Cecil House och själens mementon

På nätet stöter jag på de Vere-sällskapets nyhetsbrev från april 2013, ett sällskap som förstås förfäktar den Oxfordianska linjen i frågan om författarskapet Shakespeare. Pjäserna (och de två långa dikterna) har ett konsekvent aristokratiskt perspektiv väldigt otypiskt för byhålan Stratford-upon-Avon, varifrån författaren sägs ha kommit. 

Brevets mest spännande artikel beskriver ett fascinerande fynd 1999 av en välritad karta från cirka 1565 i Englands ståtligaste "country house", Burghley House (fon: "börly") som drottning Elisabets finansminister och senare statssekreterare William Cecil Lord Burghley lät bygga under 1580-talet. Denna, hans "villa på landet" i Lincolnshire, är, som bilden ovan visar, något helt enastående. Han ägde ett sådant här herresäte till förutom sitt "hus" i stan (London), men bara Burghley House finns kvar 400 år senare.

Burghley House började byggas medan makthavaren ännu ändrade och utvidgade sitt stadshus på rikemansgatan The Strand i London. Han köpte loss mer och mer mark av grannen Lord Bedford och till sist fyllde egendomen Cecil House två hela omfångsrika kvarter i dagens London.

Se även om The Strand i "Shakespeare" offer för verkligt mörk dam (2016)

Cecil House som mest utbyggd. Lord Burghley ägde även de
återstående byggnaderna på vänster och höger sida.
Här fanns bostäderna för de 80 tjänarna, förmodas det.

Cecil House på The Strands norra sida och grannen
Lord Bedford snett mittöver på södra sidan.

Tennisbana ingick i byggritningen, men då William Cecil ska ha varit ointresserad av fysisk exercis den måste banan ha byggts för husets unga aristokrater grabbar - Kronans myndlingar - och kanske någon enstaka flicka om hon nu fick leka med grabbarna. 

Det är till denna formidabla anläggning Edward de Vere, den 17 greven av Oxford flyttar vid tolv sedan hans far dött. Det är denna byggnad som visas på kartan som hittades i Burghley House, hoprullad och nedfallen bakom en stor kista i något av alla herresätets rum.

Kartan har noteringar i Lord Burghleys egen handstil på och kan dateras väldigt exakt eftersom den saknar vissa ytterligare tillbyggnader som man vet från andra källor när de gjordes. Nyhetsbrevet säger att alla denna nya kunskap som överklassens boningar i London ger helt nytt material för funderingarna om hur den unge "Shakespeare" formades under sina 9 år i detta viktiga hus. 

Det här fascinerade mig högeligen då jag hade en ungdomsdröm runt tjugo i vilken jag var en page som kom med bordtennisracketar på en sidenkudde att leverera till en kung och drottning som sov i ett kunglig gemak i källarvåningen i ett slott. Sängen med sänghimmel var så udda att jag under år av Oxford-spaningar letat upp bilder på nätet. Så vitt jag minns drömmen var sängen av typiskt europeiskt slag för den här tiden, och kan väl inte strikt kallas "Tudorsäng". Här är i vilket fall en illustrativ bild på Anne Boleyns säng, mor till drottning Elisabet. 

Dröm-pagens uppdrag var att "väcka det sovande kungaparet så att de åter spelade bollen mellan sig". Den här drömmen skrev jag ner och tänkte aldrig mer på. Men den blev hyperaktuell efter min Oxforddröm 2005 och de efterforskningar som följde på den. Det visade sig att greven skrivit en ungdomsdikt som liknade kärleken vid ett parti tennis. Den upptäckta kartan visade alltså att tonåringen haft tillgång till en privat tennisbana hela tonåren igenom och det visar i sin tur att det är en rätt omogen Oxford som just börjat träna sig i att dikta allegoriskt och metaforiskt. Dikten är inte så märkvärdig.

