Massmördande ornitolog = vridet horoskop

[Inlägget publicerades ursprungligen 090924 och reaktiveras i samband med DN:s artikel om att "världens dyraste bok" ska auktioneras ut.]

John James Audubon

I en fascinerande djuppsykologisk analys av ornitologen John James Audubon lärde jag mig om vådan av att sätta utomäktenskapliga barn till världen där modern tidigt dör (när barnet är sex månader) och barnet under de följande fyra åren hamnar under en serie surrogatmammors omvårdnad för att slutligen  adopteras av den biologiska fadern och hans äkta hustru!

Psykologen Jule Eisenbud berättar i sin "Love & Hate in the Nursery and Beyond" (1996) om detta och flera andra fall som visar hur tragiskt snedvriden psykologin kan bli när allt går snett de första åren. Ovanpå förnekandet av så primitiva behov att det inte ens finns ord för dem, växer sedan en människa upp som kommer att lägga sig till med mycket underliga böjelser och beteendemönster.

Audubon blev fågelskådare och ägnade sitt liv åt att hålla sig borta från sin äkta fru medan han via den symboliska fågeln sökte sitt eget ursprungliga men förlorade modersbröst. Eisenbud visar övertygande hur modersbröstet och den rundade fågelkroppen överlappar varandra i konst som går tiotusentals år tillbaka i tiden, och funderar över att engelskan använder "bird" som smeknamn för "tjej" eller "brud".

(Är vårt brud kanske etymologiskt besläktat? B-R-D > "bird". Efterbörd, moderkaka... Att bära, är ju just vad luften gör med fågeln. Och så var det det där med storken som kommer med barnet... Nej då, Eisenbud har inte läst in för mycket här, vilket förvisso freudianska psykologer ibland plägat göra.)

Ornitologen svamlade märkliga historier i hela sitt liv (som en slags förvarning om den extrema senilitet som drabbade honom i ålderdomen). Bland annat en underlig historia om en apa som skulle ha dödat en papegoja i hans första barndomshem på Haiti. Detektiven Eisenbud tyder den här historien perfekt och ser här att den lille Audubon mycket väl själv kan ha bragt sin första (tam-)fågel om livet i ett utagerande på moderns tid redan några få år gammal.

Den här incidenten skulle senare i livet övergå till massavrättningar av småfåglar. Audubon ömsom skrev innerliga kärleksförklaringar till fåglarna i naturen och ömsom sköt av dem i dussintal och klubbade ihjäl sådana som kom på nära håll under hans motsvarighet till Darwins resor i exotiska trakter.

Audubon är mest känd för att i början av 1800-talet ha skapat de mest naturtrogna illustrationer av Amerikas fåglar som ditintills skådats, men han gjorde dem genom att först låsa fast levande fåglar i metalltrådar i vissa poser för att "ha dem på plats" medan han målade av dem. Det kunde gå åt tjogtals av fåglar för en enda bild vartefter de dog av och han fick ersätta dem med ett nytt exemplar!

Spädbarnet som magiskt söker "betvinga" den försvunna modern/det trygga bröstet att hålla sig på plats, noterar psykologen Eisenbud, men som samtidigt är fullständigt omedveten om hur djup psykopatologiskt hela beteendet är. De lätt ersättbara fåglarna framkallade också strömmen av förbiflyktande modersgestalter under barnets första fyra levnadsår. De kom, och "dog", precis som den första modern.

Den här ambivalensen mellan kärlek och hat, liv och död, fick mig genast att misstänka Månen i Skorpionen medan jag läste kapitlet om den störde fågelskådaren. Och naturligtvis var det så! Återigen ser man hur den sideriska zodiaken är den korrekta och pålitliga - för ett psyke i Skyttens tecken hade inte sagt någonting alls om hela denna modersproblematik. För denna djupa röta i psyket var bara Mån-Skorpionen (Månens "debila" läge) möjligt.

Studien av Audubon kommer märkligt nog just då jag skrivit klart inlägget om Anna Anka som också förlorade sin mor i späd ålder och tillbringade tre år på barnhem innan hon adopterades av svensk familj. Kanske var Audubons ytterligare 1½ år från barm till barm det som fick skadan att ske. 

Det intressanta är att Anna Anka har den exakt motsatta Månen, ett sinne i Oxen, men där likväl grundtryggheten urholkas genom ett direkt nålstick från det opposita dödstecknet Skorpionen. Se också många inlägg etiketterade "sataniska principen" för den här axeln mellan Oxe/Skorpion. Den indikerar oftast en oral fixering vid näring/pengar vilka identifieras med trygghet. Varför jag kallat axeln "satanisk" är att materialismen bojar dessa själar ett helt liv. De når aldrig ett högre självförverkligande utan agerar ut omedvetna motiv. Jordmodern (Pan/Satan) ser till att hennes barn ALLTID ÄR SMÅ OCH BEROENDE!

