GW Perssons "enastående ynkedom till karljävel" rent Shakespearesk

 
Aftonbladet slår nog rekord i invektivstapling när de tacksamma återger kriminolog GW Perssons harang mot kvinnomördaren Anders Eklund (se rubriken ovan). Eftersom DN, trots Wolodarskijs marknadsliberala ledarsmörja tycks ha återerövrat någon slags trovärdighet som grävande och avslöjande tidning, återstår bara billig sensationalism för AB, varvat med enstaka behjärtansvärda fall av mänsklig förorättelse.

Det är dubbla kvinnomördaren Anders Eklund som får GW att tappa sin yrkesmässigt lakoniska ton och distans, och bl.a. kallar mördaren en primitiv människa. Mördaren och blottarens horoskop kommenterades redan sommaren 2010 men en och annan spelregel har sedan dess tillkommit. Här är ett filosoferande återbesök, som vanligt baserat på psyket (Månen) som ersättare för den okända fysiska ascendenten. 

Två tydliga grundteman:
"Vegetativ Själ" och "social bortstötning"
- "syndromen" förstärker varandra

Språkbruket för själ och psyke är förvillande i all litteratur och så även på bloggen. Ordet "själ" kan ibland ha en väldigt smal innebörd och ibland gälla mer än man kan tro. Jag försöker hålla en skillnad mellan den enskilda och dödliga kroppens sinnelag eller psyke - Månen - och dess inneboende andesjäl - Solen genom flera olika synonymer, men där i allmänhet den "eviga andevarelsen" betecknas via Solen, hinduismens atman, eller andesjälen. Men då ska man minnas att detta är beteckningen för vårt eviga jag här i världen. Bortom detta människans "själscentrum" finns en främling som ibland beskrivs som vårt bättre jag eller översjälen. 

Nyplatonismen såg i Platons former dessa levande väsen som på en helt annan spelnivå kommer samman som medvetna väsen och samtidigt i full medvetenhet att "de är varandra" som det gudomliga intellektets medvetandeinnehåll. Flera andeväsen kan således gå samman och verka som en sammansatt varelse och nere i vår värld, i tiden och i historien, för en tid eller permanent. Detta kan ge förbryllande effekter och vem vet om inte en del fall av könsbytarimpuls har att göra med att flera själar blandats och verkar via samma jordiska kropp, vars medvetande uppenbarligen inte är moget att hantera sina "sidojag" utan flänger hit och dit. (Tillräckliga historier om hur könsbyten inget läser har förekommit i medierna för att man ska ana att en fix av ytan inget löser när problemet sitter i Psyket som är en avspegling av de högre Formerna - astrologiskt representerade av Vatten respektive Luft.)

Frågan om vad människans själ är, är med andra ord extremt invecklad.

Samtidigt kan en Måne i harmoni med tillvarons högre och formande principer vara mer eller mindre transparent och är då inte så mycket "psyke" som en kanal för andesjälen. Lite mindre människa och lite mera gud på jorden... Ett analogt fenomen uppstår vid varje nymåne när Solen "bränner" eller osynliggör Månen och tar över hela scenen. I det här läget skulle "besatthet" kunna uppstå eftersom det är Solen själv som driver ekipaget, utan någon fördröjning i den återspeglande Månen. "Eldsjälar" är en populär beteckning för dessa "drivna" typer, som ofta är så inställda på sitt projekt, sitt mål, sin behjärtansvärda sak, att de blir lite svåra att ha att göra med. De "vet" redan vad som ska göras. 

I vissa lägen är en "fanatiker" av den här typen önskvärd och västerlandet stämplar dem som t.ex. "terrorister". Om de i princip står på ens egen sida blir ordvalet mildare. Det finns därför något godtyckligt över språkbruk och attityder till händelser och det är det egna horoskopet - eller det egna landets horoskop - som är ett första distorderande filter som snedvrider vår förmåga att förstå vad som händer och framför allt varför det händer. Bloggaren är av åsikten att Västerlandet gjort bort sig fullständigt på världsarenan och att nu bara väntar dyster återbetalning för allt övervåld USA och dess allierade begått i kapitalismens namn.

De här kunskaperna om den lägre verklighetens ojämlikhet - och att verkligheten såg ut som den gjorde för att den gudomliga intelligensen så ville ha det - fanns fortfarande i västerlandet när vår moderna era började ta fram, när små pampar till feodalfurstar underställda konungen (av Guds nåde) styrde och ställde över småfolkets (ytterst begränsade) verklighet. Eftersom kristendomen saknade varje vettig förklaring till varför vissa föds rika och vissa fattiga var det ett historiskt givet att den korrupta religionen skulle dö bort. I Indien hade alltid själavandringsläran tagits som intäkt för ett statiskt och strikt hierarkiskt klassystem.

