Dödfödd. Överbegåvad.

DN tog i veckan upp ett plågsamt ämne för alla inblandade: att föda ett dött barn. Eftersom familjen gick ut med precis allt, även morbida detaljer om oförmågan att acceptera faktum, ser jag inget etiskt fel att låna den exakta födelsetidpunkten för ett sällsynt horoskop för dödföddhetens signatur. 

Döm aldrig boken efter omslaget!

Födelsehimlen visar sig innehålla en kombination av faktorer noterade av Charles Carter, den engelske juridikstudenten som valde astrologin, i hans introduktionsbok till astrologin. The Principles of Astrology från 1925 förklarade koncentrerat många av läropunkterna i Tetrabiblos (2a årh.), västastrologins fundament genom Europas medeltid och ända in i renässansen.  

Carter dog 1968 men The Principles genomgick 5 revisioner och trycktes ända in på 1970-talet. Jag hade tur som hittade boken redan i början av min nyfikenhet på ämnet och har senare sett många introduktionsböcker i ämnet. Ingen har varit i närheten av den skarpa tanken bakom denna bok. Man just undra vilka tidigare liv som styrde om Carter från en garanterat firad karriär som överrättsadvokat till Englands mest inflytelserika astrolog under 1900-talet. (Givet att juridiken och tanken på en högre lag springer från studiet av stjärnorna, blir hans val helt begripligt - han såg och gick till källan.) 

Carter kortade Tetrabiblos sjukt långa kapitel om döden i vilket författaren Claudius Ptolemaios krasst argumenterat att man först måste reda ut barnets förväntade livslängd för att so om det ens var någon mening att forska vidare i dess öde!

Kvar blev några succinta iakttagelser, av vilka en del var Carters egna. Med "hylegiker" (av grekiska hyle=materia) avses "vanligen Solen, Månen, ascendenten eller lyckopunkten"):

En av de vanligaste inslagen i horoskop för barn som är döda eller döende i födelseögonblicket är en illgörare exakt på 4e eller 7e husspetsen och i störning med någon av de tre hylegikerna, men varje slags störning till någon av dessa i eller från vilket som helst hörn [även om inte på en husspets] är kritisk med mindre kraftfulla välvilliga influenser tränger sig mellan. Inte ens då kan man lita helt på försvagade välgörare (t.ex. i deras fall, detriment/skada eller retrograda).

Samtliga tre hylegiker [Sol, Måne, asc] i negativa tecken tycks vanliga i dessa horoskop, även om [tropiska] Lejonet ofta innehåller någon av dem.

Det är ett dåligt tecken om förstahushärskaren står angripen i åttonde huset, åtminstone om den är en illgörare, men den här indikationen kan begränsa sig till dålig hälsa.

Månen nära en konjunktion med Solen anses en svag indikation och om en illgörare angriper båda är detta naturligtvis väldigt kritiskt.

Illgörare som stiger i öster kommer troligen att skapa problem, medan välgörarna tjänar att bevara [det nyfödda barnet].

Avslutningsvis påminner Carter om att den moderna tidens sjunkande barnadödlighet. Det föregående är förstås sagt ur den västerländska traditionen med mångfalden av ptolemaiska planetaspekter (fler än i den indiska traditionen) och hussystem  adresseras i ovanstående och typiskt för Carter, förtätat informationsspäckade text. 

När han tycker sig se en betoning på livets och hjärtats tecken Lejonet betyder det förstås att en stor del av horoskopen i själva verket hade hylegikern ifråga i föregående Kräftan. Allmänt om döden hade dock Carter redan noterat att 4e huset representerar "livets slut" så det kanske är denna "Kräft- eller månsignal" han i själva verket uppsnappade. Sol och Måne är ju komplementära symboler så det är bara att vända resonemanget: Carter tänkte liv och såg Lejonplaceringar, men enligt den sideriska zodiaken var det i själva verket en symbol för livets utebbande han noterade - naturen var redo att omgående ta tillbaka det material den format till ett litet barn.

Att spädbarnsdöd är vanlig när båda Sol och Måne är i kris kan tolkas som att både far och mor invänder sig eller som att det inte finns någon "livslinje" vid denna tidpunkt (månen som vaggan och färden mot en fullgången individualitet - solen - runt 40, traditionerna skiftar lite här när solen kickar in - om den någonsin gör det).

