Udda & låg rockartist (Mån-Skorpionen)

Någon nämnde gruppen Magnetic Fields - mer av en individ, vad jag förstår, som jobbar med "projekt" varav ett är sagda grupp. Sedan skrev DN om samma Stephin Merritt och några biografiskt udda detaljer gav impulsen att titta på horoskopet. Men först Wikipedia, där fler tecknen på en avvikande personlighet gavs.

Så här är några faktabitar:

• Citat: "Abba är den grekiska tragedins budbärare inom popmusiken"
• "Svartsynt kärlekssångare"
• Tenderar mot ojämnt material
• Barnslig charm/dråpliga scenarion
• Faderlös, avkomma till en groupieartad snabbis mellan fadern/folksångaren och sin hippie-buddhistiska mor.
• Homosexuell
• Hans hund döpt efter kompositören Irving Berlin ("White Christmas")
  
• Fascination för vampyrer och de odöda
• Känd för en torr personlighet
• "Rockbranschens mest depressiva personlighet"

Man skulle kunna lyfta fram fler punkter, om än inte från DN så väl från Wikipedia-artikeln, men det här räcker för de poänger jag vill dra.

Enligt den västerländska zodiaken skulle Merritt alltjämt varit född med Solen i Stenbocken, känd för att vara zodiakens "torraste personlighet". Stenbocken är den klassiska faktaorienterade typen, fast mer fakta i deras systematiska sammanhang än t.ex. Jordtecknet Jungfrun som tar faktadillet ner till mikroskopiska nivåer, och intresserar sig för enstaka ord eller utsnitt av cellvävnad. Merritt tillhör alltså de 20% där den tropiska zodiaken alltjämt råkar ge rätt soltecken (en siffra som om 200 år krympt till 0%).

Men den västerländska astrologins metodfel går i öppen dager med Månens placering. Som sinnelagets indikator är Månen mycket viktigare för personligheten än Solen, så den nyssnämnda "torrheten" och orden om "rockbranschens mest depressiva personlighet" måste kunna härledas till Månens placering.

Och hur fel blir det inte mes västzodiaken att hitta Månen i Skytten, ett utåtriktat och positivt tecken! Med den sideriska zodiaken och det debila (förklenade) psyket i Skorpionen faller återigen alla pusselbitar på plats. Nu plötsligt hittar vi i detta svarta dödstecken artistens dragning mot blod, så att både fascinationen för vampyrer och de odöda, hamnar i skarpt fokus.

Handen på hjärtat, du eventuella läsare som fortfarande tror att den västerländska zodiaken på postmodernistiskt vis är likvärdig den ursprungliga sideriska - vad i hela världen har vampyrism - en negativ utsugande tendens som Vattenelementet indikerar - med ett positivt zodiaktecken som Skytten att göra?

Den kraftfullt betonade Stenbocken må introducera Jordelementets omvittnade "torrhet" i personligheten, men det är inte i första hand Solen utan Månen i dystra Skorpionen som tillsammans med Solen i tungsinnets tecken Stenbocken skapar "rockbranschens mest depressiva personlighet". Både Sol och Måne i den negativa polariteten och Jord/Vatten indikerar den "låga" tendensen i människans själ, hennes tendens att fixera sig vid enbart inomvärldsliga ting. Lustigt nog liknar detta moderns buddhism, vars enda budskap egentligen är att "livet är lidande", "lösgör dig ur kretsloppet".

Och så kommer den oundvikliga frågan om homosexualiteten tillbaka igen. Sedan jag började blogga kring mediernas kändisar har mängden homosexuella horoskop formligen exploderat och det beror naturligtvis på att den här brutna människotypen söker sig till ytterligheter som showbiz eller artisteri eftersom hon inte har något varmare mottagande i den friska majoriteten att förvänta sig. Även den som är trygg i sin könstillhörighet märker snart att det pågår undertoner och utspel från den som smyger med sin gayighet, jag har i flera fall blivit varse detta i mitt liv (men så är jag också en ovanligt perceptiv typ av man, med Månen stigande i öster: Månen = receptivitet).

