Victor Hugo hade ingen skrivkramp

Have courage for the great sorrows of life and patience for the small ones; and when you have laboriously accomplished your daily task, go to sleep in peace. God is awake.
-- Victor Hugo

Välkända romantiteln "Les Misérables" skymtade förbi i julhelgens tv-tablåer. Det fick mig att slå upp födelsedata för franske författaren Victor Hugo - särskilt som jag fastnade för en kommentar på nätet:

"Victor Hugo's enormous output is unique in French literature... He was described as 'The most powerful mind of the romantic movement' and his novel, published in 1862, continued to be widely read..."

Efter att ganska fyndigt ha kallats en producent av "textväggar" på en annan blogg, var jag förstås nyfiken på om en berömd författare med "enorm utväxling" på minsta sätt skulle påminna om det egna horoskopet. När allt kom omkring beskrivs undertecknads Måne i Tvillingarna (kommunikationens tecken) som en av astrologins pratigaste positioner! [1]

Men bekräftelsen, om man helt bortser från litterär halt, tycks komma från ett helt annat håll, från Solen och dess husplacering. Jag har alltid misstänkt min egen femtehussol (dess naturliga hemvist i lekens och skapandets sektor) för att vara "motorn" bakom vissa redaktörslekar i barndomen. 

Där Mona Sahlin tränade sig på partiledarskap genom ordförandeskap i Barbiedocksklubben, där ritade undertecknad under några intensiva pojkår flera olika serietidningar parallellt, nummer efter nummer. Som extra finess fyllde jag serierna med korsreferenser till varandra. (Allusioner i en berättelse i en annan.) Det här var det klassiska "imitationsstadiet", och jag befann mig under stark påverkan av Semic Press och allt vad serietidningsförlagen i Sverige hette vid den här tiden.
 

Hur Victor Hugo skolade in sig till ett framtida författarskap vet jag inte, men det är uppenbart att hans Sol med artistiska Venus i femte solhuset och mental Luft och opponerad av den maximerande Jupiter ger precis den antydan om "det mest kraftfulla sinnet" i den romantiska litteraturgenren.

Faktiskt instämmer allt i horoskopet (synergi). Månen, en drömmare, befinner sig i Eld och i tredje kommunikationshuset, Merkurius, skribenten är visserligen "fallen" (och "skadad") i Fiskarna men extremt förstärkt av megafoneffekten från Drakhuvudet.

Jag har sagt det gång på gång: Merkurius tekniskt sett försvagade position i Fiskarna innebär inte någon oförmåga i intellektuellt avseende, faktiskt verkar planeten kunna bli rikare här - men Merkurius-Jungfruns petnoga och närmast matematiska hyperkontroll bortfaller! Och det kanske är därför den klassas så lågt. Merkurius är väldigt atypisk i Fiskarna! Den är en romantiker istället för strikt och realistisk som en Jungfru! 

Horoskopet matchar perfekt det högst rankade omdömet på imdb.com till filmatiseringen av den kända Les Misérables. Det slår mig också att denna turboboostade Merkurius i Fiskarna också indikerar just "de eländiga" - Fiskarna som samhällets olycksbarn (Jungfrun är de propra samhällsmedborgarna, de som kultiverar sina liv inom de tilldelade kvartersgränserna - ja, älskar att upprätthålla skillnaden mellan olika kvarter som vi sett av Mån-Jungfruns dominans bland invandrarfientliga horoskop.)

Som det är med extremt artistiska eller kreativa människor är det helt hopplöst att försöka etikettera dem med simplistiska gröna och röda aspekter. En artist måste alltid stå över "gott och ont" och kunna gå in även i det onda för att åstadkomma ett verk som träffar rätt. 

Första gången jag hörde någon nämna detta var på radion och det var dramatikern Stig Larsson som talade. Hans horoskop hade just den enorma betoningen på Luft och Vatten som jag tycker är så intressant och svårbegriplig. Kombinationen tycks favoriseras artisteri eller psykopatologi! 

Victor Hugos horoskopet är dock inte av den typen. Födelsetiden gör det möjligt att även inkludera husplaceringarna i bedömningen och det är uppenbart så att Solen och Saturnus i ömsesidig reception gör gott här. 

Det är inte en trångsynt eller intelligensbefriad opposition eftersom husen anses goda (i indisk astrologi) och båda välgörarna Jupiter och Venus ingår! Det är en nästan unik kombination av faktorer med motorn - Solen - hemma i andesjälens eller kreativitetens egen högborg, det femte huset och Venus, konstarterna, som mest näraliggande verktyg.

Fastän Venus i samma tecken som Solen är vanligt förekommande är det i just detta fall värt att föra på tal eftersom konst- och kärleksgudinnan också är hela horoskopets härskare, givet den venusianska Vågen som stiger i öster vid Victor Hugos födelse. Detta bildar en "yoga" eller kombination mellan första jag-huset och det femte nöjes- och kreativitetshuset vilket förvisso också är fallet hos underteckad, producent av "textväggar" i en tid när människor knappt klarar att sätta ihop två meningar utan att logiken knakar.

*****

Blogginläggets rubrik anspelar på två andra inlägg om författare som båda fick skrivkramp, de om Stig Dagerman och Vilhelm Moberg. Jämförelser försvåras något av att Mobergs saknar födelsetid och insikt om vilka hus som är mest aktiva.

