När vankelmodet gör anspråk på hela ditt väsen...

Nu är kälkborgaren Björn Wiman i DN ängslig igen, men hör hur föråldrat han uttrycker sig. Pilsnerfilmsliknande och trötta putslustigheter - "det nya normala" -  som spelat ut sin roll i dagens skarpladdade Sverige. 

Tidigare våndades Wiman terrorn i Europa, nu kallsvettas han över att hans mytiska världsbild, där USA är centrum för en gudomlig strålglans som välsignar världen, inte längre stämmer med verkligheten. Trump verkar ju vara en certifierad galning:

"Varför är detta så oerhört? Därför att en av världens ledande demokratier plötsligt skamlöst börjar tillämpar ett beteende mot medierna som ligger i nivå med de mörkaste diktaturer."

http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-om-detta-ar-det-nya-normala-for-medierna-i-usa-vad-hander-i-morgon/
 
Men visst stämmer allt! Det är precis det här Wiman alltid tillbett och beundrat - här är hens kombination av kapitalism och demokrati i ett nötskal: den var förutbestämd att avskaffa sig själv så fort dekokten nådde en viss koncentration!

Mainstreammediernas fisförnäma sätt att förtiga eller förklena trovärdigheten hos alternativa informationskällor än deras egna gör att DN aldrig ens på sitt yttersta skulle medge att t.ex. den här bloggen redan från början förutsett att Trump är den sista akten i den amerikanska rovkapitalismens skamfulla historia. Trump signifierar den akt vari nationens burdusa väsen demaskeras så att t.o.m. fåkunniga borgare i det ingentingland som stavas Sverige till sist ser vad den "amerikanska drömmen" är värd. 

Sent ska syndaren vakna. Men Stefan Löfven och hans stab av näringslivsfolk lär aldrig göra det.

*****

En liten påminnelse om astrologins sätt att beskriva ängslan och fruktan. Det är vår låga Irrationella Själ - Vattenelementet - som gör att vi så lätt kompromissar högre ideal för att hålla kroppen vid liv en dag ytterligare. Ärelösa och ringa men dock vid liv. Bland planeterna är det Saturnus som sägs representera fruktan. Den är dock inte essensen av fruktan utan snarare en reaktionär planet: pupiller dras samman när vi skyggar inför det obehagliga och Saturnus är kontraktionens och begränsningens princip. Saturnus i rollen som Liemannen (Döden) är dock för de insiktslösa (de som inte känner till att de är odödliga själar) en trigger för fruktan.

Wimans horoskop är ett perfekt exempel på svårigheten att hitta rätt balans mellan ideal och självisk överlevnad. Soltecknet i Vågen lovar stort, tänker i termer om jämlikhet och balans mellan alla inblandade - "fair trade".

LIBRA TRADE OLUMPUS
Hanterar vikter upp till 300 kilo och en
modern representation av Vågens koppling
till rättvisa utbyten mellan människor

 
Men Vågens härskare Venus ligger i en omloppsbana nära Solen vilket ger bara fem möjliga undertyper av detta tecken. Först den där Venus saggar långt efter Solen och rotar balansen i Lejonkungen (bloggaren tillhör denna lågfrekventa underart), därefter den där Venus saggar lite mindre efter och befinner sig i den undfallna Jungfrun, ett nästan antisocialt tecken som söker behålla sin oskuld och undvika den "erotiska" allians som Vågen, partnerskapstecknet, representerar. Detta är Wimans typ, ständigt bedyrande sin oskuld!

Sen har vi den rena Vågen där Venus samkör med Solen i samma tecken - en perfekt position för artister av alla de slag - se operasångerskan Malena Ernman för en såväl artistiskt begåvad Våg som en socialt aktivistisk sådan. Vågen, när den når sitt optimala uttryck, ligger sannerligen en bra bit till vänster om den politiska mitten alltsedan vår värld styrs av en högervriden klick extremister, Trumpfolket som Wiman så yrvaket börjar få syn på.

(Ernman är avsiktligt vald eftersom hon så tydligt representerar skillnaden mot Wiman, med allt som släpar efter i Wimans självcentrerade karta framflyttat till Vågen i hennes - se och begrunda!)

Slutligen finns den typ för vilken den champagneskålande festen i jämviktsläge definitivt är över, där Venus gått före Solen in i Skorpionen (dödsskuggans dal). Bortom denna en liten minoritet Vågar som står rotade i den ännu avlägsna framtiden via Venus i visionära och andliga tecknet Skytten.