Det enda som skilde Oxfords metafor för kärlek/kommunikation (bollen fram och tillbaka) från min dröm var typen av racket. Som tidigare beskrivet ligger förklaringen i min entusiasm för bordtennis runt 9-12. Far jobbade på Stiga i Tranås på 60-talet och tog hem bordtennisracketar som fått någon mindre skada i tillverkningen och inte gick att sälja. Jag hade en hel uppsjö racketar med kända svenska bordtennisspelares logotyper på, till och med ett "antikt" Bengt Grive-racket från Stigas tidiga år som tillverkare av sportutrustning. 

Grive blev senare sportkommentator och det var en trolsk upplevelse att vid 7-8 se en ung upplaga på rackethandtagets "bildbyline". Men allt hänger samman - se bara ordleken som livet självt bjuder på: Grive - Greve! (Jag kom senare, i tonåren, att i första egna lägenheten hamna bara några meter från en  livsmedelsbutik som hette Grevens livs! Allt detta ser man inte i NUETS HETTA, det är först senare mönster börjar visa sig.) 

Det här livets första kärlek var i mitt fall bordtennis och inte tennis, och det tycks ha avgjort drömmens val av racket. Att jag hade extra sällsamma känslor för Grive-racketen trots att det var simpelt med knottrig gummiyta och utan extra skumlager visar min första koll någonsin av den en gång så folkliga tv-kommentatorns horoskop. Jupiter, symbolen för celebritet och aristokrati ockuperar Lejonets 20 grad, bara en grad från min adaptions- och kärleksplanet Venus (tillika disponenten till bloggarens identitetsmarkör Solen i Vågen):

 
Jo, jag älskade den racketen men vad var det som egentligen kanaliserades genom det lilla fotot av Griven på det raka och enkla handtaget? Välbefinnande från ett tidigare liv av att hålla i en racket och utöva en bollsport? Varför introduceras ämnen i en människas liv med STORA BOKSTÄVER? Är det, som jag läste hos neojungianska psykologen James Hillman, så att själen är nostalgisk och inte bara reser till gamla jaktmarker utan t.o.m. i förväg arrangerar sitt nästa liv så att det ska innehålla en liten arsenal av mementon, ledtrådar till dess historia? För många bara en känsla till välbefinnande men för några så starka signaler att själen anknyter till vakenjaget.

Den sovande kung och drottning drömmaren som kommunikatör skulle "väcka" tycks peka direkt tillbaka mot Oxfordianernas fråga: var drottning Elisabet och den unge Oxford älskare under en tid, vilket sedan gjorde Oxford fixerad vid frågan om kungavärdighet? I Shakespeares första 17 sonetter försöker författaren få sin oäkta son med drottningen, sonetternas "Fair Youth", att gifta sig med dottern från sitt eget äktenskap med William Cecils dotter. Inom aristokratin är inaveln hejdlös! Den "sköne ynglingen" Lord Southampton tvärvägrade gå mot sitt eget hjärta (mer än vad fadern mäktat) och så rök alla möjligheter på Tudorättens fortsättning. Det blev att importera en kung från Skottland efter Elisabets död.

Apropå rollen som page i drömmen från tidiga 20 så inträffade drömmen många, många år innan bloggaren varslades från högre höjd om den sideriska zodiaken och då inser att han föddes med nattens, sömnens och själsdrömmaren Månen stigande i öster som tidigare, men nu i den luftburna budbärarens eller det älskande parets tecken, Tvillingarna! Merkurius, budbäraren, var alltså symbolen för detta liv som svensk, och det är exakt pagen i drömmen med budskapet till de sovande kungligheterna. 

Att sovrummet ligger i slottets källare är enkel symbolik: det är en undermedveten nivå och kung och drottning skulle kunna brytas ned till yang och yin eller manligt/kvinnligt. Jag var, som jag efter 11 års granskning av ödet Oxford lärt mig, lika misstänksam som greven om "kvinnors värde". Man kan undra varifrån sådant kommer, om ATTITYDER ibland är rester från tidigare liv. Den förklaringen tycks gälla i vissa fall av homosexualitet då kroppen byter kön mellan två liv men "anden" fortfarande inte fattat eller kan bejaka den ändrade spelplanen. Men alla djupa karaktärsdrag fortplantas genom liven, vissa oförändrade, andra bearbetas och tonar med tiden bort...

