Sveriges ynkligaste politiker?

Nog för att Stefan Löfven är en enerverande kappvändare men Annie Lööf är faktiskt strået vassare. Hon är falskhetens ansikte och borde förbjudas delta i politik. Bland krämare och gatuförsäljare, det är där hon hör hemma. 

Jag orkade igår höra hennes stämma och märkliga tankevindlingar i exakt två minuter innan jag knäppte av Lördagsintervjun på radion. Idag visar Expressens blänkare precis vad det är man så snart hör i denna politiker. Hon ljuger non-stop! Hon kan troligen inget annat pga. den slirighet som Luft/Vatten i kombination så ofta drar in i horoskop (se f.n. 18 tidigare utläggningar om Lööf på bloggen). 

När Lööf citeras för att ha sagt: "krig slutar ju inte för att Sverige sätter ett asyltak" är det dels resonemang på samma generande låga nivå som Stefan Löfvens initiala "det är inget brott att vara fattig", apropå tiggarna från EU:s mindre lyckligt lottade områden. 

Men det Lööf säger är värre, hon sysslar - antingen på grund av intellektuella problem eller av ren och skär populistisk falskhet - med ständiga non sequiturs. De kan liknas vid att att skapa "halmdockor" - hon vrider frågan i ny riktning och besvarar något frågeställaren aldrig bett om att få svar på. Men en non sequitur är värre än så. Här är en definition:

Non sequitur - Wikipedia

https://en.wikipedia.org/wiki/Non_sequitur

Non sequitur or sequitur may refer to: Non sequitur (literary device), an irrelevant, often humorous comment to a preceding topic or statement.

Non sequitur (logic), a logical fallacy where a stated conclusion is not supported by its premise and therefore the conclusion is arbitrary.

Ett annat sätt att beskriva Lööf-citatet: hon har något fel på huvudet eller är t.o.m. mer intellektuellt ohederlig än de flesta svenska politiker. Kvinnan är efter sex år fortfarande en Thatcherian, en marknadsliberal fanatiker. Därav den sumpmark av slirighet som knappast skulle vinna medvind förutom kanske i Sverige, landet som lagts i intellektuell träda eftersom skolornas syfte numera bara är att berika de vuxna som har ekonomiska vinstintressen i dem.