Intersektion: där människan försöker regrediera till djur

AB nämner Timothy Morton, en brittisk professor i Engelska (?) som enligt Wikipedia studerar målmedveten tanke där detta verklighetsplan överlappar med naturen. Passande nog har professorns den största ansamling planeter i det tänkande Lufttecknet Tvillingarna men med ett för ren blå tanke oresponsivt tecken som gröna naturtecknet Fiskarna som måntecken! 

Sol i Luft, Måne i Vatten - variant på "dissociationen"
- ibland en improduktiv dagdrömmare

Födelsehimlen är häpnadsväckande lik grundtemat i studierna han gjort sig ett namn för, och ännu en (för den som behöver det) indicium på att antiken hade rätt, människan är bara ett mikrokosmos som speglar så mycket av kosmos som de planeter som formade hennes öde möjliggör. 

Inför Luftens och Vattens djupa oförenlighet stannar därför denna människa vid just sitt eget födelseögonblicks omen och den "intersektionalitet" man nu kan tala om när skapelsens änglar (Luftvarelserna) möter det givna i naturens värld. Mötet är som människan nu börjar inse, efter att midnattstimman redan slagit (vi kan knäppa av varenda spyende fabriksskorsten nu, Naturens hämnd kommer ändå).

Att han kallar sin tre år gamla bok "Mankind" är intressant för astrologen, givet att det inte är nybörjaren i Luft, Tvillingarna, som representerar mänskligheten utan det avslutande Lufttecknet Vattenbäraren. 

(Bär eller gör människan sig fri från sitt biologiska och livsuppehållande substrat vatten? Troligen båda, givet töjbarheten i all symbolik. Flertalet är inte redo att återvinna sin förlorade status som änglar eller själar och de senare föredrar nog att Människan fortsätter BÄRA VATTEN men som en försiktig trädgårdsmästare här på Jorden. I antiken avsågs naturligtvis att själen renar sig från sin lägre "vegetativa" eller irrationella del och frigör sig från själavandringen.) 

Jag misstänker att Morton understår sig tala om "mänskligheten" från den fragmentariska nivå en syndafallen (faller ner i ett vattenbetonat psyke) Tvilling bara förmår: Tvillingarna ser bara en mängd enskilda skällor och kallar, räknenisse den är, dessa enskilda instanser "mänskligheten" som en aggregation av individer. 

Föga förstår Tvillingarnas tecken (ofta en liberal och ganska självisk typ i sitt normala utförande) att "mänskligheten" syftar på något radikalt annorlunda - den himmelska hovstaten som verkar som ett samlat Superintellekt på en högre existensnivå, i en annan ontologisk verklighet än den jordiska. Det han talar om är ett kollektiv av personer som med ett annat ord kan ses som resultatet av ett "syndafallet", av att vissa andegnistor förlorat kontakten med sitt sanna väsen, samtidigt både individuellt och inte. Denna värld är människans egen och inget naturens livsformer kan ta del av annat än som t.ex. hundens telepatiska förnimmelser att husse är på väg hem till huset.

Jag tjuvtittar några sekunder PÅ artikeln i AB och detta fångar mitt öga: "subscendens, transcendensens halvsyster". Det är uppenbarligen nedåt han vill, till den sublunära sfären (Vatten). Han visar sig alltså höra hemma i Månen i Vatten, trots all imponerande Luft. Mitt öga fastnar också att han pratar om att människan distanserat sig för mycket från djuren - från LEJONET - och ser vad jag såg vid färgläggandet av kartan: hans psykhärskare Jupiter i Lejonets tecken men i olyckans hus. Den här tänkaren kanske är viktig just nu, medan mänskligheten håller på att ta död på sig själv, men det är en falsk lösning att söka skohorna in Främlingen bland djuren! Människan är något annat även om de delar animal livssjäl med djuren.

Jag kan inte missunna läsaren en rolig koincidens. Enligt Wikipedia använder han sig av termen "hyper-objekt" i sin filosofi, löst hämtade från datorvärlden som använt ordet om "mångdimensionella objekt som saknar bestämd plats i rummet" - det låter i mina öron mest som att dataindustrin snott tankar från kvantfysiken, men den som läser hela Wikiediaartikeln kanske får affirmativt svar på det. Många gånger nöjer jag med intressent om ärendet inte är Morton i sig utan de astrologiska principerna...

Det roliga är hur nära brittens horoskop kommer mitt eget, men en nästan gradexakt trigon mellan våra Solar i Luft (hinduerna har faktiskt västaspekterna som ett "kraftlösare" subset till de egna märkliga aspekterna och eftersom ingen av uppsättningarna ger signifikanta resultat när man testar deras förekomst i vissa kategorier människor (t.ex. våldet Mars hos mördare), tillåter jag mig den är lilla kuriösa jämförelsen. 

Hela Mortons remarkabla tankearbete i Tvillingarna utspelar sig förutom sol-till-sol-incidenten i början av tecknet, bara några grader före bloggarens kombinerade ascendent-kropp och psyke (Månen). Märkligt nog förekommer ett "hyper-objekt" i den senares hem sedan över tjugo år. En lite sliten men ännu fungerande skivspelare för uppspelning av det döda mediet grammofonskivor och vid namn, inte Hyper Object utan den omgivande Hyperspace, hyperrymden.

