Generisk undergångsprofetia från ett analfabetiskt getto

Man blir definitivt lite hjärntvättad av att att ha jagat mer eller mindre obskyr jamaicansk reggae under tonåren. När jag nu återbesöker gettosångaren Lincoln "Sugar" Minott, som i en låt beskriver att han var en ungdomsbrottsling innan han skaffade sig moralisk ryggrad via rastafilosofin han delade med Bob Marley, är det med blandade intryck.

På YouTube hittar jag en generisk undergångstext av Minott på temat "Babylon (västvärlden, ev. begränsad till den vita mannens värld) ska falla" och de rika uslingarna med den. Det är en välgjord låt med de fina melodislingor som Lincoln ofta gnolade fram. (Ibland egna men lika ofta  knyckta från andra låtar som redan visat sig gångbara - ska man säga att ungdomsbrottslingen levde kvar men i ny form?)

Men när man kollar en annan låt från samma album (Ghetto-ology, 1979) sjunger han "jag älskar jag mitt lilla getto" och tänker inte lämna det (som andra lycksökare - många jamaicaner drog till slummen i New York eller flyttade till Kanada för att komma undan fattigdomen på ön). "Jag ska anstränga mig tills jag lyckas" sjunger han som vem som helst som torskat på den amerikanska framgångsdrömmen.

I förstnämnda låt visste han ju tydligt att Babylon är ett ont system som är riggat för att de få tursamma ska kunna mjölka resten av mänskligheten - och de allra sämst lottade i gettot har "inte ens en shilling" att börja bygga med.

Faktiskt, förutom att ha fattat att det är den rika och själviska människotypen som ligger bakom hans situation i "mitt lilla getto" är Sugar Minotts intellektuella nivå så ojämn från låt till låt (t.o.m. svensktoppsplattityder som "låt oss leva i fred"" letar sig in) att jag bestämmer mig för att kolla horoskopet igen. Är det bara brist på skolgång eller finns det något "redan i stjärnorna"?

Själv dog han som alla andra i Tredje Världen ganska ung (vid 54), vilket kan förklara det inte finns någon att hålla borta alla välvilliga uppladdningar av hans musik som nu gratis kan höras på YouTube. Själv sjöng han flera gånger med besvikelse om hur Jamaicas musikbransch inte var annat än blåsningar och nu hördes ungdomsganstern i rösten som blev hotfull: "I even gave you number one ... you give me penny for my song, man." Pynta upp, producent!

Här är den generiska om västerlandets undergång: DREADER THAN DREAD

...och som överkurs den grymma remixen av rytmsektionen: DREADER DUB. En sån här mix ska dåna ut över med flera tusen watts styrka på den plats där det mobila diskoteket ställt upp sina högtalare. I en stadslägenhet går det inte närma sig de volymerna där baskaggen ger hela kroppen en chock - gettots pulsslag -  utan att bli vräkt av hyresvärden.

*****

När han dog vid 54 under en fullmåne skrev jag några rader. Det var redan 2010, men här ännu en snabbgranskning av stjärnorna för mannen med den lena rösten. 2010 hade jag ännu inte börjat med sinnelagsascendenterna (Månen) för alla fall utan känd födelsetid men här är Lincoln Minotts "psyk-horoskop":

Ett barndomshem (Månen) med armodets eller åtstramningens Saturnus måste inte betyda fattigdom, jag och mina tre syskon har alla Månen opposit Saturnus eller (i ett fall) Månen konjunkt Saturnus. Fyra medelklassungar från mötet mellan två släkter som båda kom från bondvischan och urbaniserades - gammal vanlig svensk historia från 1960-talet, före, och senare. Saturnus kopplad till Månen gav här inte fattigdom utan en auktoritärt och fostrande hem. Det resulterade i att jag idag blir nästan galen av människoflockar på gatan som inte kan bestämma sig åt vilket håll de ska gå (stockholmsturister!) Saturnus ger blick för organisation.

Ur Saturnus perspektiv stämmer så kallat nedsättande tal om "den oberäkneliga massan" men vänsterfolk har fel som försöker se detta som uttryck för den förtryckande Överheten (Saturnus = auktoritär eller auktoritet, varierar från fall till fall). Flocken är per definition blind och lite korkad. En massa rör sig hit och dit utan någon synbar organisation - "massan" är oberäknelig, precis som Månen och tecknet Krabban indikerar. I värsta fall trampar medlemmar i flocken ihjäl varandra eller också tänker denna kollektiva massa ohyggligt långsamt (som när en oceanångare ska vända). Tänk vatten som följer omgivningens struktur men i fråga om "bulk" eller fysiska varelser något som mer liknar sirapströg anpassning för att komma vidare. Det har bara med företeelsens essens eller natur att göra - den som är i Månens våld blir som Månen och alla kan inte klättra upp likt stenbocken till ensamhet och överblick.

Därför skapar Sugar Minotts mix av Måne och Saturnus ett problem, den blinda massan och överheten löser han med åren genom att klättra från gettosångarens position till att själv bli producent.

