Keplers tanke om tidens taktpinne och den röde mannens

Klicka för läsbarhet

Som den som läser den här bloggen strax ser, är det bara skräp med förklaringen SvD anger till varför så många celebriteter och ikoner dör just nu. Det är alls inte för att det var någon baby boom efter Andra världskriget och ovanligt många kändisar som nu nått 70 eller mer. Från det svenska perspektivet har vi haft flera betydligt yngre kändisar som redan hunnit dö under 2016, och Prince (född 1958) plötsliga bortgång stämmer inte heller med tesen. Eller för den delen den 21-åriga extremsporterskan som dog i Schweiz för några dagar sedan.

Se: Den som sig i leken ger...

Förklaringen att SvD publicerar sådan smörja ligger förstås i landets satanistiska orientering. Räknenissementalitet på lägsta nivå sätter ribban för den världsbild svenskarna tillåts odla.

Istället för tramset SvD publicerar är det den stora astrologen och matematikern Johannes Kepler som nu borde få sitt senkomna erkännande för en föraning som den här bloggen tagit på allvar, men utan att förrän alldeles nyss komma på att det troligen var Keplers diagram av samspelet mellan det antika solsystemets två yttre ödesskapare Jupiter och Saturnus som undermedvetet fått bloggaren att spana efter och upptäcka att många av det urval dödshoroskop som granskats under årets början har haft dessa två planeter aktiverade vid personens död.

När jag kikar i den nordamerikanska indianen, poeten och antropologen Frank Waters bok "Mexico Mystique - The Coming Sixth World of Consciousness" från 1975, påminns jag om att han faktiskt nämnde Keplers diagram och därtill grundligare än den summariska beskrivningen från David Fidelers kompendiösa "Jesus Christ - Sun of God" (1993) från vilken illustrationen överst är hämtad. 

"Men alla stora civilisationer likt vår egen är sammansatt av delar eller kulturer som ofta är distinkta nog att kallas civilisationer i egen rätt, med sina egna unika karaktäristika och sina livslängder. Många försök har gjorts att etablera en tidsskala för deras uppgång och fall. Den stora, tyska 1500-talsastronomen Johannes Kepler rekonstruerade historien utifrån sin övertygelse de punkter som formades utifrån Saturnus och Jupiters "stora konjunktioner" rör sig genom vad han kallade de "fyra elementen" på omkring 800 (794 1/3) år, och att de rör sig genom hela zodiaken på 2.400 (2,383) år. De fyra elementen representeras astrologiskt av:

Eld: Väduren, Lejonet, Skytten
Jord: Oxen, Jungfrun, Stenbocken
Luft: Tvillingarna, Vågen, Vattumannen
Vatten: Kräftan, Skorpionen, Fiskarna

... Vad avgör livstiden hos en civilisation som helhet? Om vi medger att den lilla planeten Jorden inte är isolerad från solsystemet och det större universum som den säkerligen utgör en levande del av, kan vi enklare acceptera föreställningen att himlakropparnas föränderliga konfigurationer utövar skiftande inflytanden på Jorden. Dessa förändringar klockas av den stora Precessionen. Den roterande Jordens axel tecknar i sig en fullbordad cirkel var 25.920 år. Den här cirkeln om 360 grader delas i tolv zodiakala sektioner om 30 grader vardera, mer eller mindre [sic!]. Tiden som krävs för axeln eller vårdagjämningen att passera genom var och en av dessa sektioner är 2.160 år.

... Kepler, som redan noterat, trodde att Saturnus och Jupiters stora konjunktioner passerade genom hela zodiaken på 2,383 år medan ekliptikans "progression" [så vitt dagens människa vet] tar 2,160 år. De här två baserna överensstämmer inte helt, men uppvisar en rätt tydlig korrespondens. Så vi kan acceptera måttet om 2.160 år för en zodiakal tidsålder och livslängden på dess korresponderande civilisation.

[Tidsålder kallades i antiken aion, "ett välde" eller "en evighet". "Evigheters evighet" syftar således på Fader Tid själv, eller tidsåldrarnas genuint eviga härskare]

Frank Waters, själv inte astrolog, ägnar likväl halva boken åt diskussioner på astrologisk grund om gamla indianprofetior om en kommande "sjätte värld" och söker knyta dem till astrologins tanke om en kommande Vattumannens tidsålder.

Naturligtvis befinner sig inte Saturnus och Jupiter för närvarande i någon av sina "stora konjunktioner", även om de är båda och samtidigt spelar viktiga roller vid flera (kanske de flesta) av de dödsfall bloggen tagit stickprov på. Men jag tyckte ändå tillfället var passande att återge det  här stycket, med det tillägget att de gamla babylonierna sannerligen inte var lika petiga som dagens västerländska räknenissar som brottas med massor av decimalers precision och ändå inte ser den stora bilden (se SvD).

Cheyenne-indianen Frank Waters har säkert rätt som anar att cyklerna 2.383 och 2.160 år har något med varandra att göra, om inte annat då mänskligheten först började söka formulera sin tidsålderslära. På den tiden var man mer mottaglig för övergripande Gestalter, för helheter. I dag har "individualismen" skapat så små människor i hjärta och hjärna att de inte ens ser sin egen civilisation och de djävulska krafter som driver deras liv. Vi är långt, långt under den röde mannens nivå här i väst.

Frank Waters 1902-1995

Tillägg

Häpnadsväckande nog anmäler sig en sån här undermålig västerländsk analys baserad på bristen på kontakt med sanna Gestalter bara timmarna efter det här inläggets publicering. Se: Försvarsforskare förd bakom ljuset av sin egen trubbiga intelligens.