Är gudstroende vetenskapsmän intelligentare?

Ett svar på rubrikens fråga kommer från Wikipedia-artikeln om Francis Collins, chef för the Human Genome Project: "one of the most accomplished scientists of our time". Denna spjutspetsfigur i frågan om människans dna-baserade design är också djupt troende kristen, en ekvation som inte en trångsynt nation som Sverige helt lätt kan få rätsida på.

Collins nämndes i den brittiske matematikern John Lennox "God's Undertaker" - en bok som gav bränsle åt flera inlägg på bloggen! I den boken fullständigt krossas den militanta ateismens argument genom en hyperkomprimerad, guidad tur genom tankeklimatet i vetenskapens absoluta framkant.

I Sverige känner vi dessa militanta ateister främst genom gruppen Humanisterna, vars förmåga att göra sig hörda i svenska medier visar hur långt efter övriga världen vi är. Det tycks saknas filosofisk allsidighet i landet eller få hågade att påvisa luckorna i deras världsbild.

De hörs för att samhällsklimatet förlorat väsentliga kunskaper i takt med sekulariseringen, och Jan Björklunds tramsande med hur att lägga accenten i skolans religionsundervisning är sannerligen inte något botemedel på det egentliga problemet. Den svenska omedvetenheten tycks total om de många fylligare världsbilder som finns som alternativ till den djupt problematiska scientismen.

"God's Undertaker" visar hur  fattig den svenska diskussionen om vetenskap och religion för några år sedan var, internationellt sett. Det var bara Richard Dawkins för hela slanten. Jag rekommenderar "God's Undertaker", även om medievindarna blåst vidare. Lennox kritik av Englands militanta ateister är dock ingen flyktig sensationshistoria. De som trodde ateisten Richard Dawkins fick sista ordet för några år sedan lär sätta maten i vrångstrupen - Lennox påvisar obönhörligt det ena logiska tankefelet efter det andra hos Dawkins.

Några korta partier skummade jag mig igenom, för min matte är inte den bästa. Men jag förstod geisten: Richard Dawkins kan inte ens räkna rätt och hans "slumpmässiga evolution" förefaller vara en av de värre skrönor som pådyvlats västvärlden. Den är inte bara logiskt osund, Lennox citerar paleontologen som frankt erkänner att det inte finns en enda benbit som styrker evolutionslärans påstående att nya arter gradvis uppstår genom mellanformer. (Naturligtvis adresserar Lennox också neodarwinismens räddningsplanka, att evolutionen är som en ketchupflaskeeffekt.)

*****

Eftersom Lennox nu staplar tankar av berömda vetenskapsmän i boken - både teister och ateister - passerade de flesta namnen förbi under läsningen. Men på två ställen, på sidan 92 och 196 i den andra något utvidgade upplagan (2009), klungade sig några vetenskapsmän som fann religion och vetenskap helt förenliga. Jag noterade sidorna för att senare återvända till dem.

Då så skedde visade sig tyvärr flera sakna födelsedata. I en del fall gav en nätsökning bara året och i något fall inte ens det. Kvar av Lennox listningar blev i alla fall några namn som var helt nya för mig.

Den kristna brittiska fysikprofessorn John Polkinghorne som bytte yrke på äldre dagar och omskolade sig till präst, är en tuff nöt om man söker vidmakthålla idén från inlägget om ateistbiologen Edward Wilson, att både Sol och Måne i Vatten och/eller Jord drar mot inomvärldslighet (i Wilsons fall en rabiat naturalism som undanber sig det övernaturliga). 

Här har vi åter en Sol - ett livsuppdrag - som utspelar sig i Jordelementets verklighet och återigen Månen i härskarläge i den "fallna själens" sublunära läge, Kräftans tecken. Det som skiljer på den här grovkorniga nivån är soltecknet som i Polkinghornes fall skiljer sig avsevärt från biologens Oxe. 

Jungfrun är mycket mer benägen att "gå in i" Jordelementet och söka den materiella naturens mysterier. Den är inte lika statisk och naivt accepterande av det materiellt givna som Oxen utan funderar över vad det naturgivna kan användas till. I Jungfruns tecken lärde sig mänskligheten att bruka den stillaliggande jorden (Oxen)! 

En av fysikens kanske fem största namn, Werner von Heisenberg, hade Månen i Jungfrun för den sattviska tendensen att plöja sig allt djupare ner i materien för att kanhända upptäcka något den vägen. Heisenberg formulerade insikten att materien inte är materiell alls, utan något tredje, bortom de två perspektiv, partikulär/vågrörelse, som fysiken kunde uppfatta.

*****

Redan i bloggens tidigaste skede funderade jag över filosofins och religionens planet i Jordelementet och uppfattade den jovialiska som lyckligast och mest välplacerad i Jungfrun. Varför? Jo, Jupiter är sattvisk till sin natur, och medan Oxen är tamasisk och Stenbocken rajasisk, samsvänger Jupiter med Jungfrun som värdtecken. 

Likväl klassas den expansiva Jupiter som "skadad" ("detriment") i Jungfrun, så lyckan är inte total! Denna skada förklaras rent tekniskt med att den inte är hemma i sitt negativa härskarläge i Fiskarna och därför utför "fel" uppgift i Jungfrun. 

Jupiter i Fiskarna är det ultimata arbetet på att frigöra själen från denna världen, bryta kretsloppet - nå moksha eller oberoende av världen. Men Jupiter i Jungfrun har istället upptäckt att man med lite smartness kan berika sig på att stanna kvar i världen och dyrka/bruka jorden! Jupiter binder själen allt hårdare till denna världen i Jungfrun. 

