Såpoperan och den traditionella västkvinnans habitat

Nittonhundratalets såpoperor riktade sig ursprungligen till hemmafruar och utspelade sig därför på platser där hemmafruar kände igen sig – inuti hem, inuti varuhus, inuti småstäder – och kretsade kring relationer. DN 

 

Träklabbekvinnan i Twin Peaks är skäl nog att anse DN:s
analys av kultserien Twin Peaks så ensidig som den blir
blir när en sekulär människa tar till orda. Se den här
korta men träffsäkra analysen av Twin Peaks hjärta.

Den kvinnliga DN-skribenten menar att de två första säsongerna av kultserien Twin Peaks från 90-talet bars av intressanta och komplexa kvinnokaraktärer. Den svärmiska flickan som hänger efter agent Cooper, den lömska och intrigerande figuren spelad av Mädchen Amick och den lustiga kvinnan som pratar med en träklabbe hon bär i sin famn som en bebis. (AB har också en artikel om relanseringen av gamla Twin Peaks.)

Är då den lägre naturens egen elementkombination Jord och Vatten dominant hos dessa tre? (De var de första jag kom att tänka på, innan jag läst mer än några stycken i Greta Thurfjells text.) Låt oss se efter! 

Några preliminära tankar. Jord står för resurser och välfyllda skafferier (tänk Oxen, barnets orala fas då allt ska stoppas i mun) och i det tecknet är Månen "upphöjd". Jag tänker alltid på denna upphöjelse inte som något extra nobelt utan mer som att Månens normala oro stillas. På senare tid har jag sett formuleringen "äta sina känslor" (en förklaring till västbefolkningens massiva övervikt i skräpmatens och de osäkra anställningarnas tid) - uttrycket påminner starkt om känsloplaneten Månens "upphöjelse" i orala Oxen. Upphöjelsen är således knappast särskilt nobel eller bra i sig utan ska ses i relation till planeten i dess härskarläge i Vattentecknet Kräftan, där oron kan nå oanade höjder - tsunamihöga svallvågor!  

Månen-i-Kräftan är symbolen för den lägre naturens inherenta patologi och jag läste nyss följande om 300-talsfilosofen Proclus nyplatoniska världsbild, med dess rot i Den Ene (Eld) som i sin perfektion "flödar över" (emanationism) och blir till det gudomliga Intellektet (Nous, motsvarande Luftelementet) som stabiliseras när det blickar tillbaka på sitt ursprung i singulariteten och därmed bildar en egen inre perfektion som också överflödar av godhet och ger upphov till nästa hypostas, Själen (Vatten). Här upprepas mönstret innan den fjärde och sista hypostasen, materien (Jord) kollapsar den utgående rörelsen från Den Ene (Gud). 

Död materia kan inte självreflektera, inte bilda en sluten krets och alstra något ytterligare och lägre verklighetsplan. Den som fallit till materialismen går mot en slutgiltig död, ja är redan i livet en död zombie med enbart medvetenhet som omfattar sinnesdata och det lägre förståndets prosaiska kommenterar kring vardagens tilldragelser. Den traditionella kvinnans domän - förutom den lustiga kvinnan med trästocken i famn. Liv spenderade på detta sätt sätter inga nämnvärda spår i själen, men lyckligtvis är materien så ofullkomlig att det är här smärta och lidande hugger och hackar mot själen för att väcka dess intresse av att vända sig inåt mot sitt ursprung i det gudomliga Intellektet.

Smärta plågar i ett liv men förblir en motiverande faktor vid nästa återfödsel. Troligen kommer detta nästa liv att vara lika primitivt som det föregående och all kraft sätts nu in på att slåss mot det förgångnas spöken. Vi får extremt parodiska materialister och trygghetsnarkomaner! Men själen har åtminstone gått till en mer energisk nivå och i den meningen verkar den nu primärt i det astrologin kallar Vattenelementet - på det psykiska planet. Den faller inte längre ner i passiv identifikation med det materiella, den har blivit bränd och lärt sig läxan.

