Egoismens pretty boy och mannen som begrät drömhemmets chimär

Nozick, Nozick och Ferry (den senare på foto från 1973)

En av nyliberalismens granna affischpojkar har länge legat i min horoskopsamling, säkert till följd av ett flyktigt omnämnande i någon politisk debattartikel. Jag sparar ofta födelsedagar på folk jag inte är omedelbart intresserad av, men för att de kanske kan bli aktuella i något framtida sammanhang.

Den tiden kom nu, när Birger Schlaug i ETC med all önskvärd tydlighet visar vilken vämjelig kapitalistisk påläggskalv Annie Lööf är (vilket jag skrev i ett inlägg direkt efter Lööfs tillträde som partiledare). Schlaug belyser alla förvärvsarbetande människors fiende nummer 1 via hennes favoritlektyr, vilken innefattar denne Robert Nozicks ekonomiska filosofi. Det fick mig att för första gången googla upp människans tryne. En slickad yuppietyp! 

Det nästa jag såg var vilken duktig dubbelgångare till sångaren Bryan Ferry detta var, vilket strax bekräftades när jag öppnade horoskopet och såg samma själviskhetens drivkrafter dominera hos båda männen. Redan på Roxy Musics andra album (1973) förklarade Bryan Ferry med sitt sulkande vibrato att även drömvillorna med swimingpool minsann huserad sorg - på insidan. 

Man ska minnas att Ferry var ett fattigt underklassbarn till en kolgruvearbetare och att det här 1973 knappast ännu var självupplevt utan mest en manierad fantasi som söker beskriva att också de rika har sina problem - ungefär som den motbjudande svenska lotterireklamen som försöker skoja bort inkomstklyftorna i landet och samtidigt lura på underklassen spel & dobbelmentaliteten - jakten på den osannolika stora rikedomen utan ansträngning (astrologiskt: en dominant Jupiter som inte fungerar bra).

Inte så långt senare i sin framgångsrika popkarriär satt Ferry själv där i sitt drömhem med hjärtesorg. I den låga näringslivsmänniskans värld där man äter eller blir uppäten var Ferry förloraren när hans världsberömda fotomodell till flickvän övergav den egocentriska snyftaren och gick till den piggare och mer näsvisa rockstjärnan Mick Jagger...

Inkomstskatt är inget annat än tvångsarbete. Att ta frukterna från någons arbete är detsamma som att bestjäla honom på tid och tvinga honom in i vissa aktiviteter.

Så här låter ett Nozick-citat som cirkulerar på nätet, sådan är hyperegoismen som Annie Lööf så älskar och som fula kapitalister gnuggar händerna åt eftersom de alla insjuknat i den antisociala perversion där allt externt till egot uppfattas som en tärande parasit, som något som minskar den egna skörden från arbetet på åkerfältet. Det är jordbrukaren Jungfruns zodiaksymbol som är på tapeten - igen! (Se gårdagens inlägg om f.d. kristdemokraten Caroline Szyber.) Dubbelt fascinerande eftersom Schlaug insisterar på att kalla Lööfs parti Bondepartiet - som om det alltjämt var den gamla nazistiska svenska landadeln som nu bara bytt till kostym och leker svenskt näringsliv...

Nozicks starka inslag av Skorpion är intressant givet hans argumentation för den nedbantade nattväktarstaten som gör det möjligt för mänsklighetens lägsta rovdjur att roffa och ta för sig på de andra, högre utvecklades individernas bekostnad. Gränsen mellan djur, människa och gud ansågs i antiken flytande. Bara för att man är född i människokropp betyder inte att man uppfyller alla kriterier på en människa. När sedan dessutom hela samhällen premierar själviskt djurbeteende kompliceras saken ytterligare: det finns hela stater som beter sig som Fan själv! (Se min bok Folksjäl, om tematiken som driver "det svenska"). 

Nozicks sinnelag i dramatiserande och exponerande Lejonet återspeglar Skorpion-Solens grundläggande vilja att undandra sig den normalt grupporienterade människan (Vattenbäraren), och när soldisponenten Mars lägger sig i Jungfrun intensifieras den döende individualism solskorpionen lägger så mycket energi på att söka rädda, om så bara ytterligare ett dygn. Dessa människors livslott är ytterst sett tragisk eftersom de kämpar för ett döende paradigm, en ideologi vars tid är ute enligt den Högsta Himmelens vilja (och det går inte att jiddra med Tidens diktat - det är genom rörelsen i Tiden man kan lära sig förstå den Högsta Himmelen, precis som Babylons astrologer kom till insikt om).


Robert Nozick (solascendent i brist på känd födelsetid, och de tre kvaliteterna färgsatta):

Både Sol och Måne har underliggande disponenter i tecken av samma tamasiska attitydmörker som Ljusen själva.  Det är kritiskt eftersom den här sortens människan redan från födseln är fixerad i sina attityder och knappast ens vid en katastrof förmår ändra utblick. Men... Jag läser i Wikipedia att han avslutade sitt något förkortade liv (dog av magcancer vid 63) genom en dåraktig tanke om "kosmisk evolution utifrån mångavärldsläran" - en osjälvständig rip-off på Stephen Hawking som också imploderade, oförmögen att presentera en ultimat ateistisk sanning... 

(Intressant nog var Nozick platonist och vänsterorienterad som ung enligt länken ovan, men drogs hjälplöst åt höger med årens gång - vi är inte alltid herrar över våra egna liv, det finns ett större Öde som petar oss in i "rätt" position.)

