Mänsklighetens ojämlikhet

Påverkar variationer i omdömet det allra högsta inom oss?

Nej. Tvivlen och fladdriga standarder kommer från sammanfogningen av vår själsliga fas i kontakt med den fysiska kroppen.  Dock försvagas det högsta sanna förnuftet genom att ges över till att innebo denna röriga massa [av själ och kropp]. Det är inte så att det [noetiska/intellektuella] sjunker in i sin egen natur, det är lika mycket i det publika mötets tumult som den bästa rådgivare som talar men misslyckas dominera; hörsammas gör istället de råaste av vrålapor och skrymtare medan människor med det goda rådslaget blir sittande tysta, ineffektiva, överväldigande av larmet från dem som är dem underlägsna.

De lägsta mänskliga typerna uppvisar den basala naturen; en sådan människa är en komposthög som påminner om någon underlägsen politisk organisation. I den mellersta typen har vi ett medborgarskap i vilket några bättre sektioner förespråkar en demokratisk konstitution som åtminstone inte är helt utom kontroll. I den överlägsna människotypen finner vi det aristokratiska, detta är karriären hos en som står befriad från allt det basala i mänskligheten och låter sig format till det bättre.

I den finaste typen, där människan bringat sig till fullständig avskildhet, är härskaren blott en, och från denna huvudprincipen påläggs den ordning som reglerar resten. Man kan tänka sig en stad i två sektioner, den nobla staden och, hållen i hand av den, de lägre elementens stad. Att Allsjälen är en enda och oföränderlig identitet, medan individuella själar medger variation, har nu [i detta och tidigare stycken] tillräckligt demonstrerats.

Plotinus – Ennaderna IV.4, Problemen med själen, del 2 (s. 345 i MacKennas engelska övers.)

I den mån den här bloggen fortfarande är ämnad åt astrologi kan man här se nyplatonismens fader i sitt närmast gnostiska förakt för det kroppsliga tillståndet och dess förmåga att grumla en människa. Det är "Kombinatet" eller horoskopets ascendent han talar om, punkten där det rena och himmelska möter det jordiska och materiella. 

Plotinus är motsägelsefull eftersom hans tjocka lunta med allt han satte på pränt samtidigt rymmer svidande kritik mot de antikosmiska gnostiska tänkarna medan platonismen vid samma tid utvecklat en klart kosmisk negativism. Plotinus verkar ha hamnat i trångmål eftersom den gamla grekiska uppfattningen var att världen och skaparguden var god och genom åren ändras hans syn på det materiellt onda.

Som synes är han heller ingen vän av den sort av normlös demokrati Väst har lyckats föröda sig själv med. Kroppen är en källa till kriser och eländen och föds man med en "orolig själ" i ett samhälle som förbannat religionen och inte längre har några svar, ja då får man den ADHD- och HBTQ-problematik som verkar bli en allt värre farsot i synnerhet i det här landet. Det är samhällets "värdeskala" som skapar alla dessa sjuka människor. 

Med filosofi inbyggd i samhällets ryggrad - hur olönsam Svenskt Näringsliv än tycker ämnet är - skulle antalet offer för sin egen dåliga karma kunna minimeras betydligt. För det är naturligtvis inte svårt att identifera t.ex. Pride-festivalens sämre element i de skränande vrålapor romaren fann så bekymmersamma i sitt samhälle. 

Notera också hur han inte ser demokratin som rätt samhällssystem om ambitionen är att skapa goda medborgare. Det blir som bäst drägligt att leva och demokratin passar överhuvudtaget inte för dem som förstått mer än svenska makthavare har intellektuella förutsättningar att göra.

Med Plotinus samlade texter finns ett rikt material för den som vill börja om från början och skapa ett bättre samhälle än det hjärndöda kapitalistiska. Inte undra på att den här tänkaren är i princip okänd i västerlandet idag, förutom inom smala yrkesspecifika kretsar.