Ett helt annat kapitel är hur själen därefter tar sig till nästa steg och slutar verka enbart för att bemästra eller tukta materien (närighetsminister Dambergs horoskop är ett bra exempel på denna evolutionsnivå, en människa som ännu inte lärt sig tänka höga och nobla tankar utan enbart är en räknenisse). Det lyftet upp till Intellektets nivå (Luft) ingår inte i David Lynchs kvinnoskildringar, det är männens domän - såväl analytiska som synske agent Cooper! (Den lustiga trästockskvinnan är närmast att betrakta som en variant på oraklet i Delfi som talar ut trans och därtill drömlikt och beslöjat - naturens förmåga att grumla och försvaga det som på hög kognitiv nivå - Solen/Apollon - är just "solklart".)

Ondskan i naturen tecknas perfekt av Proclus på 300-talet, och det är samma ondska bloggen många gånger pekat på då Fredrik Reinfeldt, Sol-Kräfta, predikade ständigt arbete som enda vägen till överlevnad i Sverige genom att med politiska styrmedel trakasserade svaga och utslagna i samhället. Jag hämtar följande från Radek Chlups fina redogörelse för nyplatonismen i allmänhet och Proclus extrema preciseringar i synnerhet:

Enligt Proclus måste även en sten sträva efter att bevara sin form - vid alla tidpunkter måste den aktivt imitera den högre princip som den kommit från. När det gäller sten är dess "strävan" förstås rätt enkel och omärklig. Med växter är bemödandet mycket mer uppenbart. Dessa måste kämpa för sin existens inte bara på VARATs nivå (dvs. deras kemiska struktur och yttre skepnad), men även på LIVETs nivå och använda rörelse för att agera ut sitt rätta beteendemönster. Varje trädgårdsmästare vet hur mycket ansträngning vissa sorters ogräs uppvisar i det här avseendet, hur outtröttligt de kämpar mot de hinder människan sätter upp mot dem.

(Chlup: Proclus - An Introduction, s. 68)

Jag kommer återigen att tänka på Reinfeldts sista ord före valnederlaget: "Jag kommer att kämpa in i döden för att bevara den pennalistiska Arbetslinjen som straffar de sjuka och svaga och belönar den egocentriska och 'duktiga' medelklassen." Vad vi hörde här var ett ogräs syn på livet!

Jag har i dagarna anmält min arbetsgivare till mitt fackförbund för ogenomtänkt oprofessionalitet och försök att skohorna in mig, en webbmaster med SACO-förbundet DIK som fack, under Handelsanställda. Allt i syfte att söka slå i mig att jag har arbetsplikt även lördagar. Mannens avund inför en som jobbar halvtid är påtaglig och han söker göra en Reinfeldt, söker öka sin makt över mig eftersom han själv är handlare och bunden till butiksgolvet vare sig det är röda eller svarta dagar. När jag påpekat att priset jag betalar för halvtidsjobb är en lön under existensminimum och noll konsumtionskraft, då förringar borgaren (och uttryckliga arbetarhataren) detta genom att dra en egen snyfthistoria om att man minsann inte tar ut någon lön. Nej, självklart inte (tänker jag), hans firma är ju konstituerat som aktiebolag - han tar istället ut pengar genom aktieutdelning! Lögnens ande är inte ovanlig bland krämare.

Astrologiskt uppvisar denna chef från helvetet en Kräftascendent (Vatten) och härskaren Månen "upphöjd" i Oxen (pengar och oralitet som "ideal" i 11e huset). Men psyket/Månen undermineras av mängder av korruption i avundsjuka Skorpionen (Mars + Venus), del av ett storkors i Mörkrets kvalitet. Ja, faktiskt en födelse samma år som Reinfeldt med samma problematik. 

I allmänhet döljer mörkermännen sina attityder och åsikter väl men som anställd har jag kunnat se verkligheten glimta fram då och då, i förlupna ord om att "kunder är idioter" och nu senast, det som triggade arbetstvisten, hatiska ord från arbetsgivaren om "arbetare" som bara skulle ha, ha, ha. Han hade försökt lura mig på min ledighet 1 maj genom att hänvisa till arbetsplikt röda dagar för handelsanställda, men har uppenbarligen inte ens tagit reda på var hans halvtidsanställda webadminstratör hör hemma bland facken och avtalen. 

