Det var något annat än en "ond miljö" som utgjorde den första matrisen för Josef och Elisabeths öden, eller för den delen Anders Eklunds och John Ausonius. Redan deras födelsehoroskop - kartan för deras första dygn i livet - innehåller frågetecken inför vad som med tiden skulle kunna komma att ta form.
*****
Västtraditionen har särskilt tryckt på Fiskarnas tecken i termer av fängelser, kloster, sinnessjukhus etc, en tradition som går tillbaka till den indiska astrologins beskrivning av Fiskarnas "naturliga" 12e hus som en försakelsens sektor på himmelen.
Och vad annat var "skräckens hus" i Amstetten, Österrike, än en fullständigt perfekt illustration av detta Vattentecken i dess mest "madrassserade", psykopatologiska manifestation?
Särskilt den indiska traditionens observation av "hemliga nöjen i sängkammaren" på minner om den privatism och tillslutenhet som utmärker även de två andra Vattentecknen Kräftan (tillslutenhet) och Skorpionen (uppdämdhet).
Fiskarna tycks vara en mix de båda övriga, en fisk simmar neråt - mot helvetet - och den andra simmar upp ur det. Den grekiske filosofen Herakleitos mystiska ord om "Vägen upp och vägen ner"...
Vattenelementet är definitivt symbolen för den "naturliga psykopatologin". Dessa människor är kallade att för oss andra beskriva offret av värdighet när vi går ner oss i köttet och tappar det mentala (andliga) perspektivet på livet.
Det är på det psykologiska planet man skulle ha fattat grekernas fyra element, men inte ett ord om detta sades i skolan när det var dags för idéhistoria. I Sverige lär man sig bara att elementen kopplas till läkekonsten (vars helgon är Galenos). Så andefattigt, så oreflekterat!
Inte en enda av de vanliga läroboksförfattarna antyder något anant än att de fyra elementen var en "falsk start" för det mänskliga "naturvetenskapliga tänkandet" (att betrakta som en myt det också, och bedömas på samma nivå som alla andra föreställningar, säger djuppsykologen James Hillman).
*****
Den kristne missionären Paulus var en jude invigd i sin tids Kabbala (dolda läror om skapelsen), han hade uppfattningen att vår värld inget annat är än intelligent "morsekommunikation" från en okänd avsändare.
Och man ska vara bra ego-fixerad för att hävda att det är egot självt som formulerar budskap som dessa som hängde över far och dotter vid deras respektive födelse. (Och att Amstetten huserade två koncentrationsläger för kvinnor under 2a världskriget!) Den typen av förklaringar om att "det är vi som tillskriver en mening till livets händelser" - smörja i den positivistiska logikens svallvågor - är dubbel hädelse.
Hädelse ett: Egot upphöjs till den signifierande, fastän otaliga psykiska processer föregått ego-nivån och redan ur det omedvetna drivit fram det egot sen TROR det väljer att se. Vi hädar mot vårt större jag och frånkänner det en intelligens eller autonomi.
Hädelse två: Fixeringen vid egot som förklaring, är dessutom att mucka med Gud som sagt att "Du ska inga andra gudar ha jämte mig." Ateismen, som Jung sade, fast i andra ord, är början på den västerländska människans psykiska illamåenden: "De förnekade gudarna återkommer som våra mentala sjukdomar." Exemplet framför andra är inte långt borta: Nietzsche hävdade Guds död, och innan någon visste ordet av var han totalt derangerad.
Detta Jungs uttalande är så djupt att en människa djupt nere i skiten - i sitt förnekande av det liv hon lever i - inte kan förstå saken. Till följd av vår tidsandas låga förståelsehorisont kan därför merparten av människorna inte bottna i denna storslagna men förskräckliga insikt, och har därför ställt Jung åt sidan.
Istället sätter vi oss på bästa bänkrad för att se jordklotet gå under: ställföreträdande lidande så att säga, projektion ut i det yttersta av vårt kognitiva problem på företeelser "där ute".
*****
Se Nietzsches psyke (Månen) och dess så kallat debila placering i Skorpionens tecken, samt notera att Solen befinner sig i Luftelementet - denna mix av element ska kommenteras senare.
