På sju dagar har han [Boris Johnson] avslöjats som en egomaniker vars fåfänga och ambition var så stor att han var redo att leda sitt land på en väg han visste slutade i katastrof, så länge som företaget tjänade hans egen hunger efter status.
Även om man anser att den vanliga människan i England gjorde helt rätt att rösta för utträde ur EU - någon gång måste Babels torn börja falla! - är The Guardians artikel om det skamlösa intrigerandet inom Tory läsvärd.
Det handlar om två precis lika självtjänande politiker, Londons borgmästare Boris Johnson och Michael Gove, som Boris trodde var hans kampanjchef i för att säkra honom rollen som partiledare efter att det generande fiaskot David Cameron (Reinfeldts, en annan förlorare, gamla bästis) deklarerat att han ämnade avgå.
Men så avslöjar Gove att han också tänkt kandidera, och därefter har jag inte riktigt klart för mig hur själva kuppen/mordet gick till, men vem bryr sig om sociopatiska ledare? Folket har rätt i sitt politikerförakt. Många och fula turer inom Tory säger högerextremisten och Tory-beundraren Johan Hakelius skamlöst i en svensk "expertkommentar" i SvD.
Numera är Boris Johnsons publik och den bekräftar kommentaren jag fällde i januari 2015, innan jag kände till födelseklockslaget: "Han ser spritt språngande galen ut på vart och vartannat foto. Det betyder troligen att han har en livlig mimik och lätt att fånga i mindre smickrande poser."
Jag tycker mig nämligen ha noterat att de två grundläggande kosmiska kvaliteterna Ljuset (Sattva guna) och Mörkret (Tamas guna) motsvarar två helt olika typer av kroppsspråk, det förra är närmast ohejdat - kroppen följer med i varje sinnesrörelse och uttrycker den. Mörkrets barn är istället som trögflytande sirap och affekterna når inte ut till ytan. Därför var Anders Borg mer populär än Reinfeldt med sin månascendent-i-trögflytande-Oxen.
Reinfeldt hade sin sinnelagsascendent i Vågen, men viktigare här var den kända kroppsliga ascendenten som inte var till hans fördel, sattviska Jungfrun i öster med olycksbringaren Mars i första huset gav honom en mörk och destruktiv underton till ett annars just så lätt och obehindrat kroppsspråk som Sattva guna, "lätthetens kvalitet", medger. Reinfeldt hade en betydligt mer levande mimik som berättade om hans negativa känslor (medierna hade helt fel i att han saknade själ - ondskan bara pyrde ur honom för den som studerade honom uppmärksamt).
De mörkläggande tamasiska typerna har det på många sätt lättare för sig än den hypermedvetna och reaktiva sattviska typen. De bara fryser ett lagom säljande leende och framhärdar med samma pokeransikte hela presskonferensen igenom. Nu fångades förstås även Borg på en mer eller mindre smickrande bild, så man kan inte förneka att medierna bidrar till karaktärsmord genom att avsiktligen välja fotografierna som misskrediterar deras politiska motståndare. (Pressen har fullständigt abdikerat sin uppgift att informera allmänheten och jag önskar dem en lång och smärtsam död. Folk köper inte längre överhetens och de få återstående annonsörernas krav på konformism med den monstruösa kapitalismen.)
När nu den extrema egomanikern och självtjänaren Boris Johnsons födelseklockslag är känd visar han sig dela samma Jungfruascendent som Fredrik Reinfeldt! Det säger kanske något om den sattviska "lätta" människan och hennes hypermedvetna förmåga att både sno ihop trovärdiga lögner "on the fly", och hur deras kroppsspråk och minspel omedelbart speglar affekter.
Eftersom även David Cameron - se nyliga "Århundradets klåpare" - hade en fysisk Jungfruascendent börjar vi nu få en nätt liten hög med högerpolitiker som är sluga, falska och självtjänande lögnare. Den astrologiska traditionen som knappast målar någon värst trevlig bild av Jungfruns tecken blir allt tydligare. Detta är dock, zodiakens sjätte tecken och det korresponderar mot det sjätte huset som tecknar olyckor, fiendskaper och ohälsa enligt Indiens astrologi. Jag misstänker att detta är den centrala kärnan i symbolen Jungfrun, tecknets skygghet och sociala osäkerhet är bara effekter av den grundläggande problematiken som kan sammanfattas av det antika - och gåtfulla - påståendet att det är i Jungfrun Venus "faller" (ängeln tappar sina vingar?) och reduceras till en materialistisk självtjänare.
