Akademiledamot Jayne från Andromedagalaxen?

När en metafysiker, dvs. teolog i kristet språkbruk, får en ledig stol i Svenska Akademin (DN), är det ett sällsynt tillfälle då ämnet får ett omnämnande. Svenskarna är annars fulla med att peppa sig själva i fruktan och hat mot islam och tycks i gemen inte längre ha någon förmåga att sätta sig in i det hinduisk astrologi kallar det mest vördnadsbjudande och bästa astrologiska huset och ämnet, det 9e för samvete, filosofi och religion! 

Svenskarnas urartning har att göra med att de levt så länge i en platt socialrealistisk kultur att de tappat bort exakt det som gör en människa mänsklig. Gå en tur i Stockholm och se dem, de stajlade plastmänniskorna. Bara yta och de rätta konsumtionsvalen.

Solascendenten (för hela dygnet) påminner i sitt mörker om att kristendomen är en betydligt dystrare tillställning än den antika filosofi den besegrade och portförbjöd (för en tid). Här luktar det Luther lång väg med t.ex. den sataniska axeln som indikerar världens frestelser och handfallen eftergift åt materialismen. 

Varför jag väljer Solen snarare än Månen och en sinnelagsascendent ligger i själva teologiämnets natur: hinduisk astrologi har inte valt Månen utan Solen som emblem för vår eviga själ som en ljusstrimma som utgår ur det gudomliga. Månen för nöja sig med andraplatsen, symbolen för det sinnesorienterade psyket som är en slit & släng-produkt varje ny jordisk kropp vi återvänder till är utrustad med. Månen är ett begränsande filter, utan vilket vi vore närmast gudar i människokropp, men troligen också mindre mänskliga... 

Mot invändningen att soltecknet är sig likt under 30 dagar kan man dels påminna om den franske statistikern Gauquelin som fann att prominens gav tydligare kopplingar till astrologiska teser. Man kan räkna med att en professor tydligare bör uttrycka tidens egenart än någon i folkvimlet. Dessutom finns förstås ett otal system (som bloggen hoppat över) för att differentiera olika dagar under samma månad. Bäst vore förstås ett exakt klockslag.

Det intressanta är nu att det judarna kallade Satans huvud - den onda planeten Algol - mycket väl skulle kunna verka som Åklagaren i det här horoskopet (vi vet ju redan att horoskopet gäller en förmodat andlig människa). Åklagaren blir då en som belackar sin egen fadda materialistiska axeln och kopplingen till Svenungssons intellekt och kommunikation antyder att hon "gör sak" med sin omvärld. 

Två sekunders googlande räckte för att bekräfta detta: 2009 är hon "den bråkiga" som ifrågasätter Högskoleverkets intelligensbefriade och inkoherenta inventering av landets utbildningar i religionsämnet (källa). Detta påminner starkt om Rosh ha-Satan som den bibliska Åklagaren (på Guds uppdrag).

Solkartan är knappast någon slutgiltig indikation men i det här fallet stämmer det bra att kontexten är den dystra lutherska kontexten med sexualitet, synd och död i 1a huset och sedan den protesterande Mars i sitt positiva härskarläge i Väduren: det nya livet som utmanar döden i dess andra, negativa härskarläge Skorpionen. "Se jag gör allt nytt!" Tyvärr representerar också den korrupta naturen i 1a huset kristendomens allra mest självhatiska tendens, Naturen som något ont, och det skapar en svår spänning mellan Skorpionen och Väduren som här ses förpassad in i Olyckans och fiendskapens 6e hus. Mars-i-Väduren är krigisk och begiven på Det Nya och dess vitalitet drabbar därför Skorpionen i 1a med full kraft.

I andra horoskop med samma arrangemang har jag kallat invididen för sin egen värsta fiende, men här måste man förstå planeternas symbolik ur det teologiska perspektivet med syndafall och den utlovade Nya Människan. Solen är upphöjd i den Nya Människans tecken Väduren, men hos teologen ligger identitetsmarkören ännu och krälar i hatets och nesans tecken, Dödens Skorpion. Men det viktiga är att minnas att Solens disponent Mars här radikalt omdefinierar soltecknet eller åtminstone ger den en potential till Förnyelse. Låter detta som kristendom eller filosofisk Platonism har du helt rätt. Solen och dess disponent illustrerar just det eviga dilemmat mellan "bara natur" och Övernatur eller den här bloggens "sublunära" och "supralunära" sfärer.