Obs. Den här bloggen använder (som nämnt i andra inlägg) den astronomiskt korrekta zodiaken som f.n. skiljer sig c 24 grader från den västerländska:
"Tvillingparet" som agerat ut "martyriet" och "dolda rummet/slutna institutionen" i 24 år - far och dotter födda högst 24 timmar från varandra (olika år förstås):
Dottern Elisabeth Fritzl (Ascendenten - fysisk kropp/persona - utgår eftersom tid saknas):
Fadern Josef (inget klockslag/ingen ascendent/ytpersonlighet här heller):
Se fadern Josefs "lyckobringare" Jupiter, den enda planet med "vidsyn" nog att enligt indisk astrologi kasta "blickar" (aspekter) i en 120-gradersvinkel åt båda hållen. (Fast indierna räknar bara aspekterna medsols, så det är mer korrekt att säga att Jupiters längsta blick är mot tecknet 240° framför sitt tillfälliga värdtecken.)
I det här horoskopet kastar Jupiter sitt "förmerande" från mörka och hemliga Skorpionen - ett "patologiserande" Vattentecken, ett tecken som lever via sina fantasier och föreställningar.
Just vid detta tillfälle är båda de andra Vattentecknen aktiverade så man får den relativt sällsynda Triangeln. Hur utläsa det? Superpatologisk? I vart fall var mannen pre-destinerad att bjuda på ett sjusärdeles exempel på framgångsrikt hemlighetsmakeri! Jupiter i mörkrets tecken: expanderat mörker - en 24 år lång cover-up.
Så illa kan den s.k. lyckobringaren Jupiter bete sig - den förstärker bara vad den kontaktar, oavsett hur sjukt andra må finna det vara. Varje element har sin form av patologiskt uttryck.
Den skickliga brittiska 1900-talsastrologen Charles Carters varning för att mixa Fiskarna och Tvillingarna syns på Josefs himmel: Solen och Månen i resp. tecken är så illavarslande det kan bli.
Carter noterade sinnessjukdom som en logisk konsekvens av att ha huvudet under Vatten - Solen - medan känslolivets Måne i Luftelementet skapar en tendens att vilja rationalisa de egna, patologiska eller irrationella tilltagen.
Bortom mildare former av självförljugenhet och livslögn väntar alltså såna här helt horribla fall av den ofta väldigt problematiska mixen av Vatten och Luft...
*****
Backa sedan tillbaka till dottern Elisabeth och se den mest problematiska Månen i hela den indiska astrologin: ett sinnelag i Skorpionen. Jag minns ett fall för många år sedan som fick ny pregnans när Fritzl-skandalen dök upp: den här människan var född EXAKT en månad före Elisabeth Fritzl (samma år) under Månens föregående passage genom Skorpionen.
Lönlöst att ens börja räkna upp alla eländen som fanns där med fäder, modell biologisk eller styv, och efter det relationerna med män... Uppenbarligen hade hon tur - det var nästa månvarv, Elisabeths, som alla "indikationer" radat upp sig på det minst gynnsamma sättet...
Det vore kriminellt naivt att skylla dessa fäder för en individs tillstånd. Reinkarnationsfilosofin som ligger implicit bakom astrologin är glasklar om kanske inte så trevlig: den vars själsliga status "flaggats" som dödligt skämd, KRÄVDE såna här skitstövlar omkring sig för att hon skulle bli medveten om sitt "fall". Inget skapar en förutsättning att verka för det goda så väl som den misär man reagear konstruktivt på.
Karma, när man flyttar ner begreppet till verkligheten, innebär t.ex. att möta sig själv (sina gärningar i tidigare liv) VIA SINA NÄRA. Universum jobbar tydligen just efter homeopatins metod att "ont ska med ont fördrivas".
Barn är inte "oskrivna blad" - men inte på det sätt evolutionsbiologen Steven Pinker förnekar människornas jämlikhet. De nyföddas undermedvetna är, som Platon sade, bräddfylltt med psykiskt innehåll. Missa heller inte den gruppkollektiva aspekten på karmat enligt den antika tanken om att hela "huset" drabbas av en människas felsteg. (En tanke som åtminstone är helt begriplig ur psykologiskt perspektiv.)
*****
Ett aktuellt exempel till på Vattenelementet när det passerar gränsen för "naturlig psykopatologi" eller mild irrationalistet och blir helt sjukt:
Anders Eklund, Sveriges riksäckel 2008, Engla-mördaren (se arketypernas lek igen, flickan var döpt som en allusion till "engel"!). Han var ett alltigenom vattenskadat och ryggradslöst blötdjur: Solen i Kräftan och - ännu en gång - Månen i Skorpionen. Bara Vatten kan ge sorgligt karaktärslösa varelser som helt saknar förnuftets korrektiv när underliga föreställningar tränger sig på dem.
