Tronarvingen och Sveriges accelererade sönderfall

Klicka bilden och närstudera Dambergs uppsyn!
(Mannen som pekar med hela handen var alltid
bara en statist och behöver ingen granskning.)

När jag betraktade det här utsnittet från ett foto signerat Jonas Ekströmer i K-G Bergströms analys av högersosseriets patetiska invit till Centern, insåg jag plötsligt hur några få år märkt Brunkolsministern. Han ser inte längre ut som en naiv tjänsteman - en omedveten banal betjänare av den ontologiska Ondskan - det onda har nu slagit rot i honom och det syns i hans både trötta och empatilöst avvisande blick.

Det var då jag fick en förnimmelse att detta är tronarvingen, efterträdaren till den provisoriska svetsaren Stefan Löfven i rollen som socialdemokratins näste partiledare. I samma ögonblick stod det också klart för mig att denne extremt högervridna räknenisse kommer att vara Ödets instrument när det gamla svenska välfärdssamhället slutligen bryter ihop och låglönejobb, dagverkarsituationer av de mest helvetiska slag, anammas som nödvändighet i det nya Sverige där kapitalisterna helt tagit kontroll över politiken. 

Damberg har redan visat var han står i fråga om världsbild, så naturligtvis är han Kapitalets nästa sosseledare. Vi lever i upp-och-nedvända världen där ett partinamn som Socialdemokraterna inte längre förpliktar till något.

En granskning av Löfvens och Dambergs kartor som "naturlig zodiak", dvs. enbart ur de zodiakala Idéernas perspektiv, bekräftar min föraning om att vi snart har Ondskan direkt verksam genom en partiledare. De s-märkta ateisterna Urban Ahlin, talman, och justitieministern Morgan Johansson var tidiga omen om vad svensk socialdemokrati numera kanaliserar för demoniska makter. Det enda som nu återstår för att besegla det tragiska ödet för det som en gång var ett lönearbetarnas parti är nu att en ren företagsekonom som Damberg blir dess ansikte utåt.

Att Damberg (yttre planetkretsen) kommer att svika de svenska hushållen, det svenska folket, står inskrivet redan som en Idé i himmelen! Se bara hur den vanvettiga viljan till makt tecknas: krigaren Mars i Överhetens tecken Stenbocken och därtill dopad med äregirighetens demon Rahu (Drakhuvudet). Den mannen vill ha makt till varje pris, och missa inte hur Idén om ett demoniskt maktbegär grundar sig i 2a huset för ekonomi (räknenissarnas hus). Här står Saturnus som är 10e makthusets ägare. 

Så långt har vi möjligen en människa trogen statens kassakista, men när det kommer till demokrati - att det är folket han ska tjäna och som ytterst styr landets inriktning - då skiter det sig rejält. För samma hunger som norra månnoden uppvisar i frågan om aggressivt maktbegär (ett horribelt omen om en uppsvullen krigsherre skulle han nå maktposition), resulterar i en lika starkt oengagemang i de små människornas levnadsförhållanden. Månen i Kräftan står för de enskilda svenska hemmen men här avfärdas deras behov genom att den södra månnoden eller Ketu "halshuggs". Jag anade redan igår att jag skrivit ett viktigt inlägg om 1809 års Sverigehoroskop och den tidens fattiga och nödlidande svenska hushåll - ett armod som drev ut svenskarna att söka lyckan i Amerika. Här ser vi nu redan nästa dag Dambergs karta uppvisa samma undertryckande av det svenska folkhemmets komfort och välmående i 4e huset!

Det intressanta är nu att det inte spelar någon roll om alla Sveriges löntagare vänder Socialdemokraterna ryggen. Folkets kunskapsnivå och visioner om framtiden så outvecklade att de ALDRIG går till Vänsterpartiet utan istället åt höger. Och där står Ulven Kristersson och väntar med exakt samma recept som Damberg så villigt mottagit från dem som köpt hans själ. Sverige är således utan framtid, vilket den här bloggen dystert hävdat under de senaste åren och det i princip enbart utifrån Sverigekartan som indikerar två dystra planetära perioder efter varandra. Demonen Rahus härjande i 3e intellekts- och mediehuset 2002-2020 och så den onda och falska överhetens Jupitercykel mellan 2020-2035.

Dessa var åren så Sverige slutgiltigt gick sönder och urartade till ett groteskt klassamhälle som i sin tur bäddade för våld, kriminalitet och, när Kapitalet i säng med politikerna omvandlad landet till en fascistoid polisstat, rent inbördeskrig. Ungefär samtidigt kollapsar den globala kapitalismen till följd av stormakternas muskelspänningar. Ur ruinerna av västcivilisationen stiger sedan - inte en dag för tidigt! - den mäktiga Vattenbärarens tidsålder fram. En härlig etapp på mänsklighethetens långa färd och under vilken teknologin gjorde det möjligt att avveckla (t.o.m. kriminalisera) tanken på att göra vinst på Jorden och på medmänniskorna. 

