Dan Wolgers näpser luftfånget

Härligt att se ett sinnelag i Jungfruns tecken som påminner om att det också är ett kulturens tecken! I samband med främlingsfientliga horoskop öppnades en svart sida som en tid översvämmade bloggen och även om statistisk signifikans signalerades betyder ju inte det att ens vartannat sinne av den här typen hade en så negativ och inskränkt natur.

Lustigt nog kan nästan exakt samma sak sägas i fallet Dan Wolgers som om Sven Wollter: båda artisterna representerar fysisk närvaro, substans, i ett läge där Wolgers fenomenala genmäle i AB klargör - jag har fortfarande inte läst DN:s tresidiga uppgörelse med kulturvänstern, signerad Bengt Ohlsson - att nyblivne högermannen just bara bredde ut sig i ett offentligt tankeexperiment i fråga om Slussens framtid.

Jag säger det igen: så häpnadsväckande typiskt den till intet förpliktade pratmakaren Tvillingarna - kommunikationstecknet som är ansvarigt för samtidens akuta fördumning. Ja, budbäraren Hermes kan egentligen inte klandras, han säger bara vad de bakomliggande gudarna beordrar honom. Därav min fundering i inlägget om Ohlsson och Wollter huruvida alla dessa tre sidor var skrivet på uppdrag, t.ex. från nära sörjande i Svenskt Näringsliv...

Jag noterar att textens pregnans också i någon mån hindras av den för merkuriska Jungfrun så typiskt svårgenomträngliga ordstaplande. Om jag tidigare tyckt Humanisten Dilsa Demirbag-Sten var omständlig i sina meningsbyggnader, ta då in hyperkompressionen i Wolgers text! Det är skitbra men kräver långsamhet! Nyckeln till att Demirbag bara är jobbitg men den här texten är bra ligger i att Jungfrun hålls kort i konstnärens horoskop. 

Precis som i fallet Wollter har Wollgers en kraftfull lergröt bestånde av Jord och Vatten och även här ser vi hur viktig Saturnus är. Den skänker gravitas och sammanfaller även i detta horoskop med "megafon"-principen Rahu som jag tror har en legitim funktion inte som symbol för girighet utan för viljan att skala upp och synliggöra saker. Varför annars två celebra artister på raken, båda med samma fenomen? Det är Saturnus som ger den överlägsna känslan för struktur och som gör Wolgers text exakt, trots snårigheten och den långsamhet som Saturnus alltid kräver.

Men det kanske mest intressanta är ju att Wolgers inte som Wollter använder sig själv som resonanslåda utan arbetar med visuell konst. Och framgångsrikt också. Hans välsignande Jupiter i det visuella Lejonet (härskare: Sol-Ögat!) och dess aspekt mot konstens Venus i Skytten - händelsevis disponerad av samma välgörare som också blickar mot den - är väl nästan oslagbar!

Jag försöker komma på namnet på den där kände svensken som gör pastischer på Bruno Liljefors rävar, men namnet har aldrig velat fastna. Han som alltid vill vara med där det händer, i getskägg och med intellektuella svartbågade glasögon. Garanterat "högerkultur". Jag ville komma åt hans horoskop bara för att jämföra Jungfrukomponenten men där den visionära förmågan helt saknas. Fanken, vad heter karln? (Skriver in namnet när jag kommer på det.)