Svensk rasbiologi 2018

Inlägg från den 25/8 men hamnade i malpåsen...

Snabbt har Stora Läkemedelsindustrin fångat in unga epidemiologen Emma Frans och gjort henne till språkrör för dess produkter. Nu hetsar hon mot "trollen", till vilka undertecknad tydligen hör, som minns sin barndoms mässling som några veckors förtret men inte mycket mer. Barnsjukdomen är alls inget problem i det moderna Sverige med dess goda levnadsstandard, t.o.m. den växande underklassens skräpmat ger mer kraft än folk hade i gamla Fattigsverige och det går inte att jämföra våra levnadsförhållanden med en undernärd och hiv-positiv afrikansk byhåla. 

Ändå ska BigPharma proppa i västerlänningarna allsköns preparat och dessutom i stor skala eftersom det ligger mycket pengar där. Det är här stackars Emma Frans kommer in som ett nyttigt verktyg, inskolad i en yrkesbana så tidigt att hon aldrig hann utveckla ett kritiskt tänkande kring sin samtid och dess särintressen...

Eftersom hon nu är officiellt propagandamaskin åt BigPharma (och Staten - de är samma sak i Sverige) tål horoskopet att ritas upp ur perspektiv av Solen-i-första-huset, dvs. en karta för ledarnaturer. Staten? Ja, det är sannerligen inte folkhälsoperspektivet som gäller här, vilket naiva Emma Frans säkert inbillar sig. Det handlar bara om antalet sjukdagar. Folket ska fyllas av preparat bara för att LÖNSAMHETSMASKINEN inte ska komma av sig till följd av mödrar eller fädrer hemma med sjukt barn i tre veckor! Så enkelt är det, och så cyniskt.

Hur ser då horoskopet för en grundlurad ung biologist med ledarskapstendenser ut?

Vilket zodiaktecken passar bättre för en epidemiolog än dödsskräckens eller terrorns Skorpion? Här är typfallet där livskraftens Sol lever i inbillningen att mörkrets och dödens käftar sluter sig om en. Och när den här typen av biologisk Vatten-Sol (en självmotsägelse, Solen tillhör den odödliga Elden!) söker ett andra utlåtande från den återspeglande (och i bästa fall fördjupande) Månen, då kommer ingen begåvad vinkling alls på utgångsläget eftersom Månen också befinner sig i Vattenelementet och snarast överdramatiserar Skorpionens dödsångest via ambitiösa demonen Rahu i samma tecken.

Att sedan soltecknets härskare, feberinfektionens, olyckans och krigets Mars befinner sig i det isolationistiska Jungfruns tecken och 11e idealhuset bara understryker den fysiologiska grundtonen i horoskopet (Vatten + Jord), kommenterad tillräckligt ofta på bloggen.

Istället fångas mitt intresse av propagandistens asymmetriska ansiktshalvor, inom ockultismen ett tecken på en "själ i tillväxt" i detta liv, i sig en eufemism för en själ med ingångsvärden som antyder obalans, en själ som fötts på nytt för att rätta till snedsteg i sitt förflutna. För en biologist som Frans är sånt här bara tomma ord, de resonerar inte med något hon läst i sina materialistiska skolböcker, de kommer från en kultur med sina kunskaper, sådant som dagens preparatförskrivande doktorer inte längre känns vid.

Montage från Rhythms of Vision (1976)

Vid tjugo läste jag Rhythms of Vision, en bok av Lawrence Blair där han populariserade sin doktorsavhandling i samtida mystik. I en kort diskussion om traditionen om ansiktets sol- och månhalva illustrerade författaren med en bild av en genuint "daimonisk" kvinna, ett brittiskt transmedium. Istället för att lyssna till argumenten retade jag mig på att fotot inte visade ett ansikte rakt framifrån så att montaget med ansiktshalvorna därmed blev något av skämtspeglarna i Lustiga huset... Det tog ett tag att växa ur detaljkritiken och få in rätt fokus, och höra författarens verkliga argument...

Huruvida epimediologen är en "själ i tillväxt" kan inte sägas eftersom det individualiserande födelseklockslaget saknas. Enligt ett resonemang skulle Sol och Måne i samma element beteckna en skön avsaknad av konflikter, dvs. synergi, men i just Vattenelementet så dominerar instinkten och Rahu med Månen introducerar samma obalans som i fallet Annika "Fallskärm" Falkengren. 