Stephin Merritts homosexualitet och kopplingen till könets Skorpionen börjar nu bli påfrestande vanlig bland blogginläggen. Och det är inte enbart Skorpionen utan "den sociala utstötningen" som återigen ger en nyckel. Vattumannen står för gruppideologi men Skorpionen är en syndare, en nej-sägare som inte vill leka den leken. De här två tecknen tycks vara ett återkommande "undertema", vilket får mig att börja fundera över flera bekanta med den här räta vinkeln i sina horoskop och vars äktenskap ser besynnerligt torftiga och formella ut...

Det är faktiskt bara några dagar sedan ett stickprov på en ståuppare med sexuella övergreppsfasoner gav samma Måne i Skorpionen (+ Vattumannen) och i det inlägget pekade jag tillbaka mot fallet med Chers dotter och byggde om sig till en manskropp.

Att Månen ligger i linje med den kluvna demonen, Rahu och Ketu (drakhuvudet och draksvansen), är visserligen en komplikation som säkerligen en oförståndig anhängare av den tropiska zodiaken skulle framhålla som ett skäl till att artisten inte sprudlar som en Mån-Skytt borde göra.

Men dylika nödförklaringar beror på att zodiaken så totalt kollapsat i den västerländska astrologin att ingen ens längre försöker verifiera den (matematikern Michel Gauquelin försökte men misslyckades helt) - tecknen stämmer inte längre på levande människor! Den sideriska Mån-Skorpionen hos den här artisten blir bara mer pregnant av den avmätta (och därmed dova) Ketus närvaro.

Och Ketu förklarar inte på minsta vis hans dragning till vampyrism och de odöda! Den sideriska zodiaken låter oss återigen påminna oss om VAD som hör hemma under vilka zodiaktecken!

Etiketten "den sataniska principen" (inomvärldslighet) har vilat ett tag, men axeln Oxen/Skorpionen är uppenbart viktig här, och lyckans Jupiter i orala Skorpionen bestrålar könsorganets Skorpion på ett sätt som, givet tendensen till socialt avvikande och den debila Månen, antyder manlig homoerotik.

Innan den sideriska zodiaken började TALA (för den är verkligen tydlig) tillbringade jag 25 år med den tropiska zodiaken och blev aldrig ett dugg klokare på zodiaktecknen. Nu beskrivs verkligen med tydlighet "korrumperade själar" och därför går det inte att praktisera en fungerande astrologi utan att samtidigt ha en livsfilosofi. Varför föds en del med den mentala sjukdom man måste hävda att homosexualitet är? Här finns bara ett svar: reinkarnation. Det vi är i det här livet är frukten av orsaker som vi byggt upp under många tidigare liv.

Och är det inte lustigt att där en ytlig schlagerfjolla lever på en färgglad och totalt opsykologisk yta av smink och "barnslig charm", där lyckas de homosexuella då och då bottna i sig själva, och de inser att deras liv faktiskt är tragik - se hur Merritt plockar fram gay-ikonerna ABBA och tillskriver dem kvaliteter liknande grekiska tragöder som Aeschylus, Sofokles eller Euripides.

Att jämföra ABBA med de stora grekiska pjäsförfattarna är om något "over the top", men poängen är att det här extremt negativt polariserade horoskopet har börjat förnimma att något är fel med hans liv, och i dragningen mot de "odöda" visar han att han har en dunkel aning om att något som borde ha dött och lagt ner inte har gjort så! Hans nuvarande fysiska kropp och liv som avvikande amerikan är frukten av att något har levt vidare inom hans själ.

Enligt den tes jag driver här och på bloggen Ockulta ögat är här Merritts "odöda" den kvinna han själv varit i ett föregående liv, och vars roll han fortsätter att upprepa genom detta så att han söker kärleken i andra män.

Anm. Här är en artikel av psykiatern Ian Stevenson om evidensen för reinkarnation. Se också den här tunga luntan "Irreducible Mind" av psykiatriker i framkant vilka konstaterar att det är empiriskt bevisat att psyket är oberoende av kroppen.

Här vaknar naturligtvis också den konventionella psykologin till liv och noterar att fadersgestalten HELT saknats (Merritt har inte ens försökt sökta upp honom, fast de båda är i musikbranschen!), och även en läsning av horoskopet som "ett liv enbart, detta liv" avslöjar en sjuklig bindning till modersgestalten: Månen i det fixerade tecknet Skorpionen.

