Ulf Kristerssons kufiska dubbelgångare

Samma foto på en storleende moderatledare har återanvänts av SvD ett flertal gånger och varje gång har jag reagerat på hur väl fotot låter sig dubbelexponeras på den jamaicanska tokstollen Lee Perry. Han är en musikproducent känd för sina idiosynkrasier och, enligt eget medgivande, en period av sinnessjukdom (som ändade de gyllene åren). Sent i livet beslöt han sig kapitalisera på sitt rykte som ett "nut job" och sedan många år har varit reggaescenens utspökade pajas (fjäderskrud i bästa häxdoktorstil). En gammal knäpp farbror som alla tolererar eftersom han skapade ett banbrytande sound på 1970-talet.

Ulf Kristersson har kanske inte en fullt lika dramatisk historia men har självtjänarens lägenhetsfifflande i sin ryggsäck, ett problem påfallande många svenska politiker verkar lida av. Det är som om de omedelbart ställer sig ovanför lagen, de svenskar som söker makt, någon nationalsynd från långt tillbaka då Sverige gjorde anspråk på delar av Europa...

På en grammofonskiva från 1978 ser samma breda leende hos Lee Perry. Men inte bara har männen en snarlik näsform, snarlika små plirande ögon utan också det som brukar anses unikt: öronformen. Inte i detalj, men i stora drag.

Minns Platons andliga värld av Former - när dessa formgivande Idéer sjunker ner i vår kroppsliga värld tappar den andliga världen stilen och det som är perfekt därovan blir löst tillhöftat härnedan. Därför älskar hela världen en 10-poängare, en perfekt bildskön skådespelare - skönheten påminner t.o.m. den mest havererade materialist och kapitalist om att de lever i helvetet och att det faktiskt finns en högre och bättre tillvaro, vilken några - men inte alla - kommer att uppleva efter sin kroppsliga död. 

Det som hindrar alla själar från att hitta hem är just materialismen. Efter döden blir de kvar i något dimmig zon där mörkrets makter behåller kontrollen över dem. Om dessa själar tänkte de gamla indierna att de aldrig tog sig ur Jordens räckvidd - de landade på månen (eller snarare månens andliga "insida") och återvände därifrån till en återfödelse i en ny kropp. De dog som okunniga dårar - kunde inte lära sig något nytt under tiden i limbo - och återvänder med samma alienation gentemot sin egen intelligens (själen ÄR intelligens!).

Så sanningens minut - ska båda männens horoskop i dubbelexponering - avslöja någon intressant överlappning som förklaring till deras snarlika "Form"?

Ett slående exempel på vilket meningslöst arbete det är att jaga bekräftelser på "look-alike"-fenomenet enbart utifrån nybörjarboken med de 12 zodiaktecknen. Englands kanske störste astrolog någonsin hette William Lilly och verkade under 1600-talet. Britterna hade sent omsider fått tillgång till samma arabiska texter som södra Europa haft långt tidigare och där i synnerhet italienska Florens varit ett tillhåll för skickliga astrologer (araberna räddade det gamla grekiska kulturarvet från att försvinna eftersom kristendomen var en usel kulturminnesvårdare).

Kristersson och Perry delar varken sol- eller måntecken och när inte ascendenten är känd för någon är loppet kört utifrån det enkla perspektivet. Men vad sade William Lilly i en skarp ordväxling med en annan astrolog han inte hade någon högre uppfattning om? "Du är fortfarande på ABC-stadiet, Wharton, den dag du lärt dig om accidensen kanske du kan pladdra på, fast fortfarande inte korrekt." (Citerad av historikern Bobrick i sin The Fatal Sky, s. 208)

"Accidens" hade en viktig roll i medeltida skolastik (teologi) men härrör från antiken. T.o.m. den här bloggen, som bara skrapat på ämnets yta, inkluderade den hinduiska astrologins distinktion mellan planetens essentiella natur, Saturnus är Luft till sitt väsen, och planetens accidentella eller tillfälliga natur - dess "verksamma natur". Mars är inte bara essentiellt en illgörare utan får ett "yttre" natur, en accidentelll natur påkletad när den tillfälligt - accidentellt - äger vissa hus. 

Således var "Stridshingstens" Mars stigande i öster i Jungfrun en dubbelt ond planet - eller kanske snarare en genuint ond planet - och Reinfeldt var verkligen en människa som ville skada och diskriminera mot samhällets svaga, en pennalist som den här bloggen genast fastslog. Eftersom Jungfruns tecken själv är en träl, kan man förstå att Stridshingstens självförtroende verkligen var bottenlöst lågt! Bara människor med låg självskattning (eller horribel girighet) skapar monstruös moderat politik.

