I Aftonbladet 091025 upprepar Fredrik Lindström mönstergillt min ståndpunkt i bl.a. detta astrologiska inlägg som ursprungligen publicerades den 16e september. Många andra har också på allmänna grunder redan sagt samma sak. Gott dock att en känd svensk tar sig för att lägga ut de populärpsykologiska förhållandena: många har glömt att de lever av samma tro som religiösa men som de själva "tror" sig ha vuxit ur. Homo religiosis - det finns ingen annan art än denna som vi alla tillhör.
*****
Richard Dawkins - ett liv spenderat i biologistisk hätskhet.
(Eller: Materialism förfular människan, andlighet förskönar.)
Jag upptäcker att en vass hjärna (nytt fönster) med en engelska på hög abstraktionsnivå tänkte till om Richard Dawkins psyke och horoskop bara en månad innan jag knackade ihop ett av bloggens tidigaste inlägg om densamme!
Bloggaren resonerar utifrån den västerländska tropiska zodiaken, men notera utifrån hans anmärkning om burkor och "self-undoing" att det istället är den sideriska zodiakens Sol/Ketu/Venus i Fiskarna - "the sign of self-undoing" - som närmast perfekt beskriver Dawkins uppbragthet över vad han menar vara religionens förtryck av kvinnor (Venus)!
Det är Dawkins Ketu ("dämparen") och Dawkins energi (Solen) som nervar upp sig över Fiskarnas brist på tydlig jag-identitet! Den tropiska zodiaken innehåller visserligen Månen och Merkurius i Fiskarna, men det budskapet säger i jämförelsen ingenting!
Den engelskspråkige bloggaren har i sak rätt, men man behöver egentligen inte astrologin för att inse problemet att det är Dawkins eget psykiska innehåll som spegelvänds utåt och blir en hatkampanj mot religionen.
Sedan kan man alltid resonera om vilken zodiak, den tropiska eller sideriska, som bäst illustrerar detta. I den tropiska zodiaken finns förvisso Månen i Fiskarna medan Solen står i egostarka Väduren - och visst kan man i dessa båda tecken tillsammans se ett fokus på "att vara eller inte vara".
Faktum är att detta är ett rätt typiskt utslag för födslar under den här perioden och ett sätt att förklara varför kriminaliteten når sin topp vid denna region i zodiaken. Den som misslyckas bli klar över den grundläggande gränsen mellan subjektivt jag och "gränslösheten" (Fiskarna), kommer tveklöst att överträda lagens råmärken - just som Richard Dawkins etiskt har gjort genom att karaktärisera religionen som bara en demonbesatt eller mycket illvillig människa skulle göra. (Han har valt ut enbart allt det dåliga och lämnar okommenterade religioner som genomgående är sublima: buddhismen, taoismen etc.)
I mina ögon förklarar emellertid den sideriska zodiakens soltecken bättre fenomenet Dawkins i hans ömmande för dessa ansiktslösa kvinnor bakom slöjan. Och att Dawkins trots allt visar förmåga att ömma för något är enda anledningen att jag grönfärgat kombinationen Venus/Ketu/Solen (i turordning genom Fiskarna), trots att det är uppenbart att det finns vissa identitetsrelaterade problem här.
Dawkins frånstötande översittarmentalitet (egenmäktighetssyndromet) kvarstår oavsett vilken zodiak man använder. Notera den dubbelriktade pilen: ömsesidig reception! Egoprincipens herre Mars gästar Stenbocken medan maktfullkomlighetens princip Saturnus avlägger en visit hos den förra. Jag läser i detta fall den ömsesidiga receptionen som en högst negativ förstärkning av egenmäktigheten! Detta är då den arrogans som Richard Dawkins tillskriver religionerna och där han bekvämt själv spelar Fisk-martyren!
Han är fullständigt omedveten om att han själv agerar ut översittaren så det brakar om det! En man i total självlögn, totalt intellektuellt ohederlig och fullständigt omedveten om sig själv (Solen i Fiskarna!). Det säger något om den låga medvetenhetsnivån inom biologin om en sådan här man kan bli världsberömd. I mina ögon är det bara en Hitler.
I samband med egenmäktigheten (subjektivitet + maktanspråk) kan man återigen notera att Saturnus/Jupiter i Väduren ger den vassare beskrivningen av Dawkins problem med kvinnor som döljer sina huvuden.
Väduren symboliserar hela huvudet och framför allt personens identitet. I den tropiska zodiaken hamnar den här aningen besvärliga kombinationen av begränsning (Saturnus) och affirmation (Jupiter) i Oxen som i indisk astrologi visserligen associeras till huvudets framsida/ansiktet, ibland bara munnen, men likväl inte har den övergripande betydelsen av personlig identitet. Och det är religionens identitetshämmande roll Dawkins söker sätta åt.
Föga förstår Dawkins att det är hans egen oförmåga att hitta sin inre ande (Solen) givaren av sann identitetskänsla som ligger bakom dessa antireligiösa projektioner. Sannerligen, en människa blir med åren ful i alla bemärkelser av att ägna sig åt att förneka världarna bortom biologins lilla skyddade verkstad!