Inte övertygad än? John Ausonius - vår tills nu "värste" svensk - är som så ofta en provkarta på kriminaliteten hos de första primitiva zodiaktecknen med markant emotionell bas (Månen) i "inskränkta" och provinsiella Kräftan! Själv med invandrarbakgrund tillhörde han alltså "psykiskt" Kräftans "lilla tillslutna minoritet" ...och gav sig på andra med invandrarbakgrund. Tala om projektion, Vattnets "föreställningar".
Ausonius är, vid sidan av Nietzsche och pappa Fritzl ännu ett fall där Sol och Måne - intelligens och känsla - inte talar samma "elementära språk" - för i likhet med Josef Fritzl anas även här problem vid "översättningen" av fantasi till mentalitet (eller omvänt). Ausionius Sol är Tvillingarnas (Luft).
Den eftertänksamme inser genast att avsevärda mängder människor har den här typen av blandning. Och nog är mänskligheten ett famlande släkte, med svårigheter att formulera eller identifiera sig! Men i de flesta fall går det inte längre än till en lätt friktion i livet, personen (Månen) i viss dissonans med sitt aktiva yrkesliv (Solen) till exempel.
Med den korrekta sideriska astrologin (till skillnad från den snedvridna västerländska zodiaken) börjar man verkligen se varför Vattnet i antiken klassades som ett "sorgens element".
Men jag säger som grannarna i Amstetten: hur kunde vi undgå att SE under så lång tid?
Det är ingen tvekan om att babylonierna och indierna hade (och har) "the real thing", och att västerlandet varit på resa allt längre in i ett självbedrägeri - och inte bara på ämnet astrologi!
En grad skevare vart 72a år har vår utblick på livet varit sedan den tid Väduren verkligen koinciderade med Vädurens stjärnbild ute i rymden. Och det var för cirka 1800 år sedan.
Det kan vara värt tidsåtgången att fundera över varför vissa "arketyper" tycks ligga på himlen som "konstanter" när människor föds, människor som sedan BIG TIME kommer att aktivera besläktade livsöden.
I skenet av dessa korrelationer blir hela frågan om tidens gång, tidens primat, mycket suspekt. Gömmer sig folk bakom tiden som ett svepskäl? Är "Guds eviga rådslut" (predestination) för mycket för vår tid? Är det sämre kaliber i folk nuförtiden?
Styrs våra öden genom tiden av a-temporala faktorer (Platons idéer)? Finns, med andra ord, en pre-determination som inte ens kan förändras av den "nya biologins" "Tänk konstant positivt och vid nästa cellbyte i kroppen kommer du att ha triggat en mer fördelaktig karta i DNA:t som styr nyproduktion av celler"?
"Ödet styr över tron", är en gammal tanke som möter inte bara i det medeltida Europa, utan även i det antika Kina. Vad fick människor att komma fram till denna slutsats?
Skrivet 1 maj 2008, då Fritzl-fallet just blivit känt.
*****
SvD kommenterar rättegången mot Josef Fritzl här och DN här.
För ett tidigare blogginlägg om Vattenelementets mer dubiösa sida, se här.
*****
Tillägg 090319:
Efter Fritzls erkännande noteras följande särdrag i hans patologiska sinnesförfattning:
Trots den relativt höga åldern finns hans behov av maktutövning och kontroll kvar även om den sexuella delen skulle spela en sekundär roll.
– Han vill ovillkorligen uppleva sig själv som i vidaste bemärkelse potent och den störningen har inte avtagit med åldern, säger rättspsykiatern.
Svenska Dagbladet
Ju mer pejl man har på världens mytologier, vilka hjälper astrologin att få kött på sina torra principiella ben, ju mer kan man utläsa ur horoskopet.
Jupiter, i sitt grekiska original Zeus, är t.ex. den gud som avlat fram mer avkomma än någon annan. Jupiter härskar över Vattentecknet Fiskarna och representerar fertilitet mer än någon annan planetär symbol. Astrologin påminner om detta ännu en gång genom att "upphöja" Jupiter i Kräftan - moderskapets tecken.
Härifrån är det en enkel match att se Josef Fritzls Sol i Fiskarna (viljemässiga målsättning) baserad på dess disponents egen läggning: Jupiter i Skorpionen (ett sexualistiskt, fixerat/maktorienterat tecken).
När man väger in ytterligare faktorer, som t.ex. den egoistiska synen på kärlek (inklusive den amorösa) hos Venus/Afrodite i Väduren, tonar steg för steg en ytterligt primitiv bild fram.
Oförenligheten mellan en Sol i Vatten och ett psyke i Luft får inte glömmas här. Detta tycks vara den grundläggande inkompatibilitet som övriga indikationer på himlen givit inriktning åt.