Lilly sade att inte ens om konkurrenten George Wharton lärde sig bemästra (de planetära) "accidenserna" - som onekligen är ett steg bortom astrologi enbart utifrån zodiaktecknen - kunde han sägas ha nått bortom "pratmakarnas nivå". Kritiken drabbar den här bloggen, för det är just något liknande accidenserna eller de tillfälliga, tidsbundna fenomenen som Kristersson och Perrys snarlikhet får en partiell förklaring. 

Båda männen har Solen i varsitt av de två jupiteriska tecknen och se hur elegant Jupiter hos båda sedan placerar sig i det andra av sina hemmatecken! Man skulle kunna säga att de två tillsammans bildar en "ömsesidig reception" - två gånger om! När man diskuterar planetens rörelse genom zodiaken är det en variant av accidensen och illustrerar en astrologi som söker utseendeparalleller i det typiska jordbundet och analytisk-merkuriska sättet att sortera ansiktstyper i 12 olika askar. 

När Platon diskuterade Formernas värld talade han geometriska mönster, eller talförhållanden à la Pytagoras. Det innebär inte nödvändigtvis att zodiaktecknen saknar all korrelation med ansiktsformer (det enklaste att jämföra förutom med kvinnor bakom slöja), men sanningen är ju att man måste bläddra förbi bra många Tvillingar innan en dyker upp som är snarlik till den "modell" man har i tankarna. 

Lite senare upptäcker man att det inte verkar finnas ett enda Tvillingutseende utan ett flertal distinkta undertyper. På detaljnivå är det ännu krångligare eftersom ögontypen ditt och örnnäsan datt kan dyka upp inom alla 12 tecken. För dem vars känsla för koncept inte är så utvecklad brukar helhetsbilden vara problematisk och man föredrar att just stycka sönder ansiktet och stirra sig blind på enskildheterna. Teknokrater mäter upp ansiktet med linjal som de gamla svenska rasbiologerna, men att börja med delarna kommer aldrig att ge insikt i Formen; helheten är något som per definition inte kan mätas upp eftersom den kroppsliga kopian, som sagt, bara approximerar den perfekta Idén. 

Detta är svenska folkets problem från rasbiologins dagar på 1900-talet och in i denna dag: att de enbart ägnar sig åt den fysiska gestalten och inte har någon intellektuell blick för de underliggande "kropparna" - "tankens kroppar"! Platon och den idealistiska filosofin är som den aldrig existerat i Sverige och en artikel i SvD häromdagen förklarar kanske saken: svenska kungar var så fattiga under renässansen att de inte ens höll sig med en professionell musikkår som hoven nere i Europa! Har man inte ens råd att skapa musikalisk guldkant kring banketter och andra högtider, vilket intresse är då av att fylla ett land med filosofer att höja härskarens och i nästa steg nationens känsla för det djupa och det komplexa och relationen mellan det enkla djupet och den komplexa ytan? 

I Europa slogs hoven om de bästa astrologerna och efter att dansken Tycho Brahe misskött ön Fyn hade han inte svårt att hitta en ny arbetsgivare, villig att betala rundligt i ett annat land. Till Sverige kom inga intellektuella giganter alls förrän vi närmar oss modern tid och en och annan smart teknokrat listade ut att det gick att göra pengar på de dumme svenskarna. Där är början till vårt nuvarande och pinsamma krypande för USA - våra egna vanartiga ättlingar!

Nå, håller då hypotesen att planet plus dess disponent producerar dubbelgångartendenser? Knappast. Bara genom att tänka tillbaka till gymnasiet minns jag en grupp av tre grabbar som hittade en särskild koppling. Senare, efter att ha upptäckt västastrologin förvånades jag över att detta var klassens enda tre personer födda i Vågen, men naturligtvis såg vi fullständigt olika ut. Inte ens efter upptäckten av den sideriska zodiaken, där det visade sig att jag var den enda Vågen meden de två andra rutschade tillbaka till en Sol i Jungfrun klarnade något - de två Jungfrurna såg sinsemellan helt olika ut. 

Kanske ascendenttecknet för den fysiska stofthyddan är nödvändig? Den sägs ju teckna det fysiska arvsanlaget. (Jag blir t.ex. bara mer och mer lik farsgubben med åren och vi föddes båda med Tvillingascendent, tyvärr verkar inga födelsetider ha memorerats, vilket tyder på enkel härkomst, dvs. normal svensk härkomst. Hit kom som bekant aldrig filosofin och den därmed besläktade astrologin...)

