Rökningen rökt. Är Sverige på väg mot ännu mer hälsofascism?

"I'm a joker, I'm a smoker, I'm a midnight toker..."
Ur Steve Miller Bands massiva slagdänga från
omstarten som ytligare popgrupp 1973

Min första tanke är att sortera regeringens förslag om rökförbud överallt i det öppna samhället som mer av svenskarnas äckliga biologISM och hälsofascISM (ETC). Men Socialminister Strandhälls uttalande gör det klart att det istället är en lika äcklig ekonomISM som styr. 

De sjukdomar som måttlöst rökande på sikt leder till kostar samhället. I en verkligt förfallen grisstat skulle medborgarna kunna knorra över att de inte vill betala andras nöjen eller avslappningsritual (som rökning i många fall verkar vara) på sina skattsedlar. De skulle kunna rösta på ett parti som hävdar att allt är den enskildes eget ansvar, vilket det aldrig varit. Människan är i hög grad fortfarande en omyndig apa som alltför tidigt utrustats med en smula extra hjärnkapacitet.... 

Ismer kommer att dominera tills mänskligheten via skolning och upprepade återfödelser får distans till sin simpla djurnivå och växer in i den konceptuella Vattenbärarens tid (Vattumannens tidsålder). Det är inte långt kvar nu förrän  världen hör upp med att betrakta människor och ting i termer av pengar...

Spinoff. Att det är Kina som föreslår att landet går in med investeringar i höghastighetståg mellan Stockholm och Oslo istället för skadliga flygturer är inte så lite generande för de skandinaviska länderna! Detta är visserligen ännu ett projekt inom ramen för kapitalismen men ett tydligt tecken på vilken framtid det är som kallar mänskligheten till sig...

ETC låter påpassligt den andra sidan komma till tals i form av lite skåpmat från 2014 ur arkivet: en av Kajsa Ekis Ekmans ringare aktstycken i vilket hon försvarar ungdomens sena utenätter med ciggen i mungipan.

Just de här två representanterna är illustrativa, inte som exempel på en fasciststat och den fula, antistatliga liberalismen, utan på hur astrologin nästan kunnat förutsäga vem som skulle representera vilken sida. Istället för "Finn fem fel", prova "Snoka rätt på nivåskillnaden":


Annika Strandhäll, det sociala perspektivet:

Tydliga drivkrafter i zodiakens universella 3e akt

Kajsa Ekman, det personliga perspektivet:

Fantasier om universalitet men kapitaliserar
på den personliga nivån...

Perspektivskillnaderna avser deras ställningstaganden i ETC-texterna och inte horoskopindikationerna, men den som snokat färdigt kanske har listat ut att den finns även i en viktig skillnad mellan kartorna...

Passande nog har båda kvinnorna ett sinnelag (Månen) som ser vidöppet ut mot en ljusnande och allt bättre framtid. Månen i jupiteriska Skytten har en smittsamhet över sig och får mindre själar att falla in i ledet och bli ett entourage som följer ledaren för dennes vitala känsloyttringar (Månen har mycket lite med förnuft att göra...) 

Strax visar sig skillnader redan i känslornas konstruktion. Ekis Ekman baserar sin optimism på en absolut tilltro till individens suveränitet med Skyttens härskare och sinnets disponent Jupiter i majestätiska Lejonet. Den här kvinnan är något av vänsters kvinnliga rockstjärna och i en kritisk läsart av kartan är hon ett självefterlåtet offer för myten om sig själv. 

Strandhälls psyke har en grön klick i Skyttens eldiga fält för att påminna om var välgöraren Jupiter befinner sig: i den Vegetativa Vattensjälens bästa tecken, Fiskarna, där den härskar. Här tecknas genuint hopp om ett renat biologiskt system som en universell och allmän "drift" (Fiskarna rör sig med strömmen). Strandhäll säger dock att det är alldeles för tidigt (pga. folkmassans omognad) att helt förbjuda tobak i det svenska samhället. Här är det den välmenande och befriande Jupiter som talar ur djupet av hennes universella empati. Det 4e huset för Hemmet utvidgas här från att gälla bara den snäva egna familjen (Kräftan korrelerar naturligen med fjärde huset), Fiskarna inkluderar ALLA som överhuvudtaget simmar i vatten, dvs. alla levande varelser. 

Utifrån dessa två kvinnors fantasier och begär (Månen) ser de också lite olika på utvecklandet av en individualitet (Solen): Ekis Ekman har här ett påfallande identitetsproblem som påminner om Anders Borg (kukdinglaren och hedonisten), vars Mån-Oxe i 1a också placerade hans Sol (i Skytten) i 8e huset för fysiologisk korruption och död. Ekis Ekman är förprogrammerad att dras mot det självdestruktiva och degraderande eftersom Solen i Kräftan indikerar en PASSION för den hungrande Vegetativa Själen som hon antingen inte ens är medveten om själv, eller också förtränger. 

När Anders Borg gick och blev ihop med en kvinna som uppenbart projicerar mjukporr hela hon (från åren i mim-gruppen Army of Lovers och sedan som kopplerska på en otrohetssajt) var det åtminstone ett litet friskhetstecken som visar att han börjat leva ut sin sunkiga fantasi om sitt horaktiga inre väsen, men projicerad på kvinnan han kärade ner sig i). Jag är inte påläst om Ekis Ekmans liv och vet inte om eller hur en blockerad tillgång till identiteten på djup biologisk nivå har yttrat sig. Något fel med hemmiljön kan misstänkas. 

