Lill-Babs, Saturnus och grämelsen

En rubrik i Expressen fångar mitt psykologiintresserade öga. Lill-Babs säger att hon haft svårt att förlåta sig själv efter brustna relationer (som det varit en och annan av).

Finns det något misstänksamt av typen "fixering" i det sideriska horoskopet?

Ja! Månen, den flyktiga och inkonstanta, som symboliserar för vinglande och sublunära värld djur befolkar som sitt normaltillstånd men som indikerar ett syndafall under människans egentliga natur, tycks skenbart ha hittat stabilitet i Oxens tecken. Detta innebär att Vattenelementet dör och istället får Jorden liv och grönskar. Månen i Oxen symboliserar Adam & Eva i sitt förpsykologiska, paradisiska tillstånd. 

Ormen/Merkurius kommer lite längre fram att i Tvillingarnas tecken väcka den sovande apmänniskan genom att inympa en högre princip i henne. Indisk astrologi kallar Tvillingarnas härskare Merkurius för Buddhi, intelligensen. 

Från den dagen blir det som först bara var en sinnlig apmänniska (Oxen) kapabel att dikotomisera, dvs. att föreställa sig något sådant som "höger" och "vänster". Den medvetet tänkande homo sapiens har fötts - den "visa" människan! 

Tro inte modern vetenskap som bröstar sig så. Mänskligheten har alltid vetat allt detta, zodiakens själva konstruktion och gamla religiösa myter visar att människan har varit medveten hela tiden!

Lill-Babs har emellertid problem med sitt stabila och enkla Ox-sinne. För hon föddes med Månen i samma tecken som södra månnoden (Draksvansen) - punkten där Månen bestraffas för sin girighet och vilja att till och med överglänsa Solen själv. Vid Lill-Babs födelse "störtar" Månen ner mot sydliga latituder jämfört med det plan som Solen i sin bana runt Jorden tecknar upp. Symbolen för sublunärt leverne är själv "låg"!

Det ligger nära till hands att se Ketu, Draksvansen, som den demon den är. Periodiska intervenerar den i den trygga och stabila hemmiljö som Månen i Oxen representerar. Drakhuvudet klipps av och kvar har vi bara den negativa känsla som den straffade brottslingen känner sedan Huvudet (ledaren, mannen) dödats.

Draksvansen är som en folkkropp som först ville för mycket tillsammans med sin rebelledare Drakhuvudet och sen får en baksmälla när deras ledare avrättas av gudarna (Solen) för mänsklighetens förmätenhet, för deras vilja att skina starkare än Solen (gudarna) själv!

Lill-Babs är märklig som talar ut så här, som inte förstår att hennes flängande turnéliv - hela livet igenom - just representerar hungern att vara lik en solär gud och att det som tar stryk då är Månen - hemförhållandena.

Hon har också den impulsiva och hetlevrade Mars i starkt härskarläge i Väduren, och i ett Chandra lagna-horoskop hamnar den i 12e huset för "saker man gör till sitt eget förfång". Hela frågan om att linslusa (Mars i Väduren är en stark impuls att visa upp sig individuellt - som ett barn framför spegeln) har här konsekvenser.

I synnerhet för äktenskapets sjunde hus mot vilken denna omedvetna destruktivitet riktar sig. Lill-Babs ville egentligen på det omedvetna planet byta ut sina män eftersom Väduren alltid vill ha en ny kick, en ny upplevelse och den impulsen kommer förstås i konflikt med en Måne som söker stabilitet i Oxen.

Vi ser redan nu hur horoskopet är fyllt av motstridiga impulser och naturligtvis blir det grämelse hur man än väljer. Alltid är det någon inre otyglat inre hunger som får stryka på foten...

De här styckena skrev sig själv, för det jag tänkt börja med i samband med Lill-Babs problem att förlåta sig själv var den ömsesidiga receptionen mellan Jupiter och Saturnus.

Tänk för en sekund att bromsplaneten, moralisten och censurmyndigheten Saturnus inte existerade och allt som fanns var Jupiter, lycksalig och alltid på väg mot nya mål. Där har vi en "happy go lucky", en lycklig skit som strövar genom livet utan konsekvens, mening eller mål. Det är Saturnus som representerar tingens form, och Jupiter förväntas vara energin att utveckla sig och förgrena sig för att nå detta slutmål eller denna form.