Förra SEB-chefen som flydde Sverige eftersom hennes hunger var så omättlig att hon behövde pengar i den storleksordning den schweiziska bankindustrin hanterar. Också Falkengren hade både Sol och Måne i Vattenelementet (liksom soulsångerskan Whitney Houston som generöst självmedicinerade och söp sig till en tidig död). Kort sagt, Vattenelementet är helt principlöst om det inte styrs från intelligensens övernaturliga kombinat av Eld och Luft! (Hårddrar här, i det enskilda horoskopet kan t.ex. en stark Merkurius ge den intellektuella klarhet som behövs för att hålla det lealösa Vattnet på rätt kurs.)

Genom att förenkla hälsopropagandistens bildbyline en smula får man fram en avpersonaliserad bild som antyder de underliggande platonska Former och psykologiska komplex som byggt det här själsfordonet (Platon ansåg huvudet representerade den människovordna själen, inte helt olikt jiva-atmans eller Solens "upphöjelse" i hjässans och hjärnans tecken Väduren!) I tur och ordning följer sedan en kompositbild av hennes högra resp. vänstra sida.

 

Bildbyline, förenklad

 

Hennes högra sida ("Solen") 

 

Hennes vänstra sida ("Månen")

Jag skulle kunna tänka mig umgås med den svalt upmärksamma lunära halvan av Emma, men inte båda eller enbart den drivande solära högra! Det ser nästan ut som om två helt olika själar samsas i en och samma kropp och har tilldelats olika ansvarsområden. :-)

Jag har just läst en språkligt invecklad fransman i engelsk översättning. Det är orientalisten René Guénon som i 1920-talsboken Man and His Becoming i detalj klargör för hinduismens syn på hur Atma/Brahma faller i illusion och delar upp sig i myriader av illusoriska jiva-amans som alla upplever att de har sin unika individualitet. Kort sagt, en annan vinkling av den nyplatonism bloggen citerat så många gånger. Vägen ned - död från detta dödens rike (materialismen) och så vägen upp, tillbaka till medvetenhet om att var och en av oss är Den Ena.

Boken handlar i princip om människans död för att guden ska kunna födas och det förvånar inte det minsta att upptäcka att Guénon, likt Emma Frans, föddes i dödens tecken Skorpionen. Exakt rätt tecken för att med bävan men också solenergiskt intresse söka penetrera okunskapen i fråga om döden och vad en människa egentligen är.

I en fotnot nämner Guénon den ockulta läran om ögonen och Sol och Måne som återspeglingar av högre verkligheter (mina tillägg inom klammer):

I själens temporala tillstånd [förkroppsligad] indikerar Solen och höger öga riktningen framåt [futuristisk] medan Månen och vänster öga motsvarar det förflutna [jfr. astrologins Måne som den som reflekterar över det som redan har inträffat på den framåtsträvande solära nivån]. Det frontala ögat ["tredje ögat"] motsvarar presens, vilket ur den manifesta verklighetens perspektiv är ett ögonblick omöjligt att förnimma och jämförbar med den geometriska punkten som saknar dimensioner i den spatiala ordningen. Det är därför en enda blick från detta tredje öga krossar den manifesta verkligheten (symboliskt uttryckt som att denna blick reducerar allt till aska). Det är också därför tredje ögat inte representeras av något kroppsorgan. Men om man höjer sig över denna avhängiga förståelsehorisont [kroppsfixeringen] visar sig det presenta innehålla all verklighet (precis som punkten i sig innehåller alla rumslighetens möjligheter), och när succession ["en bildruta i taget"] transmuteras till samtidighet, kommer alla ting att bida i sitt "eviga nu" så att det som tycktes vara krossat visade sig vara en transformation. (kap. 21, not 7)

Lawrence Blair relaterar samma tradition men talar begriplig engelska utan fem bisatser i varje mening. Utifrån de få noterna och bokens index tycks han inte ha konsulterat orientalisten Guénon, vilket kanske var ett misstag. I det här styckets saknas fransmannens skärpa:

Det råder delade meningar om huruvida "det tredje ögat" ska attributeras det sjätte eller sjunde subtila energicentrat [chakrat - det sjätte mellan ögonen och det sjunde strax ovanför hjässan, den astrologiska punkten för Solens upphöjelse!]. ... Personligen föredrar jag kronchakrat som "ögats" mest sannolika lokus. Motsvarande fysiska organ, tallkottkörteln, innehåller rester av näthinnevävnad och dess struktur har i modern tid liknas vid en tredje,  förtvinad fotoreceptor.

