Saturnus-Lejonet, kunglighet & reggae

Som gammal reggaeälskare gör jag då och då en tillbakablick på ungdomens idoler och granskar horoskopen för sångare från Jamaica. En förskräckande mängd av dem är redan döda, och man påminns om att vi är den välbärgade delen av världen och de tillhörde den fattiga - där alla sjukdomar slår hårdare.

Från Jamaica har det bara kommit två grupper som har ordet kunglig i artistnamnet, The Royals och The Royal Rasses. Och båda gruppernas grundare var, hör och häpna, födda 1949, då konkretiseringens princip Saturnus passerade det kungliga Lejonets tecken!

"Prince" Lincoln Thompson dog i hjärntumör 50 år gammal men jag är glad att ha sett och hört honom spela en gång i Stockholm. Den värsta falsksång jag någonsin hört för övrigt - sångaren och kören verkade överhuvudtaget inte ha sjungit ihop sig inför Europaturnén. Men vid den tiden var man lycksalig att överhuvudtaget få se någon av dessa extremt dolda kultfigurer, ljusår från svenssons konsumtion av "one more reggae for the road" eller Bob Marley. 

Lincoln Thompson 1979

Wikipedia berättar den vanliga sorgesagan om en födelse i ett fattigt getto och futila strävanden att nå ut med sin musik. Men med Bob Marleys framgångar öppnades ett kort fönster av möjlighet på några år. Och Thompson var en av dem som lyckades ge ut hela tre album på ett stort västerländskt skivmärke (United Artists) innan reggaemusikens glansdagar var över.

Jag inkluderar honom här med nästa namn just för det kuriösa sammanträffandet med Lejonet och kunglighet i namnet, men kommenterar inte horoskopet i övrigt, annat än peka på kombinationen av Mars och Merkurius i orala Oxens tecken och den ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Venus. Thompson har en oerhört fascinerande röst som han böjer och vänder på och ofta tar upp i falsett. (Ingen falsksång på albumen...)

Men idén till inlägget kom av att jag lyssnade till The Royals, ledda av Roy Cousins. Det var åratal sen en platta med dem var på. Milda makter, vilken svårmodig reggae! Så mycket lidande och elände i texterna. "När du ser en vuxen man gråta, då vet du att livet inte är bra".

Den här sångaren skrev socialt perceptiva texter och jag minns att jag skämdes en smula då att sitta framför en fin stereo och lyssnade på tredje världen blotta sitt elände inför mina öron...

Roy Cousin har samma eländeshistoria som Thompson. Hankade sig fram som underbetald brevbärare för att försörja fru och barn och smidde sina musikaliska planer. Blev blåst av studioägaren Clement Dodd (vem blev det inte vid den här tiden?) och nådde också utanför den fattiga ön med samma tidsfönster Marley öppnade. 

Royals kontrakterades faktiskt också av United Artists och jag räknar till tre album på "stora bolaget" för dem med! När det roliga var över blev det genast svårare, och jag hittade en skiva till med dem, på ett närmast obefintligt litet skivbolag, passande betitlad "Moving On". Sedan tappade jag sikte på både dem och reggaemusiken. 

Åttiotalet, vilket inte de vet som fick sin musiksmak formad då, var det sämsta årtionden västerlandet har skådat, musikaliskt och i allmänhet! :-) Detta var egoismens och yuppie-mentalitetens tid och väst har aldrig hämtat sig. Stekare och direktörernas stora fallskärmar. Västerlandet (Babylon) började på 80-talet visa tydliga tecken på att den här civilisationen och den egocentriska människotypen går mot sin avrundning.

Roy Cousins då? Ja, är det inte lustigt att skivan som ledde fram till "stora" skivkontraktet, en samling med singelskivor han med möda lyckats finansiera själv i Kingstons getto (på ett annat försvinnande litet bolag som gick i KK mindre än ett år efter start), fångar berättelsen om det kungliga lejonet perfekt! Omslagsartisten har naturligtvis ingen aning om att den babylonisk-indiska zodiaken placerar gruppens ledare i Lejonet. 

Pick Up The Pieces, samling med sjutumssinglar

från 1977 på Magnum Records

Men man ska inte överdriva. Det duggar tätt av lejon på skivomslagen till den klassiska rotreggaen på 70-talet. Men i fallet The Royals är det verkligen befogat som framgår av Cousins horoskop här nedan.