Ett är säkert, den förmörkade åttondehussolen är tillfällig ägare till 9e huset för universellt samvete, och ur det lunära fantasiperspektivet kan man faktiskt tolka detta som att Ekman är FULLT MEDVETEN OM ANDRA SOM DRIVS AV EN OMEDVETEN NÄRIGHET SOM ENDA MOTIV TILL LIVETS MENING.  Kort sagt, Solen fyller ur sinnelagets perspektiv ingen roll för hennes egen driftighet utan indikerar andra människor som stannat kvar i mörklagt och orealiserat tillstånd.

Jämför detta med den helt näringsbesatte Fredrik Reinfeldt, vars Sol i passionerade Kräftan befinner sig i 11e ideal- eller ideologihuset (fast nu enligt den fysiska Jungfruascendenten). Reinfeldts hela Jungfrupersona baserade ett budskap om en ängslig och närig människa som inte tycktes kunna greppa några större tankar än att livets mening är att jobba för att hålla den fysiska kroppen vid liv. Det fick denna onda människa att trakassera landets sjuka för att tvinga dem tillbaka i "lönsamhetsläge" där de arbetade för sitt dagliga bröd. Oväntade zodiaktecken kan bli de värsta tyrannerna! (Se inte minst f.d. premiärministern Margaret Thatchers horoskop.)

I jämförelsen är Ekis Ekmans Sol-Kräfta en rätt passiv faktor och hon har t.o.m. undsluppit sig vällustiga ord om att inte ha någon lust att arbeta alls, som tyder på ovaksamhet på sin lättjefulla natur, en slöhet och letargi som påminner om lejonhanarna, som bara vill ligga på savannen och markera att de har koll, att de är kung. Viktigare för det här sammanhanget är att Solen i nedsläckta 8e tyder på ett problematiskt förhållande till den egna hälsan. Kräftan är tillsammans med Jungfru de kanske mest kropps- och hälsofixerade tecknen, men Ekmans positiva 9e Lejonhus vars Jupiter är chanstagaren som ofta fixar saker genom sin hoppfullhet tycks släta över allvaret med en Sol-Kräfta i döendets 8e hus. 

Jag skulle tro att det här är bortträngningar och att Ekman mött förfärlig fysiologisk dekadens i sitt nuvarande liv eller har dålig karma kvar från tidigare liv i frågan om att ta ansvar för den egna kroppen. Men hennes försvar för ciggen bottnar lika mycket i det raljanta intellekt hon begåvats med: Merkurius i härskarläge i Tvillingarna är "politiskt obunden" och kan antingen förmedla vilken information som helst eller inta vilka skruvade positioner som helst (jfr super-Tvillingen Bert Karlsson som öppnar munnen i vilka sammanhang som helst och utgjuter sig). "Till ciggens försvar" tyder dock på att det är försvarstecknet Kräftan som ur omedvetenhetens 8e hus styr hela föreställningen och det på ett rätt självdestruktivt sätt.

Inga av dessa personliga eller identitetsrelaterade oklarheter hemsöker Annika Strandhälls horoskop, även om jag är oerhört besviken på den socialdemokratiska regeringens ekonomism (stupstocken för långtidssjukskrivna bort bara för att ersättas av ännu värre piskor i en tid när bara en förblindad människa kan missa hur marknadskapitalismen förstör människor. Strandhäll borde som Karin Pettersson, f.d. politisk chefredaktör för Aftonbladdret, ta ansvar för sin ideologiska idealism och sluta arbeta för de mörka krafter som använder sig av dårar som Stefan Löven som frontfigurer mot folket men driver en politik helt i linje med de få superrikas direktiv. Strandhäll förefaller helt bakbunden av räknenissarnas världsbild och i den meningen är Ekis Ekmans indolenta "hatar att jobba"-attityd långt mer sympatisk. Om alla gjorde den radikala vänstergir jag tycker mig förstå att hon gjort, då skulle den Onde Rike Mannens dagar i Sverige vara räknade! Men svenskarna är som Strandhäll noterar, inte mogna för annat än myrsteg, så djupt insyltade i JobbISM & KonsumISM som de är. 

Det kommer aldrig att bli någon uppslutning i ett land som inte är i akut nöd för en revolution som gör upp med nuvarande levnadsbetingelser och kräver av politikerna att de genomför folkets vilja och inte det här landets "0,1% superrika utsugare". Och ett folk i akut nöd skulle hursomhelst inte kunna uppbåda den tankeklarhet som krävs för att störta en ond ledning i akut otakt med TIDENS TECKEN. 

Således återstår bara bloggens tanke om Sverige gradvisa sönderfall inifrån och utveckling till ett land där hoppets bubblor spricker en efter en och utvecklandet av en repressiv polisstat under landets stundande Jupitercykel (2020-2035). Under tiden tar nya världsledare ansvar för att föra den olympiska elden vidare och leder på sikt mänskligheten till den penningbefriade nya värld som Vattenbärarens tidsålder utlovat, en så hyperteknologisk fas i mänsklighetens historia att gamla påbud om att "arbeta i sitt anletes svett" helt enkelt inte behöver proklameras av (världs-)staten i tid och otid.