Luktfobikerna och de styrkesignalerande fascisterna

Utomordentligt intressant i DN om hur lättäcklade människor dras till onda ledare och deras filosofier. Forskarfyndet matchar exakt vad jag på astrologiska vägar skymtat i frågan om främlingsfientliga människors horoskop och en svag men synbarlig trend som pekar ut Jungfruns tecken som ovanligt benägen att sky det främmande och då inte bara pga. den ledtråd som mytologin ger (Hades rov av Jungfrun/Kore-Persefone) och dess eko i astrologin, där Jungfruns sjätte hus är olyckans och fientlighetens hus.

Går man till den hinduiska astrologins sammanlänkning av planeterna och de kroppsliga sinnena blir sambandet ännu tydligare:

1. Merkurius är luktens herre
2. Månen och Venus råder båda över smaksinnet
3. Solen och Mars härskar över synförmågan
4. Saturnus råder över beröringen/känseln
5. Jupiter är herre över hörseln

Författarna Hart de Fouw och Robert Svoboda förklarar inte ordningsföljden (ska återvända frågan om en eventuell logik) och påminner i Light on Life - An Introduction to the Astrology of India om att det också finns andra klassificeringar, speciellt den där Sol och Måne regerar över varsitt öga.

Men här är det uppenbart att Jungfrun som är okänd för sin snarhet till kritik och ogillande hamnar rakt i skottgluggen för forskningsfyndet. Detta är till att börja med ett Jordtecken och har dessutom luktsinnets härskare Merkurius som sin härskare, samtidigt som behagfulla Venus anses "fallen" i tecknet. Vad vi får är en på många sätt bakvänd symbol, en felfinnare som verkar älska (Venus) att söka sig till allt som är fel här i världen, kort sagt en perfekt tjänare av Ondskan själv.

Och vem är Ondskan då? Jo, "denna världens herre" så klart, representerad av Saturnus i sitt negativa (sublunära) härskarläge i Jordtecknet Stenbocken. Man kan också se relationen mellan Stenbocken och Jungfrun som en mellan husbonden och hans drängar eller tjänstefolk. Det är mycket troligt att det är kan vara den arketypiska (eviga) formeln för Stockholms "claim to fame", Stockholmssyndromet vari den svagare - offret för olyckan - identifierar sig med fienden och förövaren - eller sin arbetsgivare trots att man bara förlänger plågan genom denna självutplånande icke-taktik!

Jag misstänker att författarnas rankning av sinnena skulle kunna ha en underliggande förklaring eftersom förmågan att höra är den högsta förmågan enligt hinduisk lära. AUM, det skapande ordet eller ljudvibrationen som utgår från den gudomliga intelligensen förutsätter en mottagare och ett sinne som kan registrera de kreativa impulserna som i tiden färdas som ljudsammansättningar eller som skapande "maktord". 

Indienkännaren Alain Daniélou skrev om ljud- och musikteori. I boken While the Gods Play, om den hinduiska riktning som kallas shaivismen, sammanfattade han teorierna i några tillägg och sade bland annat:

Det artikulerade ljudets uppdelningar liksom musikaliska intervall, stammar som de båda gör från gemensamma principer, står att finna i alla de harmonier och proportioner som formar universum. Det är genom studiet av dessa harmonier - vilkas mest omedelbara SINNEBILD är fenomenet musik - som vi kan vinna insikt i den harmoniska strukturen i såväl stjärnornas och planeternas världar som i atomernas struktur, inblick i båda subtila och materiella världar, båda osynliga och förnimbara. Vi kan därefter också förstå det parallella universum som existerar inom oss och vilket vi förnimmer i formen av sensationer och känslor, vilkas mekanismer vi genom yoga och introspektion kan analysera och uttrycka i aritmetiska formler.

Daniélou går vidare och talar om språkets skilda former:

Det talade språket är inte det enda sättet att kommunicera... luktspråket, uppknutet som det är till materia i dess fasta tillstånd, är det mest elementära språket. Det spelar en viktig roll i arternas fortplantning. Odörer och parfymer är signaler och vissa djur (vargar, hundar, etc.) markerar sitt revir och känner igen vänner och fiender, sitt byte och sin föda genom dofter.

Där har vi alla pusselbitar som behövs: Merkurius för luktsinnet och därtill det mest primitiva av alla språk, företrädes i bruk i djurriket för att avgöra om man står inför vän eller fiende. Detta är på pricken astrologins dolda beskrivning av på vilken evolutionär nivå Jungfruns tecken befinner sig - om nu inte dess naturliga hus som tycks besatt av frågan om "vän eller fiende" inte var ledtråd nog. Dessa två nedslag i litteratur som förklarar den urgamla hinduiska filosofin bekräftar helt och hållet Jungfruns misstänkte flitiga uppdykande vid kontroller över främlingsfientliga individer. Dessa människor beter sig med andra ord just inte bättre än ett primitivt djur som luktar sig till särarter och därmed har en tacksam fiende att skälla på. 

Bloggaren har f.n. bara två hundägare i sin bekantskapskrets, en tredje dog oturligt för några år sedan, bara 44 år gammal. Den ena hundägaren, en man, har Solen i Jungfrun och den andra, en kvinna, har Månen i Jungfrun. Den abrupt bortryckta kvinnan, dessutom hunddressör, hade Solen i Jungfrun. Och när jag tänker närmare på saken har jag ju bekanten djurveterinären med kanske främst hundar och katter som klienter. Hon är också Sol-Jungfru!

Alla dessa djurvänner illustrerar den snälla sidan av Jungfruns tecken. Då "hunden är människans bästa vän" kan den inre kritikern ta ledigt. Hunden saknar den merkuriska udden som är Jungfruns framträdande drag och i mötet med sin absolut underlägsna motpart kan Jungfrun, trälens tecken, äntligen få spela den goda husbonden och uttrycka omsorg och välmenande. Vem vet, i nästa liv kanske dessa djurälskade Jungfrur provar på att odla något annat av människans fem sinnen? I det livet kanske inte heller invandringen är samma röda skynke som i livet då människan befann sig på "doftens intelligensnivå".

Frågan är som vanligt vad som kom först, hönan eller ägget. Är det för att Jungfrun I EVIGHETEN ÄR BROTTSOFFRET som hon här i världen direkt börjar sniffa upp främmande ting att misstro och kritisera (eller solidarisera sig med som i det lojala Stockholmssyndrom som är på gott och ont)? 

Jag kan inte se någon annan förklaring än att en aktiverad Jungfrusymbol i horoskopet tecknar negativ karma, precis som det hinduiska horoskopet tydligt skiljer mellan goda och dåliga hus. Bortom den uttryckliga doktrinen om den goda karmans femte hus väntar således en betydligt mer subtil analys som involverar hela horoskopet - stjärnhimlen som helhet tecknar vårt bagage av tillgångar och skulder när vi återvänder till världen för att komma ytterligare ett myrsteg närmare vår verkliga och gudomliga identitet...