Innan några kommentarer om Anders Eklunds distinkta underklasshoroskop vill jag åter påpeka att Englands litterära elit under den elisabetanska eran var medvetna om själavandringsläran via nya översättningar av gamla grekisk-romerska poeter och filosofer. Sannolikt satte greven Edward de Veres morbror, den sträve och puritanske Arthur Golding, sitt namn på översättningen av Ovidius "Metamorfoserna" (starkt påverkad av doktrinen om metempsykosis dvs. själavandringen). Men översättningen gjordes egentligen av den unge greven, som senare i livet skulle ligga bakom "Shakespeares" pjäser. Det passade sig nämligen inte för en människa på toppen av den sociala rangskalan att publicera i eget namn men den puritanska morbrodern (som knappast skulle ha något intresse av att översätta Ovidius) "tog en kula" för den unge adelsmannen, som säkert var förtjust att se sitt arbete i trycket. 

Översättningen spritter av samma vällustiga språk som man långt senare hittar i Shakespeares pjäser (inte olika GW Perssons svada i rubriken eller för den delen kapten Haddock i Tintin-serierna). Arthur Goldings övriga översättningar säga vara tråkiga och calvinistiskt stela och har ett annat språkbruk. 

Exkurs. Argumentet är förvisso inte vattentätt eftersom Edward de Veres vän, poeten John Donne skrev pornografiska texter i sin ungdom, gjorde bort sig i societeten och var utfrusen och luspank i över ett årtionde innan kung Jakob den förste (som tog över sedan Elisabet ändat Tudor-ätten oförmögen att erkänna sin utomäktenskapliga son) återupprättade Donne genom att tvinga kyrkan att ge honom viktiga positioner - i strid med alla gällande protokoll.  Därefter börjar han skriva kyrkopredikningar och metafysiska texter och närmar sig den stela puritanen Golding.

Här kunde man se kung och adel utöva "den högsta kastens" makt över kyrkan, precis som i astrologin det tionde huset för statsmakt står dikt an med men på högre nivå än kyrka och religion (hus 9). Det senare huset kan bara indirekt bistå den världsliga toppen (hus 10) men inte mycket göra om statsmakten är galen eller förryckt. Jordelementet (hus 10) är dock det mest kännbara för den genomsnittliga människan på jorden och en del har överhuvudetaget ingen förnimmelse av den förfinade Eld som illustrera nionde husets koppling rakt in i den gudomliga All-Seendet (=All-vetandet). Hinduismens gurus brukar paradera med att de har "kosmiskt medvetande" (vilket de naturligtvis inte har) och detta är en avläggare till 9e husets härskare Guru (Jupiter, Fadern, Läraren).

Horoskopets hus 9 och 10 är för övrigt samma arrangemang som i Platons idealstat, där en egendomslös grupp av filosofer (lärare, gurus) som ser och förstår livets mening men själva gått bortom materialismen, bistår och råder statsmännen (hus 10) för att mänskligheten ska kunna inrätta en sig ett himmelrike på jorden. 

Platon vrider sig i sin grav över det sätt på vilket låga avskum f.n. roffat till sig alla rikedomar! I Sverige har detta under många år dolts genom en tillplattad lönestruktur där majoriteten "demokratiskt" ligger som en klunga  runt 30.000 i månaden (för närvarande) medan de fattiga betrampas av både medel- och överklass och där eliten lever i en helt annan värld med hela andra inkomster. Den svenska korruptionen i samhällsstrukturen är ändå ingenting mot hur det ser ut i t.ex. USA eller i oligarkernas Ryssland (modellerad efter amerikansk förebild).

Det verkar svårt att avskaffa antikens tanke på en hierarkisk trappa helt, med "mer värda" på toppen och dussinfolket, utfyllnadssjälarna, på botten. Men Platon försökte i alla fall genom att föreslå att de rikaste kunde ha rätt till fyrdubbla inkomsten jämfört med vanliga arbetare, händelsevis ungefär samma förhållande som vanligt folk i en intervjuundersökning spontant funnit rimligt. Jämför det med svenska direktörer som tjänar 50 gånger mer än en vanlig arbetare. 

