Flintskallarnas brofäste rasar samman

Stockholms styrande politiker - inte minst "Apple-Mogert" - kan känna sig riktigt dumma nu i sitt fjäskande för amerikanskt Storkapital. För att inte tala om regeringen Reinfeldt som dessförinnan lismande lade sig platt inför Facebook och lät dem etablera sig i Sverige - för vad? Några få sketna arbetstillfällen i Luleå! Sverige är ultraskyldigt till att världen mår dåligt. Materialism är en så daterad livsåskådning!

DN skriver öppet om borgarnas vanskötsel av
Sverige! Vad är det som håller på att hända?

När jag ser nyheter från det vidöppna råtthålet (Paradisläckan) så kan man tycka att västerlandet nu knakar under sin egen demoraliserade girighet. Jag kommer att tänka på den brittiska barnvisan om London Bridge som störtar samman, en traditionell trudelutt som också spritts till den forna brittiska kolonin Jamaica och som fick sig en rejäl remejk i slutet av 1970-talet.

Den rasta-reggae som under 1970-talets andra hälft frodades och sedan dog - åtminstone kommersiellt - med Bob Marley innehöll många intressanta gräsrotsproduktioner som aldrig nådde den vite mannens öron. Ett mellanting utgjordes av gruppen CULTURE som "Sir" Richard Branson opportunistiskt kontrakterade efter en makalöst stark albumdebut lyhört uppsnappad av superkapitalisten Warner Brothers. Men mellan dessa två affärsuppgörelser hamnade en episk version av London Bridge Is Falling Down mellan stolarna. Baldhead Bridge, flintskallarnas bro, utgavs ursprungligen bara som illa pressad 12-tums vinylsingel på Jamaica.

Culture featuring Ranking Joe: Baldhead Bridge (1977)

Cultures tolkning av barnkammarrimmet var vild, både lekfull och argt anarkistisk. Bland det bästa gruppens ledare Joseph Hill fick till. Hör Baldhead Bridge på youTube och begrunda en lyssnares kommentar på värsta engelska rotvälskan när han citerar låttexten:

"Inna burnin' ring ah fire. Natty ah go watch di baldhead dem jus a reel like wire."
-That's real talk. Culture Foreva!!!! AH Big Tune Dis!!!!

("...i en brinnande eldsring. Vi rastamän kommer att betrakta flintskallarna där de kränger som upphettade stålvajrar")

I rastareligionens föreställningsvärld är en flintskalle en ond och korrupt människa som tillhör Babylon, den vite mannens utsugarsystem. Eld är den ordinära symbolen för Guds vrede som kommer att drabba dessa materialistiska och oandliga vita människor som konsumerar inom ramen för förtryckarkulturen.

Det mesta i den här religionen kommer ur fria tolkningar av Bibelberättelser, justerade för säga något till ättlingar av afrikaner som togs som slavar av de vita européerna. Sir Francis Drake är t.ex. inte en upptäcktsresande för Cultures sångare utan en vit djävul. Man kan förstå perspektivet.

Flintskallarna är låga naturer som kontrasterar med rastafari-anhängarnas hårflätor, vilka omvittnar samma inre andliga styrka som hos den bibliske Simson.
 

Kultplatta från 1976 med dj-rapparen I-Roy.
(okänd rastaman på omslaget)...

 

Albumtiteln kontrasterar "de två vägarna"
och fortsätter på omslagets baksida.
Tydligen saknades foto på en vit människa
så en färgad flintskalle fick duga. Kanske
är budskapet att även svarta kan
välja den onda materialistiska vägen.

Trots styrkan hade Simson en karaktärssvaghet och han lät en kvinna lura av honom hemligheten att styrkan satt i håret. En talande bild för den kvinnoförnedrande attityd man ibland märker i den här annars så rytmiskt fascinerande musiken. "Woman woman woman - the roooot of all evil" lärde sig de unga sångarna gny redan från tioårsåldern. "Control your daughters" soul-wailar en annan (men tillägger att syftet är att lära kvinnan gudfruktighet och inte bara utöva makt som om det hade ett egenvärde).

Från den här bibliskt grundade misstron till kvinnans moraliska omdöme till den antireligiösa sexism som ses i R&B-videor är det bara ett kort steg - ytterligheterna kommer samman i samma objektifiering av kvinnan som antingen själslig fara eller också kroppsligt verktyg för den låga mannens hämningslösa lustar. Det är inte svårt att drar paralleller till den antika zodiaken där de tre Vattentecknen (Kräftan, Skorpionen och Fiskarna) ofta (men oriktigt) uppfattas som feminina. Sant är att Vatten tycks ha med det oandliga och blott naturliga livet och betecknar därför marknadskrafternas blinda begär efter mer (den Vegetativa Själen). Att i studien av ett större gäng vd:s upptäcka Månen i Fiskarna som en gemensam faktor påminde om detta.
 
Det lutar åt att sångaren Joseph Hill hade rätt, även om han själv segnade ner och dog under en turné i Tyskland för ett antal år sedan. Panamadokumenten och så snart efter Paradisdokumenten tyder på att tiden tätnat och tvingar fram en bekännelse under galgen. De goda människorna - alla de maktlösa - kommer att kyligt åse hur den onde mannens kultur självdestruerar och dess ledare "kränger som stålvajrar" vartefter den skakiga övergångstiden "Armageddon" börjar ta fart... Kapitalismen kan inte reformeras, det här blir ett sammanbrott och sen en ren nystart med utifrån en ny modell som utgår från människan och inte kapitalet.

Inte för inte är Vattenbärarens tecken symbol för hela människosläktet. Det är därför självberikandets princip Jungfrun som grundton (1a huset) ALLTID gnisslar mot Vattenbäraren som nu hamnar i sjätte husets "fiendeposition". Studera Fredrik Reinfeldts horoskop, liv och åsikter för ett perfekt exempel på en helt vilseledd själ. Ordföranden i Svenskt Näringsliv gav också en chockerande tydlig bild av just hur självtjänandet ser ut när det kontrasteras mot mänskligheten som en helhet (Vattenbäraren). 

Den här bloggen förefaller ha gått i mål under denna tid då Sverige-horoskopets solära ödescykel pekar rakt på landets sunkiga identitet - vår "onda" Sol i koppling med "ond" förmögenhet hos en grupp som inte är hela folket utan tvärtom enbart de gynnade och mäktiga (5e huset i nationalhoroskopet). Vem kan längre tveka över Vågen som den korrekta ascendenten från Sverige?

Jag valde denna i linje med att även britterna använder midnattstimman i brist på närmare uppgift. För Sveriges del gäller ett officiellt dekret om den nya Regeringsformen daterat den 28/2 1974, vilket för midnatt i Stockholm och den sideriska zodiaken ger "jämlika" Vågen. 

Denna jämlikhetsmyt har svenskarna trott på innan internet "släppte informationen fri" och alla kan se hur det i själva verket förhåller sig med jämlikheten i detta land. Det är precis samma fiktion som den "amerikanska drömmen" som heller inte är något annat än just en dröm. 

Samhällspyramiden kommer att falla och Farao falla i de uppretade massornas händer. Farao kommer att söka hålla stånd med polis och militär och säga orden "systemet kräver detta" allt oftare. Men säg den människa som kan spjärna emot när det är Fader Tid som vänder bladet?