Rötan bland New Yorks liberaler

Kungavärdighetens stjärna med intellektet
men under attack från omoralens Mars

Ett klick på Expressens korta text om en ”sexguru” ger sannolikt en snabb sammanfattning av de två tidningar som artikeln länkar till. Det är en halvdan beskrivning på vad Keith Raniere (1960) har sysslat med. Självmord och destruktion har följt i mannens spår. Hade bara Expressenmedarbetaren masat sig iväg till Wikipedia hittas där betydligt smaskigare detaljer för en än mer vulgär historia.

[Tillägg samma dag: den skamlösa Aftonhoran snappar strax möjligheten att skriva ett sammandrag av fallet och lägga bakom betaldörr - jag ser direkt att de använt Wikipedias bilder och snedställt en av dem för att dölja en detalj på en annan. Men följande text på Sideriska ger de saftigaste detaljerna utan att ta betalt. För den som inte orkar igenom hela Wikis engelska text, vill säga.]

Skumraskets horoskop är ett perfekt exempel på varför man inte automatiskt får ranka de bländande Eld/Luft-typerna av horoskop högre än de ”förfallna” själarna som besöker Jorden via Vatten/Jord-nivån och dess orientering nedåt, mot materien. Här är då Eld (ev. med Luft) som den gränslösa fanatikertypen. 

Wikipedia har en uppgift om att pojkens föräldrar var en reklamnisse (!) och en alkoholiserad danslärarinna . Föräldrarna således klassiska New York-typer i många amerikanska filmer, exempel på den ruttna kapitalism som uppenbarligen föder de värsta psykopaterna (hur många filmer har det varit med den alienerade och håglösa äkta mannen som förälskar sig i någon latinsk danslärarinna – Richard Gere har gjort en tur in i det temat, om jag minns rätt).

I en overifierad uppgift berömde föräldrarna den unge Keith för att han var extraordinärt intelligent och vid något tillfälle ska grabben som av en blixt från klar himmel anammat den självbilden och börjat se sig som extraordinär och överlägsen. Där är början till hans personutvecklingskurser som snart urartade helt till sexdegradering i rikaste New York-societeten. En annan rapport (åter overifierad) från barndom är att föräldrarna upptäcker att sonen använder samma fras när han betygar till kärlek till de MÅNGA flickar han säger farväl till just utanför dörren. Den patologiska lögnaren / förföraren är redan på plats. Två av hans f.d. kvinnor begick självmord under åren som föregick gripandet. 

En av hans affärskollegor säkrar Dalai Lama som en som går i god för den yttre verksamheten genom att hon sexuellt förför den lama som handhade storlamans publika affärer! Denna kvinna var ingen som helst utan en av arvtagerska till den oöverskådliga Seagram-förmögenheten. (Svenska tidningar fokuserar den duperade massan på varumärken som Apple och McDonalds – Seagram är jättefisken som slukar allt i dess väg men arbetar bakom de kända varumärkena. En av Amerikas dolda superrika. Expressen slarvar bort tidningsplats utan att ens märka vilken saftig skandal denna ”sexuguru” därmed var inblandad i. Det är såå mycket större och berör kapitalismens grädda.

Astrologiskt följer ett lika omöjligt fall som i föregående inlägg, men även här faller den osäkra Månen rätt bara man börjar med att se till helheten och jämföra med kända fakta i målet. Vid lunch i Brooklyn, New York, har Månen just anträtt lyxglidaren Vågen – jag beskriver Vågen vinklat därför att Venus ligger i Lejonkungens tecken, symbolen för elit och ledarskapspositioner. Månen i Vågen är nu inte drivande för balans och jämvikt utan bara en näringssökare. Och hur lätt måste inte ett sånt här psyke köpa föräldrarnas beröm om pojkens begåvning när soltecknet är en överdos av dominant Sol-Lejon! Grabben har storhetsvansinne redan innan tonåren, och det kanske för att äregiriga hybrisskaparen Rahu (norra månnoden) ger mer ”Lejon” är vad som är hälsosamt. 

Om man antar en Mån-Våg hamnar dessutom Lejonet i 11e idealhuset, vilket i praktiken är en narcissist: Solen, identiteten, jaget, och extremt mingel med samhällstoppen, blir idealet.  Det är viss skillnad på att ha Solen i 5e (naturligt solära) huset där Solen klassas som ”inarbetad, god karma” av hinduerna. Solen i 11e är ännu bara ett ideal människan jobbar mot, vilket är rätt allvarligt som omen. Vid födelsen har således individen inte fast själslig kärna. 

Obs. detta gäller vid fysisk ascendent, så givet en månascendent i Vågen får man nöja sig med att sinnelaget har våldsamt lätt att identifiera eller harmoniera med samhällseliten. Skumrask känner igen skumrask och blir en perfekt posör, särskilt som Sol-Lejonet är en skådespelare och dramatiker! 

Med girighetsdemonen Rahu med i spelet lyfts bara ambitionen upp från gatunivån och allmänhetens interpersonella dramer och utspelar sig bland de verkligt privilegierade. 

