Två sideriska Stenbockar, den feministiska ekonomen Agneta Stark och författaren Jan Guillou |
...[D]et kan...vara så att drömmen om den riktiga kunden, som den drömmen uttrycks i inredning och i personalens inställning, är starkare än verkligheten. Restaurangen borde ha tjusigare gäster än de verkliga. Butiken borde ha kunder som köper dyrare saker än de verkliga kunderna. Man bygg[er] för människor som inte finns.
I ett kåseri (?) i ETC begrundar Agneta Stark en kinesisk lyxgalleria där bara igår låg en fattig by. Hon frågar sig, "Men vem ska köpa?" Jag tänker på låten "Who Will Buy?" från Nancy Sinatras tv-show 1968, ett program hon, född i typiska konsumtionstecknet Kräftan, strosar runt i diverse miljöer och talar om och sjunger sina populära låtar. Och som den familjemänniska Kräftan är, lovprisar sin maffiauppknutna och mer berömda far, Frank Sinatra.
Musiken från Nancy Sinatras närapå globalt utsända tv-show från 1968. |
(Det här var första gången bloggaren reagerade på popmusik, fast det kan lika gärna ha varit Nancys stora tefatsögon och fragila skönhet som fångade embryot till man i den lilla pojken...)
Starks krönika bygger upp mot det egentliga ärendet väl länge för att utmynna i en summarisk reflektion över katastrofprojektet Nya Karolinska som ännu ett exempel på en konstruktion för en idealkonsument snarare än "verklighetens folk".
Likväl tänkvärt om man kopplar hennes horoskop till det hon uppenbarligen känner sig hemma med: en rent materiell värld av föremål och praktiska handgrepp. Jag läste bara kvällen före den här krönikan en succint presentation av verklighetsbilden i den romerska filosofen Plotinus svåröverskådliga Enneaderna på 600 sidor, en samling essäer skrivna under ett antal år och dessvärre inte organiserad kronologiskt av hans elev Porfyrios. Detta gör att man kan gå från en t.ex. en mer avklarnad avhandling om vad själen är, till en senare essä av en yngre författare som avviker en smula i uppfattningen.
Den preeminente Plotinus-forskaren A.H. Armstrong noterar att romaren gjorde en skarp åtskillnad mellan en högre aspekt av själen och en lägre, vilken han benämner PHYSIS (PHUSIS) eller "Naturen". Den här bloggen har lidit av viss oklarhet eftersom begreppen den Rationella Själen och den Irrationella Själen ibland knutits till Plotinus distinktion NOUS och PSYCHE (PSUCHE), Intellektet och Själen.
Men varje våning i denna världsbild innehåller ett frö av närmast överliggande verklighetsplan (t.ex. har NOUS som sitt centrum Det Ena - Gud), så mitt i begreppsdjungeln kan man ändå tala om att Själen består av en "noetisk" rationell hälft och en lägre irrationell eller enbart "naturlig" del.
Det är denna lägre del, "blott natur" som så starkt kom i mina tankar då jag läste Starks krönika, som är helt renons på rättframt sanningssägande. Hennes civilisationskritik - som egentligen är en kritik mot kapitalismen och inte alls en fråga om "idealkonsumenter" - är så vag att krönikan inte gör mycket till skillnad.
Horoskopets grundtendenser visar vad jag talar om, det är intellektuell Luft uppknuten till det materiella (Jord) från början till slut. När två element (här: Eld och Vatten) helt saknas, brukar det resultera i väldigt "typiga" typer, kanske specialiserade som kan upplevas lite enfaldiga - minns den senantika filosofen Proclus, också född helt under Luft och Jord, som in i absurdum systematiserade föregående tänkare i den platonska traditionen.
Sannolikt en starkt "algoliserad" Måne i ekonomins tecken Oxen. En Åklagare som bestrider status quo? |
Har du inte läst "kåseriet" ännu, så gör det. Sedan tror jag du kan hålla med om att Stark INTE föddes före lunch med Månen i Väduren. Det är ett typiskt sinnelag i Oxens tecken man hör, allt hamnar om huruvida Stark förmår identifiera sig med en fysisk plats eller inte. Så Oxen och så lite av den historielösa och progressiva Väduren! Att sedan födas med en tydlig emfas på lika konservativa Stenbocken förklarar varför texten osar jordbrun!