Som kulturchef för Sveriges största dagstidning kan det passa att för första gången rita upp Wimans karta med en solascendent. Det skulle bloggaren ha gjort redan 2010 då han tillträdde som kulturchef och ett inlägg frågade sig: "Har DN skaffat sig en korkad kulturchef?"

Korkad är kanske fel ord, men med Solen i 1a huset tecknas här en medelmåttig karta, typisk för den diskreta borgerlighet som söker hålla sig ur skottlinjen och njuta ett rofyllt avsides liv. I bästa fall tecknar Solen med disponenten Venus i 12e "offerhuset" någon som arbetar på att eliminera sin själviska och antisociala grundinställning, men sanningen är nog att det här är ett komplicerat födelseomen. 

Sådana som Wiman kan ha väldigt svårt att förstå världen där utanför och det förklarar hur han till att börja med kunde svälja den borgerliga mytologin med hull och hår...  Turligt finns en motkraft i horoskopet och det är den energiska Mars i 3e mediehuset och denna placering - ISOLERAD - talar för energi och vilja att tillägna sig en bredare utblick. Men lovvärd som dessa fläckvisa utbrott av den instabila Mars är, dominerar alltjämt Solens bindning till det 12e huset som definitivt tecknar blindfläckar hos individen själv och därför i indisk astrologi tecknar karmiska knutar som är mogna att skära av i detta liv - att offra och göra sig kvitt med. Hur svårt måste inte detta vara för en Våg som lever inom det privategoistiska Jungfruparadigmet! (Svårt men inte omöjligt, som Platon sade om sitt halvt kommunistiska idealsamhälle som är mänsklighetens enda räddning.)

Om man hypotetiskt antar en födelse klockan 14.00 eller senare råder dessutom otakt med det egna psyket eftersom Månen då går in i olyckans och fientlighetens 6e hus. Månen i offerkoftans Fiskarna skulle heller inte främja skapandet av tänkvärda texter. Han tycks dömd att förbli på slaskkulturens nivå och häva ur sig floskler av typen i blänkaren här ovan.

Även om man vidhåller en Måne i Vattumannen är också detta en problematisk placering eftersom makthungriga sinnelagsdisponenten Saturnus detta år "faller" till ett egocentriskt och subjektivistiskt perspektiv i Väduren och dessvärre söker kontrollera en likaledes "fallen" Sol i Vågen. Blinda som leder blinda, men som med all Luft och Eld så produktiva som nu slöa Saturnusmedger... (För ett extremfall av Saturnus långsamhet, se inlägget om Alice Bah Kunkhe.)

Ur solascendentens perspektiv blir detta en extremt labil och obalanserad axel som söker hitta jämvikten mellan egenintresset (det som måste offras i detta liv!) och det allmännas bästa. Båda placeringarna är "fel" men står "världsligt" i hyperstarka lägen i öst resp. väst (minns att vi nu använder väderstrecken figurativt eftersom solascendenten bara i undantagsfall är densamma som den som gällde vid den faktiska födelsen).

Den ömsesidiga receptionen mellan Mars i mediehuset och makthavaren i 7e huset för den man allierar sig med är generande tydlig. Ja, Wiman är kulturchef i Bonnierstidningen men till vilket pris? Hur mycket av sin själ har han sålt för att nå den positionen?

Varför jag tror på en Måne i Vattumannen i det här faller snarare än den förvirrade offerkoftan inträngd i fiendehuset (men valet är inte lätt!), beror på Wimans extrema subjektivism och klyschiga texter. Saturnus är en formalist av guds nåde så att Wimans intelligens (Solen) här begränsas till traditionalistiska former som han snitsigt söker använda för egen del. Då  får man beige text som "Om detta är det nya normala...". 

Wiman i uppsatt position är en av dem som är skyldiga till att svenskarna (och främst kanske stockholmarna) låter mer fördummade varje gång jag går en promenad genom stan och tjuvlyssnande hör hur de formulerar sig. Yngre mäns (säg under 40) tonfall och ordval på gatorna i dag är märkligt. Överallt hörs könsneutralt intonerade floskelfraser av just den typ Wiman hela tiden spottar ur sig. Lever stockholmarna ens eller är de bara mobila hologram, produkter programmerade en trappa upp, av den rike onde mannens pr-kontor? Hjälp! Har jag fastnat i en ond midsommarnattsdröm?