DN:s faktaruta uppger cirka 270 födslar per dygn i Sverige (jag tror jag av misstag lade till en nolla på 250 i något inlägg för inte så länge sedan). Året 2015 var det 620 barn som föddes döda eller dog inom 28 dagar (med vilket tal troligen åsyftas "ungefär" ett månvarv, en intressant brytpunkt för observationer av spädbarnsdöd som doftar ålderdomliga insikter). I genomsnitt ett bortfall av 1,7 barn per dygn eller 0,6%.  

Vad man inte vet är om den här gruppen ligger jämnt fördelad från dag till dag. Enligt Carter borde den inte vara det. Han nämner t.ex. en kritisk tid vid en nymåne, om både Sol och Måne aspekteras av en illgörare. Här skiljer han inte, som den hinduiska traditionen, mellan en illgörare som i just detta fall gör gott eller en neutral som släpps fri att tydligt visa sin naturliga negativitet eller en "verksam illgörare" - en situation då planeten uttrycker sig direkt dysfunktionellt. I ett kriminellt horoskop kan Saturnus som Döden t.ex. bli en pervers tortyrmästare som sakna och plågsamt offret livet. Västtraditionen förlitar sig istället andra faktorer som justerar planetens inverkan, aspekter och "falln" eller "upphöjda" lägen - dessa finns också i den hinduiska traditionen.

Stämmer då DN:s enskilda fall med Carters presentation?

Eftersom hinduisk astrologi har färre interplanetära typer av aspekter är frågan om det ens går att använda de västerländska käpphästarna  Likväl bekräftar den här kartan Carters påpekande att störningar från en illgörare mot ascendenten inte behöver vara gradexakt, vilket den onda Saturnus hinduiska 270-gradersvinkel mot Lejonascendenten inte är. 

Anm. Carter skulle ha kallat detta en sinister, vänstervriden, 90-gradersvinkel mot ascendenten, hinduerna anser inte att en planet vänder sig om och blickar mot den väg som redan avverkats. Att resonemanget är bildligt avslöjas direkt om man, som på denna blogg, ritar ett cirkulärt horoskop - vore solekliptikan en väg planeterna vandrar på (ibland med lite nordlig latitud och ibland nere i den sydliga vägrenen) skulle inte Saturnus kunna "se dvs. aspektera runt hörnet" (270 grader). Då är den gamla ptolemaiska tanken om sinistra och dextera aspekter mer logiska.

Oavsett tradition handlar det bara om språkliga metaforer, även om Saturnus hinduiska 3/4-varv ger mig idéer... Som Tidens herre och därför en karma-planet utan motstycke skulle man kunna spekulera att 270-punkten från Saturnus medfödda position representerar platsen där gärningen (karma) en gång begicks så att en planet som nu står på densamma punkt representerar karma redo att skördas i detta liv, för detta horoskop! Kan vara värt att smaka på en stund.

Saturnus i Skorpionen är ett riktigt dåligt tecken för Lejonet även på generell grund (dödens tecken upphäver livgivaren Lejonet) men planeten kastar faktiskt också en närmast exakt aspekt mot ascendenten vilket uppenbarligen är en viktigare faktor än den annars fenomenalt välgörande kombinationen av Solen och Jupiter i 1a huset. Det är "kungavärdighetens" stjärna Regulus som faktiskt blir gradexakt "fryst" av Döden/Saturnus. (På Jamaica användes åtminstone under 1970-talet "cold I up" - "frysa ner mig" - som omskrivning för att bli dödad - Saturnus är astrologins kallaste planet.) 

Regulus ingår inte längre i modern astrologi och attacken från Saturnus-i-Skorpionen är i vilket fall en enskild detalj som sällan upprepas. (Endast när Saturnus på sin nästan 30-åriga bana når 4e eller 7e husspetsen eller från dessa hus direkt via Sol eller Måne, hinduiskt även när Saturnus själv står i 1a huset eller strax före och kastar en 60-gradersvinkel ner mot ascendenten.) Men sedan finns naturligtvis den snabbare Mars som kan kasta sina aspekter mot Regulus. I vilket fall gör Carter rätt som bara anger de generella riktlinjerna istället för att som hinduerna tappa bort sig helt i enskildheter. Det är tröttsamt att följa plottriga Jyotish-forum på nätet där få deltagare besitter Carters distinkta klarsyn - men så hade han också både Sol och dess disponent Saturnus fenomenalt placerade. (Ett nytt inlägg om Carters karta förberett och följer snart.)