Sinnelagshoroskopet är intressant eftersom Månen i Oxen ger en osund dragning åt pengar (Stark är ekonom) men hennes exempel med lyxgallerior på den kinesiska landsbygden och hennes främlingskap i överdådiga hotellvestibuler stinker av 9e huset för "långväga resande", där den "verksamt onda" sinnelagsascendentens härskare Venus befinner sig med den drivande motorn Solen, vilket är tur eftersom Venus inte gagnar sinnelaget alls utan tvärtom blir en kitslig natur med anpassningsproblem.
Det är inte svårt att förstå att hon kallar sig "feministisk ekonom" men hon är besatt av en inre Patriark eftersom hon ens kan uttala sig. Till det klassiskt kvinnliga, till Naturen, hör just att den bara är en svag reflex av den högre Intellektuella verklighetssfären. I den mån man gräver sig ner i den materiella eller kroppsliga världen, tappar man förmågan att resonera med "manlig" överblick. Eftersom varje människa, man som kvinna, är en produkt av såväl den Rationella som den Irrationella Själen, är genderuppdelningen kontraproduktiv. Men ett materialistiskt land som Sverige har redan förkastat den äldre världsåskådning som något mytiskt och förgånget, och saknar därför verktyg för att förstå vad en människa i djupet är.
Trots att Oxen i 1a huset är en ganska ogynnsam position är Starks karta lyckosam då bästa medicin för det förhållandevis låga psyket (Månen) och dess begärsfulla tendens efter det materiella är Solens klart lysande och intelligenta öga. Och Stark har Solen i "det bästa" och mest filosofiska huset, det 9e! Dessutom anses Solens disponent Saturnus vara utmärkt placerad i intellektuella Tvillingarna, även om den här bränner allt sitt krut på "bara" frågor om ekonomi (2a huset).
Lite reflektion visar dock att kartan fenomenalt väl beskriver inte bara Starks text i ETC utan flera milstolpar i hennes liv. Titta bara på hur illa makroekonomins Jupiter står i 6e olyckshuset. Redan danna placering ger stoff för en hårdför kamp för en annan ekonomisk ordning ("feministisk ekonomism"). Jag hade inte sett henne uttala sig som ekonom i någon dagstidning på många år före den här krönikan och läser på Wikipedia att hon numera är vice rektor på ett universitet. Återigen "det bästa huset", det nionde, för högre utbildning. Sinnelagskartan visar med andra ord en inte obetydlig patriarkal vilja till makt, men på ett gott sätt, vilja till makt genom kunskap. Och kunskap resulterar i sin tur i att materialismens onda ande skingras som den ignoranta dimma den var.
Varför Guillous officiella förlagsfoto här ovan? Jo, för att jag genom åren tycker mig ha noterat en undertyp av Stenbockens tecken som avslöjar sig i ganska små och orientaliskt sneda ögon. Efter att ha sett typen och kanske ett halvdussin gånger upptäckt att det rört sig om Solen i Stenbocken föds den här föreställningen om att zodiaktecknen har ett antal sub-typer vilka kan identifieras genom vissa kännetecken. Kanske är det inbillning, men den senaste look-alike-inlägget, med ett gäng Skyttar med känd födelsetid, visade faktiskt samma äggformade kranieform hos hälften av de sex männen Jag skulle inte helt vilja stänga dörren till tanken om att jordmänniskorna är bleka kopior en de verkliga människorna som lever på en högre nivå, i arketypernas värld, den noetiska världen! Det är också här den själens bästa sida hör hemma.
*****
För den som är hungrig på lite skarpsinnig text översätter jag här ett långt parti ur Armstrongs analys av Plotinus metafysik som jag fick läsa tre gånger igår (visserligen trött efter en dag) innan jag fattade turerna. På svenska blir det enklare men både Plotinus och Armstrong tillhör det cerebrala människotyp som fröjdar sig över sin förmåga att tänka komplexa tankar och sätta dem på pränt med grammatisk precision.
