problematik där dottern har Mars aggression i Lejonets tecken - inte för att detta är det enda sättet som en slik kan uttrycka sig på...)

Ja, så nära var det att högern misslyckats fälla ett språkrör för den större visionen! Barkman bekänner bara med läpparna att journalisten ska lyssna efter talarens vision efter om en mening är fel eller en minneslucka lappats ihop fel, men som hans fortsatta smutskastning och rättfärdiggörande av högerpressen avslöjar var det just det faktum att de hörde vad Juholt sade som tvingade dem till denna, det värsta övergrepp den svenska demokratin någonsin varit med om!

Jag tror Håkan Juholt hade kvaliteter som gränsade till klärvoajans när han spådde att det kommer att forskas i framtiden om det öde han rönte i svenska högermedier. Och då kommer eftersläntrare som Clas Barkman, de som framhärdade i självlögn till det yttersta, också att få historiens dom. Varför skrev han ens den där krönikan?

*****

Teknikalia

Jag sökte 5800 horoskop efter mönstret Sol/Måne-Stenbock med Saturnus-i-Kräftan men hittade inte en enda person som blivit berömd med det här mönstret. Uppenbarligen en mycket suboptimal nymåne! Som jämförelse mer normala fem träffar när Saturnus, forfogare över Sol och Måne, stod i tecknet för sin nobla upphöjelse, den rättrådiga och genuint balanssträvande Vågen. Detta bekräftar i någon mån intrycken enligt ovan av en tendentiös, självförljugen partsinlaga till högermediernas försvar.

I linje med en månascendent (Chandra lagna) i Stenbocken modifieras planeterna enligt följande:

Månen/sinnet: närmar sig raskt nymånen (förlorar sitt ljus) och är därför en "naturlig illgörare" - men...neutraliseras som tillfällig ägare av sjunde huset!

Kommunikatören Merkurius verksam välgörare, dess ägarskap över onda sjätte huset uppvägs av att kommunikatören också förfogar över - hör och häpna med tanke på värvet som utrikeskorrespondent - nionde huset för utlandet. Detta är horoskopets bästa hus. Hur mycket journalisten än tjänat på utlandet tycks han inte tycka om det: Mars i nionde är inte bara en naturligt ond planet utan också verksam som sådan. Kärleken till utlandet kanske inte besvarades utan tvärtom lämnade spår av agg som en kärlekssaga som inte var ömsesidig...

Inte heller välviljans Jupiter är den normala lyckobringaren för en Stenbock, vilket är helt logiskt då tecknet behärskas av armodets och ofrihetens och det hårda slitets Saturnus. Jupiter som verksamt ond i Vatten sprider därför sin surmulenhet till harmonins Venus och vidare till Saturnus i Kräftan. Den senare var visserligen verksamt god, men här anas djupt sittande girighet i den vegetativa själen och som förklarar varför han inte skrev en ädel artikel om mänsklighetens morgondag, i ett samhälle där allt är till för alla.

Man kan alltså konstatera att läran om planeters verksamma natur inte helt upphäver deras grundläggande konstitution. Men detta har redan den vediska astrologin James Braha med kraft hävdat. I mina ögon är faktiskt den ömsesidiga receptionen mellan Måne och Saturnus, ehuru båda verksamt goda, bara ett intygande om en självisk och alltigenom materialistisk strebers grundsyn. Den världsbild som delges Djävulens barn och som de köper med hull och hår eftersom deras livspotential i detta liv var tillsvarande med deras herres viskningar i hjärtat. (Se horoskopet för NASDAQ-börsen.)