Ett perfekt horoskop för att påminna sig Jesus varning att vinna världen men förlora sin egen själ. Dawkins själ är i den tropiska zodiaken Månen i Vattumannen, och därmed "radiostyrd" från Saturnus som sida vid sida med filosofins Jupiter korrumperas av den Mars som från Stenbockens tecken predikar materialismen i dess yttersta och sista stadium: oandlighet som programmatisk "ism".
Jag har börjat notera att Stenbocken och Fiskarna i samma horoskop verkar andligt handikappade, dvs stärker den inomvärldsliga böjelsen på ett sätt som är antagonistiskt gentemot formaliserad andlighet (religion).
Deras respektive härskare, Saturnus i sitt negativa läge och Jupiter i dess negativa läge påminner sannerligen om att vi här har en tydlig indikation om det Herakleitos kallade själens fall ner mot materialitet. Och fallet beror förstås på att själen likt Narcissus förälskat sig i den spegelbild av sig själv han ser i de övre vattnen som kapslar in den sublunära värld i vars mitt vi hittar planeten jorden - symbolen för det totala andliga utslocknandet efter själens fatala dödsstörtning ner mot, och identifikation med, sin egen reflex.
Detta är hela kristendomens budskap, fast det knappt finns en präst längre som kan redogöra för vad syndafallet är eftersom kristendomen söker vara uppdaterad och köper den alltigenom materialistiska världsbilden. Men själens fall ner i inkarnation blir bara underlig om man inte behåller den antika helhetsbilden. Även om världen inte fysiskt är uppbyggd som man trodde förr, har den nya "vetenskapliga" föreställningen (eller myten) kostat lika mycket som den vunnit i precision.
För nu saknas helt och håller förklaringar till vissa fenomen som man fordom inte hade några problem med. Telepati, minnen av tidigare liv och så vidare. Allt detta har plötsligt blivit oacceptabelt - inte för att människan nu vet mer, utan för att vi bytte till förklaringsmodeller som valt ett mindre "scope" eller omfång för sina utsagor om verkligheten. Det här förstår inte "scientister" av den pseudoreligiösa typen, för de är, förlåt mig, inte särskilt begåvade. De befinner sig i stadiet av identifikation med sina tankar och dogmer och har förlorat kontakt med det fria medvetandet. De har gjort sin livsinvestering, som Richard Dawkins gjorde och klarar inte längre att "tänka utanför lådan".
Tomas Tranströmer beskriver väl fallet ner i andligt mörker enligt den antika världsbilden i sin debut "17 dikter" från 1954:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.Dikten fortsätter ytterligare ett litet stycke men det är, som jag tolkat den, i de avslutande raderna Tranströmer vänder hela historien i oväntad riktning:
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
Tingen flammar upp. Han förnimmer - i dallrande lärkans
position - de mäktiga trädrotssystemens
underjordiskt svängande lampor.
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världenSäger Tranströmer (till skillnad mot Kepler) att vår ankomst till fysikaliteten är det andliga ljusets utslocknande? De flesta av oss glider handlöst in i den stora Satans händer och blir denna världens villiga tjänare under hela sitt liv utan att någonsin utveckla den ljusgloria som är syftet med den här plantskolan.
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet. Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?
Tomas Tranströmer - Dikter 1954-1978, Bonniers
In the vital power of the human being that is ignited at birth there glows that remembered image.
Johannes Kepler, World Harmony (1619)
Biologin har skadat mänskligheten något oerhört, och frågan är om inte stafettpinnen tagits ifrån det darwinistiska väst. Historien om människan och vem hon egentligen är, väntar på nästa kvantsprång.
Jag tror det kommer att komma från Kina, en väldig ny vetenskaplig insikt som verifierar tidiga kinesiska modeller om att vi är andar på besök på planeten jorden, väsen i flera kroppsliga led och där det bortom den uppenbart fysiska människan det också finns en energikropp som var den som närmast gav upphov till vårt fysiska jag - en intuition som den kinesiska akupunkturen visar att de österländska tankarna om flera kroppar i samma kropp kan vara en mer fullständig bild än västerlänningarnas grottande efter små styrande bitar i materien.
(Fysikprofessorn Amit Goswami argumenterar i sin "Physics of the Soul", 2001, varför den gåtfulla "Tibetanska dödsboken" har rätt i sin femkroppslära.)
I samband med ufo-kontakter har också rapporterades om läkarintygade skador som spontanhelas1, vilket understryker att det finns fler våningar i den här byggnaden än vår egen, och att det faktiskt går att utföra "mirakel" förutsatt att man står på den våning som ger rätt perspektiv på det rent materiella (se självbiografiskt inlägg om mitt möte med en äkta helare när jag var 20).
Nå, biologi är vad merparten av mänskligheten just nu är mogen att tala om och förhålla sig till. Synd bara att män som Richard Dawkins inte har intelligens nog att hålla sig inom sitt område utan tror att den biologiska föreställningen äger någon slags universell giltighet.
En värdefull och belysande studie av Dawkins angrepp på parapsykologin här.
_____
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.