Jag har ordat tillräckligt tidigare om hur Jungfrun tycks motsvara människan i hennes bofasta, agrikulturella stadium och hur vår art plötsligt började strida över markgränser och vem som hade rätt till vilken fläck odlingsbar mark. Olyckan hade kommit till mänskligheten och kärvänligheten led sitt "fall". "Var och en för sig själv", som borgarnas honnörsord lyder. Jungfrun passar alldeles utmärkt för inte bara småbönder utan för urbana storstadsborgare som lever isolerade i sina numera köpta lägenheter utan nämnvärd "grannsamverkan" och bara lämnar de kodlåsförsedda portarna föra att gå ut och arbeta för att kunna få medlen till privatkonsumtion. Samhället under kapitalismen har artat sig till en enda lång mardröm, ett mänsklighetens fiasko! Låt nästa akt börja snarast!
Att västerlandet lyckats "snygga till" budskapet kring Jungfrun så att man i allmänhet läser om sjätte huset som ett "serviceyrkenas hus" och ett "hälsans" hus, säger något om vilken lögnmentalitet som råder i västerlandet från högsta nivå och ner till de diffusa subkulturer dit astrologin - en gång ett respekterat universitetsämne i Europa - relegerats. Det är inte undra på att Aftonbladets utmärkta recension av en något mindre eurocentrisk historieskrivning (beställde genast boken!) bar rubriken "Slutet för väst" - samma domedagston som den här bloggen experimenterat med i flera år.
Ofta är Jungfrun ett nog så harmlöst tecken, de patologiska sidorna kommer med sekundära influenser. Se bara Johnsons Jungfruascendent i fin materialistisk Jord-till-Jord-synergi med dess härskare i Oxen och dessutom i det 9e huset, "det bästa huset" enligt indisk astrologi eftersom det denoterar världens dharma, dess föreskrivna gång, den universella morallagen. Som alltid med Jord i 1a huset hamnar dessa människor i världsordningens bottenregion.
Jord är den materialiserade slutprodukten av det syndafall som också kan beskrivas som existensen av en värld - här är filosoferna oense och romaren Plotinus ville dock se denna värld som resultatet av en god Gud och menade att emanationen från Den Ene ut i pluralism och mångfald ändå var av godo. Till och med en liten tjänare på Jord-elementets nivå representerar i någon mån det gudomliga.
Men precis som i fallet Fredrik Reinfeldt smyger sig nu en ond planet in och förgiftar det 9e huset för världslig dharma (och världslig är den sannerligen med Jord-elementet). Hos Reinfeldt var det den Stora Välgöraren Jupiter som dock skadar den småskaliga Jungfrun genom att expandera ett småaktigt detaljplotter upp till magnituder där det blir uppenbart att "jag för mig själv" helt enkelt inte fungerar som universellt ledmotiv! Jupiter blir en "verksam skadegörare" i sina effekter och Reinfeldt (och Borg) lyckades förstöra Sveriges välfärdsbas ganska rejält under åtta år vid makten. Reinfeldt trodde säkert att "hans gud" (9e huset) viskade den "rätta läran" i hans öra, själviskhetens och duktighetens villolära, men OBJEKTIVT visar hans nionde hus att han var UTVALD AV ÖDET ATT SKADA SITT LAND. Han tillhörde den kosmiska världsordningen men då 9e husets härskare låg i förlustens 12e hus, var han predestinerad att förstöra och sedan lämna politiken som en förlorare. Vilket är exakt det som har hänt.
Boris Johnson å sin sida, är alltigenom ond och ägnar sig åt OND TRO. The Guardians artiklar påpekar att den mannen inte trodde ett ögonblick på Brexit-argumentationen och bara valde nej-sidan för att gynna sina egna maktambitioner. Här hittar vi inte ens den goda Jupiter i 9e huset utan den naturligt onda Mars. För Jungfrun är Mars dessutom en "verksam förstörare" (minns hur Reinfeldt hade sin "dubbelt onda" Mars i 1a egohuset och hur detta hus för den personliga dharman/plikten tvingade honom att välja den onda sidan i sina tankar om arbetsföra och undermänniskor med sjukdom eller utan jobb - han såg helt enkelt ned på och föraktade folk som inte var som honom själv, ett av de fulaste dragen hos en Jungfru ur spår, tecknet påminner här om dess storebror Stenbocken som alltigenom är för apartheid och hackordningar av alla de slag).
