Shakespeare-synkronicitet

För att ge om än inte legitimitet så åtminstone lite eftertryck åt vad som kunde uppfattas som ett antisemitiskt uttalande i inlägget om USA:s frihandelstricksare, åberopade jag Shakespeares ofördelaktiga porträtt av köpmannen i Venedig (en pjäs jag varken sett eller läst annat än i referat).

Mindre än två timmar därefter upptäckter jag att SvD idag har en understreckare med rubriken "Shakespeare klär av vår tids makthavare". När man ser att artikeln publiceras 7.15, samtidigt som jag sitter och knackar ned den egna texten, publicerad 7.45, kan man verkligen tala om ett sammanträffande av djuppsykologen Carl Jungs synkronistiska typ.

Visserligen är det jubileumsår för författaren så artiklar om honom är frekventa. Tidsramen för vad som kan gälla för synkronicitet måste därför krympas avsevärt. Därför den petnoga redovisningen ovan.

Enligt Oxfordianernas teori, att författaraliaset "Shake-Speare" bäst knyts till greven Edward de Vere, kan det förstås också intressera att månnodsaxeln Rahu/Ketu detta jubileumsår ockuperar den kosmogoniska axeln Lejonet/Vattumannen (Medvetandecentrum/Begreppslig Miljö). Jag har tidigare föreslagit att författaren är en slags blek kopia på Gud som i sin litteratur skapar miniatyrvärldar. Under detta jubileumsår råkar händelsevis celebrationens Jupiter befinna sig i tecknet för det kreativa centrat, den själsliga jag-identitetens tecken Lejonet. 

Utfransning. Lejonet är autören, solögat som skapar genom att se (visioner). Möjligen är Skaparen bunden till sitt eget medvetandeinnehåll (Vattumannen ) så att grekerna hade rätt: varje gång världsskådespelet slutförts - Skaparen har "sett allt", måste universum brinna (ekpyrosis) för att sedan starta om igen på exakt samma sätt, bara att ingen har överlevt för att minnas det. Ingen förutom de som aktiverat sin solära jag-identitet. 

Dessa gudavarelser kan ännu i skådespelen av mindre magnitud än det ultimata spelet (som är?) t.ex. återkalla minnen av tidigare liv. Men på den nivån att man reinkarnerar hela universa har den mäktiga Själen naturligtvis för länge sedan lämnat de enskilda människoliven långt bakom sig. På den här nivån är det så enkelt som att Medvetet Liv föder fortsatt Medvetet Liv. Det är detta som betecknas av löparen som överräcker den olympiska elden till den som står näst i tur, tanken om obruten kontinuitet i det inre, i Själen, trots att det yttre spelet alltid når ett slut.

Genom den begreppsliga miljöns (konceptionernas) Vattuman passerar södra månnoden mellan den 30 jan 2016 och den 18 augusti 2017. Även om inte Edward de Veres födelseklockslag finns bevarat, är det intressant att den "halshuggna" södra noden - den som döljer huvudet/identiteten! - i år (och nästa) rör sig genom grevens indirekta (ljusåtergivande) måntecken - Vattumannen! Den som förstår astrologin noterar den harmoniska logiken.

Och det blir än lustigare. För utifrån den standardiserade lunchtimman för horoskop utan känd tid, ligger för tillfället den ständigt backande södra månnoden på triggeravståndet (1°) till grevens Måne! 

Jubileet pågår naturligtvis hela året men det lustiga är att det är idag bloggaren "aktualiserar" den här potentiella kopplingen genom att ventilera en snarlik tanke till den hos Theresa Benér i SvD, sedan upptäcka detta och slutligen finna att Ketu som döljer huvudet matchar grevens indirekta, lunära indikator. Månen "är" Shake-Speare medan Solen i Väduren således är den direkta eller explicita andliga identiteten - Edward de Vere.

"Shakespeare är som världen eller livet. Varje epok finner hos honom det den söker och det som den själv vill se", citerar SvD en annan källa. Jämför detta med grevens kosmogoniska faktorer. Solen upphöjd i Eld, Månen i summan av alla konceptioner - Vattumannen - och, inte att missa, Vattumannens härskare Saturnus i realpolitikens och maktambitionens Stenbock, en position bloggaren uttalat sig negativt om flera gånger, senast i samband med TTIP... 

Mer allmänt har jag pekat på hur styva i korken och oförmögna till självdistans de människor verkar bli där en dominant planet står hemma i härskarläge och därmed saknar en externt placerad disponent. Greven var en vanvettigt självupptagen man (som adeln alltid varit). "Egenmäktigheten" (Väduren/Stenbocken eller Eld/Jord) uttryckte han i sitt liv genom en excentricitet som inte gav ett "rat's ass" för de hovliga kretsarnas mingel. Redan detta tyder på en person i god position att uttrycka kritiska politiska åsikter genom pjäsförfattande.