Karl Marx siade om en sådan mänsklighetens triumf över de simpla materialisterna, men han misstog sig grovt om hur lång tid Ondskans välde hade kvar. Kapitalismen visade sig vara en mer seglivad sjukdom än någon kunde ana och Mörkret var först tvunget att bli kompakt innan den kosmiska motreaktionen satte in och en ny spelnivå uppenbarade sig som självklar för var och en.

Jag ser att många DN-journalister försöker torgföra en mer tidsanpassad skepsis mot de nuvarande och ohållbara drivkrafterna i samhället - drivkrafter som astrologiskt kan liknas vid Jord och Vatten i deras förorenade tillstånd, avskurna från all högre intelligens - men så länge DN:s politiska krönikörer saluför Djävulens gamla irrläror kommer knappast den tidningen att bidra till att skapa en kritisk massa för det helt nya. Den visionen kommer bara att födas genom den smärta västerlänningarna redan nu förnimmer men ännu inte fattat hur stark den kommer att bli under Mörkrets sista handfull lakejer, män som Damberg. Visst är detta som Romarrikets sista dagar och dess fullständigt vettlösa ledare. Inte undra på att den stormakten drog på sig och föll för germanska barbarer. Kaka söker alltid maka.

*****

Det känns som i en annan tid och värld året 2011 då socialdemokraterna höll extrakongress,  Mona Sahlin avgick och jag tog en ögonblicksbild på himmelen som underlag för en drömsk tankeflykt om ett nytt och bättre parti med Håkan Juholt. 

Sedan satte Kapitalets maskineri in alla sina underhuggare och tog direkt kontroll över Partiet i syfte att korrumpera och göra det irrelevant för all framtid. Det är i den processen man ska förstå vem tronarvingen Damberg är. Också han är en nyttig idiot, en spelbricka som lever, verkar och sannolikt kommer att dö utan att ha förstått vilken neslig roll han spelade... 

Men hans underliggande Idé är som synes inte ädel, inte nobel. Nodaxeln involverar en överhet som bekrigar landets enskilda hushåll... En makthungrande streber är vad tiden tecknade. Där många växer sig större än sina OMEN, har Damberg istället absorberat och förverkligar i sin egen livsgärning den förbannelse som låg i vårt kosmos i formen av det själens fordon som planeterna väver från ett ögonblick till nästa, en ständigt skiftande klädnad som ger varje själ en möjlighet att återvända till Jorden i enlighet med sin individuella och kollektiva klädnad. 

Platser som nåtts av högkultur i Europa (Medelhavsregionen och Främre Orienten) och talade grekiska, kallade för tvåtusen år sedan denna människokroppens subtila underklädnad för okhema-pneuma (οχήμα-πνευμα) - bäraren av anden. Begreppet pneuma, vind, ande, rörelse, har en rörig historia och olika tankeriktningar har använt begreppet på både ett materiellt sätt och i idealistisk mening. Här handlar det definitivt om en subtilt materiell kropp tillverkad av kosmos för att matcha andesjälens intention med detta liv. 

Skulle man identifiera "själens åtrå" (skt: atma-karaka, själssignifikatorn) på Dambergs himmel (Merkurius i Olyckans hus där Jordens profitörer befinner sig, t.ex. handelsmän i Brunkol), ställs astrologin på prov. Hur kan en karta över en återfödd själ mena sig känna till själens inre ambition, en själ som kommer från "utanför" det kosmiska systemet? 

Jag hittar inget riktigt bra svar på den invändningen förutom REN OCH SKÄR PREDESTINATION. Kosmos med dess planetära rörelser är som ett tvingande maskineri och "själens åtrå" mest en förskönande omskrivning. Vad själen vill är detsamma som det Världssjälen dikterar, det handlar ytterst om en enda unifierad ström av medvetande, liv och historisk process (inte "utveckling" som ETC:s Johan Ehrenberg lite olyckligt beskriver det ständiga tillblivandet i pseudoexistensens lägre värld - den värld vi bebor. Det finns ingen verklig utveckling i det sublunära, bara obeständighet. Ena dagen en god regim som leder folk väl, nästa dag en mänsklighet återigen störtad i mörker och offer för dunkla begär under vettlösa ledare. Vi är dock en hybridras - fallna gudar uppmixade med en muterad apa.)