*****

Not 1. Också Carl Bildt kallas för bloggare "i en takt som ställer andra i skuggan" (AB). Hos honom samma mix av Sol, Mars och Merkurius som hos undertecknad, fast i Tvillingarna, samt även en Måne i Luft (Vattumannen).
 



"Bilaga"

Om imdb-recensionen av någon anledning skulle försvinna kopierar jag den. Jag ler åt att den mexikanske Victor Hugo-kännaren också detekterar motivet om människans strid mot det ontologiska Mörkret i Les Misérables, vilket förstås ligger nära den här bloggens "mytologiska astrologi". Undrar just om det är Solen i femte som i sig bidrar till just tankar på aktivt Ljus och aktivt Mörker...

8 September 2000 | by ironside (robertfrangie@hotmail.com) (Mexico)
Victor Hugo's enormous output is unique in French literature... He was described as 'The most powerful mind of the romantic movement' and his novel, published in 1862, continued to be widely read...

The plot - that of a detective - is as well the epic of the people of Paris... Its author claimed it as a 'religious' work, and indeed by means of its characters, sometimes a little larger than life, yet always vital and engaging, and by its re-creation of the swarming Parisian underworld, the main theme of man's ceaseless combat with evil clearly emerges while the whole gives a faithful picture of the declines and flow of life...

Hugo relives his youth in this vast novel, the culmination of 14 years work... He and Valjean share their most outstanding characteristic: their charitable heart...

The story contains glimpses of Hugo's disgust towards 'the treatment of the lower class French citizens by the government: Valjean, an ex-convict recently released from prison, but he is not given the opportunity to make a good living for himself; Fantine forced into prostitution due to the lack of money to pay her illegitimate child...

And towards the 'general injustice of the law enforcement system: Valjean sentenced to prison for stealing a loaf of bread; Fantine arrested for hitting a man of a higher class...

The symbol of France's greed that Hugo despises is Thenardier - the man that Fantine entrusts Cosette to - who betrays the trust by essentially making Cosette his personal slave...

The strongest emotions of "Les Misérables are love and hate...

Javert and Valjean are both extremes, with a conscience incredibly strict...

Liam Neeson is cast as the gentle Valjean who takes the twist of fate parlaying it into personal success and moral rehabilitation... He changes his ways to become years later the much-loved mayor of Vigau, and as a caring businessman he struggles to forget the past and manages to redeem his soul becoming benevolent, giving manual and financial help to the weak, sick and poor...

After nine years, Valjean was horrified to discover that Javert - a former guard of the Quarries of Toulon, where he served almost 20 years - has arrived to be the head of Vigau's police force...

Valjean's desire to protect the employees from bad influences leads him to fire (indirectly) one of his workers Fantine - turned prostitute... He assumes responsibility for raising her daughter Cosette... He becomes a father figure and soon forces the choice of sacrificing his own freedom for her happiness...

Geoffrey Rush plays the icy chief inspector Javert, the man who tries "to live his life without breaking a single rule." When he is given the job of spying in the barricades and Valjean gives him his freedom instead of shooting him, things begin to fall apart for him...

The action of mercy of Jean Valjean causes him to doubt the solid base of his existence... He is in emotional agony unable to betray his convictions... He sees too late the truth...

Valjean's legendary physical strength are enough to stir his suspicion that the town mayor is a fraud... He is less villain than a man driven by his own hard concept of justice begging permission of his superiors in Paris to investigate the mayor, the man he believes is a convict...

When he thinks he has made a mistake in identifying Monsieur Le Maire as the 'convict' Jean Valjean, he insists on informing him that he has denounced him unjustly and that therefore he must be dismissed: "You must punish me", he says, "or my life will have been meaningless." (A key line in the film).

Uma Thurman approaches the self-indulgent character of Fantine with admirable restraint, giving a certain level of charm and charisma to the film... She gives her sick mother role a good amount of realism demonstrating her character's frustration and pain exquisitely...

Fantine's misery overwhelms her as she sells her body to support her child... Being in a wild state, enraged at how she is a helpless victim of misery, she is arrested after being humiliated by several would-be customers, but Valjean intercedes on her behalf overriding Javert's authority...

When Valjean helps her, she begins to rediscover hope... Her joy at the thought of having Cosette with her is great... But the shock of Valjean's arrest and the discover that Cosette is not there, are too much for the poor creature...

Claire Danes plays the teenage Cosette who realizes one day that she has become quite beautiful... She disobeys her father's rules by secretly sneaking out and seeing Marius - a charismatic young Parisian revolutionary - with whom she fell in love...

Cosette spends her childhood as a servant girl at the Thenardier's inn, horribly mistreated and constantly terrified... She grew up in a convent, innocent, pure and a bit naïve...

Peter Vaughan is excellent as the compassionate bishop whose act of generosity turns an embittered Valjean around...

Bille August tries to capture the essence of Hugo's morality staging its political turmoil strongly enough to give it contemporary resonance, keeping the eternal three elements: the bishop handing over the candlesticks; Fantine's collapse; Marius crying out: "To the barricades!"

History doesn't change, as Voltaire once remarked... But what we need from it, does... Valjean's story is not unique, it's universal... In other world, it's contemporary... There are certainly enough "Les Misérables" to go all around the world...