Den utmanövrerade Johnson var alltså aktivt vald av Ödet (9e huset) att agera ut den onda sidan i det kosmiska (politiska) spelet i England. Och att han direkt från födelsen dragits till den offentliga arenan framgår väl helt tydligt av den ömsesidiga receptionen mellan 9e-husägaren Venus i 10e huset för offentlighet och makt, och 10e-husägaren i 9e huset för upplevelsen av en gud och ett samvete som kallar individen till något stort.
Luft och Jord kombineras här till den kanske minst andliga och medvetna av alla kombinationer och ger vad bloggen kallar en simpel "rationalist" - sådana som det går tretton av på dussinet i Sverige (se bara ateistsekten Humanisterna och överhuvud taget den så kallade vetenskap som först bestämmer sig för att överge "hypotesen Gud", som en känd fransk vetenskapsman sade, för att sedan konstruera en ny världsbild baserad enbart på den lägsta nivån av mänsklig intelligens, den som i princip bara är en kortsluten loop mellan Jord - objektiva sinnesdata - och Luft - här inte längre som andeväsendet utan enbart dess lägre logiska eller förnuftsbaserade fakultet).
Luft bojad till Jord är som att säga att Moder Jord kapat andevarelsen (syndafallet) och tvingar detta himmelska väsende att vara mindre än det egentligen är. (Jord är alltigenom negativ och vållar andevarelsen en vidrig kontraktion. Bloggaren saknar helt planeter i Jord vid sin födelse, och känner i hela sin kropp hur promenadstråket vid Rosenbad "suger" - det är det strömmande vattnet som "kommunicerar" med vattnet i hans kropp där promenadstråket är så lågt att man nästan går sida vid sida med vattenbrynet.
En människa helt dominerad av Jord skulle inte, inbillar jag mig, kunna uppfatta hur vattenmassan söker DRA individen ner i vatten, till sig eftersom Jord representerar stadiet EFTER ATT Hydra, det näriga monstret, redan sugit ner själen i det mörka hål som är vår materiella värld. Missa inte att hela resonemanget bygger på analogi och metaforik. Sådan var den senantika förståelsen av tillvaron och både den grekiska stoicismen och den egyptiska, platoniskt färgade gnosticismen delade synsättet. Romaren Plotinus vacklar pinsamt eftersom han också, med Platon, inser att materien är ond, om inte Jord så definitivt den protomateria som går under beteckningen "den Mörka kvaliteten" eller Tamas guna.
Ytterligare en detalj på Boris Johnsons födelsehimmel för tankarna till högern och deras sjukliga hat mot en statsapparat eller ett av folket utvalt kontrollinstrument för allas bästa. Johnsson är född i samma "subgeneration" som Reinfeldt och har båda Saturnus i Vattumannen. Som sådan är placeringen ganska imponerande, eftersom det är ett "rent" budskap om att "all makt och kontroll utgår från folket" (demokrati). Vattumannen är i princip inget annat än summan av alla noetiska andeväsen som Tvillingarna/Merkurius representerar.
Att hinduerna kallar detta tecken Mithuna, (det gudomliga) Paret och låter Venus (sammansmältningen, t.o.m. den erotiska föreningen mellan man och kvinna) vara tecknets ledande princip, säger något om vad Jungfrun saknar. Det är Jord-elementet som separerar kroppar, men IDÈN om alla människors förening hittar vi i LUFT-ELEMENTET. Satans barn kallar det "luftslott" och tror dessa bara är mänskliga tankar, de som nått längre i sin själsliga evolution vet att ingen människa tänker sina egna tankar (förutom en falsk sociopat), tankarna kommer till oss från den Kosmiska Människan (Vattumannen) och vi är bara kanaler som allt beroende på vår egen klarhet kanaliserar antingen Lögnens eller Sanningens ande.
Det var därför Platon i sin berömda "Staten" anmodade lärarna att sålla ut de barn som uppvisade naturlig fallenhet för transparens, för klarhet, för sanning, för den högre utbildningen. I den meningen följer faktiskt den liberala bakåtsträvaren Jan Björklund (fd. skolminister) Platons tradition i sitt tjatande om att vissa ungdomar är bättre betjänta av att skyfflas genom en trång yrkesutbildning snarare än en bredare akademisk bildningsprocess. Björklunds demoni låg dock i att han inte förstår, eller som en kapitalismens underhuggare vill kännas vid, att individer kan vakna upp till sitt högre intellekt vid andra tidpunkter i livet än den livscykel som näringslivet stakat ut åt medborgarna där samhället helt tappat kontrollen eller skänkt den till de näriga monster som Platon menade kunde få hållas på en låg nivå i samhället.