Själavandringsperspektivet må förklara hur vi föddes in i detta liv, men det är inte, som enligt Indiens kastväsende, hela historien. Om detta vittnar de här orden från det elisabetanska England:

In my stars I am above thee, but be not afraid of greatness.
Some are born great, some achieves greatness,
And some have greatness thrust upon them. (källa)

Det här är "drottning Elisabet" som refererar till sin ödesbestämda födelse (via "hennes stjärnor" som placerar henne i en klass för sig). Hon talar i ett fejkat brev till den substanslösa fjanten Malvolio i Shakespearepjäsen Trettondagsafton. Den här karaktären är enligt Hank Whittemore den lågt rankade (inte ens adlig till en början) men strebrande och insmickrande fähunden Christopher Hatton, 8-10 år äldre än Edward de Vere. Den unga greven tycks ha föraktat honom, av spår som litterära detektiven Hank Whittemore snokat upp.

Att detta var en intern pjäs av Oxford, enbart avsedd för en inre societetskrets, visar sig genom att den aldrig publicerades medan måltavlorna för häcklandet var i livet. Både Hatton, som satt sina lystna ögon på Elisabet - och var hennes älskare en kort tid innan de Vere fick samma ynnest - drottningen själv och författaren var alla döda när Twelfth Night slutligen når trycket i den första samlingen av Shakespearepjäser 1623.

Som Englands "främste" astrolog, som ett bevarat brev insmickrande säger, känner Edward de Vere naturligtvis till Elisabets horoskop via sin bekantskap med hovastrologen John Dee. Bloggen har nyligen i flera inlägg kommenterat nyliga boken "Shakespeare in the Stars" där författaren, som tror det var spannmålshandlaren i Stratford-upon-Avon som var ett hemligt litterärt geni, kommit fram till samma sak genom analys av "Shakespeares" pjäser: de kryllar av astrologiska referenser som omvittnar astrologiska kunskaper. 

Med Christopher Hatton-argumentet från Whittemores "100 Reasons Shake-Speare was the Earl of Oxford" (2016) kan man konstatera att "Shakespeare" var en fullfjädrad astrolog som dessutom alltid skriver ur elitens perspektiv (och med elitens fulla kunnande i främmande språk, juridik och ett antal mycket ovanliga discipliner) och som dessutom svartsjukt retat sig på att strebern Hatton, en "feminin fjant", funnit Elisabets gunst. Hatton adlas senare, ungefär då greven av Oxford börjar backa bort från societeten, trött på dess falskhet och knivhugg i ryggen - knivhugg han själv gärna delat ut genom sina hejdlösa karikatyrer på maktelitens spelare. 

Flera forskare i det Oxfordianska lägret har påpekat det häpnadsväckande att "Shakespeare" aldrig kallades till förhör efter Essexupproret mot drottning Elisabet (1601) som direkt föregicks av ett uppförande av Richard II med en nyskriven scen konungen tvingas bort från tronen. Det säger något om hur djupt insyltad i den högsta societeten "Shakespeare" var! Han stod över lagen på ett sätt som skilde honom från annan adel. Bland annat därför förefaller teorin så trolig att Oxford var drottningens son och älskare (!). Men deras Tudor-son och arvtagare vägrade spela med i maktspelet och gifta sig som mor och far sökte diktera. Bakom många av Shakespearepjäserna döljer sig engelsk politik på högsta nivå!

Formuleringen "en del föds stora" är således Edward de Veres aristokratiska jag som talar. Han hyser inga som helst tvivel om att sådana som han och drottning Elisabet fötts till eliten i kraft av ett överlägset öde. Hinduisk astrologi skulle tala om att deras själar hade mycket innestående god karma att utkvittera för detta liv, en tanke som klingar falsk om man anser att merparten av mänskligheten gör mer gott än ont under sina liv och att världen ändå fortsätter att styras av en ond och självisk elit !!! Sanningen är troligen att folk inbillar sig sin egen godhet och att mänskligheten som helhet ger ett ganska slätstruket intryck från en högre himmel än den som kan ses med blotta ögat. Det är en statisk världsordning som gammal brittisk aristokrati (och hinduisk kastlära) illustrerar, en där överheten inte får ifrågasättas. 

Jag hittade till min smala lycka den kinesiska I-Ching först av alla litteraturklassiker (och naturligtvis placerad i skuggorna på beskedligt avstånd från den västerländska litteraturkanon). I den här nästan 3.000 år gamla furstespegeln och kosmologin - den äldsta texten i Kina som bygger på Yin & Yang-filosofin även om de två krafterna här kallas den Fogliga och den Fasta - förordas tvärtom REVOLUTION mot överheten om folkviljan är enig om att feodalherren eller t.o.m. kejsaren missbrukat sin "kungavärdighet" och förlorat sitt "ming", sitt Himmelens mandat. 

