(Sken)demokratins martyr Joanna Cox och Kräftans empati

I föregående inlägg om den mördade ja-till-EU-politikern Joanna Cox noterades bara horoskopets monstermagnetiska tendenser och hur träffsäkert himmelens pågående planetrörelser hakade fast i ett problem på hennes medfödda himmel.

Men när jag ser The Guardians rubrik som talar om politikerns "väldiga empati", slår det mig att detta är en perfekt läsart av Mars och Månen i Kräftan om man använder Månen som ascendent. Med Kräftan i 1a huset hamnar fokus på Naturen som som antingen något vilt och ostyrigt vi söker skydda oss mot genom att imitera lösningen med krabbskal från samma natur. 

I den här meningen blir till tillbommade och säkra huset en sinnebild för det psykologin kallar empati, som ju gör att vi instinktivt rusar till den svagares försvar. Och därför blir den brutala Mars i Kräftan (så "fallen" den är), en "verksam välgörare" när det tecken intar 1a huset som är besatt av att bygga skyddsbarriärer för sig själv och "de egna blodet" (skydd mot havet inte minst då Kräftan är ett Vatten-tecken). 

Mars energi blir en förstärkning av Månens naturliga tendens att vilja innesluta och härbärgera så att man får en formidabel kycklingmamma, eller som The Guardian säger, en människa med "väldigt medlidande". För "compassion" innehåller ju ledet "passion" och planeten Mars tillhör den mörka sidan, mörk passion, medan Kräftan representerar passionens och lidelsens kvalitet Rajas kopplad till Vatten-elementet och den instinktsdrivna själen. 

Men varför inte läsa föregående inlägg i stället, som pekar på att denna denna överdos av empati var olycklig i just Cox kombination av mån- och soltecken.


Tillägg

På fredagskvällen publicerar för övrigt The Guardian sin redaktionella/officiella syn på mordet och texten börjar, "kontexten är allt". Exakt astrologins ståndpunkt, där HELHETEN (eller för den del FOLKET) "är allting" och bestämmer betydelsen av en DETALJ (eller för den delen ett politikermord). En ljusglimt kan inte uppväxa ett i övrigt becksvart mörker som en värld där politiker servilt servar den Rike Onde Mannen och lämnar massorna i uppgivenhet och känslan att de inte längre räknas. De gamla kineserna menade t.o.m. att sådana här "kungamord" bara var en logisk konsekvens av vanstyre och därför rättfärdiga om än i teknisk mening fortfarande ett mord.