Två beteendevetare förklarar i DN vad platsannonsernas efterfrågade "social kompetens" är. Svaret mynnar ut i klassisk svensk "tro inte att du är nån"-jante. I Sverige börjar man inte som i den gamla äventyrsfilmen: "JAG Tarzan, DU Jane". Nej, i Sverige ska man hycklande spela primärt omvärldsintresserad och hålla jaget på en minimal nivå, trots att all riktig psykologi handlar just om ett friskt och dugligt jag med luft att markera sig själv i världen (och, förstås, interagera med den).
Jämför miljoner svenskar som alla beter sig om urblåsta vulkankratrar med de mer hetlevrade sydlänningarna, som verkligen öppnar sina själar för varandra för ett dynamiskt, friskt och livfullt socialt leverne. Det är social kompetens - att arbeta med sin själ inifrån och ut. Vad som historiskt har hänt med Sverige är svårt att förstå. Var vi för få individer per kvadratkilometer? Något blev inkrökt och sedan spred sig försagdheten och folksjukdomen hålls nu för att vara en dygd.
Jag funderade också kring de svenska beteendevetarnas torftiga tankar kring ögonkontakten och googlade hellre efter någon engelskspråkig information i ämnet. Jag hittade en artikel i Psychology Today, läsvärd även om det enda nya för mig var att "vetenskapen" nu noterar hur ögat beter sig annorlunda i "upptäckartagen" än i nästa fas då människan söker bemästra det nyupptäckta. Tänker man efter är detta självklarheter, men evolutionsbiologi attraherar knappast de skarpaste begåvningarna...
I artikeln slogs jag av att svenskarna myntat uttrycket, "ögonen, själens spegel" just som om vi var imploderade vulkaniska berg, fångade i en kroppshydda och använda våra ögon som en spegel för att få en skymt av vilka vi egentligen är - som själar. I engelskan säger man istället "ögonen, fönstren till själen". Det är motsatt perspektiv och uttrycker en frisk psykologi: en individ som är nyfiken på en annan och ser in i den andres själ genom hans eller hennes fönsterrutor! Tänk, vad små ord kan berätta mycket om en "nationalsjäl".
*****
Astrologiskt beskrivs det friska och extroverta jag-uttrycket genom Vädurens tecken, vars drivkraft är krigaren Mars. Den här planeten skär genom den sociala väven som en svärdsegg - nykomlingen, barnet måste skapa en reva för att själv kunna ta en plats. Därför finns en del turbulens kopplat till det här tecknet och utan dess motpol Vågen, som ENBART tecknar sociala anpassbarhet, blir den väduriska psykologin lätt för mycket.
Men vad DN-artikelns båda "specialister" gör att bannar Väduren och ensidigt lovordar Vågen för just den sjukliga svenskhet som enbart fungerar reaktivt och låter t.ex. USA ta kommando och sen väljer att vara nummer två, Partnern, till den som tar för sig. Detta är skrämmande dåliga råd till läsarna! Den som inte sticker ut hakan som en Vädur och testar underlaget hamnar i Vågens renodlade situation, där man bara lever i "tomma luften" i en tankevärld som mycket väl kan innehålla missuppfattningar, hur allvarliga beroende på hur mycket av den egna själens "dåliga karma" som blandas upp med perceptionerna och det egna tänkandet kring den sociala situationen...
Jag har vissa indikationer på att Vågens tecken - visserligen den sociala anpassbarhetens tecken - också figurerar som en komponent i mentala störningar. Jag har t.ex. nämnt hur kombinationen Vågen och biologiska skyddsinstinktens Kräftan tillsammans kan ge torgskräck och en allmänt räddhågsen natur. I dessa fall har DN-artikelns specialister rätt: disposition/temperament är medfödd (precis som astrologin sagt i över tvåtusen år).
I vissa fall är dispositionen så krökt att en frisk jagisk Vädursimpuls knappt ens är att drömma om. När det nya onda Sverige under den kostnadskapande och enfaldiga doktrinen New Public Management slimmar tjänstemannaleden för att de rikaste ska få märkbara skattelättnader, då försvinner också de "skyddade verkstäder" där introverta typer kunnat arbeta i en passande miljö. Kvar blir de facto bara stressiga arbetsplatser som t.o.m. gör de högoktaniga typerna sjuka och utbrända. (De allra mest drivna är redan så ur spår att de inte märker något.)
Visst, DN-artikeln är ytterst ett propagandastycke som skrivits ur arbetsgivarens synvinkel, ur arbetsmarknadens perspektiv. DN-läsarna får lära sig att arbetsgivaren är bossen och att man ska ligga lågt och inte ifrågasätta överheten. Intet nytt under den svenska solen. Hela personalgruppen förväntas vara en avkönad geleklump som smidigt och lågmäld formar sig runt Härskarens direktiv. Vad är det för liv? Vad är det för sketen arbetsplats? Var är den hyllade jämlikheten och platta organisation som en gång SAS-chefen Jan Carlzon talade sig så varm för?
Om den svenska nationalsjälens tendens till passiv-aggressivt beteende har jag skrivit mycket om i inlägg taggade svenskhet eller i texter om Sverigehoroskopet, så den historien behöver inte repriseras.
 |
| Folksjälens passiv-aggressiva natur tecknad av Månen i jag-hävdande Väduren, ett budskap som motsägs och kompliceras av dess disponent Mars "frusen" i Oxen i 8e huset för bortdöende |
Sägas kan dock att det just är den passiviserade aggressiviteten som "specialisterna" lovordar trots att det är tecken på ett individuellt eller kollektivt haveri, en slocknad vulkan som för länge sedan haft sitt sista utbrott och nu bara står där och ser ut.
Alla vet vad bloggen sagt om relationen mellan det döda materiella föremålet (Jord) och den inneboende livgivande anden (Eld)? Ibland går dessa dispositioner i clinch, och då resulterar stridbara naturer. Ibland fylls de av dålig egenmäktighet, ibland fungerar sammansättningen och det blir dugliga människor som "fixar det av egen makt/kraft".
Naturligtvis är kombinationen av Jord och Eld väldigt obekväm för landets rika och onda elit, som i Sverigehoroskopet tecknas som impotenta luftandar som via detta intellektuella Luftelement smider planerna för att berika sig själva på det aggressionshämmade svenska folkets bekostnad. Eliten har tur att folksjälen är så aggressionshämmad. En frisk folkkropp skulle inte lida överhetens svek en enda dag.
Det är obegripligt att Sverige lyckades bygga upp några årtionden av ett åtminstone på ytan jämlikhets- och rättvisesträvande samhälle. Men 1974 års nationalhoroskop visar hur trasigt landet egentligen var och hur illa överhet relaterar till de övriga, som vi här kan kalla underklass.
För underklass är vad dagens medelklass är, de har bara blivit duperade av ett par brödsmulor från den rike mannens bord att tro de är någon. Ett marginellt uppbrott från jante kan det synas...tills man inser att hela medelklassen bär samma kläder och lyxrenoverar sina kök exakt likadant. Träslaget på kökets dörrluckor må skilja sig om man går från en bostadsrätt till nästa, men se djupare! Se löpande band-principen bakom hela detta tragiska spektakel som i pjäsform skulle bli Löneslavarnas liv i det döende Väst.
För första gången i världshistorien närmar sig mänskligheten ett tekniskt vetande som skulle kunna befria den verkliga människan inom oss, inte Oxen - köttslaven - utan den vetgiriga andevarelsen. Men var finns tecknen på det i DN eller SvD? Överhetens arbetslinje dominerar alltjämt medieinnehållet 10 till 1. Likväl håller något på att hända...