Det finns en liten möjlighet att den här nymånen i Lejonets tecken har hunnit upplösas om han föddes sent på kvällen. Smaka på en Måne just invid budbäraren Merkurius i tjänstehjonet Jungfrun och hans många år som brevbärare!

Men den intressanta indikationen kan gälla även med ett Mån-Lejon, för Merkurius och en fallen Venus samt Ketu i Jungfrun trycker hårt på "den lilla människan", särskilt som olyckans och umbärandets Mars attackerar Jungfrun (från ett annat "brevbärarrelaterat" tecken, merkuriala Tvillingarna). I vår IT-ålder är det lätt att glömma att informationsförmedlaren Merkurius gick till fots eller red förr i tiden!

Lyckobringaren Jupiter har ett svagt år, den befinner sig i detriment ("är skadad") i Stenbockens, fattigdomens, tecken, och faktum är att det här horoskopet svagt påminner om en annan "dirt poor" sångare från Kingston som också delade det jamaicanska nationalhoroskopets tonvikt på Jord, Vivian Jackson. Några år äldre än Roy Cousins lyckas också Jackson födas med Solen tillsammans med sin planetära fiende Saturnus som söker strypa Solen.

Den här kombinationen är nästan omöjlig att säga något om när födelsetid saknas, för antingen är det fattigdom och besvär på livsvandringen som gäller, eller också kan Solen med Saturnus indikera en födelse till familjepengar! Saturnus indikerar då en konsoliderad ätt. Jag har läst att axeln 4e huset/10e huset kan berätta om den biologiska värdfamilj själen söker för sin födelse, men jag har aldrig systematiskt studerat det påståendet eller rett ut vilka faktorer som skulle beskriva en "god stamtavla".

Inför Roy Cousins 70-talsmusik som textmässigt helt ägnar sig åt den tredje världens vedermödor och förbannar väst för deras fåfänga är det fascinerande att han inte ens brytt sig om att skriva in en artikel om sig själv på Wikipedia. Sajten TalkTalk har istället en kort biografi, och jag läser i sista stycket att Cousins höll på att bli blind runt 1980 pga starr men fick synen räddad efter en flera månader lång "räddningsinsats".

Utan att vara medicinsk astrolog tycker jag ändå att det här låter väldigt snarlikt den troliga samlingen av Solen, Månen och förmörkaren Saturnus i ögonens tecken Lejonet! Jag har en bekant, Sol-Lejonet och med Månen/Ketu i mörkrets Skorpion som dagligen tar ögondroppar för att hålla grönstarren i schack. Också han har sin Lejon-Sol konfigurerad med Saturnus, men via opposition!

Av de här två jamaicanska horoskopen kunde man tro att Saturnus verkligen hämmar framgången i Lejonet, men det skulle säkert gå att plocka fram många exempel på motsatsen. Och hur ska man bedöma framgång? Båda männen kämpade i åratal - så typiskt Saturnus som den eviga bromsklossen - och så fick de plötsligt en möjlighet till internationell lansering.

Men framgången dog snart ut igen, på det saturniskt frustrerande sättet. Cousins bio berättar att han numera installerar jukeboxar på kaféer runtomkring på Jamaica. Från postarbetare till ett annat kringflackande yrke - den merkuriala tonvikten i hans horoskop är ett drag som sitter i!

Vad gäller materieprincipen Saturnus tendens att dra ner människan i materialism är det ju uppenbart att båda kämpat för brödfödan i sina liv men att båda också kände det ädla Lejonet - den kreativa artisten - kalla.

Om Saturnus knäckte deras artistdrömmar så var det ett nobelt nederlag. För den musik jag kom över på 70- och tidigt 80-tal av Royals och Royal Rasses tillhör mina högst värderade skivor inom reggaegenren.

Särskilt Lejonet Roy Cousins är en märkbart ädel själ, en genuin kunglighet där inte Jordelementets sjavighet skadat Elden som andens klarsyn. Nog för att Satan, denna världens herre Saturnus försökte slå honom med blindhet!

Kanske testas människans kungavärdighet då Saturnus passerar Lejonet?

The Royals 1981. Roy Cousins i mitten.
Körsångarna inte namngivna.