Partikelacceleratorn, fartglada räknenissar och skygglappade konsumenter

 

Jag fick syn på klocklaget då den stora och oanständigt dyra underjordiska partikelgeneratorn under Frankrike och Schweiz officiellt kördes första gången.

Nästan samtidigt upptäckte jag en teoretisk fysiker, Sabine Hossenfelder, som gått vidare till nya forskningsfält. För övrigt en chockerade look-alike till en "livsfarlig" mästarinna i asiatisk kampsport jag en gång hade som arbetskamrat! Än mer förbluffande blir det när en recescent av hennes bok Lost in Math förklarar att "she's got a great voice, laid back and detached and deadpan". Exakt samma stillsamma men djupt ironiska gravallvar jag minns från kampsportstjejen! Är det Jungfruns tecken som har den här talangen? Låtskrivaren Paul Simon hade samma förmåga till kärnfulla underdrifter, en typisk Jungfru. 

Recensenten avslutar med ett exempel på kvinnans humor: "She says people tried to talk her out of writing Lost in Math, and that now she'll never get tenure." Säga sanningen kostar ibland fast tjänst på något dammigt universitet... Hårt kritiserar Hossenfelder det episka fiaskot, världens största maskin med en kostnad på runt 90 miljarder kronor (många länder har pyntat upp). Den har så långt bara bekräftat existensen av en enda futtig partikel (gav förvisso teoretikern Higgs Nobelpriset, kul för honom). 

Men alla andra förhoppningar som knutits till acceleratorn har visat sig bygga på felaktiga antaganden. Är fri forskning av det här slaget verkligen värt pengarna, frågar sig Hossenfelder, eller kunde pengarna till större nytta kunna pytsats ut inom andra lovande forskningsfält? 

Hennes opinionsartikel i New York Times (2019) påminde om att Tillväxtfanatiker tydligen inte bara håller Kapitalismen utan också delar av Fysiken om ryggen och knappast låtit sig nedslås. Låt oss kalla dem De Vanskapta Optimisterna. Istället för floppen med Large Hadron Collider vill de nu bygga en ÄNNU STÖRRE partikelaccelerator för att eventuellt hitta något nytt att säga om svarta hål. 

Mänskligheten på dessa Räknenissars sida är svarta hål själva. De som rätar upp den dekadenta mänskligheten efter naturens kollaps kommer på sikt att bygga en värld på hela andra värderingar än vår sjuka värld styrd av Penningen och drömmen om Avkastning utan möda.

Debattartikeln i NY Times är spärrad men den som inte vill registrera sig för att få läsa EN YNKA gratisartikel innan betalgnället sätter igång, och inte lurats att förkasta bordsdatorn till förmån för mobila Övervakningsapparater, kan lätt överlista den klantiga betalspärren. Tidningen är uppenbarligen långt ifrån så giriga svenska nätmedier som gjort sitt yttersta för att låsa in så mycket som möjligt från allmänheten och där spärrat material verkligen är spärrad.

Hos NY Times är det bara att spara ner artikeln i datorns webbläsare och sedan läsa hela texten som en datorfil, i lugn och ro. Artikeln finns där, bakom den blockerande texten. Jag undrar just om smartphonetorsken ens har den möjligheten med sin apparat, skapat för att domptera användaren in i precis de handlingsmänster som Överheten vill...

Dessa trendiga små apparater har lurat mänskligheten på all deras kreativitet. Minns hur den mobila telefonen såldes in i Sverige med kärvänliga smeknamnet "nalle" (ett ofarligt ord) men det var från första början en diabolisk uppfinning för att göra telefonräkningen dyrare (gissa varför sms:en blev så framgångsrika men den pratfobi som sedermera utvecklats). 

Den senare smartfånen blev en fantastisk apparat för att likrikta användare och skapa en hanterlig mängd kossor som snart glömde "internet" i vartefter de började ladda ner "varumärkesbyggande" skygglappar, appar, som olika intressegrupper släppt för att bygga sig anhängarskaror.

Att gömma internet bakom dessa "appar" är ett fult trick att söka monetarisera så mycket som möjligt av nätets innehåll. Men kanske passar några tiotal appar bättre gör den genomsnittsbegåvade människan. Jag hittar bland alla hundratals nätadresser jag sparat ofta saker (och t.o.m. intresseämnen) jag glömt eller resurser som sedan länge försvunnit från nätet. 

Nå, i efter den här civilisationens sammanbrott blir Internet gratis igen, precis som allt annat, fast givetvis kvoterat eftersom mänskligheten nu lärt sig om sin låga och giriga och slösaktiga natur, en olycklig konflikt när inte den irrationella och den rationella delen av människan fungerar som ett.

*** ***

Jag gjorde som synes horoskopet för acceleratorns debut, utan att direkt få något grepp om vad kartan sade. MASSOR av Eld men en kuriös blockering av Solögat intill hämningens Saturnus, samtidigt som den låga fantasin (Månen) är helt uppfylld av fantasin om fantastiska fynd (stora framgångens Jupiter). 

Solögat och materiens Saturnus är intressant även där, om man som västerlänningarna gör, väljer att glömma att ANDE OCH KÖTT (natur) hatar varandra och vållar skada. Tyvärr är det ANDEN som är evig så all skada de materialisterna vållar sig själva får också framtida och negativa följder när andesjälen återföds i nästa KÖTT och nästa och det därefter... 