Bland de 1700+ horoskop med känd födelsetid sökte jag upp Sol-Fiskar sådana som Lee Perry där Vatten bringas till kokpunkten för förångning (hans kreativa geni men också utbrändhet/galna period!) genom att disponenten Jupiter ligger i sitt andra hemmaläge i Eldtecknet Skytten. Män dominerar stort (förstås) och jag valde på måfå ut dessa sex (Al Gore, Mario Vargas Llosa fick stryka på foten - men inte för att jag först tittade på foton av dem). Det som slår mig här är att alla utom komikern Billy Crystal har stora och vassa näsor och alla utom nazisten Wilhelm Frick har öron som för tankarna till begynnande elefantöron. Vincent van Gogh (som skar av sig ena örat) är ett osäkert fall eftersom man inte vet hur pass impressionistiskt självporträttet är... (Klicka för något större bild.)

Övre f.v. William Wordsworth (1770), Billy Crystal (1948),
Vincent van Gogh (1853) Nedre: Edgar Cayce (1877),
Wilhelm Frick (1877) , Manly P. Hall (1901)

Är det några i den här gruppen som mer liknar varandra? Minns att vi har fysiska ascendenter (mer eller mindre säkra) på alla sex.

Ascendenter:

• Wordsworth (poet): 29e Vågen.
• Crystal (komiker): 11e Väduren med Månen, Venus och Rahu - därav det obotliga barnet i honom, enkel och sprudlande! Inte undrar på att han avviker med ett rundare mer lunärt eller venusianskt ansikte.
• Gogh (målare): 30e Tvillingarna. Här kan man fråga sig om minutens exakthet - kan konstnärens svårmodiga natur förklaras av en Kräftascendent? Tvillingarna passar dock bra eftersom Mars/Venus-konjunktion i Fiskarna i 10e "hugger" ner mot en Tvillingascendent och kanske hugger av örat!
• Cayce (transmedium): 1a Lejonet. Olika tidsuppgifter finns, jag väljer den som ger Lejonascendent (snarare än Kräftan) eftersom det nu uppstår extremt ljus (Eld) i den goda karmans 5e hus: Mars och Jupiter båda verksamma välgörare tecknar en själ med oerhört bra karma från sitt förflutna och inte minst en direkt koppling till det kosmiska genom att Mars äger 9e dharmahuset och ställer sig i det 5e för individuell dharma! Det blir inte mer "seende" än så här! Horoskopet finns på andra ställen på bloggen.
• Frick (nazistisk inrikesminister): 22a Vågen. Född bara sex dagar före Edgar Cayce uppvisar Frick den för Vågen besvärande kopplingen till nazismens ytliga estetik! (Hitler hade Vågascendent och ville bli konstnär). Har inga uppgifter om Frick annat än hans karta har hela fem placeringar i Vattenbäraren och därför påminner lite väl mycket om Sverigehoroskopet!
• Hall (ockult författare, översättare):26e Stenbocken. Den här ascendenten har ett typiskt historiskt intresse till skillnad från den helt historielösa och indifferenta debutanten Väduren (se Billy Crystal) som är här och nu och inte bryr som gamla mossiga läror. Manly P. Hall gjorde en berömd översättning av hellenistiska ockulta texter som i princip är förlagan till dagens kommersiella och urvattnade "nyandlighet".

Skulle nu zodiaktecknen i sig bidra till utseendet är det poeten Wordsworth och nazisten Frick med Vågen som borde vara mest lika. Den som är nyfiken kan googla lite grundligare än jag gjorde här. Det kan finnas bättre bilder, men för folk från före kamerans tid råder förstås osäkerhet. Dessutom kan dramatiska horoskop också ändra utseende ganska dramatiskt genom livet. Det är få förunnat att ha en "cementerad" form som inte ändras. När jag tittade efter en bild på Billy Crystal såg jag en text där han beklagade sig över att fylla 64, rätt typiskt Barnets ascendent som, historielös som den är, är sämre på att hantera Tidens herre (och tand) än kanske någon annan. (Saturnus "faller" för övrigt i Väduren.) 

Ockultisten Manly P. Hall verkar snarast ha funnit fröjd i det åldrade: hans Stenbocksascendent har sin härskare Saturnus tillsammans med frihetens och glädjens Jupiter i hemmatecken i filosofiska Skytten (i 12e utomvärldsliga huset). Ockult betyder ju "fördold" så det är passande att hitta en förmodligen både introvert och djup natur med just en sådan husplacering. (Han har dessutom utåtriktade Mars i Lejonet i 8e vilket även det lägger sordin över utlevelsen.)