(Att det säkert finns mycket snarlika horoskop ”i medelklassen” övergår förmodligen astrologins kraft att förklara. I vissa horoskop tycks klasstillhörigheten tydlig, men oftast bedrar man sig: istället är det en låg människa med väldigt mycket anspråk på att vara ”någon” man ser, kanske en individ som VARIT av hög börd i ett tidigare liv och nu reaktiverar delar av sin forna psykologi genom att förläsa sig på veckotidningars devota utgjutelser över det rika och vackra folket, eller råkar få föräldrar i detta liv som över beröm över barnet.)

Givet en Måne i Vågen får vi nu den perfekta bedragaren i 3e intellektshuset där den spontana och välvilliga Jupiter (som ju kallas Guru i hinduisk astrologi) ser ut att korrumperas av den kalla och kalkylerande Saturnus  - planeterna är raka motpoler men ändå inte fiender. De härskar båda över zodiakens sista fyra tecken, som är ”universalistiska” och inte längre bundna till den enskilda kroppens begränsade perspektiv. I sig kanske inte planetkombinationen är en lögnare och falskspelare, men oroande nog har jag mött den i åtskilliga andra horoskop årgång 1960 där livsödena var kantade av tvivelaktiga utspel och något av samma mytomaniska sinne som även Keith Ranieres Lejon pekar mot. 

Kort sagt, för mycket dubiös Eld här och överhängande risk för en extremist av något slag. 

Det som slutligen tippar hela historien över ända är förstås angreppen mot den redan så megalomaniska Lejonet. Utifrån sinnets perspektiv smutsas renheten i Elden av attacken från en verkligt låg kraft: Mars (sex/död) i materialistiska och kroppsidentifierade Oxen. Lejonets innehåll skadas enormt och  med Månen i 1a kommer korruptionen som synes ur 8e, korruptions- och dödshuset. Även denna husplacering i sinnelagshoroskopet tyder på att Månen i Vågen är rätt position. 

Att han själv var i centrum för sin karriär ges av 10e huset som här är hans egen fantasi (Månen). Både Sol och Månen (enligt psykhoroskopet) pekar alltså mot ideal/karriär med honom själv i centrum. Svenska skitmedier har för tillfället pausat det en gång så populära ämnet som chefen som en psykopat. Det hänger väl samman om att medborgarna i sedvanlig oklokhet bidrar till att högervrida landet politiskt och införa Arbetsgivarens hånfulla nya LAS-regler som ger rättslösa arbetsslavar. Men vilken chans hade den svenska befolkningen – hjärnvätten här är bedövande. 

Om så Sverigehoroskopets Sol-i-femte-elithuset spelar i gärdsgårdsligan internationellt, är den dock en mycket starkare placering för den lokala eliten än Keith Ranieres sinnessjuka fantasier om sig själv som New York-elitens utvalda domptör, som inte ens drog sig för att värva Dalai Lama till sin destruktiv bluff. Men det är människor som han som svenskarna dras till så att det både vill bo i New York eller öppna fastighetsmäkleri där! Svenskarna ser inte att vissa miljöer korrumperar, främst genom att svenska informationskanaler fokuserar USA eller New York 8 dar i veckan och amerikansk propagandafilm gör resten för att romantisera New York.

Expressen lyckas få till den extremt svenska pekpinnementaliteten genom att bara beskriva två ytterlighetsalternativ: någon inblandad i alla oegentligheter ”ångrar sig” medan Raniere ”inget ångrar” ens efter domen. Så bra av Expressen, då vet alla att det är fel att syssla med skumrask sex där kvinnor brännmärks (bokstavligen) med ens egna initialer!

Apropå galningar som tror sig vara gud själva såg jag nyligen en liten dokumentär om franske solkungen Ludvig XIV som faktiskt innehöll mer information än det gamla vanliga skissen på denna fullständigt perversa kung, vara överdrifter i lyxleverne och despotiska kontroll över adeln, beskrevs som en orsak till Franska revolutionen . 

Intressant nog lät den unge konungen runt 17 måla sig ett porträtt där han framställdes som Jupiter. Snabbt åter till vår tid och de rikas president Macron som efter gammal förebild också försökte knyta sig till rikedomens Jupiter! Dessa människor är så enkla att identifiera! Det kan räcka med Rainers sinnelag i Vågen vilket omedelbart gör Jupiter till illa förtjänt rikedom, det kan räcka med ett förfluget ord från Macron som sedan kan ställas i kontrast till hans gärningar, den politik han för och vilka den är avsedd att gynna.

I New York-bedragarens sinnelagshoroskop blir det den onda Jupiter som skadar Saturnus (normalt en tillgång för Vågen i 1a) så att den organisatoriskt lagda Saturnus likväl bygger en struktur under inflytande av den groteska rike mannens. Plus då de andra ”infektioner” som här räknades upp.

1960 kallas i kinesisk astrologi Råttans år. Gör vad du vill av det, i mina öron låter det exakt som Keith Ranieres själviska och kriminella framfart. Men frågan om en hel årskullar är ”utdömd” från början får ett rungande nej, åtminstone i kinesisk tradition. Där pekar inte året mot individen själv utan mot bakomliggande inflytanden. Systemet preciserar individen genom år, månad, dag och timma – och alla dessa ges värden enligt den antika 60-årskalendern (5 element x 12 djurtecken). Precis som i vanlig astrologi är det timman som är kanalen som uttrycker mer eller mindre av den helhet varje individ bär inom sig.