Plotinus uppfattning om naturens relation till "kropp" ges klarast i den andra avhandlingen, Om Problemen med Själen. Här säger han: "Skepnaden Naturen ger det som formas ska betraktas som en annan form, skild från Naturen själv."
Detta skiljer Naturen från vad den gör och tydliggör att dess produktion och inte Naturen själv är kroppens inneboende form. Kroppens natur klargörs av passager i kapitlen 18 och 20. I kapitel 18 sägs "djurens och växternas kropp" äga, som det var, en skugga av själen och vara föremål för kroppslig pina och njutning. I kapitel 20 sägs det: "Inte heller kan aptitens [begärets] ursprung och syftemål kopplas till en obestämd kropp, eller jakten på det bittra och sötade till själen i sig utan [måste tillhöra] det kroppsliga, ehuru i en önskan att vara inte enbart kropp [begäret] har förvärvat en större variation av rörelser än själen och nödgad av detta förvärv att sträva mot ett större antal objekt."
Plotinus går vidare och adresserar frågan om begäret och fastslår definitivt att det existerar två EPITHUMIA [lusta, begär], dels i kroppen och dels i Naturen. Han beskriver en medlare mellan kroppen och perceptionen. Den senares funktion är att förmedla de bilder som resulterar av Naturens begär - den medvetna formuleringen av begären - till den högre själen vilken ensam är ansvarig för huruvida begäret ska tillfredsställas eller ej.
I sin förklaring av varför det existerar två EPITHUMIA, säger Plotinus: "Naturen är ett ting och den kropp som blir bestämd (determinat) genom densamma är ett annat ting. Naturen existerar nämligen innan den determinata [enskilda] kroppen börjar existera. Naturen själv tillverkar den determinata kroppen, formar och ger den skapnad. Om detta är förhållanden kan inte Naturen vara begärets ursprung, begäret startar med den determinata kroppen... Naturen är som en moder som gissar vad den lidande kroppen begär och söker tillgodose den och leda den tillbaka till henne själv. I sökandet efter botemedlet fäster hon ["Moder Natur"] sig vid den lidande kroppens begär och det den bestämmelse som bor i begäret förmedlas från kropp till Naturen så att man kan säga att begäret hade sitt ursprung i den determinata kroppen men att Naturen åtrår som ett resultat av och till följd av något annat än sig själv. Tillåtelsen eller förnekandet av begäret, åter, tillhör en annan [den högre själen]."
De mest framträdande punkterna är, för det första, Naturens totala separation från och samtidigt fullständiga upptagenhet av det kroppsligas affärer, och, för det andra, bruket av TO TOIONDE SOMA istället för enbart SOMA. Detta, med orden PLATTOUSA KAI MORFOUSA, visar att den begärande kroppen i den här passagen förvisso är informerad, är en sammansättning av form och materia. Skillnaden mellan "natur" hos Plotinus och Aristoteles är därför uppenbar. Plotinus beskrivning av kroppen och dess begär för emellertid hans redogörelse för sinnevärlden nära Aristoteles. ... Men hos Plotinus bildar form och materia aldrig ett organiskt helt. Materien förblir oförändrad av de former som externt påläggs den. Materien är alltid mörker, negation, falsarium, en fantasm av det verkliga. Här, mer än någon annanstans i Plotinus metafysik, lämnar idén om organisk enhet plats för den om skarpt separerade nivåer i Varat.
A.H. Armstrong - The Architecture of the Intelligible Universe in the Philosophy of Plotinus (s. 94-5, 1940, Cambridge University Press)
För den som sökt följa med i bloggens frekventa allusioner till nyplatonismen kommer kanske det här stycket som en förlösning. Här, men i andra ord, ser vi Vattenelementet (Moder Natur) och dess tendens att själv smutsas när det träder i kontakt med Kroppen (Jordelementet) och, enligt Plotinus, söker föra sin avkomma, det kroppsliga, tillbaka "till Ljuset". I det här stycket diskuteras "lergeggan" jag så ofta kommenterat, det psykiska Vattenelementets möte med materien Jordelementet.