I DN-fallet påminns man dock av en hinduisk lärosats som går stick i stäv med vad Carter sade om intervenerande goda planeter. Hinduerna säger tvärtemot: goda horoskopinslag nollställer inte de onda inslagen. Istället tenderar de att manifestera sig inom olika områden. DN-artikeln visar tydligt hur det sörjande paret på ett makabert sätt klänger sig kvar vid själva babykroppen fast den inte innehåller någon själ, inte har något liv. Här ser man Solen och Jupiter verka kring en kropp (en ascendent) som sådan, helt oberoende av att Döden (Saturnus) redan från 4e huset och livets slut sagt sitt. Föräldrarna satt begripligt kvar i Lejonets mentala fas, och Lejonet (och dess naturliga femte hus) representerar avkomman, uttrycket för att man själv är en gudomlig livgivare. Här har dock det långa ödets Saturnus (en planet med en lång historia och därmed en karma-indikator) redan passerat Lejonets stadium och påminner om Skorpionens erfarenhet.

Horoskopet för den dödfödde innehåller faktiskt mycket av det Carter skisserar - även Månen står under opposition från Liemannen. Därmed är samtliga tre "hylegiker" (Sol, Måne, asc) drabbade av en illgörare, som här dessutom är den Stora Illgöraren och därtill i sin dubbelt onda roll som naturlig OCH verksam illgörare och i 4e huset för "livets slut".

Men det är inte svårt att hitta undantag från dessa regler om "spädbarnsdödens signaturer". Jag har t.ex. ett fall där Solen i öster i Vågen opponerades av Liemannen Saturnus-i-Väduren i väster (ett starkt läge) och som samtidigt lade beslag på Månen-i-Väduren. Jag har inga uppgifter om ev. förlossningsproblematik men individen föddes till en emotionellt störd mor vilket ledde till att flickans far kom till dotterns bädd "till hon var 14 år". Den här troskyldiga berättelsen som jag fick i förtroende stinker av incestvarning! Den saturnusfrigida Månen ger inte familjens Sol något så Solen placerar sig pang på dotterns 1a hus/kropp vilket gjorde detta till en neurotisk och obalanserad Våg. 

Horoskopet innehåller också flera planeter, bland annat den "fallna" Venus-i-Jungfrun i 12e huset, vilket även det verkar ingå i den komplexa bilden. Kort sagt: indikationerna för spädbarnsdöd kan också ta sig ett helt annat uttryck! Individen uppgav vid ett tillfälle att den iskalla modern var av judisk börd, men vid uppföljningen förnekas detta uppbragt (som om klienten vid annat tillfälle tyckte sig ha yppat för mycket eller något tabubelagt). Jag rekommenderade henne att söka psykologisk hjälp. I vissa fall kan astrologin skada mer än den hjälper. 

*****

Jag har också följande horoskop med en nymåne i Väduren med Saturnus i (1970). Carters kritiska nymåne med en av illgörarna således, men utan någon av de kritiska husplaceringarna och således varken i teorin (eller i verkligheten) någon spädbarnsproblematik. Tvärtom står Solen i sitt upphöjda läge i Väduren och i det "bästa" huset, naturligen kopplat till överguden Jupiter/Zeus. Att Jupiter här aspekterar sitt naturliga hem i 9e från intellektets 3e hus är inte det minsta skadligt eftersom Lejonascendenten finner stöd från en "verksam välgörare" i den Stora Välgöraren. I termer av tursamhet och intelligens är det dessutom en oslagbar indikation när Jupiter aspekterar ascendenthuset, det sägs beteckna en favoriserad ahamkara, ett sanskritord som betcknar mötespunkten mellan andesjälen och dess fysiska substrat.

Anm. I Google Books kan man tjuvläsa några rader om ahamkara i Light On Life - den första astrologiska introduktionstext jag upplevd hållit med samma hyperkoncentrerade nivå som Charles Carters. Ändå rymmer boken åtskilliga fel medan jag aldrig hittat vare sig ett stavfel eller annan oriktighet i någon av Carters böcker. Varför? Datornerna har gjort skrivande så enkelt - innan sms-funktionens födelse - mänskligheten degraderat sig och börjat acceptera allt fler fel som smyger sig in.

