En befängd sosse till

Tråkigt att se ett parti få smockfullt av testosteronbefriade hannar som likväl missat poängen när de fortsätter driva mot den valde partiledaren Håkan Juholt - i sin egoism gräver de både sin egen och partiets grav när det är tid att störts den verkliga illgärningsmannen från hans regeringsinnehav.

Senaste überkritiska byrackan som sitter inne med alla svaren kallar sin blogg Olssons tankar, men med lite snokande kors och tvärs i blogg får jag fram nödvändiga data.

Synd på så rara ärtor igen. Jag känner inte igen mitt soltecken Vågen - är det så här illa det ser ut utifrån?

Eller är det de sekundära problemen som får den mentalt känsliga Vågen att tappa omdöme? Här har vi tydligen ännu ett fall av missbruk av medfödd intelligens. Storkorset i Sattva guna skadas här ohjälpligt av två sidoberättelser:

Psyket (Månen) är inflammerat av högmod, precis som i Sigtuna-sossen som sms:ade ut sin missbelåtenhet med Juholt (dvs, försökte markera hur mycket smartare han själv var - en otroligt patetisk fjant).

På denne Fredrik Olssons himmel ser vi till syvende och sist samma problem, för det är återigen den kritiska nej-sägaren Jungfrun som är problemet. Månen i vittnar visserligen om ett negativt bestraffande sinne via den halshuggna draken (Ketu). Men det är oppositionen till det makthungriga drakhuvudet i Tvillingarna som för tankarna vidare till Lufttecknets härskare Merkurius, som således ännu en gång röjer Jungfruns ibland nästan parodiskt missnöjsamma natur. (Det är i det här tecknet kärleken/Venus faller....)

Men det som gör att jag verkligen förstår att detta är en ateist som sympatiserar med den värsta skocken humbugar i landet, Humanisterna, visar sig i den mentala störningen mellan Mars i hatiska Skorpionen som angriper Tvillingarna, ett intellektuellt och "normalkritiskt" tecken. Här får vi samma vettlösa och irrationella hat som man brukar hitta just hos religionsskeptiker som för längre sedan slutat läsa annat än indoktrinerande texter som ger vatten på just deras kvarn.

Kvar av den balanssökande Vågen blir således absolut ingenting och horoskopet kan läggas på skräphögen tillsammans med andra totala icke-händelser i tiden som Maria Sveland, Richard Dawkins och den kader gormande apor på Newsmill som under den gångna sommaren hade mage att kalla sig religionskritiker - en "debatt" som stod på en lägre nivå än jag någonsin trott vara möjlig i det ämnet. Alla hade läst ungefär två böcker i ämnet.

Lika pinsam faktiskt som när Humanisternas Sturmark och någon inhemsk B-astronom skulle debattera mot den mästerliga brittiska matematikern John Lennox för några år sedan och Lennox klentroget stirrade på Sturmark och undrade om han skämtade - så usla var hans ateistiska argument. Falsk som han var, skrattade och spelade Sturmark genast med och låtsades att han inte menat allvar med sitt argument!

Här är då nivån för Olsson, som till sina favoritfilmer räknar Bergmans "Det sjunde inseglet". Men hade han kunnat tänka klart hade han rimligen inte befattat sig med den då Döden där porträtteras som en faktiskt existerande entitet, något som är omöjligt att acceptera för en ateist. I astrologin heter Liemannen Saturnus och är definitivt en gudomlig energi med en egen karaktär och vissa uppdrag. 

Det kan vara Saturnus stryptag om Jupiter i Fiskarna som så effektivt degraderar den senare planetens förmåga att förstå höga och nobla ting som religion och filosofi. Humanisternas egen husbiolog Lindenfors kämpar med samma konflikt på sin himmel. Blockeringen låg på himlen säkert ett år och tecknar en tillfällig portal genom vilken särskilt skadade själar kunde få födas och i detta liv härja ur sig någon gammal upplevt oförrätt som suttit fast i själen i kanske hundratals år. 

Vem vet, kanske Fredrik Olsson var en kvinna som brändes på bål i ett tidigare liv. Sverige och det sena 1900-talet var den enda avkrok som kunde ta emot en så här hatisk själ och där den sekulära grundtonen möjliggjorde hans försök att nå katharsis.

Men det är något väldigt omanligt över ateister - som om de är rädda att böja knä inför en Överordnad. Därför hatar Fredrik Olsson inte bara begreppet Gud utan nu också sin kraftfulla partiledare Håkan Juholt. Så länge den dränkta häxan inom honom inte fått nog, så länge kommer han fortsätta söka Starka Män att hata.

Jag håller med seniorsossen Bengt Silfverstand som ber de här byrackorna sluta gläfsa och ägna sig åt politiken istället.