Jupiters och Saturnus besök i den andres negativa härskartecken skapar här ett intressant dödläge eller balansläge där ingendera principen tillåts ta över. Med varje expansion (Jupiter) följer censurmyndigheten som kontrollerar att det nya steget sker i linje med den uppgjorda planen. Lill-Babs kan vara den minst spontana människa som finns, bakom sitt hjärtliga utspel! Hon har kontroll över sin publika scenpersonlighet, en riktigt bra skådespelare även om hon nu främst valde sång i detta liv.

Hon är bred och folklig och Månen i Oxen indikerar en stark bindning till den lokala myllan. T.o.m. jag, som aldrig brytt mig om svensktoppsmusik, har nästan lyckats memorera namnet på hennes hemort. (Just som jag skulle skriva orten insåg jag att det inte fanns på plats.)

Månen i Jord fungerar alltså förutom när demonen Ketu periodiskt sätter in, men det är en fråga för astrologins lära om periodiciteten i livsödet. Tydligen är Lill-Babs väldigt känslig för den avhuggna draksvansen så den kan i ett genuint horoskop (med födelseklockslag) spela en nyckelroll. Därmed skulle varje planetär cykel (dasa/dasha) eller subcykel (antardasa) i Draksvansens tecken kunna skapa de här tendenserna att vilja bryta med den trygga och "oxiga" stabiliteten. 

Skulle ett exakt horoskop (med födelsetimma) istället lyfta fram Mars som en dominant planet, har vi nästan samma budskap. Mars i Väduren vill vidare hela tiden och bryter därför upp med sin historia. Mer historielös än Väduren är, kan man inte bli. Den upplever sig som en pionjär, just för att den bara är intresserad av sig själv och vad den kan utföra med början här och nu.

I frågan om att förlåta sig själv, måste man minnas att Jupiter härskar i Fiskarna och där symboliserar total tolerans. Ett egolöst tecken som helt lever sig in i en människa eller situation och uppmuntrar - ställer aldrig några krav.

Saturnus härskar i Stenbock och är raka motsatsen. En fordrande auktoritetsfigur som efterfrågar konkret prestation. 

Låt nu dessa byta plats så vi får Lill-Babs ömsesidiga reception. Vad händer? Jo, den fordrande Saturnus hamnar invid kärleks- och äktenskapsplaneten Venus i Fiskarna. Genast kopplas ett krävande och patriarkalt tonläge på mitt i ett zodiaktecken som representerar "moderlig" förlåtelse och denna kravfullhet bemäktigar sig Venus, kärleksplaneten. Kärleken "informeras" - ges en tydlig form - och man kan lugnt säga att Lill-Babs troligen haft extremt höga krav på de män som hade en chans på henne. 

Kombinationen av Jord och Vatten i den här ömsesidigheten vittnar - precis som Månen i Oxen - om att det är en kravfullhet när det gäller fysik och sinnlighet. Lill-Babs tendens till intellektualitet, en Sol med klipsk intellekts-Merkurius i Luft, har åtminstone i Chandra lagna-horoskopet bara en målsättning: att kalkylera och planera för sin karriär. Lill-Babs alla separationer har förmodligen att göra med att hon valt män som varit karriärister och att hon själv i lika hög grad varit av samma skrot och korn.

Vad månhoroskopet säger är att den jordiska karriärens tionde hus uppslukat hela hennes intellektuella läggning och att horoskopet i övrigt enbart har riktat sig mot materiella eller sinnliga frågeställningar. Vi har det ultimat ofilosofiska horoskopet här, vilket ger en människa som vid 70+ fortfarande inte förstår varför hennes liv blev som det blev i relationsfrågor.

En Ox-ascendent visar i det här fallet ett nionde hus för högre medvetande som är kraftigt underutvecklat. Omvänt beskriver det såsom filosofins hus en rent materialistisk filosofi: Jupiter är filosofinsplanet men betraktas som fallen (svårt skadad) i Stenbocken, världslighetens tecken.