Faktum är att han inte ens brydde sig om att producera ett giltigt anställningskontrakt - han avskyr stat och kontorsjobbare och formaliteter -  så nu kom hans dumhet och bet honom i svansen när han försökte hämnas på min kritik över det arbetarfientliga 1 maj-agerandet. Jag utgår från att jag snart är arbetslös igen, med mindre han bottnar i det meningslösa vedergällningskrig han sökte starta...

Den lägre naturen med dess ständiga hunger och begär, oförlöst av någon som helst moral, är som ett ogräs som kämpar rent instinktivt för sin överlevnad och som jag skrivit många gånger: aldrig blir mätta och belåtna eftersom Naturen är en destruktiv domän, och inte som Intellektet på samma sätt rotad i evigheten. 

De andesjälar som faller ner i Naturen dör och återföds och det är bara Världssjälen själv (i gammal grekisk tanke) som åtnjuter evigt liv. T.o.m. gudarna verksamma inom Världssjälen och dess yttre värld (den vi ser med våra yttre sinnen) är dödliga även om deras liv är obegripligt mycket längre än människornas.

Det är därför ganska typiskt att finna Mädchen Amicks karaktär i Twin Peaks (servitris på ett matställe och ränksmidare utanför arbetstid) tydligt under Vattenelementet. 2010 ritade jag den indiska typen av horoskop för Amick så här kommer en för västerlandet mer överblickbar karta:

Utgår man från den sannolika månascendenten i Oxen (en fullmåne till Solen i Skorpionen som aktiverar den sataniska axeln - samma som hos arbetsgivaren och dennes sjuka materiella fixering) uppstår något kanske unikt under den här bloggens åttaåriga liv. Ett horoskop där allt kan färgas svart. Sagda axel därför att tecknen tillhör Mörkrets kvalitet och resten för att återstående planeter alla råkar hamna i hinduismens onda hus. Kvinnans karriär dalade snabbt efter Twin Peaks i långfilmer av "visa brösten"-typ och med allt lägre budget. 

Den som tog sig tid att läsa utvikningen i bildtexten här ovan och har sett Twin Peaks kan inte betvivla att Amicks karaktär tillhörde de veka naturer som den Svarta logen lätt kunde ta kontroll över. Lynch geni i rollbesättningen visar sig att han prickade in Amick perfekt - Mars/Venus i Vågen i 6e är nästan svagheten personifierad! Missa inte att den här olyckligt placerade konjunktionen samtidigt är fullmånens disponenter! Jo, ibland ger Gud mer än en människa förmår bära, men bara under vissa förbannade ögonblick...
 
Aktrisen Peggy Lipton förestod matstället där Amicks karaktär jobbade. Även hennes horoskop figurerade tidigt på bloggen (det inlägget har jag reservationer för sju år senare, jag kunde och kan nästan ingenting om medicinsk astrologi, men parallellerna jag upptäckte mellan två cancerdrabbade horoskop var rätt tydliga - någonstans måste man börja nysta). Lipton hade bara en placering i Naturens element Vatten, men i gengäld den depressiva, sänkande och kroniskt fastlåsande Saturnus. I ohälsohuset (6e) och i angrepp mot olyckans Mars i 8e korruptions- och dödshuset ser man onekligen allvarliga omen om kroppslig ohälsa, en erinran om nyplatonismens negativa syn på den motspänstiga materien och vilken återvändsgränd för själen som Naturen är. 

Hos Proclus intar "Naturen" en egen mellannivå under Själen men över Materien, och astrologiskt kan vi likna den vid en punkt där fallande vatten möter jord och skapar den värld av grönska som naturister tror är den enda som existerar. De uppfattar bara med sina sinnen och missar att de lever i en lövtunn skiva verklighet, inbäddade i så mycket mer!