Men hans extremfattiga start i livet - kan den bero på Sugar Minotts norra månnod som förstärker underklassens planet Saturnus? (Jag har för länge sedan förslatig att Saturnus motsägelsefulla roller som både Arbetsgivaren och Underklassen förklaras av att Saturnus förtingligar allt så att arbetarklassen bara är "produktionsenheter" för den Stora Illgöraren och Organisatören.)

Sångaren har förvisso ett envetet psyke (Månen) genom att vara helt marinerat i Saturnus och dess tänkande. Det hörs hörs i naiva textrader om att kämpa sig uppåt - det är lika verklighetsfrämmande som att tro svenska "Orten" har någon chans i det här samhällssystemet.... Hans pengahunger kan skyllas på gettot, vissa mliljöer gör folk enfaldiga, men Månen är också suspekt i Skorpionen (ett tecken på det hela taget frånvarande i mina närståendes horoskop). Sammantaget tecknas en rätt mörk bild på hemmafronten med en extrem form av Saturnus kalla och hårda realitet - Rahu förstärker också denna sida så att mannen insåg att trots att han klättrade och blev artist var det precis samma historia där: "pröjsa mig för mitt jobb, du onde man" (sjunget 1980 när Sugar är 24)!

Solen som karriärsymbol hämmas av att ha denna dödvikt, barndomshemmets armod, och oppositionen/fullmånen aktiverar den sataniska axeln. Den tycks här, som så ofta, ha snärjt individen i groteskt materialistiska betraktelsesätt. Det fanns alltid något påklistrat över Sugar Minotts konversion till rastarörelsen. Han var en sång- och speleman som Bob Dylan, sjöng vad folk ville höra. Han lovprisar Jah (Gud) i många texter men sitter i musikstudio hela dagarna och sjunger lika mycket om basbehoven mat och pengar.

Jupiter i Lejonet gav honom en kickstart i karriären och han blev snabbt populär för sina nya texter på låtar alla kände igen. Utifrån månascendenten blir lyckoplaneten i 10e karriär huset bara hans känsla av att vilja lyckas och bli ett rytande Lejon, men uppenbarligen stämmer inte placeringen i det dominanta hörnhuset (10e för ära och socialt anseende), han blev inte ett stort namn. Födelsetiden skulle säkert placera hans Jupiter i ett mindre aktivt hus.

EXTREM dragning till toner där Venus (harmoni) och Merkurius (logik) bildar en ömsesidig reception mellan Oxe och Tvillingarna har jag sett på närmare håll än i Kingstons getto, en god vän vars far var pianist föddes t.ex. med den (och sattes  naturligtvis i musikskola själv, dock utan att musiken blev annat än ett nära på allt annat överskuggande intresse). Har ofta misstänkt att Oxen/Venus har med ljudvibrationer att göra, kanske för att det är ett Jordtecken som drar ner "sfärernas musik" i det fysiska.

"Och Ordet vart kött" som Johannesevangeliet säger med sin klassiska grekiska filosofi. Ordet är Logos och det är Merkurius som har den rollen i astrologin. Intellektet går när ner och förkroppsligas i Oxen vilket kan tas som ett steg tillbaka från Tvillingarna, där planeten härskar. Intellektualiteten träder tillbaka och engagerar sig i stället i jordnära Ox-frågor som mat och pengar: "You give me penny for my song" (sic). "Man hungry - hungry man is a angry man" (sic).

Venus i Tvillingarna blir nervigare och mer mental - den "pratar känslor" sedan  känslan av jämvikt och harmoni nu lyfts till Luftnivån en tänkande eller t.o.m. andlig nivå. Och Merkurius i Oxen öppnar munnen och sjunger om alla usla bufflar som berövar Minott hans framgångar! Jo, Månen i Skorpionen har sagts odla känslan av att ha utstått oförrätter och det är bara att lyssna på Minotts tidiga album för att höra det.

Efter bara några år blev albumen markant poänglösa och tråkiga. Han spelade in över 60 album och oräkneliga enskilda låtsläpp och det är självklart att kvaliteten blir lidande när gettots hungerprägling och jakten på lite mer pengar leder till en total prostitution som artist. Det kanske också har att göra med att han flyttade till England så fort han såg att det fanns mer pengar att hämta där (en pop-reggae nådde Topp 10 i början av 80-talet), men den sjunkande nivån sammanhänger allmänt med att Bob Marley dog, reggaemusiken tappade sin internationella publik och producenterna blev allt giriga och förbilligade produktionerna maximalt.

Senare på 80-talet kom dödsstöten i den "digitala reggaen" där maskiner spelade alla instrument. Reggaegenren var nu död - jamaicaner simmade i sitt akvarium och märkte inte hur usel musik de numera skapade. På bloggen finns Jamaicas horoskop som är just så själviskt och materialistiskt som musiken - kvantitet över kvalitet - antyder. Gettofolk har inte råd att vara stolta, det gäller att få ut nya produkter fort och ofta.