Audubon hade även han "Satan" inom sig, och värre ändå, den samexisterade med den "sociala utstötningsmekanism" bloggen så ofta upptäckt i samband med människor som antingen blivit utstötta ur den sociala gemenskapen eller själva agerat som utstötare, t.ex. via mobbning. Audubon ger nu en ny vinkling på detta syndrom genom att symboliskt döda sin tidigt avlidna mor om och om genom hela sitt liv!

I det allra första inlägg där dissociation/utstötning nämndes, citerade jag astrologen Charles Carter som visualiserade en "urskillningslös massmördare" som det absolut värsta uttrycket. Och här har vi hittat det, fast via ett psykopatologiskt sätt söka formulera sorgen över den försvunna fågeln/modern och samtidigt föreviga hennes minne genom att måla fantastiskt levande fågelstudier (fast de kostade otaliga fåglar livet, de också).

Man kan notera att både Solen i egocentriska Väduren (barnpsykologi) och Månen (modern) i dödens Skorpion har krigaren och illgärningsmannen som disponent och att Mars själv hamnat på tvären med Skorpionen (bortstötning). 

Kanske var det därför han aldrig lyckats förstå sig på sitt eget patologiska beteende, som bloggen visat tycks Luft och Vatten stöta bort varandra så rejält att psyket börjar rationalisera eller, som här, skapa underliga representationer av de bortträngda känslorna.

Jag har förgäves försökt färgsätta horoskopet, men egentligen är väl aldrig egenmäktighetssyndromet (Väduren och Stenbocken) helt av godo, inte ens när, som här, Saturnus står hemma i härskarläge i Stenbocken och Solen hålls för att vara "upphöjd" i Väduren. 

Audubon tillbringade hela sitt liv ute på resor i naturen, som en liten äventyrslysten pojke (Väduren = barnet helt inneslutet i sina egna göranden). Hemmet (Månen) identifierade han uppenbarligen med döden (Skorpionen). Jämför skillnaden med Anna Anka vars Ox-Måne dock idylliserar hemmet som kvinnans plats!

För en "politiskt korrekt" version av den berömde ornitologens liv som inte nämner ett ord om hur fasaväckande "psyko" hans verkliga liv var, se här:

http://www.absoluteastronomy.com/topics/John_James_Audubon (nytt fönster)

*****

För fler resonemang kring egostörningar i den första barndomen, se dels föregående inlägg om Anna Anka, och dels det dessförinnan, om satirikern Seth McFarlane (tecknade serien Family Guys skapare).

Särskilt vad gäller det så snarlika Anna Anka-horoskopet kan man undra i vad mån hon gör sin "fågelavskjutning" i förhållande till det lågutbildade tjänstfolket som sköter hennes och makens hem... Men bemärk att hon inte har det sociala utstötnings- eller mobbarsyndromet och att dock Månen (hemförhållanden) är "upphöjd" och inte "debil". Någonstans drog hon turlotten och den här fågelpsykopaten nitlitten, med diametralt motsatta psykiska reaktioner på samma grundtema: moderns tidiga död.

En intressant parallell mellan horoskopen, förutom att de båda var födda i barnets tecken Väduren (raka på sak, alltid ur sitt eget subjektiva perspektiv), är den Måne som båda inläggen egentligen handlat om. Båda dessa, som blev moderlösa i spädbarnsålder har Månen, Jupiter och Ketu (mättnad, avsägelse) sammanbundna i aspekt!

En triangel i Vatten betyder "övermått av sorg" och är en indikation på att "upplösning" är det dominanta motivet. Detta kan ses som att man antingen söker lösa upp något psykologiskt eller som den upplösning alla sammansatta materiella ting måste genomgå när deras tid är inne.

Redan Vattenelementet i sig anknyter således till tankar om det kroppsliga livets ändlighet. En del får rätsida på de frågorna, en del inte. Och som jag spekulerade i Anna Anka-inlägget, faller ödets lotter olika beroende på individens eget sätt att sköta korten från liv till liv. I fallet med ornitologen tycks han ha gått från illa till etter värre, för om han meriterat sig för sorg i barndomen, verkar han inte ha förbättrat sin balansräkning under det livet och kanske återvänder till jorden med än mer i bagaget att rätta till.

Fast...ingen vet vilka avtal man kan träffa på "andra sidan". Det är möjligt att den här själen tog en "energidusch" som hypnosterapeuten Michael Newtons klienter så grafiskt beskrivit "restaurationen" efter döden, när själen just återkommer från ett jordeliv, smutsig och med akut energibrist!
:-)