Ox-ascendenten förvandlar dessutom Jupiter till en verksam illgärningsman, planeten som normalt är en källa till välsignelser. Men eftersom nionde är ett gott hus, ett dharma-hus som säger: "detta är vad du måste göra", tycks Lill-Babs ha upplevt den materialistiska livsfilosofin som något gott, något som livet krävde av henne. Hon bara ett barn av sin plats och dess enkla kultur. 

Och följaktligen älskar svenskarna Lill-Babs! Det är för att vi själva saknar någon mer utvecklad självkännedom. Lill-Babs ryckiga "bromsa-och-kör" i zodiakens början (Väduren/Oxen) finns som en sinnelagsstämning i nationalhoroskopet och hennes Sol i systematiserande och rationella Vattumannen är också Sveriges Sol. Lill-Babs kan vara en nästan perfekt inkarnation av "svenskhet", med allt vad det innebär av slit-och-släng-mentalitet i relationsfrågor. Kanhända är inte människoarten monogam. 

Men det var just därför Kyrkan institutionaliserade äktenskapet för att ge en stabil form åt relationen mellan Adam och Eva!

När svenskarna nu sjunker ner i primitiv gyttja i sitt sekulära samhälle, och åter blir just så simpel som arten var i begynnelsen - innan Adam och Eva fick den merkuriska andeprincipen [1] inympad i sina apkroppar - då rasar alla relationer mellan människor sönder, inklusive äktenskapet. 

Alla blir självupptagna konsumtionsmaskiner, vilket naturligtvis är perfekt för ett marknadsliberalistiskt samhälle som högerns. Varje gång ett par skiljer sig blir det till att köpa ett nytt hem - alla prylar från det gamla är ju besmittade av ågren och dåliga känslor. 

Lill-Babs lider över spruckna relationer för att hon ett så totalt offer för konsumtionsindustrins mekanismer, precis som svenskarna överlag.

Vad gäller hennes eget öde, föddes hon nu faktiskt med Saturnus och Venus i kombination. Om Saturnus är slutmålet, den "form" vi ska nå, då beskriver förloppet i Fiskarnas tecken den totala uppoffringen av självisk kärlek, så att den osjälviska allkärleken kan födas. På många sätt verkar Lill-Babs ändå stämma in på den bilden. Åtminstone manifesterar hon perfekt gruppkärlek när hon låter sig fotas och filmas med sina barn. 

Men på insidan, i själen, handlar det inte om poserande för veckotidningarna. Här är Saturnus och Venus verkligen ett hårt, fordrande och ovillkorligt krav från ödes- och formdanaren Saturnus: älska alla utan att blanda in din själviska Mars-Vädur i dramat. Där, tror jag, ligger den svåra utmaningen i detta öde. Att ha en sån passion för sin egen väg men ett rakt motsatt bud från vad ödet (Saturnus) vill.

_____

1. Runt Merkurius, grekernas Hermes, finns också en tradition som gör den till mer än bara människans dikotomiserande intellekt, hennes logiska natur. I denna blir Hermes rakt ut sinnebilden för människans "översjäl", hennes sanna natur när hon inte är neddoppad i Månens förmörkande själsdimension. 

Tar man Hermes som indikation på vår odödliga andesjäl, vad händer då med Solen, symbol för den levande andesjälen i indisk astrologi?

Jo, den blir till Logos! "Ordet", "Kristus" eller den styrande Förnuftsprincipen i vårt kosmos. Häri ligger konflikten mellan den framväxande senantika kristna teologin och den grekiska filosofin.

De kristna sökte monopolisera Logos och koppla det enbart till den Jesus, som vart Kristus (när duvan/anden/Hermes tog över människan Jesus kropp). Den grekiska kosmologin hävdade - oerhört modernt - att varje stjärna/sol är sitt eget Logos, sitt eget "Ord" eller reglerande förnuftsprincip.

Om Merkurius/Hermes är människans eviga andesjäl, eviga person, då blir Solen i denna tradition själen inom vår själ och denna innersta ljusgnista är av exakt samma sort som Gud själv, eller det rena medvetandet som sådant. I rent medvetande känner man sig själv i alla andra människor och översjälen, Merkurius/Hermes, äger den klara medvetenheten. Där är bara i fallet ner under Månen många levande väsen slocknar och blir "lokalpatrioter" som Lill-Babs - Järvsö, nu kom platsnamnet!