Bloggen spånar, verkligheten följer svit

Bloggaren hinner inte mer än återvända till det gamla temat om Saturnus som åter sina barn och notera hur väl hinduismens symbol för Stenbocken - en krokodil - överensstämmer med bloggens tidigare försök att via latinets Capricornus frilägga essensen av denna astrologiska princip förrän verkligheten hinner ifatt. Dessutom i Orlando, platsen för homomorden som också nämndes i gårdagens inlägg, Saturnus äter sina barn (igen) och Stenbocken som havsmonstret.

Antingen äger bloggaren en rätt trivial synskhet på global nivå, så att det han skriver om i själva verket kan komma från framtiden - en eller ett par dagar - eller också är det kungen av nonsensnyheter - Aftonbluddret - som avlägger visit till Sideriska och kollar in det senaste. Därefter är man lätt hjärntvättad och kan lätt fastna för en liknande nyhet i det globala nyhetsflödet... 

De båda hypoteserna motsäger inte varandra. De visa kineserna sade i antiken: "Varför skulle Naturen behöva bry sig? I en enda handvändning förverkligar hon samtidigt tjugo mänskliga tankar. Varför skulle Naturen behöva bry sig?" Citatet från I Chings kommentarsektion har tillskrivits mästaren Konfucius själv, men är mer troligt av någon anonym konfucian som klumpats ihop med mästarens egna tankar. 

Naturen "bryr sig inte", i den meningen att den inte tänker och kalkylerar. Dess förlopp är helt spontant och följer alltid Vägen (Tao, det gudomliga intellektets som normativ världsordning, naturlagar men så mycket mer). Om man så vill, är Naturen lika medvetslös som det instinktiva Vattenelementet med vilket den här bloggen associerat den. En annan bild är Platons, om den lägre själen som apar efter den högre rationella själen liksom vaxet mjukas upp av den upphettade stämpeln/signetringen och mottar sigillet som ett avtryck i den lägre sinnesvärlden. 

Naturen själv är således epitomet av synskhet, utan att själv göra anspråk på några som helst färdigheter.