Zara Larssons gränslöshet antyder horoskopets månplacering

Ja se underhållningsbranschen och deras fabricerade prisutdelningar som enbart syftar till att få mediebevakning som i sin tur driver försäljningen av produkterna/artisterna... (AB)

För konstlade behov och konstlade människor se parallellerna mellan den kedjade containerkvinnan och Britney Spears i händerna på Max Martin och en stereotyp musikindustri.

Jag noterar av galabilderna att feministen Zara Larsson redan börjat preppa sig för en internationell karriär genom en slampigare framtoning i klädvalet än jag sett tidigare. Det är skivbolagsbossarna som gör så här med kvinnorna. En och annan brakar ihop och hamnar på dårhus - som Britney Spears.

Hennes "oändliga" kärlek till juryn - eller om det var föräldrarna - ger ytterligare en ledtråd till den frustrerande oklara placeringen för Månen i horoskopet. En tidigare ledtråd var hennes "kondomkupp". 

Även gränslösheten i ordet "oändligt" pekar mot en födelse efter lunch och en Måne i Kräftan som just är känd för att så fullständigt gå upp i det oceaniska (gränslösa) tillstånd som aldrig en rationalistisk Måne i Tvillingarna (tidigare under dygnet) skulle tillåta sig (bloggaren har en sådan och tycker sig förstå något av den tankens frihet från förblindade affekter som symboliken tecknar). 

Med Månen hemma i Vatten dominerar den lätt affekterade emotionalism som visserligen gynnar musikanter men som tycks försvaga individens identitet och få honom/henne att förlora sig i publikhavet. Jag tror det var Diana Ross (The Supremes) som på sin tid talade om någon slags gränslös utplåning mellan jaget och publikhavet. 

Diana Ross har en känd födelsetid och den exakta minutangivelsen avslöjar ett ohälsosamt förhållande till sin publik. (De två andra kvinnorna i Supremes som hon egoistiskt övergav för sin solokarriär hade ett och annat att säga om sin forna barndomsvän.)

Som kommenterat i flera inlägg nyligen är expansionsplaneten Jupiter av onda för den personlighet i Vågen som är på jorden för att lära sig harmoni och jämvikt som en lagspelare. Ross svek sina väninnor för att göra solokarriär och det var naturligtvis framgångens Jupiter i tionde huset för offentlighet och makt som utövade en helt sjuk dragningskraft på den färgade underklassflickan Diana. 

Äregirighetens Rahu med den verksamt onda Jupiter i tionde huset för socialt anseende visar tydligt en svekfull samhällsklättrare som överger sin sanna identitet eller blir sin egen värsta fiende - Solen i 6e fiendehuset avslöjar tillsammans med den onda Jupiter i 10e hur materialismen (båda husen är "resurshus") i kombination med den omättliga näringssjälen (Vatten) ger en degraderad svikare. 

Men på en punkt stämmer allt, Jupiter i 10e ger stor framgång och tittar men på vem hon är gift med (7e partnerhuset) så är det publikmassorna (Månen, folket), tyvärr en samvetslös och trolös position eftersom Vädurens härskare Mars är en verksam skadegörare för Vågpersonligheten. Hennes partnerskap - både med ev. äkta män och med publiken (Månen) är i farozonen och Mars egen placering i 9e huset för samvete kan antyda en sällsynt samvetslös karriärist. Vad lite jag minns av historien om The Supremes så var Diana Ross den påstridiga som såg till att skaffa flicktrion ett skivkontrakt med Tamla Motown.

Återstår att se hur mycket stolthet Zara Larsson lyckas behålla när den Vegetativa Själen inom henne gift sig med de onda marknadskrafterna. Den mäktiga industrin är just nu rätt säker på att ha hittat en ny motor att driva vinsterna i en skakig bransch. Digitaliseringen tog alla på sängen eftersom kapitalisterna glömt tänka på ett ettor och nollor är så lätta att kopiera och dela istället för att köpa individuellt! Blir Zara nästa Diana Ross - förlorad i sitt gränslösa hav av adoration och så småningom insjunken i sig själv som vilken simpel diva som helst? Det är fara värt. För Kräftans sårbarhet i offentlighetens ljus, se kartan för framlidna Whitney Houston (tidigt inlägg från 2009).

*****

Istället för den fullständigt uttjatade tidiga soulmusiken med The Supremes skulle bloggaren vilja slå ett slag för den betydligt mer fascinerande tjejkvartetten The Royalettes från samma period. Inflyttade till New York gjorde den här gruppen grandios "uptown soul" med magnifika och dramatiska arrangemang av nån som hette Teddy Randazzo. Svart soul mötte den italienska passionen! 

Kungligheterna blev inte långlivade men två album och några singlar därutöver resulterade. Italienaren upprepade sig en smula och man känner igen greppen från den lika underbara storstadssoul han tillverkade åt Little Anthony & The Imperials (som nu vuxit ur sin doo wop-period, tänk "Tears On My Pillow"). Upprepningarna till trots fick han till en anmärkningsvärd mängd fenomenala låtar med sina båda huvudakter. 

För Little Anthony var det den sanslöst, gränslöst stora kärlekssmärtan i "Hurt So Bad" och för Royalettes mer hjärtevärk i "It's Gonna Take A Miracle" - båda från 1965, har jag för mig. Bättre tidig soul-pop än det här går det inte att hitta, men så vriden är vår samtid att kiddsen idag inte skulle fatta vad Stor Kärlek är längre. För dem gäller pornografi som Rhianna och hela R&B-träsket som jag tror Zara Larsson kommer att typecastas i om hon inte skärper till sig.