Visserligen visar de äldsta babyloniska textfragmenten att den tidiga astrologin betonade planeternas uppdykande i öster (vilket med tiden resulterade i konceptionen att ascendenttecknet representerar individens personlighet). Men samma fragment sneglar mot händelser i väster, så att Nozicks "sataniska axel" faktiskt blir totalt förledd och förledande: Solen opposit Satansstjärnan Algol skulle kunna vara den verkliga indikationen på en Falsk Ledare (falska ideologier), medan en figur som Jimmie Åkesson - Sol och Algol i konjunktion - snarare är en rätt korkad och vilseledd figur... 

Falsariet består som alltid i Negationen, Satan är 100% anti allt som kastas mot den. Den vägrar att låta sin in-formeras av de gudomliga Formerna... Den är 100% sanslös materia, gnosticismens hånfulla beteckning av vissa människor som rena hyliker - döda materieklumpar utan någon etisk sensibilitet (se äldre inlägg om kroppsspråksprofitören Fexeus och penninghungriga krist-demon-kraten Szyber). En extremt intressant vinkel på Solen och Satan i opposition ger TheGuardinan i sin dödsruna (länk ovan): "he could never resist producing devastating arguments against himself"!

"Nozick argumenterade att objektivitet uppstår (evolutionärt) genom att vara en invariant (ett fixvärde) genom varjehanda transformation." Wikipedias sammanfattning är faktiskt rätt suggestiv. Nozick var av judisk prästsläkt och som urspårad sekularist ser man här hur han ändå slår knut på sin logik genom att både hävda att objektivitet uppstår gradvis, evolutionärt och SAMTIDIGT är ett axiom, ett ingångsvärde för hela den kosmiska processen (Gud är garanten för objektiviteten!), dvs. exakt den historia där Stephen Hawking gav upp sin vetenskaplighet och började berätta myter (mångavärlds-teorin). Lustigt nog dyker plagiatören Nozick upp med sin variant just som jag använt M-teorin i min bok för att illustrera hur inte bara astrologin är en myt utan i lika hög grad det folk i allmänhet uppfattar som "vetenskap".

Att Nozick ändå avslutade sitt liv i ett sökande efter något större än den eländiga marknadsliberalism han bidragit till, måste ses i den kamp mellan Ljuset och Mörkret som horoskopet också innehåller, och inte minst den ömsesidiga oppositionen på hög transpersonell nivå mellan de universalistiska Saturnus och Jupiter. Hade han bara nöjt sig med att berätta kosmiska sagor hade världen kanske inte varit så besmittad av Annie Lööfs, men den drivande kraften - Solen - är rejält mottaglig för Satan, denna världens herre och hans falska naturalismen (vulgärdarwinismen och "den starkes rätt" att berika sig utan någon förbannad Pappa Stat).

Till en viss gräns kan man förstå dessa libertarianer som hatar statsbildningar, det är omogna själar som brottas med egna inre ofullkomligheter och ännu inte är redo att ta plats i den fullvuxna mänskligheten - Vattenbäraren - där all närighet (Jungfrun) är ett avslutat historiskt kapitel. Jag har tidigare pekat på hur just egennyttans Jungfru i tongivande förstahusläge alltid placerar folket som helhet (Vattenbäraren) i 6e huset för "fiender och olyckor". Jungfruns tema är ett olyckans tema och tydligen är det bara Hades våldtäkt på den unga jordbrukarflickan Kore/Persefone som kan kicka igång den universalistiska utblicken. Jordbruksfolk - Jordelementets barn - tenderar att stagnera totalt i sin lokala idyll och glömma att detta jordeliv bara är avstampspunkten för det verkliga arbetet. I den mån en stat glömmer denna sanning, blir Staten Djävulen själv och Nozicks djävulsinfekterade Sol kanske antyder något åt det hållet.

  Bryan Ferry: 

Ska man välja mellan pest och kolera har Bryan Ferry det mer angenäma horoskopet. Den bigotta attitydlåsningens Mörker (Tamas guna) är mindre hos honom och någon form av degraderad passion (Rajas guna) närmar honom ändå människornas värld ("mellanvärlden") snarare än den rent själviska djurmentalitet Nozicks grasserade mörkerdominans tyder på...

Att Annie Lööf inte stämmer in på någon av dessa schablonbilder beror mest på att hon är just bara ett verktyg för de stora pengaintressena, en rätt korkad människa för att vara juridikutbildad, men, som sagt, en påläggskalv i det taskspel inför befolkningen som politiken är. Glöm det där med demokrati, det är inte folket som driver landets öde!

Om look-alike-faktorn mellan Nozick och Ferry är jag en smula brydd. Den är odiskutabel i mina ögon, men kopplingarna mellan horoskopen är tunna. Bara Jungfrun förbinder dem starkt till varandra, med mindre Nozick hade en fysisk ascendent som matchade något (gärna närmast gradexakt) i Ferrys karta...

Det är något med blicken, de buskiga ögonbrynen och sannolikt bådas maner och sätt att föra sig, självmedvetet, avvägt, behärskat... Bryan Ferrys kontrollplanet står verkligen dominant med i "det olyckliga hemmets" Kräfta i 10e officiella huset (här är texten till "In Every Dream Home A Heartache" skriven på himlen i en dialekt - den texten är en av hans livs signaturmelodier och även som gammal skröplig gubbe på Gröna Lund för något år sedan spelade han den).