Den dystopiska blickens artisteri

DN nämner Simon Stålenhag, konstnär som favoriserar dystopiska futuristiska motiv och ser ut att gå mot internationellt genombrott. Nyfiken på att se om "science fiction"-tecknet Skytten skulle figurera och vad som skapade dysterheten i framtidsvyerna räknade jag ut horoskopet.

Det var först inför kartan jag insåg att här fanns en potentiell "look-alike" till den likaledes dystra och pessimistiska låtskrivaren Clifford T. Ward som mina pop- och hårdrocksöron vid 13-14 hörde på radio och uppfattade som något flera nivåer över det övriga trallandet. Definitivt romantisk och inte sällan sentimentalt översockrad. Men också inkännande och en förmedlare av verkligt upplevd smärta. Fenomenal känsla för bra melodier. 

Wards sista album (1977) på stort bolag och med full distribution innan skivbolaget gav upp hoppet om att han någonsin skulle upprepa sin enda hit från 1973, är inspelad i exil i New England. Skivan verkar självbiografisk, handlar om otrohet och separation för att paret ska känna var det står. Med distans till sitt liv och hyrd studiotid och okända musiker sjunger han naket och med ödslig stämma om sin egen - människans - skröplighet. Det är just som jag uppfattar DN:s beskrivning av Stålenhags framtidsillustrationer av en kuvad svensk befolkning, föga mer än barn, som lever sina liv i skuggan av DEN TEKNOKRATISKA ÖVERHERREN. (Tänk den svenska dödsmaskinen - vår hämningslösa och allt annat överordnade vapenexport.) 

Jag är inte ensam om att ha uppfattat Clifford som exceptionellt begåvad men med ett manér som var svårsålt, inte minst efter punkrockens ankomst. Här är en utmärkt artikel om den kortlivade engelska artisten. Han dog i MS vid 57 och det är som om all hans musiks veklagan pekade fram mot en sjukdom som ännu inte givit sig tillkänna... Det enda artikeln missar nämna att Clifford inte bara var lärare då han slog igenom utan också, om jag minns rätt, i ämnet teckning. Det binder honom ytterligare till Stålenhag som också han är både bildkonstnär och musiker. Stenbocken är ofta en mästerlig illustratör eller konstruktör - det är Saturnus, organisatören, som ger kontrollen över formerna!

Redan vid andra inspekterade fotot på Stålenhag tycker jag att bekräftelsen finns där (se ovan). Kartorna drar i övrigt i helt olika riktningar men uppenbarligen kan de två Ljusen (Sol och Måne) räcka för att lägga grunden till ett helt livsöde inklusive den perifera utgestaltningen av själens värdkropp!

Det verkar som om den ljusreflekterande Månen i pampiga och sceniska Lejonet fångar upp och återspeglar en ovanligt dyster Sol i Stenbocken, som nödvändigt halkar in i olyckans, fiendens och ohälsans 6e hus om man använder en sinnelagsascendent. Redan "normalt" lutar Stenbocken åt missmod och dysterhet.

Men där Clifford ofta var melankoliskt nostalgisk, spatserade runt på kyrkogårdar i Frankrike och betänkte alla stupade britter i krig eller instängda kolgruvearbetare i någon större olycka vid den tiden, där visar sig Stålenhag mycket riktigt blicka framåt. "Science fiction"-tecknet Skytten verkar kraftfullare än t.o.m. Solen i det här horoskopet, tack vare kombinationen av Skytthärskaren Jupiter (expansiv, framtidsorienterad) och intellektets Merkurius. (Månascendenten placerar Skytten i det kreativa och synnerligen visuella 5e huset.)

En annan intressant sak är att han bekräftar att just artister tycks kunna dra god nytta av "dissociationen" mellan Luft och Vatten. Här tvingas de disparata elementen samman genom en ömsesidig reception mellan emotionella Venus och Mars. Det kan bidra till den "eerie" eller märkliga stämning DN beskriver i hans bildkonst. Det är något som inte stämmer i motiven.