Uslingarnas i närighetens våld kunde där få konkurrera med varandra med sina varor och berika sig INOM RIMLIGA GRÄNSER. I Platons samhälle, om jag extrapolerar lite, skulle man förvisso hålla ett öga på varje medborgares planetära cykler (dasha-metoden) och för att bereda medborgaren bästa möjliga livsupplevelse medge högre studier när än i livet (om alls) önskan om sådana vaknade upp. Den här bloggaren läste visserligen på universitet men det var först efter fyrtio som han gick in i sin verkligt studiehungrande dasha-cykel och det är ur Merkurius cykel han nu på åttonde året skriver på denna blogg.
I Björklunds och rovkapitalisternas verklighet finns inte den möjligheten till omstart eftersom människor är som boskap som snabbt ska matas in i produktions- och konsumtionssystemet!
Saturnus-hemma-i-Vattumannen eller den goda staten, summan av alla de noetiska kunskapsväsen Merkurius och Tvillingarnas/Parets tecken representerar, är således en symbol som ytterst inget annat är än den inomvärldsliga Gudens medvetandeinnehåll. Astrologin ger faktiskt nyckeln till den gamla kristna dogmen att människan är skapelsens krona. Med detta manas inte som satanisterna i Humanisterna tror, den biofysiska människan och hennes begränsade rationalism, utan den platoniska IDÉ-FORM som Saturnus-i-Vattumannen betecknar.
Problemet för den själ som återföds på jorden med Jungfrun i öster (jag har svårt att tro det tillkommer nya nissar som faktiskt aldrig någon gång satt sin fot på den här planeten), är att denna insikt om den paradoxala Vattumannen som både medger individuell existens och samtidigt representerar arten som helhet inte mindre än Guds totala medvetande (som utgår från Adam Kadmon, den primala Människan), det problemet ligger i att Saturnus-Vattumannen nu petas in i fiendens sjätte hus. Fredrik Reinfeldt och Boris Johnson betraktar båda Sanningen som sin fiende!
Detta säger något om hur djupt Venus fall i Jungfrun är, när man för att sprida lögnen om "envar för honom/hennes själv" måste tillgripa lögner om att staten och alla typer av kollektivism skulle vara det onda i världen, fienden. Ja, för en sjuk och fallen själ som inte längre kan uppfatta några högre realiteter bortom sin hydda av Jord, må så vara och det faktum att det föds sådana här halvt psykopatiska barn varje dygn får oss att inse att man inte kan använda astrologin till att hårddra (som jag gör här). Jag har goda vänner med Jungfrun stigande i öster, och fast jag i ögonvrån ser deras bedrägliga tricksande för att alltid själva tjäna på situationen, håller jag (i allmänhet) god min. Möjligheten finns ju att själarna bara tillfälligtvis är fallna ner i borgerlig misär och genom att se goda exempel på nära håll kanske vaknar upp till lite mer solidaritet med sina omgivningar (Vattumannen).
*****
Vad gäller den konservativa Michael Gove som knivhögg Boris Johnson, saknas hans födelseklockslag och efter en så precis diskussion som en känd ascendent medger, känns det blekt att falla tillbaka på lösliga antaganden utifrån bara en månascendent. Jag noterar dock att han är född 11 dagar före en släkting som jag brutit med pga. detta patologiska Sol-Lejons oförmåga att sluta tro han själv är världens självklara medelpunkt. Efter fallerat äktenskap (efter många år av ständiga familjegräl) bröt människan ihop, uppsökte en ström av terapeuter och psykolger och lyckades skaffa sig en adhd-diagnos för att slippa ta ansvar för det verkliga problemet: hämningslös narcissism - soltecknet Lejonets kanske största problem när horoskopet tecknar svåra sekundära konflikter.