Ett annat intressant fysiologiskt fakta är att hypofysen (motsv. pannans chakra) associerats med vänster öga och styr hjärnans lägre hälft, medan tallkottkörteln hypofysen - uttrycket för kronchakrat - associeras med höger öga och styr den övre delen av hjärnan. Man kan ofta iaktta en markant skillnad mellan vänster och höger öga hos både medier och schizofrena, eller hos människor som kämpar med att harmoniera sin eteriska [subtila] natur med sitt fysiska system. Även om detta yttre tecken kan indikera en relativ "separation" mellan den andliga och den fysiska verkligheten finns också möjligheten till ett vidgat medvetandeomfång och en mer mångsidig beröring de två världarna emellan. (s. 158-59)

De här båda författarna verkar göra ögonen till symboler för helt olika saker och graverande är hur Guénon förnekar att tredje ögat skulle ha någon fysiologisk motsvarighet, vilket annars är en vanlig tradition och exakt den Blair åberopar. Ändå anses René Guénon vara den västerlänning som skrivit de mest förnämliga och detaljerade analyserna av hinduismen!

Det är uppenbart att den "grymma" (högra) sidan hos Emma Frans bottnar i att SolSkorpionen disponeras från den naturliga illgärningsmannen Mars. Visserligen omvandlas den till verksam välgörare i den händelse individen föds i soluppgången (och det är den positionen vi spekulativt lyfter fram med en solascendent). 

Det är därför hon ser så mycket mer manhaftig och närapå översittaraktig ut på den solära sidan. Månhalvan är en klassisk lunär skönhet, skör och sval. 

Men på solhalvan nuddar vi nu vid så obehagliga saker att de närmast tillhör själens hemlighet, det outtalade karma som den drar med sig in i ett nytt liv. För även om Solen enligt Guénon representerar futurism - livets ständiga marsch framåt, så släpar denna själ en horribel karma med sig i formen av den omaka kombinationen av Döden eller Saturnus i samma tecken som disponenten till Livets Sol. Ur perspektiv av en skorpionisk solascendent, där livskraften är orienterad mot att hålla döden borta blir naturligtvis Saturnus i rollen som Liemannen en högst ovälkommen figur.

Och det är här vi inser att bakteriejägaren Frans kanske själv varit mer än lovligt involverat i DÖD i ett tidigare liv, kanske död via kemikalier eller gift, apropå den toxiska Skorpionen. Resten av den här spekulativa tankegången - välgrundad i horoskopets faktiska indikationer - kan läsaren fundera ut. Inte konstigt att bakteriejägaren så smidigt anslöt sig till det svenska Etablissemanget med dess "anrika" försänkningar i tysk kemiindustri... Sverige är ett mycket litet och i vissa delar rent obehagligt land, när man börjar skrapa på dess sockrade yta. 

Om bland annat detta handlar min bok, ute om några veckor och lyckligtvis mer rimligt prissatt hos Bokus än den stora konkurrenten. I gengäld har (åtminstone för närvarande) Bokus trasslat till det med boktiteln och tappat bort det svenska "ä": www.bokus.com/bok/9789163986277/folksjl/

Tillägg 181029.

Bokus ångrade efter någon inledande beställning sin "rimliga prissättning" och drog "cartel style" upp det till Bonniers/AdLibris nivå och i närheten av Akademibokhandelens saltade pris. Väl värt att notera att det är samma bakomliggande ägare till Bokus och Akademibokhandeln.... Samtidigt kan en svensktalande finne köpa boken för 205 kr inkl gratis långsam frakt på AdLibris finska sajt. Vad är det för fel på Sverige? Alla försöker karva åt sig lite mer för att få leva med guldkant. Bokens innehåll beskrev just detta eländiga drag i nationalpsykologin, hur vi givit upp alla högre ambitioner och låter oss nöja med bara en brödsmula av det Materiella från den rike mannens bord.

Samtidigt är inte Sverige det enda landet där de Besuttna söker fördumma folket till det yttersta genom att sätta priser som avskräcker från konsumtion av genuint upplysande litteratur. En gång i tiden var brittiska Routledge & Kegan Paul ett hedervärt bokförlag med fina titlar. Idag återstår bara namnet, ägt av någon girigbuk som på baksidan av en nyutgåva av en gammal titel presenterar sig som "Taylor & Francis Group - an informa business".

Allt de gjort är att trycka om en facksimilutgåva från 1920 av en Platon-studie på billigaste kopiatorpapper och med en dåligt laminerat budgetomslag helt utan formgivning värd namnet. För denna 250-sidors bok som inte kan ha kostat mycket att nyproducera har de mage att ta 400 kronor. Platon-studien, med dess i och för sig intressanta sidoblickar på hinduismen, är inte ens särskilt bra, definitivt inte ingen klassiker. Och jag har sett bättre nytryck av böcker som hamnat i den publika domänen för halva priset eller mindre.

Dagen när kapitalisterna drar sin sista suck - när Vattenbärarens era anländer - får Emma Frans och hennes likar äntligen chansen att tänka självständigt.