Man skulle därför även utan själavandring kunna peka på Merritts homosexualitet som ett psykologiskt problem: han har hela sitt liv förblivit under modersskuggan (och Mån-Skorpionen kastar en mycket mörk skugga, lägger mycket stora områden i omedvetet mörker), alltmedan hans Sol-Stenbock indikerar en formalisering av den manliga principen. Stenbockar hugger statyer och upprättar monument (inte minst fallosaktiga pyramider och obelisker) - formella representationer som dock inte är det representerade.

I så måtto symboliserar Solen i Stenbocken alltid en fabricerad livsyttring, men uttrycker sig via formalism istället för att tala rakt ur Solen/Hjärtat/Andesjälvet. Stenbocken, eller Saturnus, motsvarar hantverkarguden (Demiurgen) som fabricerar en fysisk avbild av de Former han under kontemplation ser i en högre verklighet.

Av någon anledning tycks Stenbocken (och vissa typer av "saturnier") fastna inuti denna lägre spatio-temporala avbild av Verkligheten, och det är också här vi hittar naturvetenskapen som sätter sig för med att väga och inordna i ett system allt det hittar i universum.

Merritt tycks också ha detta säreget distanserade förhållningssätt till sin musik - han talar opersonligt (som en psykopat) om musiken som "projekt", och han hoppar vilt mellan olika kategorier. Jag ser här den "torra Stenbocken" som går från fält till fält och bekantar sig med och klassificerar faunan - och reproducerar sedan de upptäckta musikstilarna i sitt eget arbete.

DN-artikeln uttrycker beundran för hans musik, men i mycket låter det här som en copycat, vilket är just vad Demiurgen är! Platons världsskapare är inte en kreatör utan en hantverkare, en som jobbar med en redan existerande modell framför ögonen! I något inlägg har jag kallat skapandekraften i Jord och Vatten som att den ligger närmare dem som gör collage av redan befintligt material.

De är den systematiserande Carl von Linné-typen som tar vid där kreatörerna brutit ny mark och antingen putsar på organisationsschemat eller också, som här, skapar trogna avbilder av "Jesus & Mary Chains debutskiva" eller "medeltidsballader".

Inte tu tal att Merritt har fått en egenartad psykologi, givet dessa två komplexa zodiaktecken.

Jag har ett annat fall (anonymt) med Sol och Måne i ombytta positioner. Mannen är inte gay (Månen i Stenbocken är inte debil, här saknas "socialt utsötningssyndrom" och Rahu/Ketu infekterar inte). Men han bar under många år remarkabelt benägen till homofoba kommentarer.  Återigen ser vi alltså Stenbocken dra mot formalistiska bestämningar, alltmedan Skorpionen uttrycker ett ryggande eller ogillande.

Man kan bara förmoda att Stenbocken och Skorpionen även i det fallet befann sig i en gråzon av frågor kring den kropp knådad av lera (Jord + Vatten) som denna andesjäl iklätt sig, men att till sist det nuvarande kroppshöljet accepterades. Stenbock och Skorpion är en ytterst typisk kombination för alla former av arbete med biologi.

Jag misstänker att andra "vampyrer" och älskare av "de odöda" går att finna i obduktionssalar! Kombinationen är sannerligen mer död än levande, och det är ju i Skorpionen själen till sist måste konfrontera sitt syndafall innan det nästföljande tecknet Skytten ser en "pånyttfödd" och mer expansiv och andlig natur i Eld påbörja erövringen av Nästa Värld bortom vårt fysiska kosmos.

I Skorpionen dör den människa som är slav under de yttre sinnesintrycken, och Merrritts Måne här visar att han ännu inte är "homefree". Så "transpersonell" och fixerad vid objektiv gestaltning (eller objektifiering) som Stenbocken än är, är det den debila Månen som "förklarar" varför och vad artisten söker objektifiera som han gör.

Hur Sol och Måne betingar varandra, är en av astrologins mest fundamentala symboliska omen om livsvandringen som helhet. Här har jag knappt börjat problematisera frågan, och återkommande bloggläsare kan notera att Solens och Månens disponenter (Saturnus och Mars) inte ens nämndes, fast de är enormt viktiga.

(För ett trivialt exempel på Stenbockens/Saturnus formexperiment, notera att han - eller hans föräldrar - inte kunde låta förnamnet Stephen stå som det är, utan ändrade stavningen. Jag misstänker att det är Stephin själv som sökt efterlikna ändelsen hos feminina namn, jfr till exempel Josephine...)