Men det är värt att upprepa: I de allra flesta horoskop yttrar sig en sådan disonnans på vardagliga sätt, som ett sinnelag (Månen) lite på kant med det sätt varpå ens yrkesliv (Solen) artat sig, eller som ett äktenskap (Sol + Måne) med kommunikationssvårigheter och återkommande missförstånd.
"Ateismen, som Jung sade, fast i andra ord, är början på den västerländska människans psykiska illamåenden"
SvaraRaderahur motiverar du det här? Har du sett en sammanställning eller någon data på hur den psykiska hälsan hos människan utvecklats under historien? Du snackar ju bara.
"Det var något annat än en "ond miljö" som utgjorde den första matrisen för Josef och Elisabeths öden, eller för den delen Anders Eklunds och John Ausonius. Redan deras födelsehoroskop - kartan för deras första dygn i livet - innehåller frågetecken inför vad som med tiden skulle kunna komma att ta form."
SvaraRaderaKan man då dra slutsatsen att alla som föddes under detta dygn (samma som herr Josefs) är lika som människor?
För att inte själv bli uttråkad av en viss schematik i inläggen bifogar jag inte med varje astrologisk analys en reservation du helt riktigt är på spåren. Nej, alla födda under ett eller några "kritiska" dygn kommer inte att uppvisa det astrologiska "komplexet" i dess värsta dager. Astrologin har en tes om att kritiska (eller löftesrika) planeter "kickar in" endast om de befann sig vid någon av de fyra kardinalpunkterna.
SvaraRaderaNu saknas födelsetid på både fadern och dottern och texten noterar här bara att några symboliska motiv faktiskt är för handen som ytterligt väl matchar det som hände i personernas liv. Men för dotterns del skulle man också kunna tänka sig en födelsetid som kraftigt betonar den s.k. 12e sektorn på himmelen (vilken exakt korresponderar med Fiskarnas martyrium och de nämnda slutna institutionerna som fängelse, psykvård eller, för den delen, koncentrationsläger).
Detta, i kombination med Månens snabba rörelse genom en zodiakal symbol lämnar så små tidsfönster att det mycket väl kanske bara föds ett enda barn under konfigurationen ifråga. Och då har man inte ens tagit det nationella ödet (karmat) i beaktande. I ett annat land kanske ett barn föds som manifesterar en något annorlunda aspekt av samma symbolcluster. Det är dessutom välkänt att både förövare och offer har nästintill identiska problem i sina horoskop och det verkar nästan som om astrologin inte fäster avseende vid annat än problemet - vilka som "suger upp det" och intar sin roll i det totala dramat är frågor som inte astrologins ålderdomliga spelregler har något svar på.
För ett exempel, se inlägget "En mördande måne" där uppenbarligen bara två människor på hela jorden "sprang läck" i stor skala, och började agera ut den särskilt svåra stress som den senaste, sällsynta fullmånen indikerade. Alabamamördaren har jag inte hittat några data på, men korrespondenserna med tyske Tim Kretschmers födelsehimmel var slående!
Till ett nyss upplagt inlägg om ekobrottslingars horoskop (som uppvisar stora likheter) borde jag kanske ha tillagt att jag också hittat en anställd på Skatteverket med exakt samma "syndrom": återigen är skattesmitarna och skatteindrivarna fångade i samma symboliska katt-och-råtta-lek!
Det finns alltså diffusa faktorer som gör astrologin så prövosam, fast den uppenbarligen är något på spåren: Vilka har det i sig att tranformera ett motiv och vända det till något gott och vilka blir robotliknande agenter för det psyko-fysiska system vi kallar vårt kosmos? Här är den 9 sidor långa "utvidgade" programförklaringen "Några frågor, några funderingar" till hjälp - mycket av bloggens bakomliggande världsbild samlas där. Detta inlägg är nog det som bäst sammanfattar den "totala tanke" du efterlyser i din kommentar under ett annat inlägg.
Vad gäller Jungcitatet, hittar jag det just nu bara i en av de flera formuleringar han gav det (om jag minns rätt). Men här är en version:
"We think we can congratulate ourselves on having already reached such a pinnacle of clarity, imagining that we have left all these phantasmal gods far behind. But what we have left behind are only verbal spectres, not the psychic facts that were responsible for the birth of the gods. We are still as much possessed by autonomous psychic contents as if they were Olympians. Today they are called phobias, obsessions, and so forth; in a world, neurotic symptoms. The gods have become diseases…" (Collected Works 13 §54, citerad i James Hillman: Anima, an Anatomy of a Personified Notion, 1985 s. 48)