I sitt tänkande visar kineserna en påtagligt högre intelligens än de som ser tillvaron som något statiskt, hela I-Chings text handlar om förvandling eller förändring - och vad den ädla människan förväntas göra i en given "kosmisk" situation. Boken påminner därmed extremt mycket om den unge greven av Oxfords livslånga kärlek till romaren Ovidius "Metamorfoserna", vilken Shakespeare-forskare (även utanför den Oxfordianska övertygelsen) noterat har ett allt annat överskuggande inflytande i pjäserna tillskrivna Shakespeare. 

Att Edward de Vere älskad furstespeglar, instruktionsböcker i nobelt och ärbart beteende framgick också av att han var mecenat och som ung finansierade översättning och tryckning av Baldassare Castagliones italienska furstespegel. Den hade redan översatts till engelska 1561, när Oxford var 11 eller 13 år gammal (beroende på teorin om vem han var barn till). Vad Oxford extravagant gör tio år senare är att ombesörja en översättning från italienska tillbaka till gammalt latin. Här kan man verkligen tala om elitens inre angelägenheter! Oxford skriver själv rekommendationsbrevet/förordet på perfekt latin.

*****

Vi är nu åter vid första scenen och GW Perssons härjande över primitiva människor och ett svenskt drägg på lägsta evolutionsnivå och i position att begrunda Anders Eklund ur det gamla brittiska ståndsperspektivet. Att en del föds under nobla och andra under basala "stjärnor" har varit den här bloggens utgångspunkt från första början, men med greven av Oxford, är det inte svårt att konstatera att en del "uppnår storhet" genom egen ansträngning eller "får storheten kastad på sig", dvs. har ren och skär tur (Jupiter) i livet.

Vad säga om en människa vars enda milstolpe är mordet på två kvinnor och som sedan, kastad i fängelse, kverulerar över att maten inte smakar honom? Visst har GW rätt, det här är en extremt primitiv människa och Vattenelementet i 1a huset indikerar just att det är Näringssjälen som regerar hans psyke, särskild då dess negativa uttryck i Skorpionen där psyket finner mer att äcklas över än ting att glädjas åt! 

Den fallna Månen i Skorpionen har sin disponent Mars i Jordtecknet Jungfrun, vilket visserligen är en naturlig illgörare som anses "verksamt god". Men god för vad? Att angripa den orörda Jungfrun och med knivhugg befläcka henne för att se hennes blod flyta? Efter så många års bloggande börjar jag tvivla på att delningen av "verksamma väl- eller illgörare" är speciellt användbara. Planetens grundläggande natur verkar dominera. Särskilt president Trump med sin "verksamt välgörande" Mars i Lejonet i öster har fått mig att fråga hur mycket bättre denna klumpiga rovkapitalist är än t.ex. Fredrik Reinfeldt som har sin Mars-Jungfru i första huset som "verksam illgörare". 

Båda ledarna ertappades med en massa lögner i ämbetet och enda skillnaden i hatiskhet var att Trump hatar mexikaner och annat utländskt pack. Reinfeldt, med invandrarblod i ådrorna, kunde naturligtvis inte vända sitt afrikanska arv ryggen men trampade istället på sjuka och arbetslösa. Det syns som om Mars alltid måste slåss/kriga eller mobba någon individ eller grupp. Den är helt enkelt inte Venus, den Lilla Välgöraren!

Men Anders Eklund har fler problem med sitt "fallna" och felfinnande psyke än en disponent som också är av det negativa och felfinnande slaget (kverulanttypen). Hans viljeakter dvs. handlingar (Solen) motsätter sig inte vad psyket förnimmer eftersom även Solen sjunkit ner och hålls fast i den Vegetativa Principens våld (Vatten). Häri en skillnad mot Sol-Kräftan Reinfeldts, vars Måne i intellektuell Luft (Vågen) åtminstone försökte efterhandsrationalisera alla instinktivt grundade felsteg hans regering gjorde. 

Hos dubbelmördaren rinner Vattnet bara på, och i detta fall är inte "synergin" mellan en Sol och Måne i samma element alls till nytta. Särskilt inte som den reflektiva Månen ännu sämre än normalt förmår distansera sig från Solens aktivitet: Månen är "halshuggen" via demonen Ketu vilket skapar en slapphet i känsloreaktionerna som starkt påminner om människans flabbiga och avtrubbade uppsyn. Jag tror det är skrämmande låga IQ-tal hos den här människan. Han är helt enkelt underbegåvad - det är det GW menar med "primitiv människa". Men i Sverige får man inte tala intelligens eftersom den nationella självlögnen är att allt "ska" vara jämlika.

