Astrologin och de antika poeterna...

Jag citerar ett långt stycke från SvD där det ifrågasätts om Nobelkommitténs liknelse av Dylans sångtexter vid den kollektiva diktaren Homeros verkligen låter sig göras:

[Harvardprofessorn] kunde visa att sångerna bestod av bestämda byggstenar: språkliga formler och schemata knutna till gestalter (roller), relationer och episoder som åskådliggjorde arketypiska situationer och dramatiska skeenden.

De ofta långa episka dikterna sjöngs inte utantill. Fasta uttryck och schematiska motiv var själva förutsättningen för en muntlig litteratur som blir till i nuet.

Genom långvarig träning, med början i barndomen, lärde sig sångaren den uppsättning formler och motiv som krävdes för att framföra en episk dikt. Med hjälp av denna repertoar kunde han, ständigt på nytt, skapa sin sång till tonerna av en ensträngad gusle.

Det fanns inga original, endast variationer på berättelser som hörde hemma i en given symbolisk verklighet.

Den som läste den här texten utifrån den antika astrologins universum och metodik bör ha noterat likheterna...

England såg under 1800-talet behovet av att damma av gamla glömda skelett för att skapa sig en nationell identitet och gjorde Shakespeare till normalpoeten. Det saknar därför inte sin poäng att den verkliga författaren bakom det här pennamnet ansågs ha varit den främste astrologen i England under drottning Elisabets välde... "It takes a thief..."

*****

Tillägg. 

Publicerat 8.05 i Stockholm, vilket visar sig motsvara en ascendent i 5.37 av Vågens tecken - några minuter efter soluppgången. Eftersom Shakespeare under sitt sannolikt rätta namn Edward de Vere figurerat flera gånger på denna blogg i kraft av en enda men kraftfull nattdröm hos bloggaren kan noteras - och det här var alls inte planerat - att undertecknad föddes med Solen i 5.17 Vågen. Det handlar om två minuters differens i vår tids vanvettiga jakt på precision intill sjätte decimalen. Förr - när blicken för helheten var viktigare än krusidullerna - skulle koincidensen ha kallats total. 

Vad då om talet om att bara en tjuv känner igen en annan? Italienvännen Edward de Vere "lånade" friskt från och omarbetade italienska pjäser, och Dylan har uppenbarligen också ett gott öga till den arketypiska Tjuven. "...said the Jokerman to the Thief: there must be some way out of here, I can't get no relief..." 

Men nej, Gycklaren Dylan - det finns ingen väg ut ur samsara. Kretsloppet kräver vår närvaro. Däremot kan man, som han också sjunger, sitta ner vid flodkanten och bara låta spektaklet flyta förbi. Det har också blivit den här bloggarens val. Världen är inte värd all denna aktivism. Låt rovkapitalisterna styra och liksom bevisa att detta alltid var Djävulens hem.