Här skördar tecknet plötsligt alla möjliga nya kunskaper hon nu måste förhålla sig till sedan hon väl fått syn på dem: insikter om hälsa och näring och kroppsligt välmående - Jupiter skapar praktisk kunskap av naturvetenskaplig art. Aldrig har väl "himmelriket" tett sig mer avlägset än när intresset för det jordiska ersatt Oxens enkla identifikation med jorden! I tredje fasen av Jord, Stenbocken, kommer människan att utropa sig själv till denna världens härskare. 

(Den distorterade övertonen till denna hybris är den transpersonella kraft som kallas Djävulen och som filosofen Anthony Damiani identifierade med den astrologiska draksymbolen - norra och södra månnoden som ett slags bälte som håller människan i sitt grepp.)

Här är namnen Lennox nämner - biologer, paleontologer eller fysiker:
 

Sidan 92:

Prance - Sol-Tvilling / Mån-Jungfru

Heap - Sol-Vattuman / Mån-Skorpion

White -----

Morris - Sol-Våg / Mån-Stenbock

Berry -----

Alexander -----

Collins Sol-Vädur / Mån-Vattuman

Sidan 196:

Polkinghorne - Sol-Jungfru / Mån-Kräfta

Collins (igen) -----

Phillips - Sol-Våg / Mån-Skytt

På den solära sidan ger det här slumpmässiga stickprovet på religiösa vetenskapsmän på hög nivå en tydlig övervikt för den supralunära sfären, dvs Platons Rationella Själ, vilken som helhet kan mappas upp mot Luftelementet och sammanfattas i den essentiella Luftplaneten Saturnus. Till den supralunära sfären hör förstås också kretsen bortom Saturnus, stjärnhimmelen, vars lyspunkter bildligt motsvarar Eldelementet. 

Fem supralunära Solar och en sublunär Sol. Men notera att denna Sol är Jordelementet när det börjar röra på sig, och den sattviska viljan till kunskap är för handen! Jordelementet går mot ökat medvetande (en tanke hos t.ex. den katolska paleontologen och metafysikern Pierre Teilhard de Chardin).

Den enda Nobelpristagaren i gruppen är fysikern William Phillips och han är också den enda som har både Sol och Måne ovanför "syndafallet" ner i inomvärldsligt tänkande. Phillips Sol-Våg matchas perfekt av en Mån-Skytt som dessutom gynnas av Jupiter hemma i sitt positiva tecken. Inte svårt att se att den kombinationen med lätthet kan se intelligensen som skaparen kodad i skapelsen.

*****

Den som praktiserar astrologi eller åtminstone är förtrogen med dess lärosatser inser direkt att ovanstående resultat, även om det inkluderat precis varenda teistisk forskare som strötts ut över de 200 kompakta sidorna i Lennox bok och trenden stått sig, inte skulle utgöra ett statistiskt acceptabelt resultat.

Varför inte? För att den astrologiska tesen om samsvängningar mellan besläktade själar är sann! Den grekiska filosofen Parmenides sade att människan inte kan förstå något hon inte redan har inom sig som en potential - den exakta formuleringen var "inget kan komma ur inget".

Den som verkligen, verkligen uppskattar en annan person, t.ex. en musiker, kommer att upptäcka att de båda horoskopen graviterar mot varandra. Det enda överbetoningen av Luft-Solar egentligen avslöjar är att Lennox själv med all säkerhet föddes tungt under detta element.

Sådana här kausala kedjor i det osynliga, men avslöjade av astrologin, löper vidare. Jag i min tur (Sol och Måne i Luft) har nyligen låtit mig beröras av en hård kritiker av scientismen, Wolfgang Smith med Sol och Måne i Luft, och nu då Lennox, från vars val av forskarreferenser man kan dra slutsatser om honom själv. "Show me your company and I'll tell you who you are!" [1]

Varför dataunderlaget, hämtat från Lennox bok inte går att anföra som ett statistiskt indicium på någonting, beror är alltså på att det är "skewed" (vet inte den svenska termen, "vinklat"?). Namnen har passerat det själsliga filter som är matematikerns egen natur.

Inte för att en materialist skulle ha fattat detta, materialisten lägger per definition inte en minut på att förstå astrologin. Det hade alltså gått utmärkt att presentera en utvidgad version på ovanstående fynd som tecken på astrologins funktionsduglighet baserat på ett "vinklat" urval till följd av just astrologins funktionsduglighet!

Men det vore inte bara ett metodologiskt fel utan dessutom lika lågsinnat som de omoraliska scientisterna och skeptikerna själva är i deras tendentiösa bortgallrande av varje mänskligt rön som hotar deras egen världsbild.

Tyvärr finns inte Lennox födelsedag tillgänglig på nätet.

Det korrekta förfarandet vore att samla alla prominenta vetenskapsmän som är teister, och därmed förbipassera "filtret" Lennox. Men även då kvarstår det intressanta fyndet vi såg här, försåvitt det inte (och det kan vara en legitim invändning) bara rörde som en slumpmässig fluktuation. Kanske någon är hågad att gå igenom samtliga de prominenta namn Lennox beströr sin fantastiska bok med?


_____

1. En annan "kausal kedja" som fick mig att häpna, var när jag 30 år senare återvände till sångaren Junior Ross, vars röst gick rakt in i bemärgen på mig som ung. Våra horoskop visade sig vara sammankopplade bortom rim och reson (dvs, som ett skolboksexempel på hur astrologin kan synliggöra samband mellan människor)!