En del verkar så intrasslade att det barmhärtigaste för dessa själar är att de återvinns eller rör som individer. Energin frigörs och ger upphov till nya själar. Dessa är också "eviga" eftersom mycket av tillvaron styrs av faktorer utanför tid och rum...

Ett annat sätt att se på acceleratorns premiär är att Solen är sattivsk, upplysande och vetande, medan värdtecknet Lejonet är tamasiskt och mörkt. Månen är också sattvisk, liksom Jupiter och så även värdtecknet Skytten. Det är en väldig kraft som drar mot ljus och ny kunskap, så den tamasiska (mörka) och långsamma Saturnus är i sammanhanget verkligen som en skiftnyckel inslängd i maskineriet.

Men det var inte den kuriösa motsättningen Sol/Saturnus i Lejonet som ledde mig att söka vidare och hitta NY Times kritiska artikel utan den mycket enkla observationen av Jungfru och Skytt båda starkt betonade. 

JORD hämmar ELD eller fri kognition och här är sannolikt det som beskriver det episka misslyckandet. Bara några inlägg tillbaka kommenterade jag att jag under år av horoskopberäkning av SD-are fått intrycket att inskränkthet (främlingsfientlighet)  ofta verkar återkomma i formen av störningar mellan Jungfrun och Skytten. 

Jungfrun har blicken fäst på det oändligt lilla och kan kritisera hur små petitesser som helst, och eftersom Skytten tecknar det globalt vidsträckta (likt expansiva Skytthärskaren Jupiter) blir det "sensory overload" för den arma Jungfrun. Den arketypiska Persephone aktiveras och och hennes rädsla att på sitt eget åkerfält bli våldtagen av någon svartmuskig inkräktare (det Globala är Fara för agrara och platsbundna Jungfrun). 

Mer generellt uttryck verkar partikelacceleratorn visa sitt bruk: det oändligt lilla (Jungfruns dragning åt det "partikulära") ska förklara världsrymdens mysterier, och det genom supersnabba acceleration (Jupiter-i-Skytten representerar accelererande tillväxt). 

Men också att konstruktionen är bisarr, enormt stor för att påvisa det minsta lilla. Och sist att hela konceptet skär sig: ELD och JORD inga vänner och att materialister aldrig kan förstå LIVET/ELDEN som befinner sig på en annan medvetandenivå än materialistens jakt på "minsta beståndsdelarna". Kort sagt som i rasistens fall uteblir de konstruktiva resultaten som forskarvärlden hoppats på.

Det kanske krävde en svalare typ, som Sabine Hossenfelder, för att genomskåda de grandiosa fantasierna som de matematiska fysikerna roar sig med på bekostnad av annat vetande:

Hon har den svalt distanserade Mån-Tvillingarna istället för acceleratorns överhettade Mån-Skytt. En opposition är ibland exakt det rätta för att kontrollera något skevt, men i andra fall är det just oppositionen som vållar obalansen. 

Hon talar mycket om pengar och vilken nytta acceleratorn och dess årliga driftskostnad (hög!) skulle kunna göra i andra sammanhang (som av en händelse föreslår hon ämnet kvantvärlden och gravitationen - som hon själv jobbar med numera). Och skillnaden mellan Apparatens Jupiter-i-Skytten och betydligt mer resursmedvetna Jupiter-i-Oxen (gravitationell figur!) kunde inte vara större. 

Hon har också en extremt stark Jungfru och Merkurius som disponent över både Sol och Månen är nog ett omen om det skarpaste intellekt en människa kan utrustas med. Och jordad realist dessutom! Missa inte att JORD + LUFT ger typen "rationalist" som undanber sig svärmerier.. 

Detta är en helt annan sort än acceleratorns ELD-JORD-konflikt, som jag döpte till "egenmäktighet" - de som bara sporras mer ju sämre det går, apparaten som själv skulle lösa alla gåtor. Galningar som rusar rakt in i kaklet, kort sagt (precis som acceleratorn får partiklar att krocka). Och sen hittar de som lider av en ELD-JORD-konflikt på en förklaring till sina usla affärer: Kapitalismen lever och har hälsan genom "kreativ destruktion" säger dessa underbegåvningar. 

Den med den här motsättning i horoskopet behöver inte vara heltokig, men motsättningen är i sig ett tips om att ofta ta ett steg tillbaka från JORDEN - saken för hand - ofta blir problemet tydligare då och nya infallsvinklar ger sig.

Astrologi är, likt modern fysik, inget annat än studiet av ett komplext system och att ämnet förpassats till veckotidningsnivå gör att inga snillen (i Väst) söker förstå den världsbild som ligger kodad i astrologin. Det handlar inte om en primitiv lära som tror att jorden ligger i mitten av allt, vilket den faktiskt gör. Jordbor är kortslutna till följd av JORD och saknar därför självinsikt.

I Indien finns skickliga matematiker som använder astrologi som hjärnmassage. Ofta är de anhängare av läran som inte på något sätt oförenlig med andra vetenskapliga discipliner. Men så är också Indien en urgammal kultur med vishet i sitt kollektiva medvetande, och inte bara penningjakt och röveri, som vi skandinaviska vikingaättlingar.