Två vanartiga exemplar av Lejonet årgång 1967 är för lite för att komma med några generaliseringar och dessutom förändras himlen en hel del över dessa elva dagar. Men det finns en grundläggande problematik som jag inte tror man ska blunda för: den underton av "negativ sensationalism" som den här årgången av Lejonet lider av. Se om du ser vad jag syftar på:
De två stora och universella ödespenslarna Jupiter och Saturnus tecknar 1967 en negativ bild: Vattnet suger hårt och söker dra ner själen i det näriga livet. Men som jag sagt i något annat liknande fall, bringar denna negativt sugande lägre våningsplan Solen i Eld att kämpa stenhårt för att inte trilla ner. Michael Gove har dessutom kungavärdighetens Regulus på rak linje med Solen i sitt härskarläge, så här har vi faktiskt en som söker rädda sin heder och individualitet när det mörka och destruktiva havet suger. Horoskopet ser inte så farligt ut annat än att det negativa Vattnet kan få Solen i Lejonet att hävda sin överhöghet på ett överdrivet sätt och det är väl detta som en allt annat än Tory-vänliga journalistkåren tagit fasta på.
För vissa är det så otroligt viktigt att få tillhöra de stora pengarnas sfär (EU)! Dessa är djuren som krälar på civilisationens botten, dem Platon menade att de kunde få hållas UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT DERAS PROFITHUNDER HÖLLS KORT AV DET KOMMUNISTISKT SAMLEVANDE HÖGSTA RÅD SOM INTE LÄNGRE BRYDDE SIG OM GLITTRET SOM UTGÖR PATRASKETS OCH NÄRINGSLIVETS SJÄLVA LIVSLUFT.
Igår publicerade jag ännu ett av de känsliga inlägg som skulle kunna få läsaren att tro att bloggaren faktiskt, utifrån Oxfordianernas teori var pjäsförfattaren Shakespeare i ett tidigare liv. Men då har läsaren inte förstått ett ord av vad bloggen ägnat sju år av att bit för bit frilägga. Om Vattumannen är SUMMAN AV ALLA SJÄLARS INNERSTA, NOETISKA FORM, och Den Ene i hypostaser mångfaldigar sig själv (högerns har kapat och korrumperat den filosofiska tanken och presenterar den som åtråvärd "mångfald" när det i själva verket är den totala stupiditetens inträde i själen de beskriver) - då kan man lugnt räkna med att det existerar väldiga själar som fastän mindre än Världssjälen fortfarande är betydligt mäktigare än en enskild människosjäl.
Jag har tidigare beskrivit en nattdröm som stressade mitt "sovande psyke" till det yttersta eftersom drömmens innehåll egentligen beskrev medvetandetillstånd av kosmisk art, lång utöver vad en mänsklig hjärna är skapad för att kunna ta in. I drömmen såg jag hur spiralarmarna i vår Vintergata var självständiga intelligenser som på Vattumannens sätt levde i medvetenhet om att samtidigt tillhöra helheten. I drömmen befann jag mig långt ut från Vintergatans centrum på en av spiralarmarna (således ett rätt rejält syndafall...). Jag frågade i drömmen som jag ibland gör efter att lärt mig att det kommer svar, i vilket väsen jag befann mig.
På drömmars idiosynkratiska vis hörde jag då egennamnet Ariel, som någon bloggläsare kommenterat är namnen på en av Disneys sagofigurer. För egen del minns jag ett tvättmedel med det namnet. Men i en så "djup" dröm, som lyssnar in spå "djuprymdens" andliga medvetenhet, förväntar man sig naturligtvis en något mer begåvad koppling. Jag behövde knappt börja googla förrän jag hittade en annan nisse som påstod sig ha kontakt med ett himmelskt änglaväsen vid namn Ariel...
Språkligt tog det mig inte många minuter att dra mig till minnas namnet från någon religiös text. I den gällande utgåvan av de gnostiska Nag Hammadi-texterna har det värdefulla registret försämrats något extremt, men jag sökte i min kasserade pocketutgåva av första upplagan och där fanns Ariel i registret. Ordet är hebreiskt och betyder Guds lejon (Ari, lejon, och El, Herren). Är detta lejon synonymt med den stridande ärkeängeln Mikael? Vet ej.
Romaren Plotinus diskuterar i sina samlade verk ingående själavandringen, och utan att komma in på frågan om större själar som många enskilda människosjälar kan tänkas vara delmängder av, berörde han frågan om en själs flerfaldiga och samtidiga inkarnationer på jorden. Plotinus var en extrem logiker och förnuftsstyrd tänkare och hans grundlighet i resonemangen gör texterna till rätt tråkig läsning - den som saknar intresse för logisk stringens skulle troligen finna Enneaderna ett straff från helvetet att tvinga läsa med förståelse. Författaren kommer fram till att det inte finns några logiska hinder för antagandet att en själ mycket väl skulle kunna ockupera flera kroppar samtidigt på jorden (vilket är just vad företagsläkaren och själavandringsspanaren Walter Semkiw hittade tecken på i sitt samarbete med Shirley MacLaines så sin tid kända medium Kevin Ryerson).
