torsdag 27 augusti 2020

En moderat extremist väste till och kröp tillbaka under sin sten

"Varför ska jag känna skuld för vad andra vita gjort?"
 

Moderaten Hökmark fantiserar mer än den här bloggen! Men det korta svaret på tidningsartikelns underrubrik är: "För att du, Hökmark, troligen själv var en slavhandlare i ett tidigare liv. Som du låter, låter bara en som innerst känner sin kollektiva skuld."

Hökmark kör den lägsta formen av individualismen som låtsas att man inte ingår i något sammanhang alls utan bara är en egen meningslös ö ett hav av tid och slutlig död, tittar jag på äldre inlägg om honom. Inget har förstås hänt med den här sorgliga människan sedan 2013 när jag inledde en text:

Finansminister Anders Borg vet att anfall är bästa försvar och hävdar att en nederländsk EU-minister var trött av en lång arbetsdag när han anklagade moderaten och mötesordföranden Gunnar Hökmark för att pervertera förhandlingarna och söka roffa åt sig fördelar för Sverige.

Men en snabb blick på Hökmarks karta...säger mig att nederländaren alls inte var utarbetad utan tvärtom såg själviskhetens ande pysa ut genom Hökmarks porer.

https://siderisk.blogspot.com/2013/12/hokmark-och-sjalvtjanandets-princip.html

Eftersom allt som behöver sägas är sagt om denna surmulne politiker ska jag problematisera födelsekartan något. Bristen på klockslag gör att bloggen så ofta viker ut i spekulationer och tankar om alternativa tolkningssätt. I samband med en nymåne när både sol- och månascendent talar samma språk, blir t.ex. frågan intressant om vad Hökmarks "goda ängel" (hus 11) egentligen vill tillföra hans båda ascendenter (normalt bara partsinlagor vid studiet av den viktigare fysiska ascendenten).

Man kan också diskutera det här horoskopets atma karaka (själens signifikator) och hur den ställer sig till "den goda ängeln". En härlig hybridspaning med andra ord, som både lånar en tolkningsparameter från vardera den gamla grekiska traditionen och från de hinduiska. 

Bäddat för kaos säger de som bannar sådan eklekticism och underskattar därför grovt utövare som åtminstone fattat att man inte kan använda både tropisk och siderisk zodiak i samma tolkning utan att avslöja sig inkompetent. 

Samma förvirring att drar in både västerländska och hinduiska planetaspekter. Vad gäller husen finns olikheter mellan traditionerna men inte ens hinduerna är eniga om vara grundskola sorterar under för hus så därför har jag inga samvetskval att välja det moderna synsättet som placerar all skola under motpolen till universitet/högskola i 9e, dvs. det 3e merkuriska huset. Det är dessutom logiskt eftersom Merkurius (5-14 år i en människas liv enligt den hinduiska skalan) så väl matchar det växande intellektet hos en människa.

Genom att smutsa elementens färger hoppas jag först kunna illustrera hur dävet och illa upplyst horoskopet är. Sant att Jungfrun tillhör Ljusets kvalitet och dess medlemmar ofta är närmast skrämmande väl pålästa ner på skruv och mutter-nivå och i många ämnen. I ett äldre inlägg uppskattade jag Hökmarks vassa tunga i någon enskild fråga. Visserligen ger Jungfrun i 1a huset en VERKSAMT OND MARS som här härskar i Skorpionen och befinner sig i 3e kommunikationshuset. 

Det betyder nu inte att Skorpionen stinger dubbelt så hårt som den naturliga illgörare den här, utan stinger dåligt! Giftig men dålig i träffsäkerheten, snäser till men har inte fattat grundproblemet. Allt en ren Skorpiontyp är att försvara sitt - det är en surare och mer förbittrad version av det unga Mars-tecknet Väduren. Många strider men få segrar för en Mars som är "verksam illgörare".

Det verkar som man med förmågan till giftiga formuleringar också får en allmän illvillighet med en verksamt ont Mars. Den avgrundsdjupa själviskhet som Skorpionen är skyldig till skiljer den ibland  från de två andra Vattentecknen. Gissningsvis för att döden tycks följa Skorpionen i hälarna på ett mer akut sätt. Människor som lever med fruktar blir själviska. 

