För en tid sedan noterade jag åter - för vilken gång i ordningen? - att Vattenelementet med dess relation till kroppens inre känslotillstånd figurerade starkt i samband med substansmissbruk, nu hos Jonathan Rhys Meyers (turbulens på en flygplats).
Dessförinnan hade jag bl.a. satt fokus på Vattenelements sårbarhet i inlägget om Whitney Houston, som åter gör rubriker sedan hon bytt sitt drogmissbruk mot tvångsmässigt snaskande. Det här har dragit ner hennes kondition till den grad att hon inte längre klarar att utföra en konsertturné.
När Expressen den 6 juni lyckas klämma in två rubriker (här och här) om alkoholism på samma förstasida, bestämde jag mig för att se om den tydliga trend håller sig som jag kallat Platons "irrationella själ".
Mest av nyfikenhet, för jag (och bloggens flitigaste läsare) vet redan att omsorgens (empatins) element uppenbarligen också är ett självömkans och självdestruktionens element!
Mest av nyfikenhet, för jag (och bloggens flitigaste läsare) vet redan att omsorgens (empatins) element uppenbarligen också är ett självömkans och självdestruktionens element!
Det är om Vattnet den kristna traditionen talar i orden om att "syndens lön är döden", för Vatten symboliserar på ett plan det biologiska livet och dess förnyelse, dvs sexualiteten (Mars i negativt härskarläge i Vattentecknet Skorpionen). Drift = död.
Kristendomen kan nu inte ta äran av den här upptäckten, indisk filosofi har långt dessförinnan utrett förhållandet mellan de tillfälliga och de eviga komponenterna i en levande människa. Symboliskt kan man säga att tydliga Jord- och Vattenmänniskor identifierar sig med sin dödliga natur - med alla de risker detta medför - medan tydliga Eld- och Luftmänniskor tycks opåverkbara av materiellt elände och annat som relaterar till sinnesintrycken, de har tagit parti för den eviga Idévärlden.
(I en tidig observation som kräver uppföljning och många fler belägg, tycks den här idédrivna människan å sin sida tendera mot opraktisk idealism som t.o.m. kan slå över i "terroristtypen" - se bl.a. inläggen om Lars Vilks.)
(I en tidig observation som kräver uppföljning och många fler belägg, tycks den här idédrivna människan å sin sida tendera mot opraktisk idealism som t.o.m. kan slå över i "terroristtypen" - se bl.a. inläggen om Lars Vilks.)
Själens återfödelser på jorden handlar på sikt om att sätta sin "själ på torken". "Den kontinenta själen är den goda själen" sade grekerna 400 år före vår tid och syftade på en människa som lyckats höja sig över sin själs svampiga träskmarker och nå ett avklarnat sinne, få levande kontakt i sitt medvetande med sin egen odödliga ande.
*****
Expressen rapporterade att svenska författarinnan Viveca Lärn tackar för allt stöd hon fått i arbetet med att få distans till sitt alkoholmissbruk.
Och jo, visst. Soltecken i Vatten:
Viveca Lärns överbetoning på "femininitet" och Vattenelementets inlevelse (inklusive ett vadande i självömkan) är lika uttalat. Minns Vattnets goda egenskaper som jag bl.a. noterat i flera synnerligen talangfulla och själsliga musikartister (jag tror det var i inlägget om Björn Skifs jag fastslog att Vatten ÄR själ).
Här är då samma fenomen fast som skribent: Solen med mjuka Venus "välsignad" av Jupiter som är upphöjd (extra sensitiviserad) i själsliga Kräftans tecken. Jupiters aspekt till Solen torde också ge en särdeles hög intelligens.
Kräftan som modersprincip ger en extrem produktivitet när Jupiter står här, ELLER, om inte kvantitativt produktiv så istället i besittning av avsevärd emotionell nyansering: "själens dimension är djupet" (grekiske Herakleitos igen). Jupiter-i-Kräftan tillhör en årgång kapabel att loda känslor mycket längre än andra. På gott och ont! (Minns inlägget Stig Larssons flört med mörkret för mer om Vattenelementet.)
Men vad blir baksidan av alla denna hypersensitivitet inför andras och sina egna känslorörelser? Jag kan tänka mig fall där alkoholism används mer som bedövningsmedel så att man slipper konfronteras lika intensivt med känslor som totalt översvämmar sinnet.
I Viveca Lärns fall verkar det nästan tvärtom. För hungriga Rahu kopplar med "expansiva" Jupiter så att resultatet blir en "extrem svampighet" om nu den vägen anträds. En annan viktig faktor är Månens/sinnelagets placering, och under dygnets senare del har den gått över i kyliga Jungfrun.
Därför tror jag på en Måne i dramatiserande Lejonet (en bra position för författare!) som verkar som en hämningslös megafon och förstärker alla strömningarna eller föreställningarna i Vattnet.
Det blir ett krig mellan Eld och Vatten, dvs sensationalism. Eller, som rödindianen sade om den vite mannens sätt att knäcka dem: eldvatten - alkohol.
*****
Tillägg. Jag ser senare att AB hade en alkoholrelaterad artikel dagen innan, berättelsen om hur sångaren Jan Johansen tvingades ta ett viktigt beslut om sitt spritmissbruk. Låt se om Vattnet spelar in också här.
Ja, men bara vid en födelse mellan midnatt och som senast strax före fem på eftermiddagen. Om så är fallet är Månen i Kräftan (själva sinnebilden för det sårbara sinnet) stå under attack från Mars i Stenbocken och troligen varna för våld i samband med fylla.
Stenbocken tenderar mot aggressiv självhävdelse, vilket fungerar bra i löpspåret eller på idrottsarenan, men mindre bra om den riktas mot hemmet (Månen i Kräftan: renodlad bild av hemmets fredade zon). Att också Venus (kärleken) dras in i den här möjliga härvan understryker vikten av att ta ett beslut.
I en alternativ läsart representerar istället Stenbocken den ytliga karriärens lockelse - sångarens identifikation med sitt karriärjag. Det är också den varianten som framskymtar i artikeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.