Men det är inte det i sig fascinerande fenomenet att en "översjäl" skulle kunna sträcka ut en fyra-fem bläckfiskarmar och leva lika många samtidiga jordeliv som jag är ute efter ny, utan just platonismens och nyplatonismens tanke om den tilltagande pluralismen ju längre bortom från den gudomliga helheten man kommer. Här en enkel kinesisk schematik som det västerländska geniet Leibniz fröjdade sig över och som han kopierade med det resultat att dagens IT-fascister jobbar med ett binärt talsystem som de i värsta fall inte ens vet att det är ett uttryck för den ålderdomliga kinesiska Yin- och Yang-kosmologin!
 |
| Från "The Authentic I Ching", en översättning och kommentar av Henry Wei, enligt försättsbladet "B.A. Western and Chinese Literature, Lingnan University, Canton; M.A., Ph.D., International Law and History, University of Chicago". Det tillhör den konfucianska traditionen att den högutbildade kinesen skriver sin egen kommentar till furstespegeln och kosmologin I Ching efter att ha gått i pension, för att visa sin respekt för Livet och sin tradition. |
Använder man den här skissen som ett visuellt stöd ser man i T'ai Chi på toppen nyplatonismens "Den Ene" och judendomens från persernas övertagna tanke om två världsandar, Sanningen och Lögnen, men som i Kina uppfattades neutralt, som Yang och Yin. Tao Tê Ching (Daodejing) radar ju uppsäger ju upp dikotomier av typen "det långa definierar vad kort är" och söker peka bortom relativitetens värld, till Tao, himmelriket bortom himmelen. Kosmologin I Ching stannar vid sex evolutionssteg (men en avknoppning med åtta evolutionssteg existerade utan att vinna någon popularitet, systemet var helt enkelt för komplext och oöverblickbart).
Pröva nu tankeexperimentet med diagrammet som stöd för tanken: den elisabetanska adelsmannen Edward de Vere publicerade sent i livet några inledande dikter och satte pennamnet Shakespeare på dem. Långt efter hans död sammanfogade nära anhöriga den första folion med pjäser under sanna alias. Som den verkliga författaren skriver i Sonetterna är hans namn dömt att falla i glömska men att han gömt den kodad berättelse i den här diktsamlingen, en dold historia som jag summariskt föredragit flera gånger redan, den om den unge grevens kärleksbarn med en åldrande drottning Elisabet som senare i livet vägrar erkänna ungen och därmed grusar alla grevens förhoppningar om att knyta släktnamnet Vere till den illustra skaran av engelska kungar. Därav, kan man misstänka, så många Shakespeare-pjäser som kretsar kring kungar: greven av Oxford tycks ha varit besatt av avkommans möjligheter att bli erkänd av drottningen och således också ära honom själv, den fördolda fadern.
Låt oss godtyckligt använda den tredje nivån T'AI YANG som hemvist för denna rätt ömkliga och fåfänga människa men vars alias blivit rejält boostat (Boris Johnson kallas fåfäng i The Guardian, där är en krok för den här avslutande utfransningen som också är en spinoff på gårdagens inlägg "Fåfängans fyrverkeri" om greven).
"Den Stora Yang" skulle kunna beskriva en delmängd av Den Ene eller en SuperSjäl liknande den jag drömde om under namnet Ariel. Men allt som tillhör denna SuperSjäl är allmängods för alla de enskilda själar som tillsammans bildar den. Själar är till naturen kommunister - de snålar inte och bygger själviska murar och säger att andra inte har någon rätt till deras slit och möda. De vet att de alla är delar av samma väsen och att helhetens cirkulation har högsta prioritet. Ja, detta väsen kanske är en naturlag av något slag med uppgiften just att hålla helheten intakt. Då talar vi snarare än Formen (Platon!) för en SuperSjäl snarare än om dess levande och tillsvarande innehåll. Formern är också levande väsen, enligt Platon men på en högre, noetisk nivå.