Krabban står för omsorg med den egna klanen och är gruppegoistisk, men Skorpionen tillhör den individualistiska gruppen. Fiskarna på slutet, är universalistisk och ger sig ofta utan mycket strid. T.o.m. låga typer har egentligen redan slutat slåss för sin sak, men är därför oberäkneliga. Helgon eller djävul?

Eftersom 8e dödshuset är ytterst livaktigt enligt 2 av 3 ascendenter och Jupiter är verksamt ond för Jungfrun, och dessutom infekterad av Mars i det onda (men reformerbara) 3e huset finns här en oförlöst själviskhet som är just så ful som Hökmark avslöjar varje gång han öppnar munnen och visar hur han tänker. 

Åttonde huset färgar ofta individen med en skorpionisk bitterhet och jag tror aldrig Hökmark varit rolig som människa, hyperkritiska Jungfrun, stickiga Mars som kommunikatör och så den stadigt "anti" attityden inifrån 8e. (Det ser ut som ett aborterat barn här inne, ett barn som aldrig fick blomstra - kan vara Högmarks dåliga karma från tidigare liv eller en repressiv barndom i ett högervridet hem vars värderingar han ändå övertagit trots att han tilltygats illa).

Faktum är att det "döda" barnet (Väduren) som är toxiskt pga. disponenten Mars (i Skorpionen) ger ett budskap som påminner starkt om Hökmarks atma karaka.  Det är hans solteckens härskare Merkurius som lyfter rollen som "själen" från Solen i detta horoskop. Merkurius i 29e graden Lejonet gör den till längst kommen planet enligt denna kufiska indiska doktrin.

Innan vi talar om den goda ängeln, måste jag repetera något jag förmodligen redan sagt, det är så uppenbart: Den ONDA ängeln (12e husets härskare) blir här Solen, som lyfts in i hus 1 och har en mycket aktiv roll i spridandet av ... vad nu en ond demon sysslar med... Samtidigt är Hökmark dubbelt drabbad av själviskhetens demoni eftersom atma karaka står i den onda demonens 12e. 

Här är alltså en "ömsesidig reception" mellan tecknens härskare och den aspekten är stark och har givit Hökmark en lång karriär som yrkespolitiker i Sveriges ondaste parti. Jamsiga nynazister som köpte sig kavaj och blev Sverigedemokrater är ingenting i jämförlesen, det är Moderaterna som stått för det gift som blockerat svenska folket för att tänka till lite bättre. De och socialdemokraternas extrema fixering på kapitalismen som de länge trott de hanterat som "blandekonomi" i kombination en förrädisk acceptans, skulle det visa sig.

Landet slutade växa upp och träna upp tanken. För en gångs skull håller jag med Expressens kultursidechef, även om hon här bara suckar tungt över beskeden i Utbildringsradions "Skrivglappet". I Sverige läste man länge kriminalromaner och gjorde astråkiga tv-deckare (Sverigehoroskopets Mars i 8e för tillfällig halt eller "avstannad utveckling" i en gåtfull dödsfixering.). På sistone har IT sänkt förmågan att ta in större ämnen ytterligare. I ett så mörklagt land, orienterat mot ondskan som lurar under sängen, kämpar naturligtvis filosofin förgäves. (Den klassiska filosofin avses, med materialisten gav också filosofiämnet upp andan och reducerades till pedantisk och småaktig språkfilosofi.)

Moderatpolitikerns själsrörelse (atma karaka) är således ren skit och placerat i 12e för att markera att han ytterst aldrig lyckades med något värdefullt trots alla år som yrkespolitiker (födelsehoroskopet kan också ses som eftermälet om man är predestinationsanhängare!). Här måste inflikas att 12e huset som "ond daimon" (den gamla grekiska lydelsen) passar otroligt illa med sektorns noblare sidor: osjälvisk uppoffring, sjukvård och liknande. 

Men i Hökmarks fall är det rätt tydligt att den onda daimonen är just bara ond och det är välviljans Jupiter verksamt ond i det 8e åttonde men begränsad till enbart "underliggande attityder" som avslöjar hur extrem själviskhet ser ut - långt mer extrem än Jungfruns normala nyttoinriktade och lätt egentjänande natur.

Eller som här: där Jungfrun i Hökmark fräser över att HAN ska klumpas ihop med andra från tiden då svenskarna skodde sig på slavhandel. Det värsta man kan utsätta en Jungfru tycks vara att inte respektera tecknets villfarelse om att vara en ensam ö. Jungfrun tillhör Jordelementet och de som reagerar värst på alla kollektiva lösningar är de som är så JORD-materialistiska att de inte kan tänka utanför lådan och förstå mer...

