Dumheter av Aftonbladet (Om arbetsplågan)

Vad är det för trams att direkt smyga in Göran Greiders viktiga (och kritiska) kommentar till frågan om frihet från förnedrande arbete på kultursidan utan att ens ge den en chans att blänka några timmar längst ner på förstasidan (den kommersiellt minst intressanta platsen)?

Kapitalismen i Schibsteds Norge och Sverige fruktar tydligen och söker sinka den ofrånkomliga kritiska vändpunkt då folket kommer att kräva sin frihet från överhetens förnedrande jobbtvång som t.ex. Stefan Löfven gjort sig till en så generande förespråkare för, och Reinfeldt dessförinnan. 

"Arbetslinjen" i vårt övereffektiviserade samhälle borde vara en kriminell tanke alltsedan den numera går stick i stäv med det allmänna rättsmedvetandet - folkviljan. Så våra folkvalda politikerna är uppenbarligen bara en chimär, en skendemokrati. Politikerna tar sina order någon annanstans ifrån...

Möjligen kan man förstå AB:s beslut att inte slå på stora trumman för den här artikeln. Greider kritiserar sociologen Roland Paulsen men är själv inte helt språklig exakt:

"Problemet med Paulsens analys är flera." -Märklig satskonstruktion för att undvika vad som annars varit en banal tautologi.

"Ett annat elände med hans bok ..." Redan i nästa stycke har Greider stegrat sin negativa inställning så att det några ord tidigare var ett "problem" nu blivit rena "eländet". 

Inte den bästa text jag läst från den gode Greider, som bäst kan man läsa den som att han spelar djävulens advokat för att få tänkande människor (inte borgarna) att vässa sina tankeredskap. Men det är tyvärr lika klart att hans näringsträngtande och därmed arbetsberoende horoskop i Vatten inte gör sig väl mot Paulsens visionära karta i Eld och Luft. 

De attacker den låga och nedriga materialismens Jord skickar mot Paulsens noblare sida är inte en existentiell nivå Greider kan ta till sig där han stövlar runt i sin historiskt fixerade och tankehämmande lervälling. Att eliminera den ägande klassen och ge folken full frihet åter skulle genast lösa alla problem och Greider skulle sluta behöva sura över det ringaktande av barnpassning som mer ligger i hans öga än troligen i Paulsens framställning. 

Men Greider tillhör inte den ljusnande framtidens människotyp. I nästa jordekropp kanske han får tillgång till sådana gener som öppnar för mer genomlysta tankemönster... Efter kapitalismen kommer själva ordet "arbete" att ha förlorat sin onda klang och realitet, men Greider framstår här mest som en femtekolonnare, en reaktionär försvarare av det döende västsamhället, från tiden före den radikala teknologin bröt in och revolutionerade den mänskliga existensens villkor.

Se även: Arbeit macht frei - sosseismens mörka skuggor (2013)