När nu dagens människor lever sina liv på jorden kan vi lite löst lika dem vid avkomman av schemats understa nivå, vi kan fantasifullt betrakta dem som barn som tillhör någon av himmelens åtta grova kategorier. Säg nu att några tusen av de här människobarnen "rider in vårt jordiska skuggspel på den rena himmelens våglängd", symbolen kallad CH'IEN i schemat, den med tre heldragna Yang-linjer.
Alla dessa individer HAR POTENTIALEN att kommunistiskt dela samma material som deras "stamfader" sitter på, översjälen TAI YANG ("Den blomstrande eller fritt flödande Yang"). Till denna SuperSjäl hör greven av Oxford och för vissa av de levande människobarnen är avståndet i anden så litet (avstånd existerar inte i andevärlden men vi måste använda våra erfarenheter för att tala), att de med lätthet skulle kunna zooma in på Edward de Vere och få uppfattningen att de var han i ett tidigare liv. Det var de naturligtvis inte eftersom ett jordeliv är något unikt, en konsumtionsvara som slits ut och förkastas och aldrig mer kommer att relanseras. Däremot alstrar ett jordeliv en mängd handlingar (karma) som för evigt stannar kvar och som återanvänds i olika kombinationer närhelst själar återvänder till världen. Det kan därför tänkas att många själar har "inre klädnader" som återvunnits från den avdöde greven och att den här bloggaren i sitt osannolika drömmande om en historisk person snuddat vid sina egna inre kläder och fångat upp historiska glimtar. Detta har inget med den jordiska mytologin om DNA från förfäderna, utan är "himmelskt eller psykiskt DNA" om man så vill.
Det faktum att Oxfordianerna är den starkaste rörelsen i västvärlden i frågan om författarskapet - andra kulturkretsar är upptagna av sina karmiska uppgörelser -skulle kunna fattas just på "kvasiastrologisk" grund, som att alla dessa föddes på en våglängd som återknyter till den "stamfader" till vilket Oxford-stoffet ingår. Många mycket klokare huvuden än den här bloggarens drar således sitt strå till stacken och fler och fler bestickande tecken på att Edward de Vere var Författaren framkommer således.
Men bloggaren har ju pytsat ut en hel del minnen, senast igår riktigt tidiga barndomsminnen av "psykologiskt laddade ord" eller t.o.m. omständigheter som kan uppfattas som allmängiltigheter eller märkliga paralleller. Jag vill upprepa gårdagens skriveri om den oansenliga leksaksbil jag likväl var helt fixerad vid som barn därför att den hette "Bedford" och upptäckten att Oxfords styvfar William Cecil utvidgade sin trädgård för att leva mer ståndsmässigt av en greve Bedford.
Jag nämnde, kanske inte tydligt nog, att jag alltid hatat trädgårdsanläggningar och droppen som fick bägaren att rinna över var när min far i detta liv - jag var väl 13 år då - sökte expandera sin tomtmark på grannens bekostnad i ett generande och småaktigt bråk med parter som viftade med kartor över marken och tomtgränserna. Allmängiltigt gods som var och varannan människa sett och upplevt? Eller en mer personlig repris som den faderlösa Oxford kan ha upplevt, när hans styvfar William Cecil (drottningens statssekreterare och sedermera finansminister) förhandlade med grannen Lord Bedford om priset för att få ta över utkanten av den senares stora anläggning Covent Garden?
Jag föreföll i inlägget vilja säga att det är nyckelordet BEDFORD som personaliserar upplevelsen och lyfter den från den allmängiltiga scen där grannar träter om var gränsen går. Man skulle kunna argumentera för att detta är så nära reinkarnation man kommer, att gamla förpestade och emotionella överladdade situationer tenderar att upprepa sig tills dess själen lär av sina misstag.
Men anammar man tanken om en SuperSjäl och enskilda instanser som tar med sig visst stoff till jorden behöver man bara minnas den smärtsamma tanken (för alla halta och lytta) att kroppen och faktiskt hela ens externa situation är det kroppsliga uttrycket för den inre själen. Många fler människor än bloggaren skulle alltså i teorin kunna hitta material i sina egna liv som företer kusliga paralleller med någon annan historisk figur, greven av Oxford eller någon annan.
Det är bara det att folk i allmänhet går genom livet som ouppmärksamma zombies och missar att göra "mentala kopplingar" till den rikedom av detaljer som livet överöser dem med. Och de saknar dessutom en andlig världsbild som antyder att händelserna skulle kunna knyta an till andra tider och platser. Därför är och förblir folk slöa idioter, insensitiva som missar meningsfulla kopplingar trots att livet serverar dem inför deras öppna (men oseende) ögon. Det är inte undra på att Platon kallar folkmassorna en ond hop djupt kättjad på botten av den enkla hinduiska trestegsläran om kvaliteterna!