Avgörande för ett sånt här vattnigt och grumligt horoskop är, tror jag, Saturnus position. I ett psykhoroskop är aldrig Saturnus väl placerad i 4e huset som bl.a. betecknar känslodjupet (empatin) och graden av tillfredsställelse med livet. Skulle sedan den verkliga födelsetiden ge en ascendent som också placerar Saturnus illa, då har månkartan tjänat som en sjurungande bekräftelse på en svår emotionell skada. I raka ordalag: Saturnus är den kalla planeten och man får då en sociopat utan förmåga att leva sig in, en som varken förstår sig själv eller andra.

Så långt man kan gå med enbart månascendenten är denna Saturnus just en "vriden" och sjuk människans tankerum eftersom Skorpionen i 1a huset förgrovar Saturnus så att den inte bara är den Stora Illgöraren utan också är verksamt eller effektivt ond. Termen "efficient evil-doer"  går tillbaka på Aristoteles analys skilda typer av orsaker i naturen, och den "verksamma orsaken" är den som faktiskt gör jobbet och "puttar på". Man kan skilja den verksamma orsaken från t.ex. "ändamålsorsaken" som så att säga är Syftet som "baklänges" drar händelsen mot sig. Som synes är det här bara en intellektuell tankelek för att beskriva ett och samma skeende!

I vilket fall blir den "effektivt onda" Saturnus en tydlig indikation om att dubbelmördarens 4e hus för själens djup och glädje, är fylld av en sociopatisk samhällssyn eller någon slags mental konstruktion som driver honom att attackera, mobba och stöta ut vissa spelpjäser i denna galna interna fantasi. Och det är kvinnor han mördar, i enlighet med den fallna Månen och en Venus som också klassas som "effektivt ond" för Skorpionen i 1a huset. Han är kort sagt en kvinnohatare och hatet går på djupet (4e).

Vad ska man säga om den iögonenfallande dyrkan av Lejonet i 10e huset? Är detta en fjant som drömmer om att vara ett macho och ge kvinnorna på tafsen för att därigenom bevisa sin maskulinitet? Solen i Kräftan, ett feminint tecken, stöttar ju inte direkt budskapet om en stor LejonLedare i maktposition och än mindre när man inkluderar Solens fallna disponent Månen, eller "lagens långa arm" Saturnus som tycks vilja dra ner Eklund från hans inbilskhet om att vara kung. 

Kungamakaren Regulus står gradexakt på linje med dubbelmördarens Merkurius-intellekt i Lejonet och det skulle säkert kunna ha varit ett lyckoomen ... i ett annat horoskop med en mindre ansträngd omgivning. 

Men om man inser att psyket i näringslivets Vatten och disponenten Mars i arbetarens tecken Jungfrun indikerar en låg position i samhälls- och skapelseordningen ("the Great Chain of Being") och till det adderar omina om en galen och illvillig mentalitet mot kvinnor, då får vi just bara en "kung av fordonschaufförer" (Regulus och kommunikationernas Merkurius), en av dussinsjälarna som gnetar på i den lägre världens lergyttja, till vilken ting föds och dör bort ifrån utan att någonsin nå verklig eller evig Existens. 

Dubbelmördarens sinnelagshoroskop visar att det nobla Lejonet inte är till någon nytta alls annat än som chaufför. Han föddes inte under nobla stjärnor, som de greven av Oxford låter drottning Elisabet åberopa i det förfalskade brev som mottas av den hånade och lunärt inbilska lågstatusmänniskan Malvolio.

Apropå kodnamnet för Christopher Hutton, missa inte den gode grevens ordlekar: Malvolio, onda viljan eller "Den Illvillige" - en sammandragning av latinets malus och voluntas. 

(Jfr. bloggens inlägg om det judiska begreppsparet den onda och den goda böjelsen, yetzer ha-ra och yetzer ha-tov. Jag har spekulativt funderat om de kan vara besläktade med den hellenistiska astrologins onda och goda daimon.)

PS. Bloggaren behärskar inte latin, men det räcker med att ha läst några böcker av rätt slag och sedan vara på alerten när man läser ytterligare några. Då börjar livet självt lägga pussel och det är bara att försöka klottra ner så mycket man lyckas uppfatta. Inte för inte är Logos (ord, förnuft) ett nyckelbegrepp i antik filosofi, men förnuftet har flugit sin kos i ett Sverige som läser allt mindre text och föredrar den lata och lågpresterande människans videoklipp - stoff som flimrar rakt igenom själen och sedan försvinner igen utan att något integrerats med den andesjäl i Luftens dimension, i vilken vi bygger på de varelser vi en gång åter kommer att vara på heltid.