Jag skrattar lite på hennes professur i "systematisk teologi" eftersom det, oavsett hur det närmare förklaras, ser ut som en obegåvad tautologi. Vilken "-logi" eller logik skulle vara utan systematik?

Man t.o.m. tycker sig se detta oskickliga namnval i professorns illa placerade Saturnus i 8e huset, men ämnet fanns under samma namn före hennes tid... Mer intressant är att solascendenten (för den intelligenta kognitiva varelse vi är dagtid som handlingsmänniska) flyttar in teologins och metafysikens emblem Jupiter i det 3e huset för studier och skriftlig förmedling på nivåer under den höga 9e-husnivån. Kvinnan är påfallande intresserad av "världslig prosa" eller hur "Ordet" blir kött. Jupiter i Stenbocken understryker återigen "systematik" givet att Jupiter (Gud!) här ägs av systematikern och organisatören Saturnus (för övrigt ett säkert sätt att få Guds shekina att lämna byggnaden).

Eftersom Saturnus står i 8e för överspill från tidigare liv och är en ond planet för den tygellösa sexualdriftens Skorpion i 1a uppstår nu en intressant motsättning: varje försök att "systematisera" och aktivt presentera gudsföreställningarna kommer att skörda negativa resultat. Logiken blir perfekt om man tänker sig att horoskopet hör hemma i Sverige, landet som valde Djävulen. Varje ord från en teolog, särskilt en med Mars-Vädurens stridbarhet (och kamp ur det 6e huset där man är stämplad som det sekulära samhällets fiende och en olycka), kommer att värderas utifrån Djävulens avund och hat gentemot den makt som är högre. 

Med detta vill jag korrigera vad jag nyss sade om Algol som teologens egen inre Åklagare. Strikt talat är detta 7e husets röst - partnerns röst - som talar och denna Satan angriper hennes Merkurius. Ur det andliga perspektivet där man väljer sin eviga själ (Solen) hellre än det tillfälliga sinnet / återskenet (Månen) blir Satansstjärnan och Månen en tvivelaktig anklagare, dvs den jordbundna materialismens (sekularismens) attack mot andesjälen (Solen) som här plumsat ner i Naturen (Skorpionens Vatten) men är förmäten nog att likväl berätta historier om Den Nya Människan! 

Vad det här innebär för en teologs möjligheter att finna en livspartner som INTE är Djävulens verktyg vågar jag inte spekulera i. Kan notera att en lesbisk bekant med liknande karta (Skorpionen i öster och Algol med planeter i väster) givit upp hoppet om en fungerande relation. Det här måste vara karma från tidigare liv av ett så besynnerligt slag att jag helt saknar gissningar om roten. Men också Bob Dylan (apropå Akademin) hade en Skorpion i öster och Algol (med planeter) i väster, och där fanns en häcklare av Guds nåde och som hade sin Sara under många år, så Algols inflytande över partnerhuset är långt ifrån klarlagt.

Men vad om rubrikens koppling av teologen till Andromedagalaxen? Visserligen skulle man kunna kalla alla metafysiker för Ufo:s jämfört med vanliga arbets- och konsumtionsrobotar i det sekulära samhället, men här unnade sig bloggaren en liten referens till av avliden brittisk singer-songwriter som i mångas öron var olidligt romantisk och sentimental. Undertecknad, också romantiker innerst inne, uppskattade då och alltjämt Clifford T. Ward för dennes fantastiska melodikänsla (bättre än Paul McCartney) och brittiska förfining. En litterärt lagd britt anas i en del av texterna.

Mitt mellan två album dök 1974 så en vinylsingel upp där etiketten förklarade sången vara en försmak från kommande albumet. Men det stämde inte och när låten tittar fram nästa gång är det i en (sämre) nyinspelning efter att artisten flyttat till nytt skivbolag. Insvept i Stora Stråkar drömmer Clifford om en ny platonisk kärlek som han uppfattar som Jayne som kommit till honom ända från Andromedagalaxen!