Träklabbekvinnan har jag aldrig ägnat en tanke sedan 1990 och det kanske berodde på att hon enbart var en kufisk figur. Men kopplingen till ugglorna ("the owls are not what they seem") fattar jag nu var en referens till omen och varsel... Aktrisen hette Catherine Coulson och avled 2015, 71 år gammal. (Kan "Coulson" vara en korruption av gamla svenska Carlsson? Kvinnan har med sitt hästansikte onekligen något svenskt över sig!)

Hon dog i cancer och man kan inte blunda för att horoskopet helt domineras av Kräftan (Cancer) med Månen, förstärkaren Jupiter och den demoniska överdriftens Rahu. Men när jag (för första gången någonsin) tittar på karten är det också rätt uppenbart att det är hennes SEENDE sida som Lynch använder som för hennes kufiska roll som en kvinna som på något sätt vet saker om den andra sidan (andevärlden). Exakt som den här bloggaren har hon den kuriösa och inte helt fördelaktiga ömsesidiga receptionen mellan Solen och Venus i den supralunära "högre" sfären (den osynliga världen där arkitekterna till landkrabborna vistas)

Återstår den svärmiska flicksnärtan som hängde med agent Cooper, spelad av Sherilyn Fenn. Hon är den enda jag direkt kan hålla med om att hon var en ren 50-talspastisch och inte mycket mer. Typiskt nog är hon ultratungt placerad under Stenbocken - ett Jordtecken som är känd för att verka genom klichéer och manér! Se bara modeexperten Susanne Ljung som kommer att gå i kraven kommenterande skodon och hur plaggen faller på kroppen. 

Stenbocken är det tecken där anden helt är avstängd och den materiella världen är som allra verkligast. (Naturligtvis kan horoskopet öppna andra kanaler, men om Stenbocken dominerar, som hos Jan Guillou, är det en ganska så sluten och ateistisk värld, det som blir kvar.)

Sherilyn Fenn är en sådan här "jordmoder" och med en identisk mån- och solascendent kan noteras att t.o.m. den Luftplacerade Saturnus binds och sänks ner genom att "bara" kanaliseras genom Oxens tektoniska hus där solida ting står på agendan: mat och pengar och vällust. Fenns karaktär kråmar sig som få i serien i försöken att få agent Cooper på fall och jag har tydliga tecken på att det skenbart karga Stenbockens tecken i själva verket är ett av zodiakens mest sexualiserade, det ingår trots allt i passionens kvalitet (Rajas guna) och är fadern som mittemot Kräftan (modern) för Jord och Vatten samman i en härlig kroppslig lersörja. En gammal Stenbocks-ex var aldrig så lycklig som över sex i det fria, i direkt kontakt med marken och myllan!

Så vad har den här minispaningen egentligen frambringat? Utgångspunkten var DN-artikelns tanke om Twin Peaks närmast arkaiska kvinnor med deras koppling till det vardagliga livet, rummet, matställena, dvs rumsprincipen Kräftan och matprincipen Oxen (eller allmänt Jordelementet för resurser). I de tre kvinnofigurer som poppade upp i mitt huvud direkt, kan vi genom att gå på deras månsida konstatera det verkligen handlar om det Proclus kallade Naturens hypostas, den låga verklighetsnivå just ovanför den döda materien (den Svarta logen i Twin Peaks varifrån ondska och demoni utgår). Astrologiskt ser jag primärt Vatten och Jord i denna Natur som omväxlande kan kallas för den "sublunära sfären" - Månen och det därunder, dvs Kräftan och ner till Oxen.

Det vill alltså synas som om bloggarens ingivelse perfekt anknyter till både DN-tesen och Lynch känsla för rollbesättning. Lite som den klärvoajanta och genomlysta Sol som han delar med träklabbekvinnan. "The owls are not what they seem" visar hon som på något sätt kommit i kontakt med högre verkligheter och förnimmer det de flesta inte ser.


Tillägg. Ett dygn senare upptäcker jag vid rättning av några stavfel publiceringstiden här under: 14.41. Något för i synnerhet judiska numerologer att beskåda. Det är inte så mycket en fråga om att 1 är talvärdet (inläggets referenser till Den Ene), utan mer om det sätt på vilket delvärdena och deras formation pekar mot den enda sanna ledaren.