Mardrömsfanatikern Ådahl (C)

Långt nedanför den här bloggens framsynta blick för nästa civilisation och en ny ödmjukad mänsklighet med mer samarbetsvilja än det nuvarande förgiftade skämtet summerar AB:s politiska kommentator Ingvar Persson Magdalena Anderssons tre huvudpunkter. Han noterar att Andersson vid sin omstart som statsminister "kommer att prata om demokratisk kontroll över välfärden. Centerpartister som Martin Ådahl blir rasande...".

Den här fanatiska nyliberalen som bör omfattas av analysen om Annie Lööf som i sitt hat mot alla kollektiva lösningar drivit sig själv in i galenskap, har visserligen kommenterats så sent som 2020. Men här vill jag peka på en annan aspekt av kartan för hans födelsedygn. Så här är han igen, mannen som havererade Arbetsförmedlingen i sitt bottenlösa hat till en marknaden överordnad statsmakt.

Jag skulle kunna stanna vid upprepandet av ett intryck jag tidigare haft och kommenterat: att Jungfruns individualism i kombination med döendets Skorpion (individdödens tecken) tillsammans kan bilda oförsonligt hat mot det kollektiva som väntar i zodiakens sista och universalistiska tredjedel. Men i Ådahls fall tillkommer något mycket värre!

Återkommande läsare förstår direkt vad det handlar om. Sinnelaget (som är någotsånär säkert via Månen i Jungfrun till framåt kvällen), gör att den hämmande motsättningen mellan Kontroll och Tillväxt (Saturnus och Jupiter) inte bara ligger i den psykiskt labila axeln mellan Vädurens egoism och Vågens försöka att se båda sidorna, utan dessutom i upprinnelsen till DEN SATANISKA AXELN. 

Det var den romerska astrologidiktaren Manilius som under det första århundradet fäste uppmärksamheten på att axeln 2a till 8e huset kopplats till en tradition om att Moder Jord spärrat in sin vanartiga och vettvilliga son, monstret Tyfon, under en vulkan på Sicilien. Huruvida även denna myt var övertagen från astrologins vagga Babylon och anpassad till lokala förhållanden, är mig obekant.

Men tar vi den självtjänande typen av sinnelag (en låg version av Jungfrun) som 1a hus, inser man lätt hur nyliberalt vansinne perfekt tecknas av denna axel, särskilt om man påminner sig att 2a huset rör ekonomiska frågor medan 8e huset, Skorpionens naturliga hemvist, är en avundsjukans sektor, en plats där förgrämelse fördjupas och blir till ren korruption (som föregår döden).

Ur ett annat perspektiv blir det alltså kontrollinstansen STATEN (Saturnus) som nyliberalen Ådahl ser som något åttonde hus-korrupt som spänner blicken i hans egen orealistiska dröm om Jupiter - ständig tillväxt i 2a huset för "mina pengar".

Detta är så lågt att man inte ens behöver kommentera nödbromsen Saturnus tekniskt sett klena förmåga i Väduren. (Saturnus anses upphöjd i motsatta Vågen, där kontroll och balans bildar gott omdöme, i Väduren mittemot lider Saturnus sitt "fall" och baserar sin maktutövning på egoperspektivet. Hinduerna antyder att de förstod systemet på detta sätt genom att hålla Saturnus för ha sin världsliga placering ("dig bala") som allra svagast i öster och 1a huset motsvarar ju Väduren i den naturliga zodiaken).

Det enda goda i kråksången är att i "nästa mänsklighet" (efter Naturens Vedergällning) kommer inte människor som Ådahl att släppas i närheten av någon form av policyskapande. Men först kommer Människan att tvingas lida som hon aldrig lidit under sin korta historia på Jorden. Övergångar eller paradigmskiften av det slag som nu stundar är aldrig smärtfria. Och de skämt till politiker som styr Sverige åt den Högsta Kasten kommer ännu ett par generationer att fortsätta bromsa det ofrånkomliga.