Vad Ateisten hoppas undkomma, ur stånd att förstå Saturnus, Tid och Rättvisa

Platon tänkte inte ut själavandringsteorin, den existerade sedan länge och den mäktiga Pytagoras som Platon studerade sades ha fattat beslutet i ett liv att hädanefter inte glömma. I livet som Pytatoras kunde han också återkalla (anamnesis) tidigare existenser. 

Det är mot bakgrund av dessa föreställningar (och säkert då som nu en och annan individ som hade tydliga minnen av att ha levt tidigare) som Platons kända text Faidon sysselsätter sig med döden, perioden i Underjorden och nästa återfödelse. 

Med tanke på den suggestiva illustrationen i föregående inlägg om en svensk ateistfilosof i uppbragd förnekelse av själens odödlighet, där jag föreslår hur en Eld-Eld-galning som Hitler i ett senare liv kan återvända med dålig karma, vilket då visar sig som att Eld nu inte längre har fri framfart (extremism) utan låser sig mot Jord, snabböversätter jag några rader från Platons samlade (en rejäl textklump till och med när pappret är så tunt att det nästan går sönder när man tar i det):

Om döden var undflyendet av allt, skulle det högst gagna de onda att bli av med kroppen jämte deras onda handlingar förknippade med själen. Men när nu själen förefaller odödlig finns ingen flykt från det onda eller räddning för själen annat än att bli så god och klok det möjligt. För själen går hädan till Underjorden i besittning av inget mer än dess utbildning och fostran, vilket sägs bringa den största fördel eller skada [bra / dålig karma] för de avlidna direkt vid starten vid resan bortöver. Det har berättats för oss att när varje person dör, kommer den vakande ängel  [daimon] som tilldelades person i livet att leda den döde till ett visst ställe där de som samlats där efter en rättsprocess fortskrider till Underjorden tillsammans med den guide som som utsetts leda dem dit härifrån [platsen för domslutet].

Platon - Faidon 107c-e

 

PS. Det finns naturligtvis grader i helvetet - alla kollisioner mellan Eld och Jord via planeternas sammanlänkningar är inte så hemska att man kan misstänka ett tidigare liv som en Hitler-typ! Men det har ofta slagit mig att det finns en råhet hos personer med denna signatur, de brinner för något men är ändå kalla. Det är kanske ett avlägset eko av ett liv när själen upplevde makt och blev fartblind.

Det ser i Platons text ut som att människans skyddsängel gjort sitt efter att själen letts till "rättegången" och att en annan "guide" tar över för vidarebefordran till dödsriket! Engelskan är inte glasklar. Men texten skiljer mellan en "spirit" eller daimon och en "guide". Längre fram i texten (113d) är det trots allt själens tilldelade skyddsängel/daimon som leder hela vägen ned i Hades! (Det är också en daimon som efter "lång tid" fiskar upp själen igen för en ny återfödelse på jorden.)