Men som synes har bloggaren ibland slarvat lite med de fyra elementen som metaforer eller symboliska representanter då Plotinus betonar den särskilda hypostas som utgör Naturen, dvs. mötet mellan Vatten och Jord som "kropp" eller förkroppsligade ting. Enskilda ting kräver alltid både form och materia. Jag misstänker att enstaka inlägg kan ha överförenklat och knutit Jordelementet till ren materia (Aristoteles prima materia), medan flertalet (förhoppningsvis) betrakta Jordelementet som "objektifierade kroppar eller föremål." För både Aristoteles och Plotinus var ren material omöjlig att uppfatta då den saknade varje anstymmelse till form och representerar "mörker, negation och falsarium" - exakt den brist på konstruktiv natur som jag tillskrivit Satan, den ultimata Formen före det Yttre Mörkret varifrån ingen satanist kommer att återvända. Kommer Urban Ahlin att någonsin återfödas i någon som helst kropp?
Läsare kan nu se den onda planeten Algol på ett nytt sätt. Demonens eller Satans huvud representerar steriliteten i den ultimata och onda materien, vilket gör Agneta Starks horoskop här ovan ännu mer intressent. Hon har, enligt sin text, påfallande problem med att känna sig hemma i de materiella miljöer hon beskriver! Är det Djävulen inom hennes psyke som förnekar all mening (den platonska Idén eller Formen) med de miljöer hon oförstående vistas i, men där hennes högre och ledande princip (Solen) tycks säga henne att de är meningsfulla för en annan sorts människor, de privilegierade. Det är intressant att Stenbockens härskare Saturnus både representerar dem som kontrollerar alla resurser och den sociala och fattiga underklassen. Stark tycks vara på kant med väldigt selektiva delar av den materiella tillvaron, medan Månen i Oxen inte strejkar alls när det handlar om att stå invid en charkdisk och välj ut kvalitetskött.
Då och då har jag återkommit till varför astrologins Vattenplanet Månen anses "upphöjd" i Oxens tecken. Den som läser citatet från Armstrong en gång till med astrologiska glasögon på, kommer att ana vilka djupa tankar som ligger kodade i astrologins äldsta kända regelsystem. Astrologin är filosofin som fikonspråk! Jag skulle gissa att Månen "upphöjs" just genom att sjunka så lågt den någonsin kan, ner i det mörklagda av de tre Jordtecknen.
Placeringen påminner om traditionen att Jesus befann sig i dödsriket och predikade för de dömda själarna under de tre dagar som föregick hans kroppsliga återupplivande. Satans stjärna har knutits till Oxens stjärnbild just för att man här är så nära den helt oformbara och onda urmaterien som man kan komma.
Men genom att psykets eller den lägre själens planet dras ner mot sin egen avkommas starka (negativa) begär uppstår här mötet mellan form och materia - psyket (Vatten) är ju bärare av en formativ princip då Själen i sig är ett utflöde ur formvärlden Nous (det gudomliga intellektet). Det här antika systemet är elegant i sin utformning och en ständig källa för plagiatörer och nyandliga sanningssägare att ösa ur!
Favoritillustration i repris - "Naturen" i mikrokosmisk gestalt startar i Skorpionens genitalier, orienterade ner mot fotapallen Jorden. Liv och existens utgår ur det djuriska (anima-la) hjärtat (Lejonet) men Saturnus i Luft (Vattenbäraren) är "arkitektkontoret":
Eftersom den lägre världen är Djävulens värld blir även den lägre (kroppsliga) människan upp och ned-vänd. Oxen representerar normalt mun och svalg men finner sig här under Skorpionens genitalier. Ät den, materialist!
Vet inte om Peter Krabbe och Janis Joplin också är sideriska stenbockar men de har liknande drag...
SvaraRadera