Hänger denna separaism ihop med att själar faktiskt har olika "konstruktion"? (Kristendomen, när den sent omsider började konstruera en egen metafysik, feltolkade avsiktligen de "hedniska" grekiska filosofierna. Där Plotinus menat att själen är evig men skapat i betyggelsen och sedan subjekt för själavandring, där strök de kristna själavandringen och ändrade till att Gud skapade en ny själ för varje kropp som föddes till världen),

Är Hökmarks essens konstituerad som en evig Jungfrun (för att löst följa nyplatonisten Pllotinus) kommer han efter det här livet på "andra sidan"  att se ett "moln" av andeväsen på en vagt besläktad frekvens. Detta är kanske de döda svenskarnas andar men givet hans internationalistiska böjelse kanske snarare en andevärld bestående av essentiella Jungfru-väsen. Denna grupp kommer att stöta bort honom som ande eftersom han är alltför extremistisk i sitt hävande av sin enskildhet. T.o.m. merparten av Jungfrur ändå har någon form av solidaritet i folksjälen, tecknet är fantastiska vänner när de väl lättar på individfixeringen (eller också fortsätter fixeringen men alla som taggats "vän" accepteras ändå). 

Hökmark å andra sidan, sorterar som en låt typ av Jungfrun - under honom väntar bara våldtäktsmän och mördare. Så enligt den kosmiska skalan för felsteg och deras konsekvenser separeras getterna från fåren efter döden och Hökmarks ande kommer att alieneras och bebo en värld konstruerad av hans egna mardrömmar. Själarna, sade mystikern Rudolf Steiner, bygger in sig i kokonger i väntan på återfödelse av något slag.

Det här yviga raderna kan likväl backas upp (utom det om det himmelska hinsides) av planeternas placeringar. Inte ens Venus, en tillgång för Jungfrun i 1a huset, fungerar särskilt bra på denna himmel. Dels är kooperativa Venus en självmotsägelse i tecknet som inte vill något kollektivt ägande! Är det därför det antika schemat klassar Venus som "fallen" i detta tecken? Dels tar Saturnus invid död på Venus så att resultatet, inklusive himlens alla andra tillkortakommanden, blir en helt charmlös människa, fordrande och halsstarrig. 

Inte konstigt om den konstnärliga fantasin i allt detta ser en själ som avslöjad i sin nakenhet på andra sidan bildar ett mörkt avskilt moln som inte hittar någon beröringspunkt med den himmel som för andra själar är en lattjo-lajbans semester mellan de mödosamma jordeliven. Detta har jag från (nästan) säker källa.


Tillägg

Kan man tänka sig, frågan om vad den GODA ängeln kan tänkas tillföra, försvann under skrivandet. Det kan bero på att svaret är enkelt: INGENTING.

Under nymånen gäller den astrologiska regeln att Solen bränner ("combustion") Månen, dvs den goda ängelns representant Månen är här helt utslagen och får inte ett ord med i laget. Nu finns visserligen sidoregeln att den brända planeten finns kvar men kontrollerad av Solen. 

Men det förbättrar inte utsikterna när Månen i Jungfrun talar samma språk som det ego (hus 1) den hade att befria och vidga vyerna för. (Alla inkarnationer är alltså av ondo enligt hinduismen, oavsett hur man blickar ut mot världen genom sitt filter/asc. vill ängeln någon mer med människans liv.)

Hade den tillfälliga härskaren över hus 11 hållit sig undan solen skulle budskapet ändå varit väldigt modest: den Jungfruascendenten, "sin egen lyckas smed", påminner Krabban i hus 11: "men glöm inte dina närmaste i din egen strävan att komma på grön kvist" (Krabban = den lilla familjen/klanen). 

Lägre än så kan man knappast inte lägga ribban. Minns att den goda ängeln alltid är i konflikt med det svaga och själviska köttet (ascendenten/den egna kroppen och dess instinkter och drifter). Plockar man bort Månen ur bilden återstår bara solascendenten som långt ifrån är garanterat. 