Den ömsesidiga receptionen binder ihop planeterna och deras tecken stenhårt och som tur är finns inga märkbara slitningar mellan Luft och Jord. Man kan kalla mixen för "socialrealism" eller bara realism och Minott styrde för all del stegen efter bättre levnadsomständigheter helt rationellt. Ett ömsesidigt mottagande mellan Eld- och Jordtecken skulle t.ex. kunna bli våldsam, givet samma usla barndomsmiljö som sångarens Måne befinner sig i. Den utlevande Elden söker förtära alla hinder. Kroppslig Jord är ett hinder för Eld-anden.

Metafysik är alltid krångligt. Vad menar man med ande/andevärld? Är inte Eld perfekt för att tala om livsandar, dvs livslust och idrottstendenser, att vilja röra sig och leva. Detta är inte andlighet i spirituell bemärkelse utan enbart "spring i benen". Men även denna fysiska energi är en svag avbild av Livet som existerar som egen storhet och alls inte är beroende av ett fysiskt substrat.

Å andra sidan behöver inte Luft alltid uttrycka andlighet i ett horoskop, i Sverige där inte religion eller en andevärld längre existerar för många, uttrycker sig det symboliska elementet enbart på intellektets eller tankens nivå, även om mänskligt tänkande är en trög och långsam verksamhet jämfört med den verkliga andevärlden där andar kommunicerar utanför tiden, dvs. direkt och omedelbart och utan att mottagaren behöver "tänka på gånger det sagda".

T.o.m. tankarna som sådana är enskilda ting i andevärlden enligt den synske Edgar Cayce (1877-1945). En människa som odlat negativa och destruktiva tankemönster i hela sitt liv kommer att se vansinnigt ful ut på "Andra sidan" - det var, om jag minns rätt, synske Rudolf Steiners bidrag till ämnet. Därför försöker jag skaka av mig det jag skrivit i blogginläggen så fort som möjligt för att Sveriges och världens alla felsteg inte arbetar sig in i de bättre regionerna av detta andeväsen!

Till sist måste den "sociala utstötningens" syndrom kommenteras. Negationen Skorpionen och Vattenbäraren som samhällsbefolkningen (eller annan distinkt social gruppering - kollektivism är nyckelordet). Minotts Mars ställer sig på tvären i Vattenbärare vilket är olyckligt eftersom Marstecknet Skorpionen har så mycket problem. Det här kan sammanfattas i de många texter som handlade om det utanförskap som födelse till gettot innebar. Minott tillhörde sitt samhälles "kastlösa". Att flytta till England lär inte ha hjälpt något för där blev han garanterat del av den forna kolonialbefolkningen som utnyttjat sitt brittiska privilegium och flyttade till detta extremt rasistiska och snobbistiska land med alla dess hackordningar och sätt att visa nedlåtenhet. Minott, engelsmannen, tillhörde fortfarande samhällets utstötta.

Sångaren Elton John hade "äkta" Skorpionascendent med härskaren Mars på tvären i Vattenbäraren, dvs. i sitt 4e hus för "innersta känslor". Han var homosexuell och givet den närmast kvinnohatiska machokultur rastamusiker odlar med svordomar som "mensblod" och textrader som "kontrollera era kvinnor", kan man misstänka att många homos sökte sig dit, precis som präster i Katolska kyrkan nästlade sig in och utförde pedofila övergrepp på t.ex. körpojkar. Minott satte visserligen barn till världen men verkar ha varit en sådan arbetsnarkoman att man kan undra vad han kämpade med. Horoskopet är problematiskt och tecknar ett liv med många inre demoner. (Vem i sina sinnens fulla bruk sätter 13 barn till denna värld? Överkompensation för en upplevd defekt?) Likt bloggens gamla favoriter Fredrik Reinfeldt, Björn Borg och Mona Sahlin hade Sugar Minott det stora korset i Mörkrets kvalitet (Tamas guna).

Mörker betyder inte dumhet (även om det kan ge en trög natur). Det viktiga verkar vara kvalitetens brist på upplysning - den kämpar på men tänker och går ständigt i gamla hjulspår. Tamas guna verkar också vara svag för makt eller åtminstone för saker som "består". Därför blir sossar rent raktionära i sin konservatism så fort de når minsta maktposition!

Denna guna kan förklara sångarens och sedermera producentens sentimentala känslor för sitt "lilla getto". Saturnus (Tamas guna) i ett tamasiskt tecken håller fast hans sinnelag på samma nivå genom hela livet. Men han var solidarisk: använde redan i 20-årsåldern sina skivinkomster till att starta program för ungdom som den han själv just varit, för att musik skulle rädda åtminstone några ur de avskyvärda förhållanden den vita brittiska djävulen lämnat efter sig när Storbrittanniens "Commonwealth" började krympa - Jamaica blev självständigt 1962, samma år, lustigt nog, som Sean Connery spankulerar runt ön i första James Bond-filmen.

I den filmen ses för övrigt kort kinesen Byron Lee & The Dragonaries på ett uteställe där de spelar calypsoliknande "turistmusik". Kinesernas historia i Nya Världen är ett annat elände den vita djävulen skapat för framtida återfödslar att sona för...