Sattva guna (Platon kallar detta Logistikon, och denna fina medvetenhet vetter mot Den Ene, mot Himmelen), passionens och ilskans Rajas guna som hos Platon kan identifieras med Thumos - hjärttrakten. Och så pöblen som drivs av mörka begär och dunkla drifter - detta är Epithumia i den platoniska schematiken och motsvarar dårskapens Tamas guna. Här är en bekant bild ännu en gång, och nu klarare än någonsin. Det är antikens mikro-/makrokosmiska parallallelism som regerar!
 |
| I blått, Platons LOGISTIKON - den rationella själen eller Sattva guna. Flammande orange - passionens och modets THUMOS eller Rajas guna. Grönt och grönbrunt - EPITHUMIA/Tamas guna - de låga lidelserna och den irrationella själens dragning mot EXTERNALITETER och utanpåverk. |
Faktum är att folkets påstådda försvarare, vänsterfolket, gärna kallar detta fascism eller elitism, men det verkliga problemet är att vi har uslingar som ledare, vilket Platon varnade för. Vi har ondska i ledande skiktet och därav den etiska och moraliska indifferensen, i Sverige tydliggjord av regeringen Löfvens dominanta tema: export och åter export av svensk skit för att få in pengar, vapen, ruttna it-idéer, export av bara helvete. Detta hade en platonisk världsordning satt stopp för, där ledarna realistiskt insett att mänskligheten är inte bättre än så här, så vi ger dem en sandlåda att leka marknad i men staten begränsar hårt deras möjligheter att sko sig orimliga på varandras bekostnad.
De är svin från början till slut så de ljusa, sattviska filosof-kungarna får helt enkelt dra gränser för dem mörka själar som framträtt i världen under Tamas gunas signum. Det är fascinerande att läsa Edward J. Urwicks analys av Platons Staten ("The Message of Plato", 1920) och notera att verktyget Löfvens ständiga pladder om innovationer är det värsta Platon kunde tänka sig.
För alla dessa onda innovationer bara späder på den lika onda "diversifieringen" (högern kallar det "mångfald" och "valfrihet") och fortsätter att driva människorna allt längre och längre ut i mörkret (Tamas guna) tills de överhuvudtaget inte kan hitta hem till Ljuset och Enheten igen! Det är när mörkret tar över som folk slutar göra de nödvändiga "mentala kopplingarna" och inte längre förmår se sambanden som avslöjar att livet är intelligens och bräddfyllt av mening, att inte ens en liten leksaksbil som min älskade Bedford är annat än ett tecken som syftar till att väcka själen ur dess anamnes (en kardinallära hos Platon) och se livets grandiosa och omfångsrika sammanhang.
Mot denna allmänhetens loja drift ut i det Yttre Mörkret till följd av kapitalismens brist på goda värderingar kan kontrasteras min nattliga dröm och mötet med väsendet Ariel. Där kunde jag åtminstone se vårt solsystem i en annan spiralarm på andra sidan av vårt lokala universum! Den var liten som en prick och jag fick anstränga mig i drömmen för att identifiera mitt jordiska hem. Är det så här själar färdas under natten förvånar det mindre att man under negativ påverkan från en självisk och intrigant kvinna kvällen innan går till sängs och drömmer en uppslitande dröm om någon Oxford och en drottning han en gång älskade men med livet kom att hata. Allt detta är stoff som sannolikt tillhör den här planeten och inte längre stoff som skulle intressera dem som håller till borta i Ariels del av Vintergatans spiralarm. Det området kanske "samlar" essenserna av det judiska folkets kollektiva minnen, apropå namnet Ariel! Vilken spekulation som helst kan duga, ingen vet något i dessa ting.
Tillägg 10.34
Men dra mig baklänges! Utan att ens tänka på vad tiden var, publiceras detta inlägg under en himmel minst lika intressant som "systerinlägget" om Fåfängans fyrverkeri igår. Nu har ascendenten hunnit fram i det praktälskande Lejonet och inlägget läggs ut när Rahu ligger gradexakt med ascendenten (och Jupiter följer tätt efter). Det är således ännu ett inlägg där Saturnus - Skördemannen - visar vad Jupiter i Lejonet - rika konservativa - egentligen är värda när deras tid nått sitt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.