När nu inlägget blev så här långt, varför inte titta på de två återstående männen Vargas Llosa och Gore i kraftfulla porträtt från deras ungdom?

Vargas Llosa har ett betydligt mer avlångt ansikte än Gore vilket tyder på olika ascendenttecken men frågan är om inte Gore bidrar till substrukturen "stora öron"?

Latinamerikanen har 15e graden av Tvillingarna stigande med Månen i 1a och självförminskande Ketu prick på ascendenten i 15e. Men han var ju en macho typ, hur går det ihop med en Ketu-ascendent som borde ta lätt på sig själv? Förklaringen ligger i Jupiter i härskarläge i Skytten (2a graden) som här bestrålar och får sinnelaget att vidgas och individen att bli en yvigare natur. Likt Tiger Woods med Jupiter i 7e, lär en och annan kvinna ha passerat den här machomannens famntag i korta "allianser" eftersom Jupiter och Skytten alltid vill vidare. 

Skyttens inflytande tycks vara gott för utseendet men så är den ju kopplad till den Stora Välgöraren (Jupiter). Även om Stenbocken och Saturnus representerar former tenderar den saturniska influensen att urholka och krympa medan Jupiter "fyller ut" formen så att det i själva verket den planeten som ligger bakom proportionerliga ansikten med fulla käklinjer. Jag kan inte hålla med de som säger att Jupiter skapar runda ansikten! Latinaren är precis så stilig som det tecknet brukar kunna bli. Vad man lär sig här är hur komplex frågan är. Det är inte ett Tvilling-utseende man ser utan Jupiter i Skytten! 

Jämför "artisten" Basshunter: Solen, Månen och Jupiter i Skytten och Brad Pitt som "bara" har en Skyttascendent (men i övrigt starkt under den fåordiga och attitydglada Stenbocken). Pitts Skyttascendent bottnar i Jupiter-i-Vattumannen som i sin tur ägs av Saturnus-i-Skytten i soltecknet Stenbocken. Med den rundgången av budskap är det inte konstigt att han var en kvinnornas favorit under många år. 

Pitt manifesterar formalt "hunken" och det där introverta leendet (som kommer från introverta Stenbocken, eller möjligen från en skorpionanstruken Måne i Vågen) får ett litet extra skimmer tack vare den utåtprojicerande Skytten (både ascendent och dess härskare i positivt polariserade tecken). 

Man ser tydligt att den repressiva Saturnus gjort Brad Pitt till en kortvuxen man, Basshunters ansikte är betydligt högre, vilket hans nymåne med Jupiter i Skytten indikerar att det borde vara. Begränsaren Saturnus kastar heller ingen aspekt mot något av betydelse i horoskopet, men å andra sidan är det påpekandet rätt intetsägande i brist på ascendent. Men jag betvivlar att Basshunters Saturnus står kopplad till ascendenten då detta brukar reducera längden till medel eller under medel. 

Fast ingen regel utan undantag! Bloggarens längsta släktmedlem har Lejonascendent med härskaren Solen i konjunktion med en fallen Saturnus i Väduren. Uppenbarligen har inte denna Saturnus lyckats med sin klassiska uppgift att reducera (kroppslängden)! Är det för att den är "fallen" och gör ett sämre jobb?  (Andra världskriget bröt ut med Saturnus i Väduren.)

Eller är det Jupiter i Vågen som stimulerar både Sol och Saturnus och får allt att expandera? Här tycks Jupiter motverka Saturnus och eftersom släktingens Sol avlägsnar sig från Saturnus (längre fram i Väduren) tar den med sig "tillväxtimpulsen" från opposita Jupiter. Bara en gissning - ämnet är gigantiskt.


Al Gore, som senare i livet blev miljöaktivist, har förstås ett miljötecken stigande i öster: 12e graden av Kräftan och fylld av miljöförstöring i formen av de naturliga illgörarna Saturnus (23e) och Mars (26e). 

De onda planeternas prominens i första huset ger den unge Al Gore något glödande i blicken. Mars mörka eldar (här en verksam välgörare!) bromsade av Saturnus ger ett inre övertryck, som en vulkan som skulle kunna få ett utbrott men inte får det eftersom Mars är smått bakvänd i Kräftan och lägger all energi på att skydda reviret. Båda planeterna är därför paradoxalt eniga om att "hålla tillbaka". Är det därför han också har något drömskt eller siren-liknande i blicken, nästan sängkammarögonen hos en förförare som vet hur man mjukt snackar in sig hos kvinnor.