Men det är rätt typiskt att Högmarks Sol som personlig utblick blir en riktig karriärmänniska (Solen = det yrkesaktiva daglivet) och därför ägnar ett liv åt en självisk ideologi som Moderaternas, helt utan att höra den goda ängelns vilja att åtminstone tänka så kollektivt så att missöden inom den egna familjen/släkten kan påminna om t.ex. högerns människovidriga politik - se inte minst vad Försäkringskassan på klassiskt "arbetslinjemanér" utsätter landets sjuka för. Så ser en Hökmarkpolitik ut som inte längre hör sin goda ängel. 

(Vad Sveriges goda ängel ber landets Vågascendent att orientera sig mot, om kommenterade jag nyligen, men i vilket inlägg har jag redan glömt!)


8 kommentarer:

  1. Född samma dag som den geniale gitarristen, låtskrivaren, producenten och canceröverlevaren Nile Rodgers.

    Föräldrarna var drogmissbrukande beatniks. Efter att ha fött Nile vid tretton års ålder genomgick mamman tre klädhängaraborter, men det blev totalt fem söner med fem olika män. Alla blev heroinister som föräldrarna, utom Nile, som föredrog limsniffning, kokain och alkohol. Styvpappan var också heroinist, tillika alkoholist. Nile gick med i Svarta Pantrarna och fick bli säkerhetsvakt till Malcolm X änka första dagen. Efter en festkväll 1984 kunde Rodgers ha blivit en av de många musiker som drunknat i sina egna spyor, då han dog åtta gånger under återupplivningsförsöken på sjukhus och läkaren hann börja skriva på dödsattesten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var en mörk historia, väl i paritet med Hökmark!

      En svår dag erbjuder väl ändå någon form av "mikro-frihet" och moderaten är kanske det bästa som kunde komma ur den här spastiska nymånen. Visst blev NR känd ett år för sin riffiga disco (Jungfruns exakthet och precision), men geni? Marknadskrafterna höll honom tydligen vid liv för att mjölka pengar ur hans plågade egenart. (Jag har aldrig varit någon anhängare av den sortens "soul" - se horoskopet för 1980-talet och den själviska årtiondet.) Men visst, Jungfru-Skropionen Zlatan kallas också "geni" för sin fysiska precision. Zodiaken visar vägen till ens eget verksamhetsfält...

      Radera
    2. Definitivt geni! :-) Nile Rodgers avtryck i den moderna musikhistorien är i det närmaste oöverblickbart. Uppväxten beskriver han själv som bohemisk, snarare än tragisk, då familjen trots missbruk var fullt fungerande och arbetade som musiker och matematiker. Ironiskt nog är det Nile som överlevt de flesta andra i Chic. Parhästen Bernard Edwards (bas) dog i lunginflammation efter en Chic-konsert i Japan 1996, trummisen Tony Thompson gick bort i cancer 2003, keyboardisten Raymond Jones avled i lunginflammation 2011 och Luther Vandross (förstås mest känd som soloartist) som körade på de tidiga albumen dog i en hjärtattack 2005.

      Edwards karta (1952-10-31) placerar Rahu två grader från Rodgers dito.

      Den rasistiskt anstrukna "disco sucks"-rörelsen lanserades i samma veva som Chic fick sin sista listetta med "Good Times" 1979, vilket i ett slag gjorde gruppen icke önskvärd i branschen. De fyra följande albumen (1980-83), fick knappt någon uppmärksamhet, samtidigt som Chic med samma sound gjorde album åt bl a Sister Sledge, Diana Ross, David Bowie och Madonna, vilka blev dessa artisters mest sålda plattor i karriären.

      Nile demonstrerar hur han utvecklade en enkel trudelutt av David Bowie till en monsterhit:

      https://youtu.be/NlDCPCwVNUw

      Radera
    3. Ja, det är nog en fråga om personliga preferenser vad man ser som uttryck för geni… (det moderna ordet för suverän talang, inte romarnas ”genie”, motsvarande ”atma” eller ”själen”) Det finns ingen brist på musikproducenter som producerat ena storsäljaren efter den andra åt andra eller sig själva under något halvhemligt alias (för att stimulera musikkonsumenter som blivit blasé).

      Jag hade en discoaversion vid den tiden eftersom musiken var naiv textmässigt mot reggaemusikens hårda sociala kommentarer som jag lyssnat på. Det var ett förfall i Tidsandan (se 80-talets horoskop) och t.o.m. den reggae jag älskat blev olyssningsbar och överförenklad. Ägnade istället några år helt åt ambient. Icke desto mindre plockade jag årtionden senare upp en billig vinylkopia av filmmusiken till Saturday Night Fever där BeeGees lyckades med det omöjliga: göra svart musik utan att svarta dissade den. Skickligt hantverk men ljusår från den diskret skruvade pop de gjorde på 60-talet.

