Hypotes.
När en "pursvensk" av viss ålder ser en klantig rubriksättning, som den här i borgerliga DN korrigerar man själv innebörden. Antingen byter man ut prepositionen till "Tuffare tag mot drönare" eller byter perspektiv: "Tuffare tider för drönare".
Men detta gäller bara "pursvensken" av viss ålder. För invandrare blir dessa mönster genom vilka man tillägnar sig sitt nya språk. DN garanterar genom formuleringar av detta slag att Sverige alltid kommer att ha ett B-lag av sämre människor till de låglönejobb de svenska borgarna numera är för fina för att utföra själva. Språk är makt.
Jag har ofta anmärkt på hur fattiga svenska journalister av idag låter, de använder ett barnsligt språk med korta och enkla meningar, stöter fram handlingen i små fragment som skaver mot varandra. Berättelsen blir ryckig och fylls av glapp eftersom författaren tycks se ned på läsaren och betraktar denna som inkapabel att hantera information på mer än fem, sex ord före punkt. Den pladdriga reklamfinansierade radion verkar vara den nya språkliga normen. Pratar journalisterna så här till läsarna för att efter arbetsdagen koppla på hela sitt ordförråd och låta tankarna färdas fritt?
Men, hemska tanke, kanske är bloggaren för isolerad med sina vänner, böckerna. Det kanske är så här svenskarna nuförtiden låter. Då har det gått snabbt utför sedan sms-tekniken och sedermera smartfånen introducerades.
PS. Jag taggar inlägget "it-fascism" eftersom - hemska tanke 2 - rubriksättaren kanske tycker synd om drönarna! Det skulle då visa hur högteknologin håller på att förgifta och ta död på mänskligheten som vi kände den.
Ja, det här är bara ett exempel många. Inte ens skrivande människor som journalister verkar längre kunna använda prepositioner korrekt.
SvaraRaderaAndra saker som jag märkt är dövhet för ordens valör - t ex kan olyckor, t o m med dödlig utgång kallas för tillbud! En TT-notis hade t ex "Pojke avled efter drunkningstillbud". Den gången, och vid ett liknande tillfälle, har jag faktiskt mejlat journalisterna, som tagit till sig av kritiken, i alla fall skrev de det. Även ordet ättling tycks vara svårt, för jag har sett det i betydelsen "förfader" en gång, och en annan gång stod det i AB om ättlingar till döda barn. Jag påpekade då att döda barn faktiskt inte kan ha ättlingar. Journalister medgav då "tankevurpa" men skrev att hon hellre borde ha valt "efterlevande" istället, fast som jag svarade är det knappast bättre det - släktingar el anhöriga vore bättre.
Det är ju bra om journalister får upp ögonen för "grodor" men såna där mejl är ju bara en droppe i havet, förstås.
Jag biter också ihop för jämnan. Att det bara blivit 20 blogginlägg taggade "språk" på 9 år vittnar om att bloggaren åtminstone inom vissa ämnen söker praktisera viss återhållsamhet. Det skulle ha varit tusentals larmrop om språk varit bloggens huvudämne...
RaderaJa, språkbloggare finns det ju andra som är... :-)
RaderaMen kanske du också kunde mejla journalister om det är något extra grovt fel i någon text, som jag gör ibland... ju fler 'droppar' desto mer intryck tar väl skribenterna...