En gång till: pedofilen Woody Allen och den borgerliga livslögnen

Sideriska siktet har valsat runt i sina hjulspår i över sju år medan världen gått vidare. När jag nu läser en krönika av Ronnie Sandahl i AB, den första på några år, märks detta. En gång i tiden kändes det mest som att han adresserade frågor för unga tonårsflickor och jag kände mig minst sagt inte som hans målgrupp. Nu funderar han istället över pedofilen Woody Allen, visserligen via en egen tatuering som helt bekräftar mina tidigare tankar om det skvalpiga Vatten-element som dominerar Sandahls horoskop, men han gör det med en mätbar mognad. 

Skribenten använder t.ex. min egen grundhållning, att psyke och artisteri är samma sak. Visserligen var det barnpop på sin tid, de klassiska Phil Spector-produktionerna, men de blev av olika anledningar legendariska. Men efter att "demonproducenten" Spector sin patetiska maktpersonlighet trogen viftat med en pistol för en barservitris han släpat hem och råkat skjuta ihjäl henne, tar jag ens ogärna i mina gamla Spector-skivor i vinylhyllan. 

Jag läste en gång att kineserna i gammal tid utrymde hela huvudstäder om platsen förorenats av någon sällsynt usel kejsare. Platsen ansågs så andligt förorenad att en ny stad måste byggas (och befolkningen förflyttas till denna). En liknande insikt om att allt blivit förstört har nu nått Woody Allen-beundraren Sandahl. inte när Allens dotter Dylan berättade om pappans incestuösa tilltag utan som en sann medeltida människa först när en man - Dylans bror - intygar att familjehistorien är sällsynt svart.

I det här inlägget från 2014 sökte jag astrologiska kopplingar mellan Dylan och träskallen Woody som hennes själ valt ut till sin blivande far före födelsen. (Troligen var Dylans själ fullt medveten om vad som stod på programmet i detta liv. Regressionsterapeuten Michael Newtons flera årtionden med hypnossessions och nyfiket konstruerande av klienternas "liv mellan jordeliven" indikerade dock att vissa själar INTE vet om vad som kommer att hända dem i det nästföljande jordelivet, dessa är de själar som har en sådan typ av karma eller bagage som kräver att de blir chockade - allt för att korrekt spegelvända saker de själva gjort i tidigare liv.)

Woody Allens horoskop har också kommenterats separat några gånger så det räcker med att påminna sig att den svarta familjehistorien tecknas av Skorpionen i fjärde huset. Intressant nog är det alltid det glamorösa Lejonet, filmens försteälskare, företagschefen eller t.o.m. landets kung som lyser utåt som person men bär skorpioniskt mörker i sitt innersta! 

Den kinesiska filosofin i Förvandlingarnas bok (I-Ching) rimmar väl med den här kontrasten. Den antika texten förklarar saken som att varje härskare oavbrutet måste ruva på nattsvarta tankar om sönderfall och kollaps i syfte att ro skutan Staten i land (kapitel 12, "Blockeringen")! Vi har en snarlik idé i vårt tal om att inte röja planer i förväg så att framgången sipprar bort som en vindfläkt. Att lättjefullt "prata bort framgången" när det är handling och inte ord som krävs.

Att Allens ståtliga Lejonpersona inte är så ståtlig utan mer tanigt vesslelik, sätter frågetecken för hur han kunnat födas bara några minuter från det fenomenala framgångsomen det innebär att födas samtidigt med den persiska kungastjärnan Regulus stigande i öster. Enormt framgångsrik blev han visserligen, men inte pga. personliga eller yttre företräden utan för att han perfekt gestaltade en neurotisk, vriden själ. 

Det uppstår "baksug" när Eld-tecknet Lejonet disponeras från en Sol som väljer den motsatta riktningen och drar sig djupt in i mörkret, i Familjens fjärde hus och där gör saker! Allen utlöser engelska ord och fraser i mitt huvud, Lejonet som attackeras bakifrån/inifrån av Skorpionen: "tormented", "an anguished soul". 

Inför denna Allens "dramadrottningsascendent" och andra fall med samma två tecken, fick jag tids nog revidera den tidiga rubriceringen "sensationalism". Jag började se hur Eld ovanpå Vatten kan ge "negativ sensationalism" (Vattnet söker dra ner Elden till sin nivå). Det vill säga, en vilja att mörklägga men eventuellt en så mycket värre skandal när den verkliga hemligheten kommer ut! Woody Allens underhållande självironi på vita duken (den ynkliga lilla hypokondrikern) var alltså bara rökridåer för hans verkliga inre "problem".

Och det är här Sandahl imponerar genom att som avslutning (spoiler-varning!)  välja ett Allen-citat som inte bara förklarar regissörens på ytan så intellektuellt bländande liv men också i vilken borgerlig självlögn han levt. Det är visserligen vanlig och Freuds numera dödförklarade överförenklingar, men visst av hans tankegods stämmer: "I verkligheten rationaliserar vi alla. Vi förnekar, annars skulle vi inte klara att leva vidare." 

Det är inte omöjligt att Sandahl stött på den här bloggen (som inte alls är övertygad om att Aftonbölden har något som helst socialt patos, dessa försvar av den lilla människan skulle kastas ut i samma ögonblick greppet inte längre var lönsamt för tidningens onda ägare). Om så är, har han säkert sett tidigare texter om Woody Allen och är väl förtrogen med hur dominant den lögnaktiga typen av rationalism är i horoskop. Den tecknas av ett formfixerat psyke där formgivaren Saturnus har sin starkaste världsliga position i väster (som Döden är Saturnus identisk med väster där solen går till sin dagliga död). 

Att Saturnus står i positivt härskarläge i Vattumannen indikerar att Allens psyke (Månen) är av en rigid typ, oförbätterlig som skurk och oantastligt helgon om en av de goda själarna. Sandahl kommenterar Allens fixering vid precis samma typsnitt och jazzmusik i "påorna" till alla sina filmer - där kan man tala om slaveri under en kronisk och låsande form. 

Fixeringen långt upp i åren vid New Yorks intellektuella övre medelklass en annan hang-up om man så vill. Faktum är att det inte var hans vilja till ombyte utan ekonomisk nödvändighet som tvingade honom att börja filma i Europa - han började på problem att hitta amerikanska finansiärer till sina filmer - kanske pga. att hans privatliv svärtat honom tillräckligt.

Men eftersom Saturnus från denna position riktar sitt kontrollerande 270-gradersaspekt mot privatlivet och dess helgd, får vi samtidigt en polismentalitet som på den intellektuella Luft-nivån formger och skapar - rationaliserar - så att Allens privatliv antingen förtigs helt eller också presenteras på ett mer behagligt liv. Skorpionen måste "dissocieras" från "berättelsen" Woody Allen bygger om sig själv. Utan livslögnen (förnekelsen) skulle han inte klara av att leva vidare."