      Det får mig att misstänka att den rörelse du talar om är bara råkar sammanfalla med att Chic passest sin kulmen. Det är sådana "förklaringar" man gärna tar till när produktens livslängd nått sitt slut (jämför utstötningen på svensk arbetsmarknad efter fyrtio). Chic hade dock några goda år efter att nyhetens första behag gått över. En del blir bara "one hit wonders". Mina favoriter i kategorin slickad falsettsoul, Stylistics, klarade hela tre sublima soulalbum under 70-talets första hälft men sjönk sedan tillbaka. De blev onjutbara ju mer discosnärtigheten tog över. Dicso är inte bara gaymusik, det är fascismens marschtakt som låten YMCA med Village People så tydligt visar! Chic var väl snäppet tajtare och hårdare än gladdisco, om jag minns rätt...

      Hur publiken och branschens nyckfullhet svänger kan nog inte ens en superdator beräkna! Däremot bevisar dagens producenter (läs: Max Martin) med all tydlighet att dansmusiken nu är en utväxt av IT-fascismen, med vars hjälp man enkelt kan programmera en hitlåt baserad – inte på geni – utan lite insikt i de mekanismer som får den irrationella själen att sprätta och dansa som en nickedocka. Av den anledningen är inte heller Per Gessle något geni, han har lyssnat så mycket till pop att han lärt sig vilka grepp som funkar…
      Bara mina ”50 cent” om några år och en musik ingen längre saknar.
      :-)

      Radera
    4. Chic är mer eller mindre ett rockband som spelar dansant funk med avancerade jazzackord, där bas och gitarr i princip bytt plats och sofistikerade stråkar ersatt bleckblåset, som de andra funkbanden hade. (En av de tre kvinnor som utgjorde stråksektionen avled i höstas). Ett helt eget sound, där man också inledde låtarna med refrängen i stället för versen.

      Bee Gees spelade in ett (som de tänkte sig) R&B-album i Frankrike i ett ruckel till studio med en sliten konsol och undermåliga monitorer (Chateau d'Herouville, där Elton John spelat in Honky Chateau) då managern Robert Stigwood ringde upp och meddelade att låtarna skulle användas i en lågbudgetfilm som han producerade, Tribal Night of the New Saturday Night. Så blev bröderna Gibb plötsligt discomusikens omslagspojkar med silverlaméskjortor, guldmedaljonger och bländvita leenden. Både de och Chic kom att bli mer sammankopplade med disco än några andra och drabbades hårdast av dess stigmata, trots att de inte gjorde renodlad discomusik.

      På den tiden fanns inga regler och man fick experimentera utefter situationen. Idag har digitalisering, "Idol" och svenska "låtskrivare" bidragit till totalförstörelsen av musikindustrin. Om man hör en låt på radion idag så har man ingen aning om vem det är, eftersom alla låter exakt likadant. Men det gör ju inget, eftersom man kan gräva i 60-70-80-talets skivbackar i all oändlighet.

      "The four chords that killed pop music":

      https://youtu.be/nuGt-ZG39cU

      Radera
    5. Du kan onekligen discomusiken om du inte refererar Wikipedia rakt av! (Läste lite om discoåren igår och hittade anti-disco-rörelsen som du förde på tal.)

      Men dessa "undermåliga monitorer" i det till ljudstudio konverterade slottet lyckades Eltons ljudpersonal producera en av de bäst inspelade popskivor jag har. Men så är det också förstapresssning på den burgundyröda vinyl som det lilla skivmärket DJM alltid använde till de försa få tusen kopiorna. Varmen och balansen i ljudet perfekt, basgitarren når ultradjupt (något man sällan hör i pop före digitaleran) och blåset biter, skarpt och transientsnabbt. Definitivt en "audiofil" skiva att testa anläggningar med. En av syrrans första LP var T.Rex The Slider från samma år som Honky Chateeu. En del inspelat i samma slott i Paris och en del i Danmark. Det är samma sound rakt igenom (bra för att vara simplistisk glamrock) och jag kan inte höra vilka låtar som kommer från vilken studio.