Från de Vere-sällskapets nyhetsbrev översätter jag slutklämmen från den detaljerade skriftliga beskrivningen av tomt- och huskartan: 

Cecil House var ett högstatushushåll och drevs av Englands mest betydelsefulla statsman och hans hustru, Mildred. Hon har blivit beskriven som "formidabelt lärd och kapabel" och anses idag ha varit fullt sysselsatt med skolningen av hovets myndlingar jämte hennes egna barn.

Faktum är att domus Cecilliae liknades vid ett universitet av läkaren och prästen Timothy Bright, stenografins uppfinnare.

Sådant är det materiella hushåll som speglas om och om igen i Shakespeares komedier, historiespel och tragedier. Det är helt visst inte ett hushåll som William Shaxspere i Stratford-upon-Avon någonsin upplevde som pojke eller ens i vuxen ålder.

Jag minns hur förundrad jag var vid fem-sex, då farsgubben, nyanställd på Stiga och med luft under vingarna både lät rita och uppföra familjens första egna villa och den märkliga förtrollning jag kände inför den skylt med urskurna bokstäver i skrivstil och av koppar han vräkigt låt spika upp ovanför husdörren, Villa Bianca, det vita huset. Ingen märkvärdig eller speciellt stor villa med svenska mått men för en streber som kom från landsbygd och underklass säkerligen ett av det livets stora milstolpar! 

Som barn smittades jag av tiden då allt verkade möjligt, men sen kom det egna ödet emellan. Det finns också dåliga tidigare liv som ligger i "pipeline" som man först måste sona för...

Lade man bloggarens första boende i fristående hus på Cecil-huset var förmodligen hela Villa Bianca mindre än bara bankettsalen Cecil lät bygga ut! Men här ser man vad demokratin kunde ha blivit: lite, men åt alla. Istället visar det sig nu i kapitalismens slutskede att rövandet sätter in i samma ögonblick strebrarna fått lite medvind och alla trampar ner varandra i panik för att hasa ner alltmedan rovkapitalismen tar död på sig själv....

(Anm. jag hittade dessa foton i ett album farsan lämnade efter sig, framkallade september 1966. Fast familjen flyttade in vid årets början är skylten "Villa Bianca" ännu inte på plats. Det tyder på att farsan blev helt tagen av familjens Italienresa samma sommar och likt Oxford ville italienifiera sin miljö en smula! 

Sedan läser jag i nyhetsbrevet läser att Cecil House hade glasrutor delade i två eller tre fönster och att glaset var grönfärgat. Även "Villa Bianca" designade min far med en serie gröna glasinlägg under köksfönstret. Toalettfönstren var - inte särskilt stilrent - utformade med blyinfattat färgat glas, som om han, likt sin avkomma, också hade en själ som längtade tillbaka till ett tidigare liv i ståndsmässig miljö och som vållade den klart omaka designdetaljen med medeltida toalettfönster!

Farsans Italienvurm kan förklara varför han nästa år lyckas värva landets kanske hetaste svensktoppssångerska till en kampanj för ett italienskt varumärke. Det kanske blir nästa kufiska mix av bloggarminnen och Oxford-fakta.

*****

Den här underliga utgjutelsen kring Hus och Hem har sin förklaring. När jag efter timmar av skrivande (!) tittar på dagens stjärnhimmel har jag förstått hittat nyhetsbrevet om Cecil House under en Måne i passage genom sitt eget tecken, Kräftan för Hem och Trygghet ("min hem är min borg"). Det är dessutom sista dygnet i år för Solen i kunglighetens eller överdådets tecken Lejonet (i år förvisso rejält hämmad av den långa aspekten från Saturnus - tiden och det långa minnets - karmans - planet. Söndag den 17 september ser Solen påbörja 30 dagars färd genom betjänternas tecken Jungfrun, sideriskt. Då kommer både ämnet "arbetaren är värd sin lön" att illustreras med kraft i medierna samtidigt som en och annan profitlysten materialist skämmer ut sig. Båda typerna ryms inom samma symbol.