Look-alike: Val Kilmer & Brad Pitt

Det var först när jag upptäckte födelsedatumet på den extremt torra (och torrt humoristiska!) skådespelaren Val Kilmer och med det insikten hur perfekt hans avmätta rolltolkningar stämmer med Månen stigande med en ascendent i Stenbocken som jag också märkte att han och Brad Pitt var väldigt snarlika.

Nu har Kilmer plufsat till sig, men på de här två äldre fotografierna ser man precis att båda är en mix av granntecknen Stenbocken och Skytten.

Vilket tecken det är som producerar det här utseendet vågar jag inte uttala mig om! Det är bara dryga två år sedan jag fick rasera alla felaktiga minnesbilder från den tropiska zodiaken och börja bygga ett nytt bildminne utifrån den sideriska zodiakens överlägsna psykologiska träffsäkerhet.

Båda Sol-Skyttar, båda Mån-Stenbockar. Eller är det Skorpionen som bidrar till det snarlika utseendet? Brad Pitts Jupiter-förstärkta Skorpionascendent resonerar ju med den extrema inre koncentrationen hos Val Kilmer i hans mäktiga, MÄKTIGA kombination av Mars/Venus (förhöjt libido) parat med expansionsskaparen Jupiter!

Inte undra på att Kilmer med dessa zodiakens två kanske allvarligaste tecken, Stenbocken och Skorpionen, dragit mot så många märkliga och mörka roller! Och då tänker jag inte bara på hopplöst dysfunktionella Bruce Wayne (Batman) utan de mest udda roller, där jag bl.a. drar mig till minnes en snyftare där han är blind merparten av filmen, övertygas av en flickvän (om jag minns rätt) att operera sig så han blir seende, men bara till olycka! Han trivdes bättre med den värld han kände i mörkret.

Låter det här som en annan version av Batman i sin mörka grotta? Kanske. Astrologiskt är det inte bara Skorpionen som kan förklara vilka roller han tänder på och tackar ja till, han har den ödesdigra situationen att ascendentens härskare, här Saturnus, befinner sig i 12e huset för exil och offer av "denna världen". Ett distinkt introvert drag med andra ord. (Det sägs dessutom vara ett omen om suicidala tendenser, men det är bara ett av hundratals astrologiska påståenden jag aldrig kontrollerat.)

Och i tolfte "undanskymda huset" återfinns också Solen i Skytten, vilket effektivt eliminerar all den ELD som annars skulle ha lättat upp det beckmörker som han utstrålar! Hade inte Brad Pitt gjort Döden i "Meet Joe Black", hade Val Kilmer varit skräddarsydd för den rollen. Det lite påklistrade stenansikte som i mina ögon gjorde Pitt smålöjlig i rollen som Döden inkarnerad som människa - han var minst ett par skonummer för liten för en sådan roll - var som klippt och skuren för Val Kilmer.

Jag har flera gånger frapperats av hur extremt fysiskt Kilmers skådespel är. Och med födelsetid i hand säger det allra mest förtätade och ogenomträngliga Jordtecknet av dem alla vad det handlar om: Saturnus och Stenbocken som tar fysikalismen bortom smärtgränsen så att kolet ÄNTLIGEN övergår i diamant och den förgängliga och lösliga materialiteten börjar svara mot eviga lagar. Stoftet blir till evig struktur. Detta ÄR habitueringens tecken - på gott och ont.

Det är nog på grund av anknytningen till fasta strukturer Stenbocken inte begår brott! (Se mina två studier av brottshoroskop under "Temastudier"). Varenda fysisk cell är präglad av inomvärldslig lag. Betyder detta är Stenbocken är mer bunden till denna världen, detta kosmos än något annat tecken? Eller att den har fått smak för det eviga? 

Av någon anledning blir jag alltid extra filosofisk när jag tänker på Stenbocken, och det är i naturvetenskapsmannens sökande efter det gudomligas avtryck i materien tecknet kommer bäst till sin rätt.

På grund av tidsandan är emellertid samtidens Stenbockar ofta ganska havererade och förvärldsligade. Mot psykiska vrak som Heidi Montag och ytliga schlagerfjollan Neo är det därför skönt att ha råkat på en Måne i Stenbocken som demonstrerar det här psykets forte! Val Kilmer är inte bara skådespelare, utan också driven musiker (han sjöng själv i filmatiseringen av rockoperan "Hair"). Han sägs också vara författare men den aspekten har jag inte tittat närmare på. 

Här minns jag plötsligt att Anna Bergendahl, årets svenska schlagervinnare, med både Månen och Saturnus samlade i Stenbocken. I en tidningsartikel nyligen noterade jag någon som varit i studio med henne kallade henne en "trettiofemåring snarare än en artonåring". 

Jo jo, han skulle bara veta att Saturnus är åldermannen och att Månen under Saturnus direkta kontroll är ett distinkt omen för de lillgamla, de som föddes med skuggan från deras närmast föregående ålderdom på jorden (i en annan kropp) vilande tung över dem redan från början. 

Barnpsykologen Helen Wambach beskrev i "Reliving Past Lives" (om hypnosregression) sitt första möte med en svårt autistisk småflicka på 1950-talet, en tjej bara några få år gammal och som vägrade interagera med vuxenvärlden. I avskildhet under ett bord roade hon sig med att rita komplexa geometriska figurer på papper (mönster långt bortom det som kunde förväntas av hennes ringa ålder). 

Där har du en själ som inte "suddats ren" eller "nollställts" mellan två liv! Saturnus, åldermannen, hänger kvar som en skugga in i nästa liv! Det tog Wambach flera årtionden att fatta vad som låg bakom sådana här ytterlighetsfall. Vi människor vet verkligen ingenting om mekanismerna bakom livet, men ett är säkert: biologin är helt ute och snurrar om de påstår att deras lilla inmutade område skulle "förklara" livet.

Att det "okarriäristiska" tolfte huset inte alls är ett problem för skådespelare har vi redan sett med Gene Hackman och Mark Wahlberg. I det inlägget funderade jag lite över hela Hollywood som "skyddad verkstad" vilket ju tolfte huset representerar i sin avskildhet från världens tumult.