Kartan beskriver en teknokrat med utpräglad materialistisk grundsyn och den här sidan tycks komma från den överhettade passionen för det materiella och pengar: Mars/Venus i Oxen i 10e huset för herravälde över resurserna. Med ett enkelt "plånbokstecken" som Oxen blir maktlystnaden reducerad. 

Om ledarskapets Lejon i öster har understöd tecknar Oxen på topp en avslappnad attityd till makt och positionering, individen äger redan allt i sin person vilket gör Oxen på topp trygg i sin ägandeinstinkt. Här gäller detta i rikt mått. Den här individen är extremt avslappad och jämnmodig och Ketu i 1a huset indikerar en tendens att spela lågt och se "lagom" intresserade ut. (Rahu ger en glödande passion, måhända ett dåligt pokeransikte.)

Den här Lejonpersonligheten beter sig med andra ord som en kunglighet och den redan noterade Solen i det bästa huset, stimulerad av Jupiter, ger en intelligens långt utöver det normala. Både 1a och 5e måste granskas i frågor om intelligens och styrkan hos ahamkara ("de genetiska förutsättningarna" kanske Väst skulle säga). Även det senare huset ger exakt samma goda budskap via sin tillfälliga ägare Jupiter! 

I termer av purva punya beskriver 5e huset tydligare än de flesta horoskop ett direkt inflöde av god karma från ett tidigare liv som härskare! (Jupiters opposition till Solen indikerar om inte majestät så ett tidigare adligt liv som satt djupa intryck på individen. Han är FÖDD med goda maner och hyfs och hade utvecklad denna även utan konstruktiv föräldrapåverkan. Jag känner individens historia väl, det är en släkting.)

Den här dansken genomgick landets skola med dess tiogradiga betygsystem. Det fanns också betyget 11, men den nivån kunde inte den enskilde läraren dela ut, hela kollegiet måste delta i den bedömningen. Han hade 11 av 10 i samtliga ämnen förutom gymnastik! (Detta har jag fått mig återberättat från en släkting.)

Saturnus så nära den expressiva Solen ger en tystlåten och koncentrerad människa (arbetsnarkoman) och av den typiska teknokrattypen (planering, organisation). Svåra stamningsproblem i barndomen berodde sannolikt på att barnet var överintelligent eller särbegåvat som det förminskande heter i svenska språket. Själen fann sig ockupera en kropp som "inte hängde med" och därav stammandet. Sedan lärde sig fordonets förare att sänka hastigheten... 

Man kan fundera över Draksvansen/Ketu i 1a huset som indikerar någon slags blockering för det våldsamma inflödes av Sol/Jupiter-energi... På ett blockerande sätt har Ketu fungerat i flera andra horoskop (utan att ge stamning). Memorabel (fast otrevlig) var upptäckten av att båda de kvinnliga självmordsförsök som kommit till min kännedom avslöjade en Ketu på max en grads avstånd från ascendenten. (Kräftan resp. Vågen - notera båda som "passionerade" eller "lidelsefulla" medlemmar av kvaliteten Rajas.)

Den hyperbegåvade Väduren har också en Sol och Måne som redan börjat lösgöra sig från Saturnus grepp men man kan inte utesluta att de unga årens stamning kan ha berott på den här "historiska mörka skuggan" Saturnus ligger i Solens bakhasor och bromsar samtidigt som oppositionen till Jupiter söker accelerera och expandera Solen!

Ska man dra fram atmakaraka (själens åtrå) är det IT-planeten Merkurius som nått längst av alla i Vädurens 28e grad. Yrkesmässigt ett liv vigt åt informationsteknologin, och placeringen i 9e för "utlandet" stämmer väl. Det har handlat om viktiga IT-system som sålts till andra länder - systemen relaterar till dem involverade i regeringen Löfvens IT-skandal - fast i det här fallet finns inte en enda oskön bläckplump i individens cv.

Även denna "själens åtrå" via intellektets Merkurius skulle kunna förklara barndomens stamning eftersom en placering i Eld här disponeras från Mars i Jord, vilket leder till friktion. Även som vuxen tenderar individen att skena och bromsa i talets hastighet inom en mening! Fenomenet är subtilt men hörbart. Alla dessa små missljud och gnissel är dock överordnade ascendenthärskaren Solen och dess kreativa samspel med expansionistiska Jupiter i det 3e mentalitetshuset.