Dessutom var jag vid den tiden omedveten om den sideriska zodiaken och vilken enormt viktig plats Hyperrymden (Vattenbäraren) har i mitt hinduiska horoskop som "det högsta goda" (hus 9) via sin härskare Saturnus direkt adresserande min Tvillingascendent. Så snart man börjar se sig omkring blir livet mer intressant. Astrologins enkla modell tänder och låter lysande ledtrådar uppenbara sig varstans. Allt är självrefererande - till och med döda ting - enligt Platons filosofiska idealism. Detta då den transcendentala dimension Morton lite "cheeky" skapar en ateistisk motbild till i sin "subscendens".

Bloggarens upptäckt av sin "metafysiska skivspelare" leder kanske in på varför den här bloggen framhärdar i mappningen av de fyra elementen på Platons skiss av den tredelade själen (där Jorden ligger utanför själen). Det är uppenbart att antikens, både filosofernas och de religiösas himmel bortom den naturliga himmel som kan beskådas, är just en hyperrymd eller som de kaldéiska oraklen kallade det bortom normal rumslighet: Den Högsta Himmelen. 

(Oraklen var en hellenistisk textsamling som möjligen innehöll metafysiska läropunkter från Babylon, och i så fall antyder att grekisk filosofi, mer än anat, bygger på de ursprungliga astrologernas världsbild. Oraklen har nämnts för några år sedan på bloggen.)

Och den som hade ögonen med sig noterade förstsås Wikipedias ordval "intersektion" på Timothy Mortons himmel. Begreppet hettar till där eftersom Solen på sin bana (ekliptikan) vandrar genom första modaliteten av Luft i det ögonblick en stillbild fryses för horoskopet. Men samtidigt vandrar månen på sin bana genom ett Vattentecken och dessutom just då en INTERSEKTIONALITET bildas. Eller på astrologiska: Månen nära ena månnoden där Sol och Måne möts och i detta fall inte bildar någon eklips men väl, när Månen nuddar vid den kritiska norra månnoden där den irrationella själen börjar växa sig starkare på bekostnad av insikten om människans gudomliga kompoent, denna nopunkt betonar just de här två världarnas ytterliga svårighet att förenas. För genuin andlig ambition ska människan hellre födas när Rahu knyter ihop Eld- och Luftelementet och bryggar den kognitiva men även djuriska livssjälen (Eld) med andeväsendet (Luft).

I den alternativa antika grovskissen med bara en tvådelad själ ges en liknande historia. Den lägre irrationella själen eller den sublunära delen av skapelsen är ytterst oförenlig med den rationella själen eller den supralunära och gudomliga halvan av kosmos (mer långlivat dessutom än de fenomenalt kortlivade varelserna nere i det sublunära). Ett liv med så oförenlig Sol och Måne är definitivt ännu inte framme vid människosjälens upplopp. (Förutsatt att det ens går att lämna solsystemet för nya utmaningar - vissa grekiska filosofer accepterade reinkarnationen men förnekade den hinduiska läran att en själ kan lämna det här solsystemet, själen är en konstitutiv del av det.)

Jag har inte ens läst AB-presentationen när jag avslutar inlägget, men Mortons hjärteämne verkar vara denna världarnas oförenlighet. Båda Sol och Måne står i Ljusets kvalitet, han mörklägger inte utan visar intresse för just denna inkompatibilitet vid "intersektionaliteten" (från en tredje utblickspunkt kan man notera de båda världarnas skilda naturer). 

Ibland har jag sett Sol och Måne i Luft resp. Vatten ge väldigt såsiga intellekt, ibland (som hos Einstein som i mycket landar i dessa element) partiellt geni (på hemmafronten var han värdelös). Morton verkar vara en intressant figur. Over and out, nu ska här läsas om hans funderingar.

 

Tillägg 

AB-texten nu läst - intressant och mer djuplodande i sin sak än det här inlägget kanske är i sin. Noterade ytterligare astrologiska kopplingar, men rubriken antyder det i mitt tycke futila i hela Mortons projekt. Det är inte att avlägsna sig ännu mer än materialismen redan gjort från den transcendenta dimensionen som är mänsklighetens öde och utmaning. 

Men med en zoologiskt psyke som Mån-Fiskarna ännu är, är begäret knappast ställt uppåt, mot det transcendenta. Missa inte att den vitruvianska människan dubbelexponerad på Platons tredelade själ - så ofta använd som illustration på bloggen - inte medger direkt förståelse mellan Luft och Vatten, mellan verklig människa (en Främling för jordklotet) och natur. De tu måste mötas via mellantermen, det animala Eld-hjärtat. AB-publiceringen snuddar som sagt vid detta, medan Mortons karta minner mer om en klipsk pratmakare eftersom Sol (mellantermen) hamnat på tvären till Vattensfären och inte själv förmår sänka sig. 

Han är kluven mellan två världar och förmår inte välja andemänniskans (den verkliga "mänsklighetens" väg). Nyfiken som sattviska Tvillingarnas väg förblir han dock en teoretiker. Det skulle vara spännande att skicka honom till det gamla Aten i en tidsresa och genom något sällsamt instrument studera hans beteende, se om han sällade sig till det läger av filosofer som trodde att metempsykos - återfödelse från människa till djur - var möjlig! 

(En bok jag läste nyss, påpekade vilket dilemma dessa filosofer verkade försätta sig i. Om nu den mänskliga själen går ner i en lägre verklighetsordning, då måste dess rationella och genuint mänskliga nous strippas bort. Och hur ska då den själen någonsin kunna ta sig tillbaka  till genuin mänsklighet igen?)