      Däremot håller jag med om att BeeGess låtar håller lägre inspelningskvalitet än Eltons Honky Chateau, men långt ifrån lika låg kvalitet som australiensarnas "Main Course" från 1975 (med hitten "Jive Talkin'"), där de för första gången presenterade några låtar i deras nya disco-funkiga stil. Inspelad i fina studioer i New York samt Miami men min tidiga brittiska vinylpressning på Polydor låter rätt murrigt och trist.

      Jag tror det mesta har att göra med hur ljudmedveten teknikern är som sitter vid kontrollerna. En del kända artister har påfallade uselt sound och så plötsligt mitt i deras katalogen kommer ett album så låter så bra att man bara smälter... Uppenbarligen behöver man inte ha "gyllene hörsel" för att jobba i musikindustrin (lika lite som en svensk politiker behöver ha vett).

      Kanske kom BeeGees medvetenhet om klanglandskap sent, för de tidiga brittiska pop-album från 60-talet har jag bara hört som CD (deluxeutgåvorna med massa bonusmaterial) och de var remastrerade, och definitivt vässade i soundet - helt överlägsna i ljudet jämfört med en gammal "Best of BeeGees"-LP. De lät så detaljerat och fullödigt att man häpnar över hur lite från masterbanden som till sist landade på en svart vinylskiva på den gamla tiden.

      Så pröjsa inte dagens överpriser på gammal vinyl! Jag har helt övergått till att köpa in gammal musik jag vill inspektera lite närmare på cd - mediet ingen längre bryr sig om. Överföringarna från tidigt 80-tal är inte mycket att ha men efter några år spottade formatet upp sig. Och ett par tior för ett bättre ljud än flera hundra (eller tusen!) för ett sämre ljud på originalvinyl - det är en no-brainer för mig. Fast i en tid när väst kommer att bli allt fattigare är det väl bara en fråga om tid innan cd-skivor också rasar i höjden igen. Folk kommer att få nog av hela dennt upphovsrättskontroll som dagens apparatkonstruktörer finner allra viktast att bygga väl.
      :-)

      Radera
    6. Honky Château är bra, med inte riktigt i klass med Victim of Love. (Nä, jag skojar!)

      Det var tydligen Eric Clapton som föreslog att Bee Gees skulle spela in skivor utomlands, då de letade efter ett nytt sound efter att deras album från '73 och '74 floppat. Men de behöll tillvägagångssättet att spela in rösterna på. Ljudteknikern de hade i Château d'Hérouville ställde fram tre mickar och varsitt par hörlurar, men det gick inte för sig. Bröderna skulle stå tätt ihop och sjunga i samma mikrofon.

      Tre bröder
      BEE GEES = 30 = 3
      BARRY GIBB = 48 = 3
      Barry, 1946-09-01 = 30 = 3
      Maurice, 1949-12-22 = 57 = 3
      Robin, 1949-12-22 = 57 = 3

      Chic hade ju en ypperlig ljudtekniker i Bob Clearmountain. De låter heller inte föråldrade i jämförelse med reguljär överproducerad disco, då de som sagt hade ett mycket rockigare och mer minimalistiskt sound, ofta med instrumentala partier där instrumenteringen bryts ner i sina beståndsdelar. Den närmast symbiotiska samspeltheten är väl Chics signum. Click tracks användes aldrig.

      Betalade en gång 100 kr på (troligtvis) Skivhögen för en skiva som jag sedan hittade i samma utgåva för en tia. Men det var faktiskt länge sedan jag botaniserade. Måste hålla i pengarna nu när jag inte haft någon inkomst sedan i april...

      Radera
    7. Ja, din lilla exposé över numerologins insikter lider av den vanliga åkomman: bara det som passar presenteras. Barry Gibbs fulla namn gav tydligen 3 men inte de andra medlemmarnas
      :-)
      Intressant med mickarna, köpte för länge sedan en samling med bandets verkligt tidiga hits (innan de flyttade till England) och de måste ha vuxit hop sedan späda år som barnstjärnor. Några "barndomshits" är chockerande vuxna för att vara skrivna så tidigt, mollstämda harmonier och inte minst textvalen: tänk smågrabbar sjuka om "Claustrophobia".

      3 = Den trefaldigt store Hermes (egyptiskt namn för Merkurius) - extremt intellektuella snubbar?

      Clearmountin hade bra känsla för "ljudlandskap" - det namnet har jag reagerat på, även om bara Roxy Music dyker upp i huvudet just nu.

      Radera

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.